Trehundrasextonde åseriet: Turist i USA- Amishfolket i Pennsylvania och deras självklara plats på turistkartan

För egen del stiftade jag i likhet med många andra bekantskap med Amishfolket via vita duken i mitten på åttiotalet när Harrison Ford i filmen Vittne till mord (Witness) hamnade i knipa och gömde sig på en gård i Lancaster, Pennsylvania. Dels tyckte jag på den tiden att filmen var spännande och bra på ett allmänt plan, dels tyckte jag att det var intressant att Amishfolket inte var något man hade hittat på för filmens skull.

När jag var på besök i Lancaster förra gången var det mycket som var sevärt och spännande för mig som turist. Bland annat kunde man se fantastiska slöjdalster både i olika textiltekniker och träföremål och möbler av olika modeller. De hade också väldigt speciella träskyltar med olika budskap på. Ibland var det bibelord, men det kunde också vara ordspråk eller citat av kända människor. De där skyltarna köpte jag några exemplar av då och därför sökte jag även denna gång efter dem.

I filmen Vittne till mord framgår hur man brukar sitta och samarbeta med skapnadet av stora vackra täcken i lapptäckesteknik och om det fortfarande går till så vet jag inte, men nuförtiden finns det gott om försäljningsställen där man säljer både trä- och textilhantverk av olika kvalitet.

Butiker med charkuteributiker eller lite större affärer där man gjort det till en affärsidé att kunderna kan gå runt och provsmaka, finns det också gott om. Där inne var det FULLT med turister… Man kunde smaka korvar, ostar, torkat kött, marmelader och olika typer av inläggningar eller marmelader och röror… Nära kassan kunde man ändå, allt det goda och egenproducerade till trots, köpa färdigpackade engelska lakritskonfektyrer och punschpraliner som starkt liknade de fabrikstillverkade som vi hittar i matvarubutiker i Sverige.

Jag ser det som en marknadsanpassning… ”Har ni inga popcorn?”

…JO… NU har vi det… 🙂

Amish klär sig enligt traditionen på ett sätt som inte liknar andra amerikaners. Kvinnor har klänningar i enfärgat tyg, till exempel ljust rosa, görna eller blå och en huvudbonad som är att likna vid en hätta med knytband, som dock förblir oknutna. Kvinnorna bär även vita förkläden. Inga kvinnor bär make-up och håret är alltid ordnat i flätor och uppsatt. Skorna är enkla och utan klack. Män och pojkar har rejäla mörka byxor med knappgylf och hängslor och skjortor i blått eller grönt. De unga pojkarnas frisyrer kan närmast beskrivas som jämnklippta som ”pottfrisyrer” och är man ogift är man slätrakad. Gifta män bär skägg och hatt, en ljus stråhatt. Det finns mycket att läsa om Amish på Internet, både på svenska och engelska om du vill veta mer om deras tro och livsåskådning.

Under de år jag vid några tillfällen har besökt Lancaster, har marknadsföringen och turistanpassningen gått allt längre. Turister som vill körs nuförtiden i häst och vagn runt Kitchen Kettle Village mot en summa pengar och är man barn kan man skaka hand med pepparkaksgubben… Det är en slags outtalat samarbete mellan turisterna själva och det de kommit för att se, nämligen en religiös grupp som från början hade mycket stark integritet och inte släppte någon inpå livet. Jag kan se vissa likheter mellan dem och andra grupper i USA, till exempel indianerna, som på samma sätt till slut blivit en exotisk turistattraktion i första hand. Genom att skapa en miljö som är fullständigt turistanpassad med offentliga toaletter, restauranger och fik och kortläsare för kreditkort i varje liten butik, tar Amish tillbaka möjligheten för en del av gruppen som vill dra sig undan den här uppmärksamheten och leva ett liv i skymundan. Samtidigt kan det för Amishfolket själva säkert vara fördelaktigt att på detta sätt tjäna pengar på att turisterna är vetgiriga och nyfikna. Alla köper säkert något i de många butikerna också! Vi åt en jättegod buffé på Dienners och det kan jag rekommendera den som funderar på att åka till denna del av Pennsylvania!