Fourhundred and thirtyfifth åsic- Maybe it’s because I’m NOT a Londoner… #London

…that I love London so? My top sights that I tend to re-visit whenever I go to London are: 

  1. Victoria and Albert Museum ( …for the huge amount of things to see, the variation and professional exhibition and to get a glimpse of the uncountable collections of Queen Victoria and Albert)
  2. Covent Garden ( an Opera House, of course, but outside, in the square you will find people of all kinds, listening to music, watching street performances, having a relaxed and enjoyable time together in a beautiful setting of old buildings and little shops and cosy restaurants).
  3. Shakespeare’s ”The Globe”(This beautiful museum let you experience London as it was when Shakespeare lived there!)
  4. Natural History Museum (Amazing!!! SO much fun to do and see!)
  5. British Museum (one of THE best Museums in the world)
  6. Leicester Square (wonderful place where you can buy tickets for musicals and shows)
  7. Harrod’s (for the incredible exclusive display and for the many possibilities to watch wealth from a short distance…)
  8. Dillon’s (for the reason that there are no books in English that this bookstore doesn’t store)
  9. Hamley’s (for the wonderful feeling of finding all different kinds of toys in a huge five story building…)
  10. The Whispering Gallery (A perfect sight for kids and their parents if you enjoy physics…)

I don’t really know how many times I have visited London, but I have always enjoyed being there. It’s a wonderful City with international pulse that I enjoy tremendously!  In my opinion, strolling around is the best way to see London, but both buses and the tube is very safe and easy accessible, too. I guess it’s just a matter of taste.  I also enjoy going by taxi in London. Some drivers are quiet, of course, but I have been lucky enough to find drivers who enjoy chatting. If you read Swedish, read #sextonde åseriet

Londonbild 1_OLÅLondon tunnelbana

 

 

LondonflaggaI always try to visit a few of the Museums in London, and among others I think Victoria and Albert Museum is the very best. The collection of varied items let me understand, to some extent, what impact Queen Victoria made on the British Society. One thing I never miss to admire is the collection of cast iron. It’s wonderful!

victoria-and-albert-museum_1

I once went to Greenwich to actually stand with one foot in the West and one in the East, just for fun. On the site I noticed so many other things that I enjoyed, that just standing there on the Meridian seemed less important than the other impressions I got there. It is a wonderful place to be, especially when fruit trees are in blossom! But honestly, I find almost every moment in London interesting and rewarding and I don’t even mind the rain…I every corner there are umbrellas and other souvenirs to buy! 🙂

Souvenirer i London

Covent Garden is another place I always return to, since the atmosphere is so relaxed there. I also find the little shops in the surrounding area very pleasant. A walk in Notting Hill reveals the Asian touch with Indian curry served in every little restaurant, whereas Soho offers Chinese food at its best, but my all time favorite is a pub lunch. Maybe ”Steak and Kidney Pie” or a ”Ploughman’s Lunch”? Places like Fortnum and Mason’s are worth the effort to visit, too. Have some ”High Tea” and enjoy scones with clotted cream and jam!

I do however not expect to find any places where there are no tourists… Instead I hope for the Londoners to share their beautiful city with the rest of us when we visit for a few days. When walking on Bond Street or Piccadilly Circus, I almost always notice people around me speaking any of the Nordic languages, such as Swedish, Danish or Norwegian. Thus I have learned not to comment too much on others when I’m in a crowd… I wouldn’t want a person saying

”Jaså, är det fler svenskar här?!” 🙂

Four hundred and thirty-fourth åsic- When music serves as a tool for learning languages #Londonfrossa

musikaliska-noter-vag-i-snygg-vektor-elemwnts_753461.jpg (626×396)

When I was a child, I spent very much time with a family across the street. The two girls in that family were my best friends and we had great fun doing a lot of different things. We had a theater group and our family and friends every now and then were more or less forced to go to our shows. One of the girls was playing the piano and so was I. Sometimes we spent time learning how to play four hands, but we also sang. For Christmas we either went Carolling in the houses close to theirs, OR we went to a local church in my area and sang there. I remember one morning in their house when I suddenly realized from whom the sisters had got their skills in music and also their feeling for singing and playing instruments… From the bathroom I heard a beautiful opera aria! The father was singing in the shower. In my home my father played the violin and my grandpa played the accordion.

bad+9+26jan+2010.jpg (400×300)

I have always loved singing! As a child I WAS one of the members of ABBA… Three other kids and I, two boys and a girl, in fact spent EVERY single afternoon being soap opera actors, always ABBA, never ”the real” kids… We even painted clothes we had sown, so that they looked similar to ABBA:s stage costumes. When I drive my car alone, I sing along. An amusing detail with our very old car, is that we still have just an old cassette player… Guess what??? My collection of home-recorded cassettes is still in the attic… SO whenever I feel bored by the current music in the car radio, I indulge myself with the oldies from the seventies or eighties…

 sjunga_i_bilbildekalet-re7d354ee9b5f427aaed85af7180ebae7_v9wht_8byvr_512.jpg (512×512)Apart from just being FUN, I know that learning languages comes easier when you sing along! When you sing a song repeatedly over and over again, you may be doing so because you really love that particular song. But at the same time as you enjoy the music, you also learn the lyrics by heart and you get a feeling for words and phrases, sounds and melody in language. Intonation and stress also comes easier with the help of music. So, next time you sing in the shower or in the car, challenge yourself with a new song, maybe in a language you are not yet familiar with! What if you turn out to be a speaker of a foreign language and your pronunciation is really good, because you applied your singing skills into language learning??? When words are not enough, music may be the bridge…

I remember once when I was in Italy and two choirs were having dinner.  After dinner, when both choirs sang with and to each other, we didn’t know each other’s languages, but we did singalong in the melodies, since we were familiar with the music of Guiseppe Verdi. Listen to the link below. I am pretty sure that you would be able to sing along, too, wouldn’t you?

London Philharmonic Orchestra – Nabucco: Chorus Of The Hebrew Slaves (Va’, Pensiero, Sull’ali Dorate)

körsång(1).png (146×169)

Fourhundred and thirtieth Asic- The Need for The Good Example in Times of Trouble

Migration is not a new phenomenon. People migrated thousands of years ago both abroad and within national borders. Despite the many negatively written articles lately, there are good examples that need to be acknowledged!

I read in today’s SvD (Svenska Dagbladet) about a small community in the middle of Sweden, where the new migrants were as many as the original inhabitants, but the people in Åre manned up and contributed volunteerly for the group of immigrants. Åre is very far away from the bigger cities. In a small community like Åre, connections between representatives of different authorities may be closer and I guess people in a small village also know each other quite well. When a busload of immigrants arrive, it may cause somewhat chaos for a short while, but true friendship in the local community is crucial. According to the article, people all contributed in their own different fields of society to help the immigrants as smoothly as possible. Today, not even two years later, the Åre society is profoundly changed in many positive ways.

I think, on a national level, when Sweden welcomed many of the refugees who had fled thru Europe in the fall of 2015, that was the only decent thing to do under those extreme circumstances. In my profession I meet many of them now, two years later and guess what? Many of the refugees who have been here less than three years, in fact cope quite well in their new lives in the wintery and snowy northern country of Sweden. My teaching subject is Swedish as a Foreign Language and I meet my students after they have passed the compulsory level and head on to higher levels of Swedish.

I cannot stress enough how rewarding it is to teach adult immigrants and share their stories about life. They learn Swedish, search for jobs and they dream of a home of their own and later a reunion with their family. Thoughts of the past, traumatic memories and losses may slow down the pace in which they learn to cope in their new environment, but despite very emotional events prior to their current situation, most of them are working hard to achieve their goals. In the long run, I think we all try to make the best of every situation despite hardships and trouble we pass along the way, at least that is what my students prove to me over and over again, every day in school.

Fyrahundratjugofjärde åseriet- Fåglar i skolan, dröm eller mardröm

#asaole, #äpplen

Det är en fin vinterdag idag, även om solen lyser med sin frånvaro. För ett par år sedan när vi hade betydligt mer snö, hade jag tydligen ”snöat in på” fåglar. Här är det åseri jag då skrev på nytt:

Sidensvansarna i vårt äppelträd låter sig väl smaka av de goda äpplena som vi lämnat kvar i höstas för att vår stege var för kort… Sidensvansarnas hemvist är enligt uppgift i den nordligaste delen av Sverige, men när maten tar slut så flyger de söder ut och söker upp kvarblivna bär och frukter både i skogen och villaträdgårdarna. Att de kommunicerar med varandra förstår jag, men det är ändå fascinerande att se hur det agerar när faran kommer. Se här hur de först lät sig väl smaka och sedan plötsligt flög iväg allesammans:

Sidensvansar i äppelträdet

Egentligen har jag ett lite dubbelt förhållande till fåglar. Å ena sidan tycker jag att de är vackra och att de tillför något extra till vardagen med sin närvaro och å andra sidan har jag alltid haft väldigt svårt för att skilja dem från varandra. Nu menar jag inte de ALLRA vanligaste fåglarna, utan dem vars utseende (i mina ögon) är oansenligt och likartat vid en hastig jämförelse. På lärarhögskolan gick det i allmänhet relativt bra för mig vid tentor och prov, men EN tentamen fick jag göra om och det var den som handlade om fåglar… Jag minns det som att jag inte kunde skilja på en björktrasthona och en gök. Oavsett, så var det ungefär då jag tappade min tilltro till mig själv som ”fågelkännare” ens i liten skala.

När tillfälle ges har jag ändå ”dragit i mig lite kunskap” för att jag just i den stunden fått anledning att fundera över en speciell fågelart. Som liten paddlade eller rodde jag gärna i Nedre Klingen där Storlommen alltid ropade om kvällarna. Jag brukade hoppas på att komma riktigt nära fågeln när jag var ute och paddlade och försökte i möjligaste mån att hålla mina paddeltag helt tysta. Tystnad är relativ och den skygga fågeln överlistade mig alltid. Vid samma sjö brukade jag ro ut till en sten inte långt ifrån land, där ett fiskmåspar alltid häckade. Jag förstod att jag inte fick röra stenen och boet, men ville ändå se de små dunungarna när de började trippa runt på stenen. Genom att ro i närheten, lärde jag mig att måsar inte nöjer sig med att flyga iväg från boet. De både skränar och störtdyker mot inkräktaren och vill det sig inte bättre så kan man få en ny frisyr av kladdig fågelskit…

En av mina äldre vänner i byn matade fåglarna hela vintrarna och en bit in på sommaren. När talgoxarna och blåmesarna fick ungar, brukade min vän mata med sockerkaka…och med stort tålamod fick hon de små fåglarna att äta kaksmulorna direkt ur handen. Jag minns hur jag fick prova att mata fåglarna och hur spännande det var att ha en talgoxe i sin hand.

När man undervisar barn eller ungdomar eller för den delen vuxna, om djur och natur, brukar en av de mest engagerande ingredienserna i undervisningen vara att lyssna på de berättelser som de flesta har att dela med sig av. Nästan alla har någon gång varit med om en händelse som är speciell. För egen del har jag flera ”fågelanknutna” händelser som jag minns, t ex när min äldsta dotter hittade en fågel som flugit in i fönsterrutan och skadat sig. Hon bäddade åt den med gräs och strån och la den utomhus i skuggan bredvid lite vatten. Vi tittade till den så att ingen katt skulle komma i närheten och ganska snart hämtade sig fågeln så pass att den kunde flyga iväg.

Den typen av händelser brukar också elever ha med sig till skolan. Det ger rika möjligheter till skapande på olika sätt, i form av berättelser, dikter eller bilder. Men förutom det, så vill jag som är andraspråkslärare även slå ett slag för begreppsbildning som idé. De elever som inte har svenska som modersmål kan och vet också massor om t ex fåglar, som diskuteras här idag. Men att kräva att de ska kunna klara alltför avancerade produktioner i skrift utan att veta vad fågelns olika delar heter, är mycket begärt. Jag försöker skapa en hjälp-till-självhjälps-lektion, där jag förklarar och använder begrepp som underlättar i berättandet och beskrivningen av det aktuella ämnet.

Det finns oerhört många ord som man tar för givna om man är modersmålstalare, men som kan vara helt nya för andraspråkseleven. Exempel på ”fågelord” som exemplifierar detta, utan att på något sätt göra anspråk på att vara på en ornitologs nivå, utan snarare sådana ord som även små barn kan redan tidigt; hona, hane, fågelbo, ägg, kläckning, ruva, fågelholk, vinge, klo, näbb, stjärt etc. Från denna basnivå kan man förstås bygga vidare, beroende på målgrupp och dessutom kan man bygga upp ordförrådet kopplat till olika specifika textgenrer, så att eleverna ser i vilken situation det ena eller andra ordet passar att använda. ”Den skimrande fjäderdräkten” kanske är mer användbart i en dikt än i en faktaartikel till exempel.

Internationella studier för andraspråksforskning har länge vetat om att elever som jobbar med ett nytt språk vinner på att undervisningen läggs upp efter speciella teman, men också att man hjälper eleverna till rätta inom specifika textgenrer. I några av mina tidigare blogginlägg har jag diskuterat detta. Dessutom har jag delat med mig av mitt speciella förhållande till skator i det #tolfte åseriet.

Four Hundred and Eleventh Asic- At the End of the Road

Long+Winding+Road.JPG (298×258)

When learning a  language is comparable to an everlasting straight road, I bet it’s boring! I think of learning as a kind of journey, but not quite the kind of journey one would have on the above road. When I was visiting USA in October 2014, I noticed that American teachers in the schools I visited were more of puppets on a string than teachers in Sweden are. The teachers I met in New Jersey, needed to follow certain reading programs, hand in their plans to the principal etc. No excitement will be hidden anywhere, because there are no hiding places, just like in the road above! In a classroom where lessons are predictable and have to follow a certain pattern, I would already have changed my career… especially if I had to follow a dress code, too…

What if my flip-flops would be banned!?

woman-cutting-puppet-strings.jpg (300×399)

This past semester I  have met a group of wonderful adult students from all over the world, all eager to learn and never giving up in their struggle for success. This morning when I met them for an activity in the classroom, I felt the usual sadness so typical for the end of a course. I will miss them, just as I always miss students who leave for new challenges elsewhere. I wish them all the best and hope they will keep up the hard work of improving their Swedish! I know there will be bumps in the road, even some potholes or sharp bends, but hey, it will be fun and it will never be boring!

Life-is-a-journey-with-problems-to-solve-lessons-to-learn-but-most-of-all-experiences-to-enjoy.jpg (400×227)

Fyrahundranionde åseriet- Om undervisning i relation till kraven i kunskapsmålen Del 5

swedish vowels_svenska vokaler #asaole”Eleven kan göra enkla reflektioner över hur språklig variation hänger samman med talare, syfte och kommunikationssituation samt hur språk i olika situationer kan ha olika status

Eleven ger också exempel på språkliga drag som är typiska för tal- och skriftspråk

Dessutom kan eleven översiktligt redogöra för likheter och skillnader mellan svenska och sitt eget modersmål

Eleven kan göra enkla reflektioner över sin egen språkanvändning samt kan med viss säkerhet använda olika strategier för att utveckla sitt eget lärande” (Skolverket, 2016).

Ovanstående citat är hämtat ur betygskriterierna för betyget E i ämnet svenska som andraspråk för årskurs 1 i gymnasieskolan och jag undervisar vuxna i en kurs som ska hantera detta kunskapsinnehåll.

För en elev som studerar svenska som andraspråk finns en lång rad språkliga utmaningar som Skolverket indirekt ställer krav på att man kan och förstår. Därför brukar jag försöka hitta olika genvägar för att snabbt få koll på om eleverna har förstått de många ord och begrepp som knyter an till ett visst tema. SÅ är det med temat språklig variation…

För att hantera de många olika uttryck och begrepp som kan kopplas till detta område, brukar jag samtala med eleverna med utgångspunkt från en kortlek, där jag har ställt frågor om kunskapsinnehållet.

#asaole, #språklig variation

I min undervisning med att förankra begreppen, vill jag att eleverna dels får en snabb överblick över de vanligaste begreppen, dels ge dem möjlighet att aktivt fundera över sin egen språkliga variation medan vi samtalar.

Som lärare ska jag på något sätt samla in ett betygsunderlag. Det innebär att jag måste hitta exempel på vad eleven kan inom de olika områden som kursplanerna beskriver. Betygskriterierna uttrycker vad det är jag borde kontrollera i elevens kunnande och vilken kvalitet detta innehåll ska ha. När det gäller språklig variation passar det väldigt väl att föra ett samtal med utgångspunkt från det eleverna redan har noterat i svenska språket, men också i modersmålet. Samtalen om korten blir därför ofta väldigt varierade och intressanta, för både elever och lärare. En fördel med metoden är att så snart samtalet ”kör fast” är det enkelt att bara övergå till nästa kort. Det blir en genomgång av många begrepp på kort tid, men inte nödvändigtvis utan kvalitet, alltså. Bytet av kort är ett smidigt sätt att hoppa mellan de olika begreppen på ett för gruppen logiskt vis.

Att arbeta med kortleken fungerar i både större och mindre grupper. Det är även ett arbetssätt som passar bra oavsett om den enskilda eleven har har mycket eller litet att säga om frågan på kortet. De eventuella luckor som finns i elevens eget svar på kortets fråga får andra elever möjlighet att hjälpa till med och slutligen förklarar jag själv så tydligt som möjligt, eftersom det är fråga om ett kunskapsinnehåll som ingår i kursen och som jag i slutändan ska kontrollera att eleven kan. Ett ”förhör” på innehållet med kortleken som hjälp blir samtidigt en repetition för de elever som inte hade förstått eller som behövde få innehållet förtydligat. Det möjliggör även en fördjupning i ämnet, vilket gagnar de elever som redan hade förstått.

 

Fyrahundraåttonde åseriet- När katten är borta dansar råttorna på bordet!

 

fadeeva-mice.jpg (250×183)

…och andra ordspråk var i fokus när vi jobbade gruppvis med att klura ut vad de svenska ordspråken egentligen betyder. Det är flera olika strategier som sätts på prov när man ägnar sig åt språklig förhandling om betydelsen av ett yttrande. Men för att ytterligare utmana mina elever valde jag inte vilka yttranden som helst. Jag valde vanliga svenska ordspråk. För mig är det ett dubbel examination som pågår medan eleverna jobbar… De jobbar gruppvis med ett antal ordspråk som jag har skrivit på plastkort, för att de ska kunna lägga upp samtliga på bordet emellan sig. Den uppgift jag ger dem är att de ska diskutera vad ordspråken innebär och i vilka språkliga situationer man kan tänkas använda dem. Dessutom är det kul att höra om det finns en motsvarighet i elevernas egna språk och om de i sin kulturbakgrund använder ordspråk frekvent eller inte.

Non scholae, sed vitae discimus

Jag lyssnar på hur eleverna kommer fram till betydelsen av ordspråken och funderar på hur de gör sig förstådda och i vilken grad de förstår varandra. Ibland kör de fast och behöver lite hjälp, men i allmänhet så klurar de ut vad yttrandena betyder och kommer till en konsensus inom gruppen. Ändå kan det i teorin vara så att en av grupperna är helt överens, men de har ”fel” om yttrandets betydelse. Det spelar ingen roll, faktiskt. Deras förslag på betydelse är inte alls det viktiga här. Det är i stället så att det är processen som är viktig. De tränar på att uttrycka sig precist och de blir ofta tvungna att slå upp ord eller förklara sig närmare och detta gör de ju i ett ämnesområde som är relativt okänt för dem. Ingen är expert, utan de allra flesta måste anstränga sig språkligt för att både förstå och göra sig förstådda. När detta pågår, så jobbar eleverna på sin egen yttersta gräns i språkförståelsen och använder alla sina språkliga strategier för att kommunicera till de övriga i gruppen hur de menar. En härlig bonus som ofta kommer med på köpet, är att de allra flesta tycker att aktiviteten är ROLIG. När man har kul tror jag att man lättare lär sig än om det är mördande tråkigt.

När elevernas  grupprocess nått sitt slut, tar vi en extra runda genom alla ordspråken tillsammans, för det är en bra idé att avsluta med att tydligt klargöra vad varje ordspråk betyder, så att processen de just ägnat sig åt också når sin belöning. För mig personligen är det spännande att lyssna på elevernas översättningar av liknande ordspråk från deras egna kulturer och dessutom brukar jag ofta bjuda på några av mina egna erfarenheter av det tema vi diskuterar. Det blir som en liten hörförståelse i  miniformat. Jag tror att jag använder ganska många ordspråk i mitt idiolekt (1). Anledningen till att det är så, är att jag redan som barn roades av att fundera över språket och dess betydelse. Jag la ord och uttryck på minnet för att jag tyckte att det var roligt helt enkelt. En del av de där ordspråken som mina föräldrar eller far- och morföräldrar och deras vänner använde, hör man inte så ofta nuförtiden, men  likväl är de väldigt tydliga i sitt budskap. En del av dem har jag inte hört sedan mormor och morfar gick ur tiden, men i gengäld använde de sina uttryck i repris så många gånger, att de nu ingår i både min mammas och mitt eget idiolekt. Ett sådant lite roligt uttryck som min mormor ofta använde kom ibland vid sådana tillfällen där jag eller min bror försökte förklara något för våra föräldrar, när det var helt uppenbart att de redan kunde och visste detta. Då kunde mormor sitta tyst länge, men när hon tog till orda så sa hon helt enkelt:

Du ska inte lära far din att göra barn!

Det var ju ett övertydligt yttrande, som liksom lade sordin på hela ambitionen att lära mamma och pappa det där som man tyckte att de inte begrep… Ibland när vi försökte lägga oss i, så kunde de vuxna bli lite tystare eller så började de prata om köksredskap:

_foa2922_0.jpg (650×481)

Små grytor har också öron!

De äldre släktingar jag brukade besöka tillsammans med mamma och pappa hade ofta vackra broderade bonader på väggarna i sina hem. Väldigt ofta fanns dessa ovanför kökssoffan eller ovanför en skänk eller sekretär. Vi hade också en sådan bonad, som jag vet att mamma har broderat. På den bonaden står det ”Fem äro bjudna, tio komma, slå vatten i soppan och önska välkomna!” Hela min barndom läste jag det där ordspråket och tänkte på hur bra det där tipset faktiskt var… Lite grann som ”Finns det hjärterum, så finns det stjärterum!” Men för det flesta bondkök jag kommit in i, passade också yttranden som ”Egen härd är guld värd” eller ”Borta bra men hemma bäst” I min barndom när vi hälsade på bekanta i Grödinge, så brukade jag titta länge på deras vackert målade granplanka, som hängde strax under taket i ett av rummen. Där stod ”Lyss till den granens sus, vid vars rot ditt bo är fäst” Så vackert! Vid någon högtidsdag fick mamma eller pappa en likadan vackert målad planka av den familjen och nu när vi är i stugan, så tittar jag lika förundrad på den sedan länge memorerade devisen och gläds åt hur klokt det är att nöja sig med den egna granens sus… Men i MITT fall så är det min fantastiskt ståtliga tall som får stå för suset. Den är vackrast i världen och klarar varje höststorm utan att så mycket som vibrera ens…

Men avslutningsvis, så är det ju allmänt känt att man säger ”Man lär så länge man lever” men för mig som lärare är det mer sannolikt att följande gäller:

Man lär så länge man har elever

1) = Läs mer på http://sv.wikipedia.org/wiki/Idiolekt

2) Non scholae, sed vitae discimus = ”Vi lär inte för skolan utan för livet”

The three hundred and eighty-sixth åsic- Höstlöv, höstlov, hostlov, Fall Break!

A recycled blogpost from my visit in Pitman New Jersey 2014!

#höstlöv, #asaole

barn_host.JPG (510×315)hosta-300x252_150299504.jpg (300×252)

 

 

 

 

 

Four different spellings means four different things, of course they do, but let’s take a closer look at it!

  1. höstlöv= autumn leaves→ when days get colder and leaves change colours from green into more colourful yellow, orange or red
  2. höstlov=fall break→ when Swedish school kids have a week off while teachers either go to conventions or work with their local projects, or get a chance to get some busy time back.
  3. hostlov= a coughing  ”break” meaning that the planned ”höstlov” would be a week when you had to stay in bed because of coughing… 😦
  4. Fall break=höstlov
  5. Ö→In Swedish we have three different letters that you can’t find in English. They are å, ä and ö.

If I would use a computer keyboard here, in the US, I would need to find some solution to writing the Swedish letters, which would cause problems since I’m not that much of a computer person. Instead I tend to write ”Swedish” with the computers I find here, but replacing the å, ä and ö with a, a and o. There! See??? Already we have a chance to mix them up, since å and ä are not the same as a and a… So how would one tell whether the intention is to write å or ä? Knowing what reading is about, one might pretend to be Sherlock Holmes and try to find out by checking the meaning of the words around…or perhaps being Swedish might be of help…? Check these two chunks of Swedish, but spelled without the å or ä:

  1. Ett far kan braka.
  2. Titta en bat!

Let’s say you don’t know Swedish at all… Then you would think it’s something wrong with the grammar in the first sentence, I guess… or you would just assume that this person has missed out a word of maybe is dyslectic.

The first sentence may mean several things in Swedish, but knowing Swedish properly means knowing whether you would use ”en” or ”ett” (comparable to the use of ”a” or ”an” in English). A Swedish person would know that if ”far” in the first sentence actually is correct (meaning ”father”) then there has to be ”en” rather than ”ett” if written with correct use of grammar. Suppose this person assume it is a father then… On to the problem with ”braka”… That word is a verb and you would mainly use it to describe what happens if a construction of some sort break apart, such as if a tree falls over a shed in your garden, you would say that the tree fell over the shed: ”skjulet brakade sönder”. The use of ”braka” might also suggest the sound of something, not necessarily something nice… Suppose you lunch was beans… After a while you really have to fart… If that happens and you can hear a sound, you would in colloquial or dialectal Swedish say ”han brakade” meaning ”he farted”. Then, what happens with the first sentence is that you have different options now, right? Either the meaning is ”en far kan braka” meaning ”a father can fart” or we need to doublecheck the meaning of the word braka… Is there any chance for that word being spelled with either å or ä??? Oh… as a matter of fact, both would be possible to use… ”En far kan bråka” means ”a father can be messing/fighting”… ”En far kan bräka” means that the father makes the sound of a sheep. Would a father to that? Yes, maybe if he plays with his kids or something, but it is more likely that we didn’t guess right when we picked either å or ä here… So then… What next??? I suggest for us to go back to the noun… ett far… We already know that ett far is not how we would say in Swedish. We would say ”en far” if it HAD meant father…but suppose it doesn’t? ”Ett får”= a sheep, YES!!! A sheep can bleat= ”ett får kan bräka”. Guess what??? This is what you and I do in a matter of SECONDS when we read a text!!! I think that’s amazing! Don’t you?

Let’s repeat the concept…by checking the second sentence!

”Titta” means ”look”… ”en” means ”a”… bat is a word in English, but not in Swedish. A Swedish speaking person has two options here. One is to assume that the word ”bat” means the currency they use in Thailand and then also assume that the person who wrote it has missed an ”h”  in ”baht”, but more likely is for the person to read between the lines and understand that nobody would comment on Thai currency in that way and rather suggest that the ”bat” has to be spelled with either ”å” or ”ä”. When picking one of these this time it’s easy! Why is that? Well, there IS no such word as ”bät” in Swedish, so problem is solved with ”båt” meaning ”boat” and the sentence will be ”Look, a boat!”

By reading between the lines, one can get a lot of language learning, don’t you think?