Four hundred and seventh åsic- Saint Lucia brings the Light in the Dark!

Lucia-13.12.06.jpg (874×691)

Saint Lucia or Saint Lucy of Syracuse, from round 300 AC, is today’s protagonist in many different settings… The legend says that Saint Lucia was born in Italy in Syracuse. She was of noble family, but since her father had died Saint Lucia and her mother didn’t have any other solution to support themselves but for the young Lucia to marry a rich man. Lucia, however, had already dedicated her heart to God and did everything in her power to prevent a marriage. According to the legend, Lucia’s eyes were very beautiful. She even tore her eyes out and gave them to one of the men who came to propose, because she wanted to discourage the man. When Lucia was buried her eyes had been restored through miracle and that was also why she was honored as a Saint during the Middle Ages (1).

Why would a country like Sweden celebrate a saint from Italy, you may think? In the winter Sweden and the other Nordic countries long for the summer not only because of the cold and snowy winter, but also because of the darkness. Saint Lucia is celebrated every year the 13th of December and in Sweden the tradition is still very important for Christmas celebration. Many of the traditional songs are sung not only the 13th, but also during Christmas.

Lucia processions are organized all over Sweden and throughout all different sectors in the society. Kids celebrate in pre-schools or schools and adults celebrate if they are choir members for instance. Many towns or cities i Sweden have their own Lucia processions and on TV they show the official Lucia show of the year.

As a young girl I was in my first Lucia procession when I was a few years old. As a teenager I started to sing in a girls choir called Bjursåsflickorna. We gave many Lucia concerts every year. One of the years we were asked to perform at a dinner in the Royal Castle in Stockholm. It was very exciting and a memorable moment. Princess Madeleine who is now a Mom herself, was climbing on the chairs and crawling under the table and was quite an active little girl at the time. The very same choir also performed a traditional Lucia concert at Lugnet’s sports stadium in April… We were pretending it was winter, because of some honorable guests from the International Olympic Comittée. One of them was the chairman at that time, Juan Antonio Samaranch. The idea was for us to sing to bring the Olympic Winter Games to Falun… Obviously that was a  mission impossible. Falun lost.

Singing for Lucia in strange places seemed to be one of the habits of this choir. I remember we even sang in the Falu Copper Mine, in almost complete darkness and with the damp vitriolic scent in our noses, helmets on our heads and just a candle to light our way down there. Very exciting and completely unique at that time. I know that later on, many other choirs have sung in the copper mine, too. Nowadays I come across Lucia processions ”by accident”, like for instance today when I visited the shopping mall Kupolen in Borlänge, or when students at school perform. I have also accompanied my own children on different occasions, but for myself, I would say my celebration of the Saint Lucia is found in memory lane…

Before I let you go, let’s just glance at a picture of a typical saffron bun, called ”lussekatt” in Swedish.#lussekatter, #asaole

But hey… Why invent the wheel??? Please check this link from youtube in order to finally understand this topic!

http://en.wikipedia.org/wiki/Saint_Lucy

Tvåhundranittioförsta åseriet- Swingtime again- Alice Babs och Charlie Norman

Alldeles nyligen har kommunen kommit fram till att det så kallade Pianotorget nära sjön Väsmans strand här i Ludvika ska tillägnas bygdens son Charlie Norman. Det tycker jag är väldigt fint! Han var på sin tid en fantastisk entertainer, som lyckades roa generation efter generation både med sin musikalitet och sin humoristiska personlighet. Igår när jag hamnade framför TV:n i slutet av dagen, var det just Charlie som fick mig att stanna kvar. Programmet hade nyss börjat och jag hade egentligen tyckt att Charlie Norman ensam hade varit gott nog för mig, men det blev bara bättre och bättre. De två musiker som var med från början, Jan Adefeldt på bas och Lasse Persson på trummor, fångade upp Normans pianospel och briljerade även själva med stor kunnighet på sina respektive instrument, utom vid ett tillfälle när Norman på sitt finurliga vis hade gett dem ”kompledigt”… 😉

”Vi har en låt här som är lämplig att plocka in grabbar till” sa Charlie Norman ungefär 20 minuter in i programmet och snart fylldes scenen på med Kjell Öhman (hammondorgel), Bosse Broberg (trumpet), Ulf Andersson (saxofon) och Olle Holmqvist (trombon). Plötsligt är det ett fullfjädrat jazzband. Jag som ju slagit på TV:n utan att ha koll på vad det är jag ser, tycker att jag har haft en fantastisk tur!!! Tänk att sitta här en vanlig lördagskväll och få så proffsig underhållning. Det enda man möjligen saknar är ju i så fall en vokalist… Jag sitter och funderar på om jag har lyssnat på så här bra jazz tidigare… Jag är inte en sådan diggare som hänger på jazzklubbar, men när jag har möjlighet så lyssnar jag gärna. När jag var ung gick jag ibland på Skansen och lyssnade på jazz, bland annat en gång när Putte Wickman och Arne Domnérus hade som en slags ”duell” om publikens gunst, till allas stora glädje. De var samtida med Charlie Norman, tänker jag…och med Alice Babs… Hon skulle ju ha passat i det här gänget… Då KOMMER hon!!! Från den stunden är den redan fina konserten helt fantastisk. Jag kollar i efterhand och förstår att det jag har sett är en konsert från slutet av nittiotalet, som anses vara Alice Babs’ comeback efter många års tystnad. Konserten finns i SVT Play,  och heter ”Swingtime again-Alice Babs och Charlie Norman”. Om det regnar i sommar, så rekommenderar jag konserten som förstklassig ersättning för sommarsolen. Men så länge kan du lyssna på musiken redan här:

Länk till albumet Swingtime again med Alice Babs och Charlie Norman med flera

När jag var riktigt liten, antingen medan vi ännu bodde i Tullinge annars när vi nyss hade flyttat till Tumba, så lärde jag mig hur man skulle sköta familjens grammofon. Sedan spelade jag de skivor som räknades som MINA. Två av dem var skivor med insjungningar av Alice Babs. På den ena sjunger hon visor av Alice Tegnér och på den andra, så hade Georg Riedel tonsatt texter av Borghild Arnér. Jag lyssnade varv på varv och sjöng med och hittade vissa favoriter som jag sjöng om och om igen… Jag har ett fint minne från när jag fick nytta av att jag nött de där skivorna så envist. Det var på åttiotalet och jag var med i kören Bjuråsflickorna från Bjursås i Dalarna. Under en körresa till Fuengirola i södra Spanien, framträdde kören i den kyrka där Alice Babs var kyrkvärd på den tiden. Till körresan hade kören bland annat övat in Scandinavian shuffle, som ju varit något av ett paradnummer för gruppen Swedanes, som Alice Babs varit en del av, tillsammans med Ulric Neumann och Svend Asmussen… Måhända var det även efter inspiration av Swedanes som körledaren Per-Egon Janols sett till att vi även sjöng ”Side by side” och ”Filosofisk dixieland”?

Filosofisk dixieland med Alice Babs

Som en del av körprogrammet framförde jag ett solo på vallvisan ”Tula hem och tula vall” som jag hade hört Alice Babs sjunga på den där grammofonskivan jag nämnde innan. Jag minns vad speciellt det kändes att sjunga för Alice Babs. Ännu roligare var det efter körens framträdande när Alice Babs berättade att hon egentligen inte brukade sjunga offentligt (detta var innan den comeback som jag berättade om i början av inlägget…), men att hon nu gärna ville göra ett undantag. Sedan sjöng hon ett folkviseinspirerat stycke av Duke Ellington, bara sådär, a capella. Det var helt fantastiskt och alldeles oförglömligt. Hon var helt klart ”one of a kind”, Alice Babs.

 

Alice Babs