Man kan som vuxen tycka att det största äventyr man kanske är med om i sitt liv är en längre resa i landet USA. Ändå är det helt tydligt för mig som förälder att ungdomar har andra tankar om detta. Döttrarnas höjdpunkt på resan är sannolikt äventyrets äventyr, nämligen besöket på Great Adventure, nöjesparken Six Flags i Jackson, New Jersey, strax utanför New York City. När döttrarna var yngre var vi där nästan hela dagen och de åkte allt som deras ålder, längd och vikt tillät… Nu är de äldre och får, om de vill och vågar, åka ”allt”. Ända sedan vi först började planera för vår resa har de därför i sin tur planerat för vilka av åkattraktionerna de ska åka… Det har roat mig att lyssna på planerna och jag måste medge att det också varit spännande att invänta besöket på Six Flags Great Adventure för att se om de verkligen vågar allt det där som de förespeglat sig… 🙂

Nu när det äntligen var dags åkte vi med hjälp av en GPS till exakt den position där nöjesparken ligger, utan minsta problem med att hitta rätt. Härligt! 🙂

Värmen i New Jersey den här tiden på året kombineras med en väldigt hög luftfuktighet som jag är väldigt ovan vid. Man måste hela tiden tänka på vätskebalansen och dricka vatten i tillräcklig mängd. Nöjesparken Six Flags Great Adventure har som policy att man inte får ta med något ät- eller drickbart in i parken. Det kan förstås finnas säkerhetsskäl till denna policy och det är rimligt, men den bakomliggande faktorn är troligtvis kommersiell. Det ska bära sig, helt enkelt. När vi förstått hur det fungerade köpte vi därför varsin flaska för dyra pengar… Den flaskan var i sin tur möjlig att fylla på så många gånger man ville och i längden var det ekonomiskt, om man räknade på styckepriset för en dricka, denna varma dag. Som komplement hade parken också policyn att alla som så önskade kunde be om isvatten vid vilket försäljningsställe som helst, troligtvis för att undvika att någon for illa i hettan. Bra, tyckte jag! Överallt fanns även skriftliga påminnelser om att man borde hålla vätskebalansen…

Dessutom fanns duschar, vanliga duschar…för dem som helt enkelt inte stod ut med värmen. Människor duschade av ansiktet, händerna eller fötterna, men många gick in helt i duschen med kläderna på, eftersom värmen ändå var så påtaglig att man snart skulle vara torr igen. En mycket populär attraktion i värmen var kanske därför Log Flume (vars like finns på Liseberg). Man åker i en ”stock” i en smal vattenränna där man råkar ut för ett antal omfattande plask som leder till att man i slutändan ofta är helt blöt…

Andra attraktioner som finns i stor omfattning är berg- och dalbanor, den ena högre än den andra. De har olika specialiteter, som t ex att de är extra höga eller extra snabba eller går i mörker inomhus etc. Andra kan var konstruerade så att man står upp eller ligger ner eller konstant är upp och ned. Oavsett vad som är det typiska för den aktuella berg- och dalbanan, verkar de omätligt populära. Vid mitt förra besök åkte jag Nitro, en av parkens mest populära banor. Det var en otroligt rolig upplevelse, som jag genomförde med skräckblandad förtjusning tillsammans med vänner. Nu kunde jag i stället glädjas åt döttrarnas omdöme om olika attraktioner i parken. Helt klart är att detta inte är något vanligt kvarterstivoli… Man kan troligtvis åka hela dagen utan att egentligen behöva åka något två gånger, för det finns så oändligt mycket att välja på, MEN, var och en hittar ju sina favoriter och dessa åker man flera gånger, den långa kön till trots.

Vill man äta eller fika, så går det ju att ordna, men det är svårt att hitta något som är nyttigt… Ett ställe i hela parken gör anspråk på att vara nyttigt… Annars är det alla upptänkliga varianter på skräpmat. Allt är upplagt kring tanken att man måste betala. Man kan (som i vårt fall) ha tur att hitta någon form av erbjudande online för att få ner kostnaden något, men när vi besökte parken hade vi ändå betalat $45,99 av normalpriset på $71.99. Med rådande dollarkurs på 8,50 SEK blir det ett utlägg på ca 390 kr per person. Det jag tycker är synd är att man måste betala den summan oavsett om man är intresserad av att åka i de olika attraktionerna eller ej. En fördel med konceptet är att det är lätt som en plätt när man väl är inne i parken, för då åker man bara, utan att visa minsta biljett eller åkband. Det är väldigt smidigt… Köerna som bildas vid de mest populära attraktionerna är förstås inte lika roliga, men det verkar inte var något problem för de familjemedlemmar som åkte.

Något jag alltid har funderat över är hur det kan vara så lockande att spela om olika mjukdjur och andra troféer när man är på nöjesparker och tivolin. Jag tror att mjukdjuren rimligtvis har hunnit bli ganska äckliga där de hänger under taket i de olika spelattraktionerna och kan inte tänka mig något bättre sätt att hantera situationen än att avstå ifrån att spela… Men den synpunkten delar jag tydligen inte med alla…

 För min egen del lekte jag med tanken att jag skulle ha vunnit en enorm ”smiley” och sedan komma med den till flyget:

”Hej! Kan man få ha den här med sig som handbagage om man klämmer ihop den noga under framförvarande säte????

Nu när vi alla var trötta, ville GPS:en inte alls vara med! Det gick helt enkelt inte att ställa in vår hemadress och i stället blev det en ganska spännande omväg, in i en annan delstat, över att par tullbroar och via några vägbyggen… Maken och jag har en gång åkt via Malung på väg hem till Grängesberg där vi då bodde, när vi hade varit i Göteborg… Gårdagen påminde om den omvägen… Men till slut kom vi ändå hem och äventyrets äventyr fick ett lyckligt slut…

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

http://wp.me/p4uFqc-Ov