mars 1, 2017 av asaole

Fourhundred and thirtysixth åsic- London, always safe and secure! #Londonfrossa

I’ve been to London several times and it doesn’t really matter how often I visit this busy city of the world. There are always new things to see. The London fire in 1666 or the Blitz during the second world war are both examples of disasters from the past. Nowadays London may suffer from occasional terror attacks, but just like before London seems to be a city to trust… I always feel safe and secure when I walk the streets of London. I never worry. To me, the people I meet seem just as relaxed, too, as if there wasn’t anything to worry about. I do however notice that the huge trees in the parks do suffer… they seem to be victims of a no longer clean environment. Maybe the smog will win in the end?

To me it seems as is the only serious threat London City may not cope with in the end IS environmental issues. This morning I watched the BBC for a weather forecast, but I also caught a glimpse of the news where a report of recent pollution was in focus. Obviously some parts of London deal with levels above what is recommended.

When speaking about environment I have noticed that many things here are organised, such as the painted walls outside Royal Festival Hall. The minute before I noticed this ares, that may be a skateboard park, we had walked past a tunnel for pedestrians, right under Waterloo Bridge and I had noticed that there were almost no tags or grafitti on the walls. I guess the authorities have invited the grafitti-painters to share their artistery in a limited area…I enjoyed what I saw! ❤

mars 1, 2017 av asaole

Four hundred and thirty-fourth åsic- When music serves as a tool for learning languages #Londonfrossa

musikaliska-noter-vag-i-snygg-vektor-elemwnts_753461.jpg (626×396)

When I was a child, I spent very much time with a family across the street. The two girls in that family were my best friends and we had great fun doing a lot of different things. We had a theater group and our family and friends every now and then were more or less forced to go to our shows. One of the girls was playing the piano and so was I. Sometimes we spent time learning how to play four hands, but we also sang. For Christmas we either went Carolling in the houses close to theirs, OR we went to a local church in my area and sang there. I remember one morning in their house when I suddenly realized from whom the sisters had got their skills in music and also their feeling for singing and playing instruments… From the bathroom I heard a beautiful opera aria! The father was singing in the shower. In my home my father played the violin and my grandpa played the accordion.

bad+9+26jan+2010.jpg (400×300)

I have always loved singing! As a child I WAS one of the members of ABBA… Three other kids and I, two boys and a girl, in fact spent EVERY single afternoon being soap opera actors, always ABBA, never ”the real” kids… We even painted clothes we had sown, so that they looked similar to ABBA:s stage costumes. When I drive my car alone, I sing along. An amusing detail with our very old car, is that we still have just an old cassette player… Guess what??? My collection of home-recorded cassettes is still in the attic… SO whenever I feel bored by the current music in the car radio, I indulge myself with the oldies from the seventies or eighties…

sjunga_i_bilbildekalet-re7d354ee9b5f427aaed85af7180ebae7_v9wht_8byvr_512.jpg (512×512) Apart from just being FUN, I know that learning languages comes easier when you sing along! When you sing a song repeatedly over and over again, you may be doing so because you really love that particular song. But at the same time as you enjoy the music, you also learn the lyrics by heart and you get a feeling for words and phrases, sounds and melody in language. Intonation and stress also comes easier with the help of music. So, next time you sing in the shower or in the car, challenge yourself with a new song, maybe in a language you are not yet familiar with! What if you turn out to be a speaker of a foreign language and your pronunciation is really good, because you applied your singing skills into language learning??? When words are not enough, music may be the bridge…

I remember once when I was in Italy and two choirs were having dinner. After dinner, when both choirs sang with and to each other, we didn’t know each other’s languages, but we did singalong in the melodies, since we were familiar with the music of Guiseppe Verdi. Listen to the link below. I am pretty sure that you would be able to sing along, too, wouldn’t you?

London Philharmonic Orchestra – Nabucco: Chorus Of The Hebrew Slaves (Va’, Pensiero, Sull’ali Dorate)

körsång(1).png (146×169)

mars 1, 2017 av asaole

Fourhundred and thirty-third åsic- Three different perspectives #Londonfrossa

Yesterday I spent eight hours between a young Indian woman and a middle-aged American man. The three of us were seated in the same row during a flight between London Heathrow and Newark, NJ, USA. We had very little in common, but made friends during the flight and talked about different aspects of life. Since we came from three different continents, three different societies, it was very interesting to share viewpoints and thoughts. We all had three different reasons to travel to the USA.

The young Indian woman was going to reunite with her husband after two months apart. The young couple were newly wed and had planned to start their life in the USA. Since they were both engineers and he already had a position in a company the three of us started to talk about HER options in her new country. The American man currently works as a lawyer in a big national bank on Manhattan and he travels frequently abroad to make agreements with other banks, companies or financial departments in countries worldwide. Me, the Swedish teacher, between the two of them, found it most interesting to learn more about possible futures for engineers in NJ or what bank lawyers think of life, at the same time as I was comparing their English accents. We were all three genuinly interested in each other’s stories, so it seemed anyway. Meeting people like that, sharing thoughts and ideas, is very rewarding, I think. It is a perfect way of learning, since you are doing it for fun and you are motivated, since you very much like to understand that other person. Sharing moments like that is important to me.

mars 1, 2017 av asaole

Fyrahundratrettioandra åseriet- Möten känns minnesvärda när delandet upplevs som äkta och närvarande! #Londonfrossa

Portieren ringer upp mig och berättar att vår bil har kommit. Vi skyndar ner i hissen med alla väskorna. Taxichauffören är en gladlynt man som genast småpratar så att den förestående resan känns lockande och intressant. Jag tänker på mina elever hemma i Sverige och känner direkt en stor samhörighet med den här mannen, för att han i så stor utsträckning påminner mig om dem. De andra sitter i baksätet och jag sätter mig bredvid chauffören. Han kör en högerstyrd bil och det är ovant för mig att sitta till vänster, så jag skojar och säger att jag nog kommer att bromsa hela resan av gammal vana. Sedan pratar vi om allt mellan himmel och jord och trots att resan inte är speciellt lång, bara från Barbican till Paddington, hinner vi avhandla ett stort antal samtalsämnen och jag vet att för min del kommer mötet att vara ett sådant jag minns. Jag kommer att tänka på dikten av Hjalmar Gullberg, Människors möte. Det är inte ångest jag känner när jag åker taxi, men den lättnad som dikten beskriver vid själva mötet, påminner om hur lätt jag känner mig inombords, trots att jag skulle kunna vara drabbad av resfeber inför den förestående flygresan. Jag är helt uppslukad av konversationen med taxichauffören hela vår resa till tåget.

Det har alltid fascinerat mig hur det första intrycket kan vara avgörande vid mötet med en vilt främmande person. Samma fascination känner jag kring det faktum att man själv kan påverka utfallet, genom att vara vänlig och tillmötesgående och bjuda på sig själv. Man vinner gemenskap genom att dela med sig av sig själv. Så upplevde jag just den här taxiresan.

Chauffören, Said, berättar att han kommer ifrån Bangladesh. Han har bott i UK i hela sitt liv, med undantag för några år i barndomen, då han följde med sin far, som var läkare, åter till Pakistan. Sättet han delar med sig på är varmt och spännande och intressant. Det är ett lärande tillfälle. Jag skrattar och lever mig in i det han säger, upplever att jag kan se det han berättar om. Vi pratar faktiskt aktivt om hur mycket ett leende och ett vänligt bemötande kan betyda och jag berättar om en händelse då jag och maken var på besök i Stockholm och åkte buss på bron mot Stora Essingen, då himlen öppnade sig för ett extremt skyfall som ledde till att hela vägbanan blev mer som en flod och bussen gjorde samma avtryck i ”floden” som en motorbåt skulle gjort i en sjö. Vi hade stigit på bussen vid Fridhemsplan och jag hade hälsat vänligt på chauffören och småpratat lite med honom och frågat från vilket land han kom. Han hade svarat att han var indier, vilket man lite fördomsfullt kanske skulle ha gissat med tanke på hans turban. I samband med skyfallet, som kom och gick på någon enda minut, tittade chauffören på mig i den inre backspegeln, mötte min blick och ropade, trots att jag satt vid den bakre dörren: ”så HÄR regnar det när det är monsunregn i mitt hemland!” Jag höjde en tumme och log tillbaka i samförstånd.

Min nye vän, taxichauffören Said gillar berättelsen och säger att JUST så tycker han att en bussresa ska kunna vara. Tidigare hade han kört både stadstrafikbussar och turistbussar och guidat i London. Han berättade att han trivdes mycket med sitt nuvarande arbete som taxichaufför bland annat för att han träffade så många som ville prata i all vänlighet, till skillnad från tiden som chaufför på de vanliga tätortsbussarna, där människor sällan ville prata och vara sociala. Han menar att min berättelse om indiern på bussen i Stockholm illustrerar just att det blir allt ovanligare med mänsklig kontakt med okända på det sättet. Om min egen filosofi om IT-samhällets framväxt som ett av skälen till att vi sällan möts spontant ör att småprata, sa Said: ”Nu märks det att du är lärare! Det där hade jag inte tänkt på om du inte hade upplyst mig om det!” Sedan delar han med sig om sitt liv och hur han alltid värnat om värme och glädje och att ett specifikt minne ligger honom extra varmt om hjärtat.

Det handlar om hur viktigt det är att skratta tillsammans. Said säger att när han var sexton år så var en av hans brorsbarn källa till ständiga kommentarer från omgivningen för att han aldrig log. Vid en större familjesammankomst med närmare hundra släktingar slog Said vad med hela släkten om att han skulle kunna få sin brorson att le. Eftersom brorsonen aldrig brukade le, gick hela släkten med på att slå vad med Said om pengar, troligen för att de alla ansåg vadet vara helt riskfritt. De satsade en dollar var och ingen trodde att Said skulle kunna lyckas få den allvarliga brorsonen att le. Brorsonen var närvarande vid vadslagningen och skedde inte på något sätt i smyg.

Said klättrade upp på ett av matborden på den aktuella festen och började dansa för hela församlingen. Han försökte på olika sätt få brorsonens uppmärksamhet, men det gav inget resultat. Då klädde han av sig alla kläder och fortsatte dansa. Brorsonen brast ut i ett gapskratt som pågick en lång stund. Said vann sina pengar och efteråt när han och brorsonen var på tu man hand frågade han brorsonen varför han plötsligt hade börjat skratta. Brorsonen sa att när han såg hur Saids mamma reagerade på Saids nakna lekamen kunde han inte annat än skratta, för det såg så komiskt ut.

Said berättade detta för mig under vår taxiresa och när vi sedan kom in på det faktum att man nu sällan gör spontana besök hos varandra, så sa han att en av de många saker han saknar med Bangladesh är just de många spontana mötena och den självklara välviljan som han upplevde att människor hade gentemot varandra, men också de stora familjerna med omsorg om varandra. Han berättade att själv hade han tio syskon.

Väl framme vid Paddington smet Said före en enorm kö av taxibilar, som om det var självklart. I efterhand tänkte jag att han var ett riktigt födgeni. Hans trevliga småprat och generösa berättande om sig själv, ledde till att jag snarare uppfattade smitningen i taxikön som en självklar service, i stället för oförskämt gentemot alla dem som lydigt väntade i kön. Där lärde jag mig alltså något om hur lättlurad jag själv är!

januari 26, 2017 av asaole

Fyrahundratjugoandra åseriet: Turist i USA- 24 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

Valresultatet i USA har på många sätt ändrat världskartan. I somras när vi turistade i USA förvånade det mig att så många verkade hoppas på att Trump skulle vinna, eftersom jag själv trodde att Hillary Clinton var en starkare kandidat, men i takt med tiden blev det ju alltmer sannolikt… NU när vi vet hur det gick, har politiken redan svängt i 180 grader och det USA vi mötte i somras tillhör tiden ”before Trump”.

Planerar du att turista i USA så kanske de 24 blogginlägg jag har skrivit kan intressera dig. Här nedan följer en förteckning över texterna i den ordning jag skrev dem. Vill du läsa andra inlägg som jag skrivit, så hittar du dem till vänster på webbsidan. Ibland skriver jag även på engelska och de inläggen kan du hitta genom att välja ”In English” till vänster.

#grodshow i Everglades

Tvåhundranittiofemte åseriet-Turist i USA- Everglades: Toby är ingen prins!

”Att åka in i Everglades påminde litegrann om att befinna sig i de låglänta delarna av de svenska fjällen, med den skillnaden att man inte hade de vackra fjälltopparna i fjärran att vila ögonen på. I stället var det sawgrass såggräs, så långt ögat nådde. Jag hade fått uppfattningen att det skulle lukta av vattnet, att man skulle känna det som att man åkte omkring i ett avloppsdike ungefär, men trots att det verkligen var vatten och gräs eller vass i alla riktningar, kändes inte någon unken lukt därifrån. Det är det som är poängen med såggräset förstod jag senare. Det är som ett reningsverk för Everglades.”

http://wp.me/p4uFqc-Ez

Tvåhundranittiosjätte åseriet- Turist i USA- Miami Beach, sol, bad och flip-flops i massor!

”Vart man går på Miami Beach ser man lättklädda människor i allsköns kreationer. Det finns ingen dress code, men ändå är den där, på ett sublimt sätt under ytan… För män gäller att man bör vara vältränad och gärna visa upp sin tatuerade överkropp och för kvinnor är det välsittande baddräkter eller minimala bikinis som gäller i första hand. ”

http://wp.me/p4uFqc-Ew

Tvåhundranittiosjunde åseriet- Turist i USA- Regn och åska i Miami!

”I en storstad är det egentligen inte svårt att hitta saker att göra även om vädret inte är vad man hade tänkt sig… Men som turist i en stad man aldrig tidigare besökt, så som det är för mig i Miami, medger jag att det är nedslående att regnet strilar i en envis ström på fönstret, ibland avbrutet av ett ihärdigare spöregn eller en åskskur…”

http://wp.me/p4uFqc-Gz

Danskurs i skriftlig form

Tvåhundranittioåttonde åseriet- Turist i USA- Miami- Sinnena samlar sommarminnen för vintern!

”Vart man går här i Miami så hör man spanska talas och eftersom jag har läst franska men inte spanska, så blir det spännande att anstränga sig att försöka förstå ”ändå”… Det är väldigt intressant för mig som språklärare att göra den där ansträngningen! ”

http://wp.me/p4uFqc-ED

Glitter och stänk…

Tvåhundranittionionde åseriet:Turist i USA- Miami Beach- Shop ‘til you drop!

”Det finns massor av tatuerarverkstäder överallt på South Beach. Flera av dem har fotografier med vackra och välgjorda tatueringar på personer som i sin tur är vackra. Där kan man ju kanske lockas att själv gå in för att placera en dödskalle på sin ena axel och en taggtråd runt överarmen…”

http://wp.me/p4uFqc-EB

Alcatraz

Trehundrade åseriet: Turist i USA- San Francisco i ottan…

”På grund av tidsskillnaden var vi vakna tidigt imorse och eftersom det var fint väder kunde vi lika gärna ta en promenad i grannskapet resonerade vi. I Fisherman’s Wharf där vi befinner oss, är det massor med turister och det märks på affärsinnehavare och andra som bor här, att de är vana att visa folk till rätta. Vi gick inte mer än två kvarter så hittade vi en perfekt plats att fånga Alcatraz på bild.”

http://wp.me/p4uFqc-DF

Trehundraförsta åseriet: Turist i USA- San Francisco

”Vid San Francisco Bay finns en lång rad affärsverksamheter som är direkt knutna till havet och vad det ger. Idag besökte vi en marknad som på många sätt imponerade, både i omfång och kvalitet. Både fisk och skaldjur, köttprodukter, svamp och annat såldes där, liksom vad som växer i trådgårdar och på fält…”

http://wp.me/p4uFqc-Ju

Trehundraandra åseriet: Turist i USA- Gemenskap för alla i San Francisco?

”Ett par dagar i San Francisco har lärt mig mycket om livet, kanske inte nödvändigtvis om mitt eget liv, utan om de livsbetingelser som råder i en storstad. Idag, lördagen den 25 juni 2016 drar firandet av PRIDE igång här i San Francisco. Det märks på en lång rad olika sätt, både genom färgsättningen vid shoppinggallerior och längs gatorna, där flaggor och banderoller med regnbågens alla färger är placerade och genom att många personer som troligtvis tänker fira redan har ”tjuvstartat” och syns på gatorna i diverse olika kostymer.”

http://wp.me/p4uFqc-K4

Trehundratredje åseriet: Turist i USA- Muir Woods

”När man kommer in i skogen hörs förstås alla samtal mellan människor från världens alla hörn, för vi är många där…turister i stort antal, men vi verkar dela en ödmjuk fascination inför skogen, för samtalen som förs är lågmälda och många går ganska långsamt mellan jätteträden i djup beundran.”

http://wp.me/p4uFqc-Kt

Sardinburksomslag från Cannery Row

Trehundrafjärde åseriet- Monterey Bay Aquarium, en räddningsplanka för många arter!

”Betydligt mer intressant är stadens akvarium, där ett stort antal sjölevande däggdjur och fiskar finns representerade. Med den fantastiska placeringen alldeles vid havet, får man redan innan man går in i byggnaden en maritim känsla. Monterey Bay Aquarium är det tionde största akvariet i sitt slag i världen. De bedriver forskning på plats och har en mängd olika program på gång för att bevara sällsynta arter och deras möjlighet att klara sig i naturliga miljöer.”

http://wp.me/p4uFqc-Kr

Stillahavskusten i Kalifornien

Trehundrafemte åseriet: Turist i USA- Med enastående utsikt längs kusten på Highway 1

”Hemma vid köksbordet kan man ha en uppfattning om hur det är att som landkrabba följa en kustlinje och uppleva havsutsikt under mil efter mil, men när man äntligen sitter där vid ratten i sin hyrbil så är intrycken så mycket rikare än man trodde. Verkligheten överträffar drömmen, helt klart!”

http://wp.me/p4uFqc-KB

Trehundrasjätte åseriet: Turist i USA- Hearst Castle, Ett drömbygge med enastående utsikt längs kusten på Highway 1

”Om jag hade haft obegränsat med pengar och en stor bit land, vad hade jag gjort då? Jag hade nog inte orkat bygga detta fantastiska slott, men jag är glad att William Randolph Hearst fullföljde sin dröm och därmed visade just det; Om man har en dröm så ska man följa den.”

http://wp.me/p4uFqc-LD

Trehundrasjunde åseriet: Turist i USA- Två drömhus i jämförelse, Hearst Castle vs. Madonna Inn

”Om man har en dröm så ska man följa den, menade Hearst… Madonna Inn i San Luis Obispo är en annan slags livsdröm och hotellet är väldigt roligt att jämföra med Hearst Castle, tycker jag. De är i mångt och mycket varandras motpoler trots att det också finns många likheter…”

http://wp.me/p4uFqc-M3

Trehundraåttonde åseriet: Turist i USA- Naturliga vägvisare på resan? Ett pärlband av Outlets längs vägen…

”Men så mycket KUND är jag ändå att jag inser vad smarta de har varit längst Highway 1 och även i andra delar av USA, de där affärsidkarna som öppnat Outlets i varje liten byhåla. Faktum är att det är väldigt tätt mellan stora och fina Outlets med många olika märkesaffärer sida vid sida i ett gemensamt koncept.”

http://wp.me/p4uFqc-Mb

Trehundranionde åseriet: Turist i USA- Los Angeles vid första ögonkastet 😉

”Innan vi började resan från San Francisco för några dagar sedan, hade jag en felaktig bild av Kaliforniens kustland. Det har varit lärorikt för mig att köra bil här. Det är så mycket som jag inte hade klart för mig. Dels trodde jag att kustlinjen skulle vara lägre och inte ha så djupa vikar, dels trodde jag att bergen skulle vara lägre. Men förutom det så hade jag inte lyckats speciellt väl med att föreställa mig naturtypen heller…”

http://wp.me/p4uFqc-Mf

Trehundrationde åseriet: Turist i USA- När logiken sätts på prov blir det fel ibland… 🙂

”En stund… Hur lång kan en amerikansk stund vara? Medan jag funderar över hur pinsamt detta verkligen ÄR, så kommer en kvinna ut ur sin bil. Jag ser i backspegeln hur hon går på den lilla refugen och jag gruvar mig alldeles fruktansvärt över hur vårt lilla möte kommer att vara… Jag skulle kunna beskriva henne mycket noga för er, så intensivt mindful var jag den där stunden…”

http://wp.me/p4uFqc-Mr

Mimmi

Trehundraelfte åseriet: Turist i USA- Walk of Fame…på en halvtimme blankt! 🙂

”Vi betalar våra $10 och går ut på Walk of Fame, fullt medvetna om att vi måste vara tillbaka vid bilen inom en timme, eftersom varningsskylten precis vid vår parkeringsruta informerade om att man annars skulle bogsera bort bilen till en plats utanför staden, samt bötfälla ägaren. Enkelt val… Det fick bli Walk of Fame på tid… YOLO! Döttrarna använder uttrycket ofta… You Only Live Once…”

Trehundraelfte åseriet: Turist i USA- Walk of Fame…på en halvtimme blankt! 🙂

Taklampa på King’s Fish

Trehundratolfte åseriet: Turist i USA- En utflykt till Long Beach

”Inte alltför långt bort från Los Angeles ligger Long Beach. Vägen dit var trots detta väldigt ”lång” på grund av köer. Hemresan gick på mindre än en halvtimme… Kontrasten mellan storstadspulsen i Los Angeles och det relativa lugnet i Long Beach är det första som slår mig. Det andra är att det är en långweekend med många lediga amerikanska familjer som har rest hit för en lillsemester.”

http://wp.me/p4uFqc-MB

Trehundratrettonde åseriet: Turist i USA- Trygghet, ordning och reda och behovsanpassad ordningsmakt

”Överallt där jag har varit på denna resa har jag känt mig trygg, bland annat tack vare polisnärvaron. Samtidigt har jag läst på löpsedlarna att polisen inte alltid enbart gör rätt. Till exempel blev polischefen i San Francisco av med jobbet häromdagen sedan hans poliser återigen varit inblandade i händelser där människor avlidit vill följd av övervåld från polisen.”

Trehundratrettonde åseriet: Turist i USA- Trygghet, ordning och reda och behovsanpassad ordningsmakt

Trehundrafjortonde åseriet: Turist i USA-Att flyga inrikes i USA

”Vi noterade att man som turist får kämpa lite extra för att förstå hur det går till just på inrikesflygterminalen. Alla förutsätter (verkar det som) att inrikesflygresenären är van vid hur det går till, kanske till och med bor i landet och har rest mycket inrikes förut. Vi fick verkligen fråga oss fram i Miami och fick ganska korta och snäsiga svar, ibland alltför knapphändiga, vilket ledde till att vi fick fråga på nytt.”

Trehundrafjortonde åseriet: Turist i USA-Att flyga inrikes i USA

Trehundrafemtonde åseriet: Turist i USA- Det stora äventyrets största äventyr?

”Något jag alltid har funderat över är hur det kan vara så lockande att spela om olika mjukdjur och andra troféer när man är på nöjesparker och tivolin. Jag tror att mjukdjuren rimligtvis har hunnit bli ganska äckliga där de hänger under taket i de olika spelattraktionerna och kan inte tänka mig något bättre sätt att hantera situationen än att avstå ifrån att spela… Men den synpunkten delar jag tydligen inte med alla…”

Trehundrafemtonde åseriet: Turist i USA- Det stora äventyrets största äventyr?

Trehundrasextonde åseriet- Amishfolket i Pennsylvania och deras självklara plats på turistkartan

”Under de år jag vid några tillfällen har besökt Lancaster, har marknadsföringen och turistanpassningen gått allt längre. Turister som vill körs nuförtiden i häst och vagn runt Kitchen Kettle Village mot en summa pengar och är man barn kan man skaka hand med pepparkaksgubben…”

http://wp.me/p4uFqc-O7

The president of the United States…

Trehundrasjuttonde åseriet: Turist i USA- Om jag vore president i USA…

”Det vore ju rätt så spännande att vara president för en dag… Om jag vore det, här i USA, så skulle jag ändra på några saker som jag sett när jag varit här, men jag skulle också glädja mig åt och känna mig stolt över andra saker och försöka sprida dem så att det blir lika i hela federationen. Det är härligt att drömma. Efter presidentvalet vet vi om det kommer vara Trump eller Clinton…”

Trehundrasjuttonde åseriet: Turist i USA- Om jag vore president i USA…

Three Hundred and Thirtieth Asic- Tourist in the USA- I I was the President of the USA…

”In a dark corner of the Center it is possible to pretend you are the President of the United States… I simply had to stand in line for this little game…”

http://wp.me/p4uFqc-US

Three Hundred and Thirty-First Asic- The Grapes of Wrath- A Sort of Book Review

http://wp.me/p4uFqc-Vb

november 9, 2016 av asaole

Four Hundredth Asic- #Michelle Obama for President!

Obviously, with the result of today’s election, it is clear that anyone can become the President of the United States of America. Or maybe I should write any MAN can…?

You do not need to be a skilled politician with long experience from neither domestic nor foreign affairs.
You do not even need to be nice to others in public.
It’s not a problem if you are sexist and/or racist.
You can harrass and threat, point your finger and yell and still become the President of the United States of America.
There is just one thing we need to stress:

There is no need to apply if you’re a woman! We prefer men!

Next time: #Michelle Obama for President!

november 9, 2016 av asaole

Three hundred and ninety-ninth asic- What happens the day after tomorrow?

#Himmel, #asaole I wake up in Sweden in Europe, this morning the 9th of November 2016 and we are not yet sure who will be the President of the USA. I myself know for one thing that I am not quite as surprised as I am worried… I am worried from a global point of view! No matter what the Americans themselves put into their choice of a future president, we, the rest of the people have to deal with their choices, too… Negotiations in different global issues where efforts have been made for a better world for next generation will now be on standby for a while if Mr Trump wins the election. Some of them will be considered unnecessary to complete, where others will take a different direction. If that happens, it will be ”a giant step backwards for mankind”, so to speak.

What is even worse, is that some of the global accomplishments are demeaned by Mr Trump and his allies. For a better world, we all need a strong and supportive president of the USA who will guarantee the best not only for the Americans, but for all of us. It is not just an important election for YOU, the American people, but just as much for the rest of the world. To a large extent, WE are the People, too, although we haven’t had a chance to vote! What we have to do now, is actually better said in Swedish. Reluctantly one has to accept the situation the way it is, although surreal or not expected: ”Gilla läget!”

I know that the American Consitution has a built in system that prevents the President to receive too much power and that is a slight relief at this point in time. SO… Until we know the actual result of the election, I keep hoping that after all, every cloud has a silvery lining…

oktober 24, 2016 av asaole

The three hundred and ninetyfifth åsic- The Yellow Wall and The Blue Wallpaper

I used to teach in another classroom a couple of years ago. When I started off teaching there, I had an opportunity to decide for myself what the classroom would look like. I think that is one of the reasons that I liked it there. When moving out a few months ago, I removed all the details because I wanted to give the new teachers the same opportunity to do whatever they wanted to make the classroom feel like ”theirs”.

This is what I wrote when I was still teaching in my old room:

Charlotte Perkins Gilman’s The Yellow Wallpaper is an American short story read by many, but how many of the readers have spent a fortnight of pure creative language learning in a yellow classroom ? The teacher had painted her classroom herself and turned the dark dull room in the basement into a positive oasis for learning. All walls were painted in a bright yellow colour. Her combination of gifts from previous students, her own creations or things she had got here and there, together with wisdom on little plaques or instruction posters with different themes like weekdays, phrases or words for certain occasions, gave the impression of a nice and welcoming place where the soul of learning was more important than anything else. Soul in English almost sounds like sun in Swedish, sol.

My classroom is not painted by me and it is not yellow either, but I have hanged The Blue Wallpaper myself and I have added a lot of blue accents, such as glass, fabric or decorations. Blue is my fave color and it also lead my thoughts to water or to a realxing feeling that makes me calm. In one of the corners of my room I have a waterdoor… In another corner are verbs connected to language use. The many hearts on the window to our pentry is decorated with thoughs or words on the theme LOVE. I think my students are important in many ways. I also find their background, culture and languages important. I think it is necessary for a classroom where languages are taught, that you actually can see that we speak different languages. All those languages are important. Knowing several languages is a true wisdom!

BLÅTT och GULT

The teacher I visited in NJ, USA was teaching about weather expressions in Spanish when I was there and both the students and herself were happy… and yellow is the happy color that perfectly suits a classroom for Spanish lessons. A saying by an ”unknown” author that suits the yellow classroom very well:

Keep your face to the sunshine and you cannot see the shadow

oktober 24, 2016 av asaole

The three hundred and ninetythird åsic- I don’t mind the rain and wind, I’m indoors!

In June 2014 I wrote a blogpost with the title ”A mini åsic- Rain, rain go away, come again another day…” Today is another of those rainy days when that song would be perfect. But being indoors when it’s raining is not that bad actually. I enjoy my good company at my friends’ and I don’t need to be soaking wet on my way somewhere, since we are all indoors. Generally I enjoy any kind of weather as long as I wear clothes that go well along with the weather… I also tend to think that whenever the weather doesn’t suit me well enough, there isn’t anything I can do about it anyway, so why be miserable?

”Bad” weather encourges me to do things around the house, maybe bake a cake, clean the clutter in the attic, get rid of some old clothes I don’t wear anymore… What if we had ”good” weather all the time? When would we then do all those ”boring” but ”necessary things?

oktober 24, 2016 av asaole

The three hundred and ninetyfirst åsic- To help students understand and find connections is what teaching’s all about!

A recycled blogpost from my visit in Pitman New Jersey 2014!

For two weeks I have had the wonderful opportunity to be among students and teachers at #Pitman Middle School in #New Jersey, #USA. I have been monitoring instruction in many different classes and seen many very good examples of teaching. My main focus has been ESL-teaching and I have seen examples of that both in primary schools and in adult classes of different kinds. Some of the adult students were part of a program for parents and were taught in classes with students from many different countries. They were preparing for a test and if they’d pass the test that would help them qualify for being American citizens. Other adults I met learned language for their own good, so to speak. They had different private reasons for taking the course and were taught in a smaller group within a local college. In every one of these differents setting and with every single teacher I have noticed high quality and a good knowledge both in what an ESL student needs and also teaching and instruction in general. When in class, I can see that many of the teachers have the same idea as I have, i.e to teach through themes or concepts rather than details. Today, since it is Halloween here, I have noticed that younger kids in primary schools here learn about the local legend #The New Jersey Devil. According to the legend he was the thirteenth child of a worn out woman who didn’t want her child. She cursed him and said ”to the devil with him!” and since then he is haunting #the Pine Barrens in New Jersey. The story is told this day since this is his birthday.

All teachers and students seem very into the idea of Halloween, even if not all schools celebrate with costumes and dresses. One of the classrooms I visited today, a classroom where Spanish is the main subject, focused on the differences between Halloween and the Mexican tradition for Dia de las Muertas (the Day of the Dead). The American kids get a chance to comment on what is similar or different when they compare these two holidays. The teacher help them along the way and try to get them to precise what they mean. She asks questions like ”How do you mean?” ”What would you have thought if a loved one came back to life?” The point for the teacher is to explain that the Mexican Holiday is not at all scary or horrific, but rather a nice way of remembering your loved ones who passed away. The teacher then connects to the American people’s connections to the date 9/11 and the kids all get a chance to share the stories their parents have told them about 9/11. The idea is to show the kids that by remembering and talking about sad or scary memories, those memories get a little easier to talk about each time. Then she wraps it all up by saying THAT is what the Mexicans do when they celebrate THEIR holiday. They stick to the nice memories of a person and cherish those memories in a more happy manner, although they are dressed or disguised into skeletons etc. I was very happy to get the chance to see this lovely explanation of what the different festivities are all about. To help students understand and find connections is what teaching’s all about! I have written in Swedish about the importance of this in my tenth åsic and in my seventyeighth åsic. Thank You and Farewell #Pitman Middle School

Those of you who read Swedish are of course welcome to read other posts as well. You will find those by clicking ”På svenska” to the left on http://www.asaole.com.

For my English readers more blogposts are found by clicking ”In English” to the left on http://www.asaole.com