Fjärde åseriet- Lärarens formtopp, finns den?

Finns det en ”formtopp” för en lärare? Ja, det tror JAG att det gör. Min första tid som lärare upplevde jag ibland i klassrummet att jag ”saknade kontroll” och ibland ”inte visste vad jag skulle göra”. Jag kom hem helt uppgiven och gråtande för att det varit ännu en hopplös dag på jobbet. Jag kände sann vanmakt och dagarna kantades av socialt kaos i klassrummet och svårigheter att hinna med att hjälpa alla elever på deras specifika nivå med just det som de behövde.

Det händer aldrig nuförtiden att jag känner så. Under senare år har det varit ett sant nöje att vara lärare just för att jag inte behöver känna minsta lilla osäkerhet kring mig själv som verktyg i lärandeprocessen. Därtill kan läggas en sann förtrogenhet med styrdokumenten och många strategier för att utveckla lärandet. Om vi lägger till tjugo år från idag, så är jag 67 år. Till skillnad från artisterna i TV som upplever en renässans, så tror jag faktiskt inte att jag är ”så mycket bättre” i jämförelse med nu…

Jag tror förvisso att en lärare utvecklas exakt hela sin lärargärning, men jag tror att utvecklingen har olika kvalitet, sker inom olika områden OCH jag tror att utvecklingen tenderar att sakta av, ju närmare pensioneringen vi kommer. Vidare har jag sett exempel på hur en trötthet inför nya läroplaner och andra nya rön inträder hos dem som varit ute länge. Är det konstigt? Inte alls! Det är snarare naturligt och självklart att det blir så.

Jag har inte någon empiri förutom min egen subjektiva bedömning, men många är de lärare, som till slut räknar NER och ser fram emot en tid som pensionär. Många är också de som skulle vilja få dela med sig av sin erfarenhet, men som samtidigt inte gärna önskar stora helklasser på löpande band. För dem har jag idéer i #första åseriet. Om jag tittar in i framtiden, så skulle jag själv inte vilja jobba stenhårt ända in i kaklet. I stället skulle jag vilja kunna se fram emot att det finns en möjlighet att med bibehållen anställning i skolan, fortfarande räknas som en tillgång i lärandet, utan att sluta min tid som lärare med en förtidspension för att det varit för tufft de sista åren. Den enda osäkerheten knuten till mitt yrke som jag känner är huruvida jag ska orka till pensionen eller inte.

Annonser

Tredje åseriet- utbildning och vidareutbildning är en överlevnadsfråga i läraryrket

Det har alltid varit viktigt för mig att uppdatera mig på olika sätt. Både på arbetsgivares inrådan och på eget bevåg har jag förkovrat mig. Det har t ex rört sig om implementering av nya läroplaner, kursplaner, betygskriterier eller skolplaner. Parallellt med dessa studier har jag självfallet också dragit slutsatser om olika tillkortakommanden i de ÄMNEN jag har undervisat i och därför också studerat vidare vid Högskolan för att så att säga täppa till hålen.

Utbildning leder inte per automatik till att en individ blir en bättre lärare ”än andra”, men jag har inte några som helst problem att säga att jag själv, är en mycket bättre lärare än vad just JAG ”kunde ha varit” utan de extra utbildningar jag har. Jag tror nämligen att man måste utveckla sig själv, ibland sätta sig på skolbänken, för att uppleva hur utbildning ser ut från det andra hållet.

skrivtavlan(1).jpg (240×320)

Jag anser att det är både en rättighet och en skyldighet att förse mig med den utbildning som krävs för det arbete man utför. Det är inte möjligt i speciellt många yrken att komma in direkt ifrån busshållplatsen och börja jobba, men i skolan händer det fortfarande i de skolor där man har svårt att rekrytera utbildade lärare. Varje individ har möjlighet att vidta de åtgärder som krävs för att nå den utbildningsnivå som krävs för det yrke man valt.

PilotHatGlasses315X309*304.jpg (304×298)

 

Om jag vill vara pilot, så räcker det inte med att jag har åkt på semester med flyg till Mallorca. Därför bör det inte heller räcka med att jag har gått i skolan själv, om jag vill bli lärare.

3315509_1024_683.jpg (612×408)

Andra åseriet- Med min lärargärning i ett lösningsinriktat retrospektiv når jag bättre resultat med eleverna idag!

Bild

Vid jul 2014 hade jag varit lärare i tjugotre år. Det är min ytterst subjektiva bedömning att jag på dessa år har blivit en betydligt bättre lärare än jag var från början. Det finns många olika faktorer som har spelat in för att få mig att göra den bedömningen. Jag tror däremot INTE att jag på nästkommande tjugo år kommer att göra en lika glädjande och intressant utveckling, oavsett min egen inställning och stora arbetsinsats. Varför inte? Jag vill åskådliggöra hur min självbevarelsedrift för att trivas till 100 % i mitt valda yrke har sett ut. Jag vill också lyfta fram något av den komplexitet som läraren möter varje dag i sitt yrke och som man gradvis lär sig hantera om man har inställningen att man kan dra slutsatser av det man upplever i yrket.

Min egen undervisning har jag alltid placerat under lupp och med elevernas hjälp har jag ifrågasatt det mesta i min egen verksamhet såsom mitt förhållningssätt, min kunskapssyn och andra saker hos mig själv som i hög grad påverkar hur väl elever tillgodogör sig undervisningen. Elever och föräldrar (när jag arbetade i ungdomsskolan) har uttryckt både positiv och negativ kritik och jag har aktivt dragit slutsatser av detta, i syfte att förbättra. Det har varit viktigt för mig att försöka ha ett målgruppsorienterat förhållningssätt. Detta dock utan att göra avkall på mål och riktlinjer i kurser och ämnen. Egentligen är det inte heller fråga om en målgrupp, utan snarare om ett antal individer, som jag så långt som möjligt försöker möta var och en och lyssna på just den personen för att hitta vägar för lärande som passar med hur hen bäst lär sig.

Första åseriet- Om att lära av varandra i skolans vardag

Att tänka resurssnålt är viktigt i alla tärande sektorer i samhället, oavsett om det är skolan eller någon annan myndighet som finansieras av skattemedel. Men att tänka resurssnålt kan innebära väldigt många olika saker. Skolan kan spara onödiga sjukskrivningar genom att tänka stöttande i tjänstefördelningen i högre grad. Detta skulle till exempel kunna åstadkommas genom att lärare som varit ute länge får gå dubbelt med en ung och nybakad lärare från lärarhögskolan 50% av sin arbetstid. Den nyutbildade läraren vinner en reflektionspartner i yrkets första kritiska period, då många hoppar av och väljer andra yrken. Den äldre läraren, som med sin erfarenhet, kunskap och ämnesdjup kan stötta den yngre läraren, kan samtidigt få den lättnad i SIN tjänst, som uppstår då man är TVÅ om samma elevgrupp och slipper dra lasset själv. Man är ett VI, som tillsammans tänker på elevernas bästa, slår sina kloka huvuden ihop och skapar ett så spännande lärande som möjligt för de elever man har hand om.

58dd0371da7c9473c42bfc0e1448089b.jpg (759×509)

Om dessa två lärargrupper fick hälften av sin tjänstefördelning ”dubbellagd” mot sin kollega, så skulle skolan kunna lösa även andra problem, som att elever som behöver extra stöd i lärandet, i högre grad kan få det inom ramen för den reguljära undervisningen. Vidare skulle det finnas ett visst utrymme för prövande av nya metoder, utvecklingsprojekt och samarbete över både årskursgränser, ämnesgränser eller mellan kurser. Möjligheten ges just genom att det under halva tiden i elevgruppen finns två pedagoger. Förutom den här typen av humant samarbete för friskvårdens skull, så kan man gissningsvis gradvis slussa in en annan grupp på ett liknande sätt, nämligen de utbildade lärare som kommit till vårt land från andra länder, men som ännu inte har fått sin utbildning från hemlandet validerad. I mitt yrke träffar jag vuxna elever från andra länder, som fort vill ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. De LÄRARE som är ivriga att börja jobba, borde vi ju fånga upp! NU! De kan skänka oss den hjälp och lindring som vi kan behöva i kontakten med invandrarelever som kämpar med språket. När en andraspråkselev ska lära sig språket, så jobbar den med både det basspråk man lär sig som barn om man är modersmålstalare av ett språk och dessutom lär de sig inom skolans ram det akademiska språk de behöver i de olika ämnena. Det säger sig självt att en UTBILDAD LÄRARE från elevens språkbakgrund, har större möjlighet att förklara svåra begrepp och samband i olika skolämnen, än en person som ”enbart kommer ifrån samma språkbakgrund”.

Åserier vad är det?

 

Ett åseri är en text skriven av Åsa, men i övrigt kan åserier vara väldigt olika, både till sin utformning och innehåll. Åseriet kunde kanske kallas kåseri, om inte författaren varit Åsa. Åseriet är en tanke, en mening eller en uppdiktad historia, ett minne från en svunnen tid eller en plan över en önskvärd framtid. Men minst lika ofta är åseriet en dikt eller en alliteration som kommenterar något. Åserierna är sinsemellan olika, men de är alla numrerade. Du kan antingen söka bland åserierna med hjälp av en av kategorierna, eller leta i kalendern om du vet när det publicerades eller söka med hjälp av ett sökord du vet att texten handlar om. Under ”På svenska” hittar du också kategorier som hjälper dig att hitta texter. Välkommen! 🙂

An åsic is a text written by Åsa, but that is really the only thing that one single åsic has in common with another. The åsic is a thought, a sentence, an invented story. Sometime the åsic is a memory from long ago or a plan or wish for the future. But just as often the åsic is a poem or an alliteration commenting on something. All the åsics are different, but they are numbered and can be read with reference to different topics. Most åsics are written in Swedish and if you miss translation of any of them, please let me know and I rewrite the åsic in English for you. For your convenience you can just as well read åsic as asic. You can search for åsics with tags or categories or choose a date in the calendar. You can also check the link ”In English” for suggested categories and blogposts. Enjoy! 🙂Lövgluggen i Gävle

http://ping.bloggportalen.se/BlogPortalPing/ping/154984/15068464  //www.googletagmanager.com/ns.html?id=GTM-5LG35T //pagead2.googlesyndication.com/pagead/js/adsbygoogle.js (function(i,s,o,g,r,a,m){i[‘GoogleAnalyticsObject’]=r;i[r]=i[r]||function(){ (i[r].q=i[r].q||[]).push(arguments)},i[r].l=1*new Date();a=s.createElement(o), m=s.getElementsByTagName(o)[0];a.async=1;a.src=g;m.parentNode.insertBefore(a,m) })(window,document,’script’,’//www.google-analytics.com/analytics.js’,’ga’) ga(‘create’, ‘UA-58215313-1’, ‘auto’); ga(‘send’, ‘pageview’); (adsbygoogle = window.adsbygoogle || []).push({}); oogleabd739090a9d3c8b.html (function() { var s = document.createElement(‘script’); s.type = ‘text/javascript’; s.async = true; s.src = ‘https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/js/stats/blogstat.js’; var x = document.getElementsByTagName(‘script’)[0]; x.parentNode.insertBefore(s, x); })();