Tvåhundranittiosjätte åseriet- Turist i USA- Miami Beach, sol, bad och flip-flops i massor!

 

Colorful Flip Flops Vector Set

 

Vart man går på Miami Beach ser man lättklädda människor i allsköns kreationer. Det finns ingen dress code, men ändå är den där, på ett sublimt sätt under ytan… För män gäller att man bör vara vältränad och gärna visa upp sin tatuerade överkropp och för kvinnor är det välsittande baddräkter eller minimala bikinis som gäller i första hand. Man bör helst ha en bikini från något av de stora märkena, gå omkring i ett par flip-flops av märket Havaianas och helst ska man ju också ha solglasögon som alla andra kan beundra och känna igen på både modellen och det exklusiva märket…

Sällan har jag befunnit mig på ett mer märkescentrerat ställe… Allt går ut på märken och produktplaceringar. De sportbilar och eleganta nypolerade större stadsjeeepar som cruisar runt har förare som gillar housemusik eller R&B och gärna spelar för alla oss andra…

Bilar!

Men bortsett från allt detta exklusiva som är ovant för mig, är det inte så mycket som skiljer Miami Beach ifrån andra turistställen i Europa. Det finns turistfällor i varje gsathörn och krogarna har inkastare som delar ut flygblad. På stränderna ropar de visserligen inte det klassiska ”Fanta Cola Bira” …utan en mer sofistikerad blandning, ”Margaritha, Pina Colada, Mojito”…men idén är densamma, att få turisterna att handla…

På kvällstid övergår modet till att omfattas av turister som bytt om till kvällen och ett stort antal ”locals” som fortfarande iklädda bikinis går raka spåret från stranden till krogen där dagen övergår i natt. Redan på eftermiddagen övergår strandlivet i krogliv och vissa krogar har öppet dygnet runt. Som en naturlig följd av det ser man många människor som inte mår så bra. För egen del hoppas jag att det blir rätt person som vinner presidentvalet…

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här: 

http://wp.me/p4uFqc-Ov

Tvåhundranittiofemte åseriet- Turist i USA- Everglades: Toby är ingen prins!

Att åka in i Everglades påminde litegrann om att befinna sig i de låglänta delarna av de svenska fjällen, med den skillnaden att man inte hade de vackra fjälltopparna i fjärran att vila ögonen på. I stället var det sawgrass såggräs, så långt ögat nådde. Jag hade fått uppfattningen att det skulle lukta av vattnet, att man skulle känna det som att man åkte omkring i ett avloppsdike ungefär, men trots att det verkligen var vatten och gräs eller vass i alla riktningar, kändes inte någon unken lukt därifrån. Det är det som är poängen med såggräset förstod jag senare. Det är som ett reningsverk för Everglades.

#everglades

#everglades

 

#everglades

#everglades

Men plötsligt skrek min dotter till och pekade in i ett buskage. Guiden stannade svävaren och slog av motorn och bekräftade att det var en alligator där. Det blir säkert ett minne för livet för dottern att hon faktiskt lyckades se en, trots att informationen inför turen var att vi nog troligtvis inte skulle få syn på någon, eftersom det dels hade varit väldigt varmt i veckor, dels var deras parningsperiod just nu…

Alligatorspaning i Everglades

Alligatorspaning i Everglades

Förra gången hela familjen besökte USA var vi på ett ZOO i New Jersey där de hade fantastiskt många djur som vi normalt inte hittar i svenska djurparker. I en del av parken fanns även ett akvarium där man kunde se just alligatorer, ormar och andra reptiler. Jag har stor respekt för reptiler (läs: är rädd för…), men ville inte att mina barn skulle märka det, så vi gick alla in i byggnaden med akvariet. Barnen och andra vuxna i vårt sällskap gick längre in, till ormarna och alligatorerna, medan jag stannade innanför dörren där det fanns en display med modeller av vissa av djuren. Längst till höger i displayen satt en padda som var kanske 25cm hög. Den hade vackert mönstrad rygg och var kanske av keramik eller något och WOAW….SHIT!!!! Den hoppade…. En mikrosekund senare stod jag i solgasset på gårdsplanen utanför och skakade, trots den fuktiga värmen och solgasset.

Igår när alligatorturen var över erbjöds vi en show där alligatorerna enligt uppgift skulle brottas med sin ägare… Det hela var ett jippo redan från början, så OK… Jag hade ändå inte tänkt klappa djuren, så när vi uppmanades att gå högre upp på läktaren kändes det helt OK för mig 🙂

#alligatorshow i Everglades

#alligatorshow i Everglades

Plötsligt plockar showmannen upp en enorm padda och håller den i famnen. Båda döttrarna ropade ”Åh, mamma, kolla en groda!” och jag väste till dem: SCHHHHHHHHHHHHH!  Om han märker att jag inte tycker om grodor så väljer han säkert ut mig för att klappa den där!!!!”Paddan var mindre än den i New Jersey hade varit, men den här var ju FRI! Det var ju helt säkert så att den hade samma hoppkraft som alla andra grodor och paddor jag träffat på…

#grodshow i Everglades

#grodshow i Everglades

Jag hade i alla fall rätt i min hypotes, men den här gången slapp jag vara i blickpunkten… En kvinna på andra raden, uppmanades att kyssa paddan, för att undersöka om den skulle bli en prins… Vid det laget hade showmannen dragit ut paddans ben och visat hur långa de var…berättat att den heter Toby och att den har en väldigt lång tunga… Vi fick se HUR lång tungan var, eftersom den åt en insekt som var placerad på hörnet av den där träplattan som syns på bilden… Kvinnan på andra raden kysste grodan…och Toby var ingen prins… Det ANTE mig!!! 😦

Om du vill läsa fler inlägg om olika resmål i USA, så hittar du en förteckning med dem här: 

Trehundraartonde åseriet- Turist i USA: 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

Tvåhundranittiofjärde åseriet- Sommarlovet som läslov, ett sätt att komma ikapp!

Inför just denna sommar har jag i vanlig ordning en trave böcker jag både vill läsa och känner att jag ”borde” läsa. Ändå känns det inte som något tvång… Det känns som ett nöje som jag har framför mig, något jag kan börja med imorgon kväll… Först ska jag nämligen jobba min sista arbetsdag innan det blir sommarlov… 🙂

En bokslukares första litteratur...

Det är verkligen längesedan jag blev bokslukare… Litteraturen var inte speciellt djuplodande i början och dessutom hade jag någon slags tävling mot mig själv. Jag antecknade böckernas titlar i min dagbok, en sådan där dagbok med ett litet lås, som var väldigt enkelt att dyrka upp med ett gem…och tur var väl DET, eftersom nyckeln var så liten och så lätt att tappa bort…

Kitty...

Innan jag gav upp och fortsatte vidare mot Allersböckerna och annan kiosklitteratur hade jag enligt de där anteckningarna i den lättuppdyrkade dagboken läst 39 Kittyböcker. Det är märkligt hur länge man orkar med att läsa en bok där man redan på första sidan får veta vem som är skurken och vem som är den goda… 🙂

Barndomsskildringar

Det fanns en period i tonåren då jag för längesedan hade slutat med den så kallade ”slukarlitteraturen” men ÄNDÅ läste böcker på ett sätt som ändå måste anses passa in i samma typ av bokslukande… Jag läste ”systematiskt”. Det kunde till exempel yttra sig i att jag läste en viss författares böcker så länge jag orkade, t ex Björn-Erik Höijers självbiografiska serie om Martin, eller Åke Wassings liknande självbiografi som börjar med Dödgrävarens pojke, eller Linnéa Fjällstedts böcker Hungerpesten och Missgärningen. Jag lånade alla böcker jag kom över, både på biblioteket och av vänner och släktingar. Därför läste jag till exempel Bernhard Nordhs ”I Marsfjällets skugga” för att den råkade stå i farfars bokhylla när vi var där på besök… Att snara en ripa…lärde jag mig att ”förstå” genom den boken…men också hur kallt det kunde vara i Västerbotten på vintern och hur utsatt livet var för en fattig barnfamilj i ett litet pörte. Böckerna blev en del av mitt liv och det har aldrig varit betungande att vara en läsande person. Det har i stället varit en ständig källa till både kunskap och glädje, något jag vet att jag delar med andra läsande personer. Man blir allmänbildad och får god språkförståelse.

En kortfattad historik över nästan allting_Framsida

På somrarna läser jag mer än under terminstid. Dels läser jag populärvetenskap, som t ex En kortfattad historik över nästan allting av Bill Bryson, dels läser jag romaner. När jag läser lever jag mig in i boken och kan gå och fundera på hur det är för karaktärerna i boken och även bli nyfiken på de platser som en viss bok skildrar. Jag tar i så fall reda på fakta, lär mig med både om platsen och om författaren… Jag är nog en kunskapstörstande människa… Jag tycker OM att kunna och veta saker… Det är intressant och ger mig mycket!

Inför just denna sommar har jag i vanlig ordning en trave böcker jag både vill läsa och känner att jag ”borde” läsa. Ändå känns det inte som något tvång… Det känns som ett nöje som jag har framför mig, något jag kan börja med imorgon kväll… Först ska jag nämligen jobba min sista arbetsdag innan det blir sommarlov… 🙂

Tvåhundranittioandra åseriet- Förtida uttag av midsommarfirande…

Med blicken över Siljan blir jag alltid lika hänförd-men sjön Väsman är också vacker! Det fick jag erfara i morse på en kort liten fotorunda jag gjorde.Väsman

 

Det har gått två år sedan jag bloggade om hur midsommaraftonen hade avlöpt just år 2014. I år kommer jag förhoppningsvis att skriva ett midsommarinlägg ifrån San Francisco…men i väntan på det, så kommer mitt kylslagna minne från 2014 väl till pass. Det var helt klart den kallaste midsommarafton jag dittills hade upplevt. Bilden av mig med utsikt över Siljan är det enda fotografiet från inlägget jag skrev 2014. Övriga fotografier med naturmotiv är från 2016 och är en liten tjuvstart på midsommarfirandet, medan bilden på mig, pappa och mamma har ett antal år på nacken… Glad midsommar önskar jag på detta sätt, lite i förväg…

Med ansiktet mot Siljan

Med ansiktet mot Siljan

Många gånger har jag åkt till Tällberg, ifrån alla tänkbara riktningar. Vädret  har skiftat och årstiden likaså. Oavsett, så är utsikten lika betagande! Just idag var den kallaste Midsommarafton jag upplevt i hela mitt liv! Koftan är jag glad att jag hade med mig!

En riktigt rolig investering jag gjorde i en av de många butikerna var en ”bastumössa”. Jag har redan invigt den! Det kalla vädret medgav att jag unnade mig en bastukväll TROTS att det är juni. Fin avslutning på en i övrigt fin dag, då vi firade mina föräldrars guldbröllop och njöt av ett enastående smörgåsbord på Dalecarlia.

De allra flesta Midsommaraftnarna i mitt liv har jag tillbringat på Stora Skedvi hembygdsgård, iförd folkdräkt. Där har jag alltid varit med i dansen runt Midsommarstången.

Jag och pappa och mamma

 

Att i stället vara på publikplats och dessutom på en annan plats, är spännande och intressant. Man kan tänka ”nu börjar sommaren på riktigt” eller så kan man tänka som många gör ”nu vänder det”… Jag väljer det förstnämnda. Jag vill först unna mig att  njuta av sommarledigheten. Långt senare ska jag, i likhet med alla andra, upptäcka att mörkret sänker sig och augustikvällarna med den stora vackra månen talar om för mig att sommaren är slut. Tvestjärtarna i tidningen på morgonen… Det är då jag ska börja jobba igen.

Ända fram till dessa tecken på att sommaren är SLUT, tänker jag njuta av att sommaren ÄR… Presens. Det är sommar. Nu. Njut! NU!

Sommarkram!

ÅsaSmörblomma

#Väsman, #juni #2016

Midsommarblomster

 

Väsman

#asaole

Tvåhundranittioförsta åseriet- Swingtime again- Alice Babs och Charlie Norman

Alldeles nyligen har kommunen kommit fram till att det så kallade Pianotorget nära sjön Väsmans strand här i Ludvika ska tillägnas bygdens son Charlie Norman. Det tycker jag är väldigt fint! Han var på sin tid en fantastisk entertainer, som lyckades roa generation efter generation både med sin musikalitet och sin humoristiska personlighet. Igår när jag hamnade framför TV:n i slutet av dagen, var det just Charlie som fick mig att stanna kvar. Programmet hade nyss börjat och jag hade egentligen tyckt att Charlie Norman ensam hade varit gott nog för mig, men det blev bara bättre och bättre. De två musiker som var med från början, Jan Adefeldt på bas och Lasse Persson på trummor, fångade upp Normans pianospel och briljerade även själva med stor kunnighet på sina respektive instrument, utom vid ett tillfälle när Norman på sitt finurliga vis hade gett dem ”kompledigt”… 😉

”Vi har en låt här som är lämplig att plocka in grabbar till” sa Charlie Norman ungefär 20 minuter in i programmet och snart fylldes scenen på med Kjell Öhman (hammondorgel), Bosse Broberg (trumpet), Ulf Andersson (saxofon) och Olle Holmqvist (trombon). Plötsligt är det ett fullfjädrat jazzband. Jag som ju slagit på TV:n utan att ha koll på vad det är jag ser, tycker att jag har haft en fantastisk tur!!! Tänk att sitta här en vanlig lördagskväll och få så proffsig underhållning. Det enda man möjligen saknar är ju i så fall en vokalist… Jag sitter och funderar på om jag har lyssnat på så här bra jazz tidigare… Jag är inte en sådan diggare som hänger på jazzklubbar, men när jag har möjlighet så lyssnar jag gärna. När jag var ung gick jag ibland på Skansen och lyssnade på jazz, bland annat en gång när Putte Wickman och Arne Domnérus hade som en slags ”duell” om publikens gunst, till allas stora glädje. De var samtida med Charlie Norman, tänker jag…och med Alice Babs… Hon skulle ju ha passat i det här gänget… Då KOMMER hon!!! Från den stunden är den redan fina konserten helt fantastisk. Jag kollar i efterhand och förstår att det jag har sett är en konsert från slutet av nittiotalet, som anses vara Alice Babs’ comeback efter många års tystnad. Konserten finns i SVT Play,  och heter ”Swingtime again-Alice Babs och Charlie Norman”. Om det regnar i sommar, så rekommenderar jag konserten som förstklassig ersättning för sommarsolen. Men så länge kan du lyssna på musiken redan här:

Länk till albumet Swingtime again med Alice Babs och Charlie Norman med flera

När jag var riktigt liten, antingen medan vi ännu bodde i Tullinge annars när vi nyss hade flyttat till Tumba, så lärde jag mig hur man skulle sköta familjens grammofon. Sedan spelade jag de skivor som räknades som MINA. Två av dem var skivor med insjungningar av Alice Babs. På den ena sjunger hon visor av Alice Tegnér och på den andra, så hade Georg Riedel tonsatt texter av Borghild Arnér. Jag lyssnade varv på varv och sjöng med och hittade vissa favoriter som jag sjöng om och om igen… Jag har ett fint minne från när jag fick nytta av att jag nött de där skivorna så envist. Det var på åttiotalet och jag var med i kören Bjuråsflickorna från Bjursås i Dalarna. Under en körresa till Fuengirola i södra Spanien, framträdde kören i den kyrka där Alice Babs var kyrkvärd på den tiden. Till körresan hade kören bland annat övat in Scandinavian shuffle, som ju varit något av ett paradnummer för gruppen Swedanes, som Alice Babs varit en del av, tillsammans med Ulric Neumann och Svend Asmussen… Måhända var det även efter inspiration av Swedanes som körledaren Per-Egon Janols sett till att vi även sjöng ”Side by side” och ”Filosofisk dixieland”?

Filosofisk dixieland med Alice Babs

Som en del av körprogrammet framförde jag ett solo på vallvisan ”Tula hem och tula vall” som jag hade hört Alice Babs sjunga på den där grammofonskivan jag nämnde innan. Jag minns vad speciellt det kändes att sjunga för Alice Babs. Ännu roligare var det efter körens framträdande när Alice Babs berättade att hon egentligen inte brukade sjunga offentligt (detta var innan den comeback som jag berättade om i början av inlägget…), men att hon nu gärna ville göra ett undantag. Sedan sjöng hon ett folkviseinspirerat stycke av Duke Ellington, bara sådär, a capella. Det var helt fantastiskt och alldeles oförglömligt. Hon var helt klart ”one of a kind”, Alice Babs.

 

Alice Babs

Tvåhundranittionde åseriet- Sexton tusen!

Nu har bloggen haft 16 000 visningar! Tack alla ni som läser det jag skriver. Nyligen publicerade jag en serie inlägg som handlade om musik i SVA-undervisningen. Inläggen hittar du enklast genom att söka här på bloggen med #Musikupplägg att samtala om. I sommar kommer ett antal blogginlägg att handla om upplevelser från en turistresa i USA. Då är det enklast att söka här på bloggen med #Turist i USA. Efter sommaren återgår bloggen till att vara en mix av reflektioner om undervisning, boktips och däremellan en del minnen från lärargärningen. Till hösten hoppas jag även hinna med att göra fler filmer med undervisningstips att lägga upp på min YouTube-kanal #åseriklipp.

Turist i USA- Musikminnen och Monterey Bay Aquarium

”It was a morning in May, on a beach outside Monterey… She walked alone in the sand, had her shoes in her hand, let her mind go astray… He was a Santa Cruz boy, held his head up with pride and joy. He was riding the surf to where the sea meets the turf and every wave was his toy” (från sången Angelica and Ramone)

Vi var tre tjejer som satt i ett flickrum och spelade kassettband och sjöng med… Det var Björn Skifs som framförde en Secret Service-låt som heter Angelica and Ramone och det var en jättefin sång, tyckte vi… Så som det var på den tiden, hände det ju att man hade spelat in kassettbandet, så att inte riktigt hela låten kom med på första sidan… Musiken tystnade mitt i en låt för att kassettbandet tog slut där… Precis så var det med det kassettband vi brukade lyssna på och sjunga till just den här låten… Vad hände då? Vi sjöng vidare en halv strof utan Björn Skifs…varje gång…för att vi ständigt glömde bort att bandet tog slut just DÄR och för att vi kunde låten så väl att det gick av bara farten att sjunga vidare, utan att fästa avseende vid sådana petitesser som tekniska missöden…

Hursomhelst… Monterey… Redan då, på sjuttiotalet, undrade jag var den platsen låg… Jag kunde inte alla orden i låten, men lärde mig uttala dem genom att sjunga med. Namnen på platser kunde man väl googla, tänker du? Nja… Nu är ju jag lite ÄLDRE än själva Google… I mitt fall blev det så att jag fick slå upp platsnamnet i en atlas och för att klara av att hitta platsen, behövde jag förstå det där systemet med både siffror och bokstäver som man vanligtvis hittar i ett register i en atlas;  s 162 F3, t ex. Det var ju inte så svårt när man fick kläm på det, men i dagens läge kan säkert inte alla skolelever DET, men i stället kan de utan minsta problem hitta en liten stad i västra USA på fem sekunder, alltså snabbare än vad man hittar en nål i en höstack…Google, denna vän i nöden… Monterey är en liten stad som ligger vid Stilla havskusten i Kalifornien, USA. Enligt Google (2016) finns där ca 28 000 invånare, med en befolkningstäthet på 1290 invånare per kvadratkilometer. I min hemstad är vi sjutton invånare per kvadratkilometer och håller till på en yta som är femtiofyra gånger större än den som man delar på i Monterey…

Kvällsbild från Monterey Bay Aquarium

Men skillnaden i yta och befolkningstäthet är inte det viktigaste för mig vid mitt förestående besök i Monterey. Betydligt mer intressant är stadens akvarium, där ett stort antal sjölevande däggdjur och fiskar finns representerade. Med den fantastiska placeringen alldeles vid havet, får man redan innan man går in i byggnaden en maritim känsla. Monterey Bay Aquarium är det tionde största akvariet i sitt slag i världen. De bedriver forskning på plats och har en mängd olika program på gång för att bevara sällsynta arter och deras möjlighet att klara sig i naturliga miljöer. De förklarar sitt arbete och engagemang genom denna video:

Om Monterey Bay Aquarium

Det blir intressant att uppdatera denna bloggpost senare i sommar när jag har varit på plats i Monterey och sett akvariet med egna ögon, men så länge nöjer jag mig med att glädja mig i förväg! Förutom just Monterey, kommer jag att skriva om vanliga turistorter som Miami, San Francisco, Los Angeles och Philadelphia och självfallet även om övriga turistmål som vi passerar på vår resa. Följ min blogg i sommar, där jag delar mina intryck från resan med dig. För mig är bloggen som en form av dagbok, men i efterhand, när jag kommer hem, skriver jag säkert om andra reflektioner jag fått under resan. Håll till godo! 🙂

#Turist i USA, #asaole

Tvåhundraåttionionde åseriet- Sjungom Studentens lyckliga dag!

1986 när jag tog studenten var studentskrivningarna redan sedan länge avskaffade och nuförtiden kan det tänkas att till och med minnet av dessa skrivningar är på väg att blekna också… De sista som faktiskt skrev sina avslutande prov med en övervakare som kallades censor gjorde det för så länge sedan som 1964 (Språk och folkminnen) . Då var jag ännu inte född. Ändå träffar man äldre människor som berättar om hur pinsamt det var för de klasskamrater som faktiskt inte klarade av att passera gränsen för godkänt och därmed inte heller kunde hämta ut sin studentexamen och springa ut med de andra på den stora dagen. Hursomhelst så minns jag den där dagen som en av de allra ”friaste” och ”skönaste” jag kan tänka mig. Bakom mig hade jag tre års studier  och framför mig hade jag ett helt liv av möjligheter. NU började livet, resonerade jag… Dessutom hade jag fått fast tillsvidareanställning i statens tjänst… som lokalvårdare på Postverket i huvudstaden, nämligen. Kanske hade jag inte tänkt jobba där till min pensionering, men mina morföräldrar gladde sig enormt åt att jag nu hade mitt ”på det torra” för i statens tjänst kunde man alltid vara trygg…

Vi hade tränat på studentsången så att vi kunde den utantill och vår lärare i svenska hade dessutom noggrant förklarat att det faktiskt inte var någon felstavning med ”sjungom”, utan en äldre imperativform som snarare betyder ”låt oss sjunga”…

Ungdomar som avslutade sin gymnasieutbildning och ”tog studenten” oavsett valör i betyget fick då som nu gemensamt med sina klasskamrater åka studentflak genom stadens gator sjungande både studentsången och ”för vi har tagit studenten…”. Det nuvarande sättet att fira är inkluderande på så sätt att ingen frågar om man klarat kurserna med godkänt eller inte. Man får vara med och fira i alla fall. I Falun där jag tog studenten var det på den tiden brukligt att studentflaken slutligen hamnade på Stora Torget mitt i staden och därifrån hämtades man av vänner eller släktingar för att få skjuts hem i något mer eller mindre flashigt fordon. Mitt fordon var i första hand ett ROLIGT fordon, eftersom min pappa kom cyklande för att hämta mig på tandemcykel… Vi kunde smidigt navigera oss förbi den omfattande bilkön och åka hem och fira…

#Student på tandem

#Student på tandem

 

#hissas, #asaole

 

Väl hemma skulle jag hissas! När jag ser bilden, minns jag ännu hur otippat det var att bli upplyft och hur det pirrade i magen. Samtidigt slår det mig att det nog är just 30 år sedan jag upplevde att någon hissades… Kanske är det en hyllningstradition man har slutat med?

När min bror tre år senare skulle ta studenten fanns minnet av mitt firande förstås kvar i bekantskapskretsen, så han fick höra frågor som ”Ska du också cykla hem, eller?” men i stället för tandemcykeln, fick han åka i ett ganska roligt fordon som han själv tillsammans med morfar hade byggt ihop. Å ena sidan kan man säga att det var en trehjuling och å andra sidan kan man hävda att det var en motorsågsbil… Den hade inga växlar och gick väldigt fort och var säkert inte helt laglig… men dels är det säkert preskriberat nu, dels är det ett roligt minne från en dag man minns långt senare.

 

Tvåhundraåttioåttonde åseriet- Musikupplägg att samtala om Del 8: Avslutande kommentar till blogginlägg om musik i undervisningen

Spring MelodyI många avseenden är läraryrket fritt på ett sätt som jag alltid har uppskattat. Man har ett stort antal kursplanemål att förhålla sig till, men friheten i upplägget är lämnat till läraren. Ofta har jag därför valt att komplettera andra uttrycksmedel med musikupplevelser, eftersom det finns så många fördelar med det. Undervisningsämnet i mitt fall är SVA, svenska som andraspråk. Mina elever är vuxna, men det kunde lika gärna vara ungdomar i högstadiet eller gymnasieskolan. Genom ett antal blogginlägg har jag visat hur jag kopplar innehållet i kursplanen för ämnet svenska som andraspråk till musikupplevelser. I #Tvåhundraåttioförsta åseriet kunde du se hur man kan använda musik för att jobba med ord och uttryck med temat VATTEN, i det #Tvåhundraåttioandra åseriet var temat ARBETE OCH VILA, i det #Tvåhundraåttiotredje åseriet var temat SLÄKTSKAP  i det #Tvåhundraåttiofjärde åseriet var temat TVÅSAMHET och i det#Tvåhundraåttiofemte åseriet var temat #KRIG OCH FRED, SVERIGE OCH GUD VET ALLT. Det #Tvåhundraåttiosjätte åseriet satte naturen i fokus i #NATUREN, NATURLIGTVIS! Slutligen kom ett humoristiskt upplägg med fokus på#DANSKAVALJERER VI MINNS. Nu är det dags att knyta ihop säcken!

När jag väljer material för mina elever försöker jag hitta sådant som de kan ha nytta av på olika sätt när de pratar med sina vänner.  Därför är musik något jag självklart plockar in i min undervisning. Mycket av det innehåll som förut var otillgängligt för gemene man, är nu endast ett knapptryck bort och vi kan enkelt konsumera till exempel musik utan att först uppsöka en musikaffär och köpa noter eller inspelningar. Därför har jag tagit tillfället i akt att djupdyka i det stora musikutbudet och koppla samman det i teman, som förslag på innehåll som kan användas i undervisningssammanhang.

bland behöver man tänka på att vara lite extra varsam i sitt val av tema. Undervisar man utlandsfödda kan ett samtal om död och begravning vara ett känsligt samtalsämne, eftersom många kan ha smärtsamma upplevelser av detta, men så länge man går varsamt fram, så kan det samtidigt visa sig vara många saker som är intressant för eleverna att upptäcka inom detta område. I samtal jag haft om död och begravning i olika elevgrupper, har jag märkt att det är väldigt vanligt att man ”tar för givet” att traditioner och rutiner, ritualer och så vidare, är desamma i hela världen. Därför blir samtalen på detta tema väldigt ärliga och nyfikna och elever verkar genuint intresserade av varandras seder och bruk. Det i sin tur leder till att ”språkandet” på lektionen sker i den så kallade zonen för det proximala lärandet (Lev Vygotsky).

Valet av musikstycken är också något jag tänker igenom noga. Oftast väljer jag den version av en sång som blivit mest känd, för att eleverna ska kunna hitta den igen och dra nytta av att de känner till sången, när de vid ett senare tillfälle vill samtala om sången med en svensk vän. Många av mina vuxna elever gärna läser dikter. Vissa av dem är dessutom själva vana vid att uttrycka sig i form av dikter eller poesi. Därför kan en tonsatt svensk dikt passa bättre än man kanske tror. Alla dessa musikstycken har vart och ett sina egna specifika språktrådar att dra i. Ofta när jag jobbar med musik så som jag beskrivit här, har jag endast en stomme av tankar med mig till lektionen. Resten låter jag ske spontant i interaktion med den aktuella elevgruppen. Det är viktigt att ge eleverna tid att själva formulera frågor och funderingar i anslutning till musiken. Det är också spännande att låta det vara en resa i nuet, att gemensamt med sina elever ta sig an ett eller flera musikstycken som är knutna till ett specifikt tema.

I ett av blogginläggen med musiktema pratar jag om hur Sverige alltså har varit ett land som människor har flytt ifrån, eftersom det är en viktig insikt för många av mina elever. Med ett musiktema som handlar om en annan migrationsvåg (när svenskar flyttade till Amerika) i en annan tid än nu, kan språket stärkas och möjliggöra för eleven att sätta ord på sina egna erfarenheter, utan att det blir alltför smärtsamt och verklighetsnära för den enskilda eleven i klassrummet. jag frågar inte om deras upplevelser, utan ger dem möjlighet att kommentera andra migranters erfarenheter (Karl-Oskars och Kristinas ur Utvandrarna/Kristina från Duvemåla). Med teman som handlar om svåra upplevelser måste man förstås ändå alltid vara beredd på att snabbt byta spår till något annat. Efter detta tema kommer det ofta väldigt många insiktsfulla kommentarer med jämförelser mellan elevens hemland och Sverige och jag har tolkat det som att temat är angeläget och intressant för eleverna att arbeta med.

Humor är också en väldigt viktig ingrediens. Men mitt blogginlägg på temat danskavaljerer vi minns, vill jag slå ett slag för de många musikstycken vi hör då och då, som får oss att skratta och må bra av det dråpliga i texten. Vill man i stället hitta ett djupare allvar, så går det alldeles utmärkt till exempel genom att lyssna på musik med naturtema. Jag gav några exempel på det i mitt blogginlägg #natur, naturligtvis.

Eftersom det finns ett sådant oerhört utbud med riktigt bra musik som man kan använda i undervisningssyfte, så tycker jag att man ska slösa med musiken! Väldigt ofta pratar jag med mina utlandsfödda elever om hur lämpligt det är att träna både uttal och intonation med hjälp av musik med svensk text, men det är ju absolut inte det enda skälet. Det kanske viktigaste skälet är att eleven i så fall tar del av en kulturskatt som vi andra redan omfattas av. Att få en liten inblick och hjälp igång med att lyssna på vanlig svensk musik, skapar kanske mersmak? För egen del hoppas jag att jag bidrar till att mina elever genom musiken kan utvecklas både språkligt och på andra sätt. Musik är så mycket mer än enbart en ljudtapet! Därför slår jag ett slag för mer musik i undervisningen. ❤

 

Tvåhundraåttiosjunde åseriet- Musikupplägg att samtala om Del 7: Danskavaljerer vi minns!

I många avseenden är läraryrket fritt på ett sätt som jag alltid har uppskattat. Man har ett stort antal kursplanemål att förhålla sig till, men friheten i upplägget är lämnat till läraren. Ofta har jag därför valt att komplettera andra uttrycksmedel med musikupplevelser, eftersom det finns så många fördelar med det. Undervisningsämnet i mitt fall är SVA, svenska som andraspråk. Mina elever är vuxna, men det kunde lika gärna vara ungdomar i högstadiet eller gymnasieskolan. Genom ett antal blogginlägg vill jag visa hur jag kopplar innehållet i kursplanen för ämnet svenska som andraspråk till musikupplevelser. Men för att kunna vara abstrakt om hur jag tänker, behöver jag först vara konkret i vad jag gör med eleverna. Därför kommer ett sammanfattande blogginlägg på metaplan sist i raden av musikteman. I #Tvåhundraåttioförsta åseriet kunde du se hur man kan använda musik för att jobba med ord och uttryck med temat VATTEN, i det #Tvåhundraåttioandra åseriet var temat ARBETE OCH VILA, i det #Tvåhundraåttiotredje åseriet var temat SLÄKTSKAP  i det #Tvåhundraåttiofjärde åseriet var temat TVÅSAMHET och i det#Tvåhundraåttiofemte åseriet var temat #KRIG OCH FRED, SVERIGE OCH GUD VET ALLT. Det #Tvåhundraåttiosjätte åseriet satte naturen i fokus i #NATUREN, NATURLIGTVIS! Nu när det snart är dags för alla utedansbanor att fyllas av lyckliga dansanta människor, måste jag slå ett slag för #DANSKAVALJERER VI MINNS

 

 

Spring Melody

 

 

Även för temat #DANSKAVALJERER VI MINNS finns många tänkbara sånger att jobba med, för den som tycker att temat verkar intressant. Som dansant i största allmänhet har jag ju dansat till alla de låtar jag väljer för detta blogginlägg. Den stora poängen med låtarna denna gång är alltså att de handlar om ”män som dansar”… Knäppt tema? Javisst! Men när du stiftat bekantskap med herrarna i gruppen ser du säkert också många användningsområden i ett klassrum… Det är i alla fall min förhoppning. Först ut är Gösta… Men inte vilken Gösta som helst, utan Stadshotellets John Travolta;

john-travolta_Gösta_Gigolo

Ingmar Nordströms med Gösta Gigolo

Man måste förstås passa på att prata en hel del om den svenska dansbandskulturen och förklara att det är många människor i Sverige som på sin fritid gärna tar sig en svängom till musik på något dansställe. Det är säkert också bra att nämna lite om hur själva dansen går till och att det nuförtiden i allmänhet är demokratisk uppbjudning, vilket kanske inte är självklart i elevernas hemländer. Vidare kan det ju vara kul att visa några danssteg… Jag är galen nog att ta några foxtrotsteg eller snurra en sväng i valstakt för att visa, men ännu bättre hade ju varit att bjuda upp en av eleverna. Det får kanske DU göra! 🙂

Innehållsmässigt kan man ju samtala om vad låtarna handlar om och även dela med sig av egna personliga ”dansminnen”, för vi har nog alla varit med om att dansa med personer som vi har synpunkter på… Den där som inte håller takten eller kanske han som kommer direkt ifrån kvällsmjölkningen utan att ha duschat… och förstås de som är ute för att hitta någon att ta med sig hem och därför tar sig en trevare längs ryggen. Tänk att råka ut för en sådan som Knut, som är charmör på heltid och samlar på behåband:

Lasse Berghagen sjunger Flirtige Knut

Kom ihåg att berätta för eleverna hur man egentligen ska uttala ordet ”flirt” på svenska! Annars tror de ju att Lasse Berghagen har rätt uttal på ordet… 🙂 Här kommer nästa charmör, Torsten, och här kan man titta hur publiken dansar och vilken slags tillställning en ”dans” är…

Filmklipp med Lasse Berghagen när han sjunger Torsten Bark

Här kommer en alldeles klockren hörövning i musikalisk tappning… Det är universalgeniet Peter Carlsson från Grycksbo, som skrivit en låt som handlar om en man som heter Tor, som ska dra iväg ut på dans… Låt den spela medan eleverna funderar på vad det egentligen handlar om… Vad är det Tor ska göra? Hur förbereder han sig för detta? Vad har han på sig? Varför är han klädd så? Hur kan man beskriva hans skodon? Vad händer när han kommer fram till dansen? För dig som är musikalisk är det ju kanske idé att också notera alla de många taktarter som Peter Carlsson uppvisar i en och samma musikstycke… Vill man koppla samman detta stycke med något annat, så kan det gå alldeles utmärkt att läsa novellen Sagan om den fule Manfred av Tage Danielsson. Den texten är en parodi på sagan om Askungen och texten har väldigt mycket gemensamt med sången Tors röda skor… Copyright-regler hindrar mig att lägga ut texten, men den finns i boken Sagor för barn över 18 år från 1964 och boken finns på varje bibliotek i hela Sverige… Jag brukar högläsa texten, eftersom det har visat sig vara en bra idé med tanke på de många obekanta orden… Använd texten som komplement till alla de övriga danskavaljererna om det passar dig…

Peter Carlsson och Blå Grodorna med Tors röda skor