Three Hundred and Thirty-First Asic – The Grapes of Wrath- A Sort of Book Review

What Makes a Good Book Good Enough?

That is one of the things that keeps me busy when I start reading any book whatsoever… Like many other students I was forced to read ”Of Mice and Men” in school as a teenager, and I guess my teacher picked the novel for a few different reasons, among one was the endurable length… I was however thrilled by the way Steinbeck built up his characters and how the story developed.  From a few hints on how George and Lennie had to move on again, after something terrible had happened, I realized I was already thinking; What had happened? As a young reader of a classic novel I was thrilled enough to keep reading until the very last page… I also read ”The Pearl” with great interest and without any effort, but for a novel like ”The Grapes of Wrath” it takes 455 pages before you know the end of the story. As a young reader, I did not meet that challenge, but this summer, during a vaction in California, ”The Grapes of Wrath” was my perfect companion. I drove past the road sign with ”Salinas” and I went to Monterey and the Monterey Bay Aquarium where a section in the Museum describes John Steinbeck’s writing and I was happy to know that in my car, the book was waiting for me to turn the next page and the next…

Nobelpris_medalj

John Steinbeck received the Nobel Prize in 1962,

”for his realistic and imaginative writings, combining as they do sympathetic humour and keen social perception”

To me as a Swedish reader, both when I was young and now, I  must say Steinbeck really made a difference. I can see his deep engagement concerning important issues in society and although ”The Grapes of Wrath” was written in 1938 and first published in 1939, the content is extremely important also in 2016. In Europe where I live, migration is an every day topic, since many thousands of people are on the move between different countries. Some end up in camps or in asylum seeking procedures where bureaucratic systems cannot handle the massiv number of applications quick enough. Migrants today, face the same kind of ignorance and racism as the Okies (people from Oklahoma, moving to California) in Steinbeck’s novel. Migrants both now and then, left for the thought of a better future, filled with hope, but also fear. Their plans may be delayed or sometimes changed, and for a few the plans and hopes may never be fulfilled, due to accidents or other problems along the way.

Describing the process of change in a person’s life, like Steinbeck does in ”The Grapes of Wrath”, is a delicate matter, since it is walking on a thin line between being true or being pathetic. Neither can you exaggerate too much nor be too shallow. When the story begins we meet the American state Oklahoma when the weather conditions have been very poor for a long time. Draught and winds have left the land destroyed and every corn field has a layer of dust that makes the corn worthless. The protagonist Tom Joad, is an ex-convict from Mac Alester, where he sat four years for homicide. Now he is out on parole. Tom Joad comes back home in company with an old friend of the family, Jim Casy. In order to find job and better opportunities the Joads decide to leave Oklahoma for California. During the long trip from Sallisaw, Oklahoma to California both Grandpa and Grandma die. Tom’s brother Noah, and his sister’s boyfriend Connie leave the family for different reasons, but the rest of the family stick together. Ma and Pa, Tom and his brother Al, their sister Rosasharn who is pregnant and the younger children Ruthie and Windfield all come to California after a very tough trip through several states, over mountains and finally through the desert.

The novel very closely describes the extremely poor conditions for migrant workers in California in the thirties. Racism, cruelty and violence together with greed seems to be the rule and being from Oklahoma, means being an Okie, which is a stigmatised group at the time. No matter how hard they work, they seem to face very little understanding and empathy from the Californians. The Joads and the other Okies move from one workplace to the other and get less paid for each time they move, so it seems. For several reasons Tom gets in trouble again.

vindruvor

Throughout the novel, Steinbeck give descriptions of the surrounding landscape and certain topics of interest. One of the chapters is like a dialogue between a car salesman and an Okie buyer and written with humor, although the underlying message is that many poor Okies were fooled by the car dealers, selling off good cattle or mules in trade for a jalopy. Another such chapter is a very nice description of a few instruments, the harmonica, the guitar and the fiddle and how they blend in together for the coming dance evening, when a certain piece of music is played. That is also where ”Swedes up in Dakota” (p 342) are mentioned, which is fun to read for me as Swedish.

But apart from these humorous chapters, there are also some very critical topics, as when Steinbeck describes how land owners had too much fruit and too much potatoes, too many pigs and instead of giving the food to the extremely poor workers, they poisoned the potatoes, drowned the pigs and drenched the fruit in kerosene, only for the pleasure of not giving it to the starving workers. That is when ”The Grapes of Wrath”(p 349) is uttered…

For a period of time, the Joads live in the Weedpatch camp, which is a state camp. For the first time in their lives, Ruthie and Windfield see toilets. The workers are all involved in taking care of the camp together, making sure it is kept clean. Here the Joads meet other people they can trust and make friends with and for a moment the reader is fooled to think this book has a happy ending…

I highly recommend ”The Grapes of Wrath” if you would like to get a glimpse of migrant life from the inside. The novel reveal several complex issues and through the Joads and their discussions throughout the novel, you and I get a chance to consider those issues, too. With the coming election in the USA, the voters can decide whether there will be harder times or not for migrant workers from abroad, picking fruit and cotton in California for the benefit of American producers. Some of the migrants came there just like the Joads, with the hope of a better future. Some of the current Californians are likely to be decendants from Okies who came in the thirties.

Let us read books like ”The Grapes of Wrath” and never forget what made us the ones we are today.

cotton-capsule

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 24 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

DSC05260

Planerar du att turista i USA så kanske de 24 blogginlägg jag har skrivit kan intressera dig. Här nedan följer en förteckning över texterna i den ordning jag skrev dem. Vill du läsa andra inlägg som jag skrivit, så hittar du dem till vänster på webbsidan.

#grodshow i Everglades

#grodshow i Everglades

Tvåhundranittiofemte åseriet-Turist i USA- Everglades: Toby är ingen prins!

”Att åka in i Everglades påminde litegrann om att befinna sig i de låglänta delarna av de svenska fjällen, med den skillnaden att man inte hade de vackra fjälltopparna i fjärran att vila ögonen på. I stället var det sawgrass såggräs, så långt ögat nådde. Jag hade fått uppfattningen att det skulle lukta av vattnet, att man skulle känna det som att man åkte omkring i ett avloppsdike ungefär, men trots att det verkligen var vatten och gräs eller vass i alla riktningar, kändes inte någon unken lukt därifrån. Det är det som är poängen med såggräset förstod jag senare. Det är som ett reningsverk för Everglades.”

http://wp.me/p4uFqc-Ez

Colorful Flip Flops Vector Set

Tvåhundranittiosjätte åseriet- Turist i USA- Miami Beach, sol, bad och flip-flops i massor!

”Vart man går på Miami Beach ser man lättklädda människor i allsköns kreationer. Det finns ingen dress code, men ändå är den där, på ett sublimt sätt under ytan… För män gäller att man bör vara vältränad och gärna visa upp sin tatuerade överkropp och för kvinnor är det välsittande baddräkter eller minimala bikinis som gäller i första hand. ”

http://wp.me/p4uFqc-Ew

rain-on-window (1)

Tvåhundranittiosjunde åseriet- Turist i USA- Regn och åska i Miami!

”I en storstad är det egentligen inte svårt att hitta saker att göra även om vädret inte är vad man hade tänkt sig… Men som turist i en stad man aldrig tidigare besökt, så som det är för mig i Miami, medger jag att det är nedslående att regnet strilar i en envis ström på fönstret, ibland avbrutet av ett ihärdigare spöregn eller en åskskur…”

http://wp.me/p4uFqc-Gz

 

Danskurs i skriftlig form

Danskurs i skriftlig form

Tvåhundranittioåttonde åseriet- Turist i USA- Miami- Sinnena samlar sommarminnen för vintern!

”Vart man går här i Miami så hör man spanska talas och eftersom jag har läst franska men inte spanska, så blir det spännande att anstränga sig att försöka förstå ”ändå”… Det är väldigt intressant för mig som språklärare att göra den där ansträngningen! ”

http://wp.me/p4uFqc-ED

 

Glitter och stänk...

Glitter och stänk…

Tvåhundranittionionde åseriet:Turist i USA- Miami Beach- Shop ‘til you drop!

”Det finns massor av tatuerarverkstäder överallt på South Beach. Flera av dem har fotografier med vackra och välgjorda tatueringar på personer som i sin tur är vackra. Där kan man ju kanske lockas att själv gå in för att placera en dödskalle på sin ena axel och en taggtråd runt överarmen…”

http://wp.me/p4uFqc-EB

Alcatraz

Alcatraz

Trehundrade åseriet: Turist i USA- San Francisco i ottan…

”På grund av tidsskillnaden var vi vakna tidigt imorse och eftersom det var fint väder kunde vi lika gärna ta en promenad i grannskapet resonerade vi. I Fisherman’s Wharf där vi befinner oss, är det massor med turister och det märks på affärsinnehavare och andra som bor här, att de är vana att visa folk till rätta. Vi gick inte mer än två kvarter så hittade vi en perfekt plats att fånga Alcatraz på bild.”

http://wp.me/p4uFqc-DF

 

DSC04359

Trehundraförsta åseriet: Turist i USA- San Francisco

”Vid San Francisco Bay finns en lång rad affärsverksamheter som är direkt knutna till havet och vad det ger. Idag besökte vi en marknad som på många sätt imponerade, både i omfång och kvalitet. Både fisk och skaldjur, köttprodukter, svamp och annat såldes där, liksom vad som växer i trådgårdar och på fält…”

http://wp.me/p4uFqc-Ju

 

Prideflaggan är hissad i San Francisco

Trehundraandra åseriet: Turist i USA- Gemenskap för alla i San Francisco?

”Ett par dagar i San Francisco har lärt mig mycket om livet, kanske inte nödvändigtvis om mitt eget liv, utan om de livsbetingelser som råder i en storstad. Idag, lördagen den 25 juni 2016 drar firandet av PRIDE igång här i San Francisco. Det märks på en lång rad olika sätt, både genom färgsättningen vid shoppinggallerior och längs gatorna, där flaggor och banderoller med regnbågens alla färger är placerade och genom att många personer som troligtvis tänker fira redan har ”tjuvstartat” och syns på gatorna i diverse olika kostymer.”

http://wp.me/p4uFqc-K4

Trehundratredje åseriet: Turist i USA- Muir Woods

”När man kommer in i skogen hörs förstås alla samtal mellan människor från världens alla hörn, för vi är många där…turister i stort antal, men vi verkar dela en ödmjuk fascination inför skogen, för samtalen som förs är lågmälda och många går ganska långsamt mellan jätteträden i djup beundran.”

http://wp.me/p4uFqc-Kt

 

Sardinburksomslag från Cannery Row

Sardinburksomslag från Cannery Row

Trehundrafjärde åseriet- Monterey Bay Aquarium, en räddningsplanka för många arter!

”Betydligt mer intressant är stadens akvarium, där ett stort antal sjölevande däggdjur och fiskar finns representerade. Med den fantastiska placeringen alldeles vid havet, får man redan innan man går in i byggnaden en maritim känsla. Monterey Bay Aquarium är det tionde största akvariet i sitt slag i världen. De bedriver forskning på plats och har en mängd olika program på gång för att bevara sällsynta arter och deras möjlighet att klara sig i naturliga miljöer.”

http://wp.me/p4uFqc-Kr

Stillahavskusten i Kalifornien

Stillahavskusten i Kalifornien

Trehundrafemte åseriet: Turist i USA- Med enastående utsikt längs kusten på Highway 1

”Hemma vid köksbordet kan man ha en uppfattning om hur det är att som landkrabba följa en kustlinje och uppleva havsutsikt under mil efter mil, men när man äntligen sitter där vid ratten i sin hyrbil så är intrycken så mycket rikare än man trodde. Verkligheten överträffar drömmen, helt klart!”

http://wp.me/p4uFqc-KB

 

DSC04950

Trehundrasjätte åseriet: Turist i USA- Hearst Castle, Ett drömbygge med enastående utsikt längs kusten på Highway 1

”Om jag hade haft obegränsat med pengar och en stor bit land, vad hade jag gjort då? Jag hade nog inte orkat bygga detta fantastiska slott, men jag är glad att William Randolph Hearst fullföljde sin dröm och därmed visade just det; Om man har en dröm så ska man följa den.”

http://wp.me/p4uFqc-LD

 

Interiör på Madonna Inn, San Luis Obispo

Trehundrasjunde åseriet: Turist i USA- Två drömhus i jämförelse, Hearst Castle vs. Madonna Inn

”Om man har en dröm så ska man följa den, menade Hearst… Madonna Inn i San Luis Obispo är en annan slags livsdröm och hotellet är väldigt roligt att jämföra med Hearst Castle, tycker jag. De är i mångt och mycket varandras motpoler trots att det också finns många likheter…”

http://wp.me/p4uFqc-M3

 

Gloucester Outlet

Trehundraåttonde åseriet: Turist i USA- Naturliga vägvisare på resan? Ett pärlband av Outlets längs vägen…

”Men så mycket KUND är jag ändå att jag inser vad smarta de har varit längst Highway 1 och även i andra delar av USA, de där affärsidkarna som öppnat Outlets i varje liten byhåla. Faktum är att det är väldigt tätt mellan stora och fina Outlets med många olika märkesaffärer sida vid sida i ett gemensamt koncept.”

http://wp.me/p4uFqc-Mb

 

DSC05339

Trehundranionde åseriet: Turist i USA- Los Angeles vid första ögonkastet 😉

”Innan vi började resan från San Francisco för några dagar sedan, hade jag en felaktig bild av Kaliforniens kustland. Det har varit lärorikt för mig att köra bil här. Det är så mycket som jag inte hade klart för mig. Dels trodde jag att kustlinjen skulle vara lägre och inte ha så djupa vikar, dels trodde jag att bergen skulle vara lägre. Men förutom det så hade jag inte lyckats speciellt väl med att föreställa mig naturtypen heller…”

http://wp.me/p4uFqc-Mf

clock-404352_1280

 

Trehundrationde åseriet: Turist i USA- När logiken sätts på prov blir det fel ibland… 🙂

”En stund… Hur lång kan en amerikansk stund vara? Medan jag funderar över hur pinsamt detta verkligen ÄR, så kommer en kvinna ut ur sin bil. Jag ser i backspegeln hur hon går på den lilla refugen och jag gruvar mig alldeles fruktansvärt över hur vårt lilla möte kommer att vara… Jag skulle kunna beskriva henne mycket noga för er, så intensivt mindful var jag den där stunden…”

http://wp.me/p4uFqc-Mr

 

Mimmi

Mimmi

Trehundraelfte åseriet: Turist i USA- Walk of Fame…på en halvtimme blankt! 🙂

”Vi betalar våra $10 och går ut på Walk of Fame, fullt medvetna om att vi måste vara tillbaka vid bilen inom en timme, eftersom varningsskylten precis vid vår parkeringsruta informerade om att man annars skulle bogsera bort bilen till en plats utanför staden, samt bötfälla ägaren. Enkelt val… Det fick bli Walk of Fame på tid… YOLO! Döttrarna använder uttrycket ofta… You Only Live Once…”

Trehundraelfte åseriet: Turist i USA- Walk of Fame…på en halvtimme blankt! 🙂

 

Taklampa på King's Fish

Taklampa på King’s Fish

Trehundratolfte åseriet: Turist i USA- En utflykt till Long Beach

”Inte alltför långt bort från Los Angeles ligger Long Beach. Vägen dit var trots detta väldigt ”lång” på grund av köer. Hemresan gick på mindre än en halvtimme… Kontrasten mellan storstadspulsen i Los Angeles och det relativa lugnet i Long Beach är det första som slår mig. Det andra är att det är en långweekend med många lediga amerikanska familjer som har rest hit för en lillsemester.”

http://wp.me/p4uFqc-MB

 

Koll på gångtrafikanterna

Trehundratrettonde åseriet: Turist i USA- Trygghet, ordning och reda och behovsanpassad ordningsmakt

”Överallt där jag har varit på denna resa har jag känt mig trygg, bland annat tack vare polisnärvaron. Samtidigt har jag läst på löpsedlarna att polisen inte alltid enbart gör rätt. Till exempel blev polischefen i San Francisco av med jobbet häromdagen sedan hans poliser återigen varit inblandade i händelser där människor avlidit vill följd av övervåld från polisen.”

Trehundratrettonde åseriet: Turist i USA- Trygghet, ordning och reda och behovsanpassad ordningsmakt

 

DSC05330

Trehundrafjortonde åseriet: Turist i USA-Att flyga inrikes i USA

”Vi noterade att man som turist får kämpa lite extra för att förstå hur det går till just på inrikesflygterminalen. Alla förutsätter (verkar det som) att inrikesflygresenären är van vid hur det går till, kanske till och med bor i landet och har rest mycket inrikes förut. Vi fick verkligen fråga oss fram i Miami och fick ganska korta och snäsiga svar, ibland alltför knapphändiga, vilket ledde till att vi fick fråga på nytt.”

Trehundrafjortonde åseriet: Turist i USA-Att flyga inrikes i USA

 

DSC05406

Trehundrafemtonde åseriet: Turist i USA- Det stora äventyrets största äventyr?

”Något jag alltid har funderat över är hur det kan vara så lockande att spela om olika mjukdjur och andra troféer när man är på nöjesparker och tivolin. Jag tror att mjukdjuren rimligtvis har hunnit bli ganska äckliga där de hänger under taket i de olika spelattraktionerna och kan inte tänka mig något bättre sätt att hantera situationen än att avstå ifrån att spela… Men den synpunkten delar jag tydligen inte med alla…”

Trehundrafemtonde åseriet: Turist i USA- Det stora äventyrets största äventyr?

 

Lapptäckesteknik

Trehundrasextonde åseriet- Amishfolket i Pennsylvania och deras självklara plats på turistkartan

”Under de år jag vid några tillfällen har besökt Lancaster, har marknadsföringen och turistanpassningen gått allt längre. Turister som vill körs nuförtiden i häst och vagn runt Kitchen Kettle Village mot en summa pengar och är man barn kan man skaka hand med pepparkaksgubben…”

http://wp.me/p4uFqc-O7

 

The president of the United States...

The president of the United States…

Trehundrasjuttonde åseriet: Turist i USA- Om jag vore president i USA…

”Det vore ju rätt så spännande att vara president för en dag… Om jag vore det, här i USA, så skulle jag ändra på några saker som jag sett när jag varit här, men jag skulle också glädja mig åt och känna mig stolt över andra saker och försöka sprida dem så att det blir lika i hela federationen. Det är härligt att drömma. Efter presidentvalet vet vi om det kommer vara Trump eller Clinton…”

Trehundrasjuttonde åseriet: Turist i USA- Om jag vore president i USA…

Three Hundred and Thirtieth Asic- Tourist in the USA- I I was the President of the USA…

”In a dark corner of the Center it is possible to pretend you are the President of the United States… I simply had to stand in line for this little game…:)

http://wp.me/p4uFqc-US

vindruvor

 Three Hundred and Thirty-First Asic- The Grapes of Wrath- A Sort of Book Review

http://wp.me/p4uFqc-Vb

Three Hundred and Thirtieth Asic: Tourist in the USA- If I was the President of the USA…

National Constitution Center

We, the people of other countries, come to the USA to see what the country is like…

In the Independence Visitor Center in Philadelphia, we meet staff members that bring us back to the year of 1776 just by their appearance…

KnypplerskaCittraspelareWe enjoyed the little chats and the way these people tried to connect our time with the eighteenth century. In the area is also the famous ”Liberty Bell”, supposedly important for the founding of the USA. On a walking distance you also find the home of Betsy Ross, who once designed the American flag. A tourist attraction among many others in the City of Philadelphia in Pennsylvania is the National Constitution Center. 2016 is an interesting year from a political point of view and although I am not an American resident I follow the news as closely as possible in order to find out who might be the best suited president candidate this time, Hillary Clinton or Donald Trump…

In The National Consitution Center many displays explain the political system with easy accessible facts and examples. You can navigate in any way you like and stop here and there to watch a short movie or do an interactive game of some sort. There are also members of staff who explain details from American history or help you out if you seem lost in any way. One of them tried to talk me into a fake ”quiz-show” concerning how power is shared between the Congress, the Senate, the President and the High Court, but I excused myself saying I am just a tourist from Sweden… How power is shared in the USA compared to Sweden where I live, is different  and I thought I would not know enough to stand a chance in the quiz-show… But knowing facts about how power is spread is interesting, so we talked for a while anyway. The lady then shared with me that her husband was of Norwegian origin (Norway is our closest neighbor) and was curious to know whether it was true or not that Swedes and Norwegians joke a lot making fun of each other… I said that was true and gave her a few examples of typical Norway-jokes. She, too, had a few jokes to share with me, which was fun indeed! 🙂

I am very impressed by the way the National Constitution Center applies to all ages and all sorts of visitors. If one would be more interested in the American political system than the average visitor, there are loads of documents to read and go thru and for such a visitor a day or a few hours would not be enough… My favourite place in the museum is the room with the statues of the American presidents. They are presented as if they were alive, although they are all made of bronze. If you like, you can stand opposite George Washington to experience how tall he was and what he might have looked like, or maybe just spend time with Ben Franklin, a favorite thinker of mine…

Franklin och jagIn the National Constitution Center a few of the guides were dressed like the ”founding fathers”. These guides are in every way very special and actually act as if they were the founding fathers for real… They also act as if this was not the year of 2016, but rather 1776… To us that was kind of fun when we met ”Benjamin Franklin” who referred to the Swedish King when saying that it was ”a pity that Sweden doesn’t help us actively now that we really need support to deal with the Britons!”  We enjoyed that little chat a lot since it was also a glimpse of past times… Most of all, I personally enjoy the performance with an actor who explains the writing of the National Constitution, starting with …

WE…the People…

The way this performance builds up to a truly patriotic feeling of belonging, I’m not surprised if Americans are very proud afterwards.

I almost turned into an American myself… 🙂

The actor is just one person, but his passion is of a kind that you cannot ignore and his voice is very eager to find the heart in you… You listen to every word he says and you understand the underlying events that lead to the writing of the National Constitution. Of course not just the actor, but the filmclips, the soundtrack and the very dark room helps to build up this feeling of importance. We all, even Swedes…are ”the people” this moment…

The very thought of sharing power like it is presented in the National Constitution is wise. A president with too much power may turn the USA into something else but a safe  democracy if it had not been for the National Constitution… I like the way it is built in the system that you cannot rule on your own…

Being a tourist in the USA means being curious about everything that is not as in Sweden… 🙂

I have asked people I have met whether they are worried or not for the coming election, whether they find Mr Trump or Mrs Clinton best or worse etc. There is no way my asking can be taken into account for the outcome of the election, but what I found interesting was that it seemed as if half of the people I asked was in favor of Mr Trump whereas the other 50% preferred Mrs Clinton… I had hoped for some ”hint” when I did my ”research” but obviously I will have to wait until election day for the very result!

In a dark corner of the Center it is possible to pretend you are the President of the United States… I simply had to stand in line for this little game… 🙂

Had I been the President of the United States, I would work closely together with the UN, with the Human Right’s as my wish list for all Mankind. We need to work together in creating a better world. A better tomorrow starts today…

The president of the United States...

The president of the United States…

 

 

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

DSC05260

Planerar du att turista i USA så kanske de 23 blogginlägg jag har skrivit kan intressera dig. Här nedan följer en förteckning över texterna i den ordning jag skrev dem. Vill du läsa andra inlägg som jag skrivit, så hittar du dem till vänster på webbsidan.

#grodshow i Everglades

#grodshow i Everglades

Tvåhundranittiofemte åseriet-Turist i USA- Everglades: Toby är ingen prins!

”Att åka in i Everglades påminde litegrann om att befinna sig i de låglänta delarna av de svenska fjällen, med den skillnaden att man inte hade de vackra fjälltopparna i fjärran att vila ögonen på. I stället var det sawgrass såggräs, så långt ögat nådde. Jag hade fått uppfattningen att det skulle lukta av vattnet, att man skulle känna det som att man åkte omkring i ett avloppsdike ungefär, men trots att det verkligen var vatten och gräs eller vass i alla riktningar, kändes inte någon unken lukt därifrån. Det är det som är poängen med såggräset förstod jag senare. Det är som ett reningsverk för Everglades.”

http://wp.me/p4uFqc-Ez

Colorful Flip Flops Vector Set

Tvåhundranittiosjätte åseriet- Turist i USA- Miami Beach, sol, bad och flip-flops i massor!

”Vart man går på Miami Beach ser man lättklädda människor i allsköns kreationer. Det finns ingen dress code, men ändå är den där, på ett sublimt sätt under ytan… För män gäller att man bör vara vältränad och gärna visa upp sin tatuerade överkropp och för kvinnor är det välsittande baddräkter eller minimala bikinis som gäller i första hand. ”

http://wp.me/p4uFqc-Ew

rain-on-window (1)

Tvåhundranittiosjunde åseriet- Turist i USA- Regn och åska i Miami!

”I en storstad är det egentligen inte svårt att hitta saker att göra även om vädret inte är vad man hade tänkt sig… Men som turist i en stad man aldrig tidigare besökt, så som det är för mig i Miami, medger jag att det är nedslående att regnet strilar i en envis ström på fönstret, ibland avbrutet av ett ihärdigare spöregn eller en åskskur…”

http://wp.me/p4uFqc-Gz

 

Danskurs i skriftlig form

Danskurs i skriftlig form

Tvåhundranittioåttonde åseriet- Turist i USA- Miami- Sinnena samlar sommarminnen för vintern!

”Vart man går här i Miami så hör man spanska talas och eftersom jag har läst franska men inte spanska, så blir det spännande att anstränga sig att försöka förstå ”ändå”… Det är väldigt intressant för mig som språklärare att göra den där ansträngningen! ”

http://wp.me/p4uFqc-ED

 

Glitter och stänk...

Glitter och stänk…

Tvåhundranittionionde åseriet:Turist i USA- Miami Beach- Shop ‘til you drop!

”Det finns massor av tatuerarverkstäder överallt på South Beach. Flera av dem har fotografier med vackra och välgjorda tatueringar på personer som i sin tur är vackra. Där kan man ju kanske lockas att själv gå in för att placera en dödskalle på sin ena axel och en taggtråd runt överarmen…”

http://wp.me/p4uFqc-EB

Alcatraz

Alcatraz

Trehundrade åseriet: Turist i USA- San Francisco i ottan…

”På grund av tidsskillnaden var vi vakna tidigt imorse och eftersom det var fint väder kunde vi lika gärna ta en promenad i grannskapet resonerade vi. I Fisherman’s Wharf där vi befinner oss, är det massor med turister och det märks på affärsinnehavare och andra som bor här, att de är vana att visa folk till rätta. Vi gick inte mer än två kvarter så hittade vi en perfekt plats att fånga Alcatraz på bild.”

http://wp.me/p4uFqc-DF

 

DSC04359

Trehundraförsta åseriet: Turist i USA- San Francisco

”Vid San Francisco Bay finns en lång rad affärsverksamheter som är direkt knutna till havet och vad det ger. Idag besökte vi en marknad som på många sätt imponerade, både i omfång och kvalitet. Både fisk och skaldjur, köttprodukter, svamp och annat såldes där, liksom vad som växer i trådgårdar och på fält…”

http://wp.me/p4uFqc-Ju

 

Prideflaggan är hissad i San Francisco

Trehundraandra åseriet: Turist i USA- Gemenskap för alla i San Francisco?

”Ett par dagar i San Francisco har lärt mig mycket om livet, kanske inte nödvändigtvis om mitt eget liv, utan om de livsbetingelser som råder i en storstad. Idag, lördagen den 25 juni 2016 drar firandet av PRIDE igång här i San Francisco. Det märks på en lång rad olika sätt, både genom färgsättningen vid shoppinggallerior och längs gatorna, där flaggor och banderoller med regnbågens alla färger är placerade och genom att många personer som troligtvis tänker fira redan har ”tjuvstartat” och syns på gatorna i diverse olika kostymer.”

http://wp.me/p4uFqc-K4

Trehundratredje åseriet: Turist i USA- Muir Woods

”När man kommer in i skogen hörs förstås alla samtal mellan människor från världens alla hörn, för vi är många där…turister i stort antal, men vi verkar dela en ödmjuk fascination inför skogen, för samtalen som förs är lågmälda och många går ganska långsamt mellan jätteträden i djup beundran.”

http://wp.me/p4uFqc-Kt

 

Sardinburksomslag från Cannery Row

Sardinburksomslag från Cannery Row

Trehundrafjärde åseriet- Monterey Bay Aquarium, en räddningsplanka för många arter!

”Betydligt mer intressant är stadens akvarium, där ett stort antal sjölevande däggdjur och fiskar finns representerade. Med den fantastiska placeringen alldeles vid havet, får man redan innan man går in i byggnaden en maritim känsla. Monterey Bay Aquarium är det tionde största akvariet i sitt slag i världen. De bedriver forskning på plats och har en mängd olika program på gång för att bevara sällsynta arter och deras möjlighet att klara sig i naturliga miljöer.”

http://wp.me/p4uFqc-Kr

Stillahavskusten i Kalifornien

Stillahavskusten i Kalifornien

Trehundrafemte åseriet: Turist i USA- Med enastående utsikt längs kusten på Highway 1

”Hemma vid köksbordet kan man ha en uppfattning om hur det är att som landkrabba följa en kustlinje och uppleva havsutsikt under mil efter mil, men när man äntligen sitter där vid ratten i sin hyrbil så är intrycken så mycket rikare än man trodde. Verkligheten överträffar drömmen, helt klart!”

http://wp.me/p4uFqc-KB

 

DSC04950

Trehundrasjätte åseriet: Turist i USA- Hearst Castle, Ett drömbygge med enastående utsikt längs kusten på Highway 1

”Om jag hade haft obegränsat med pengar och en stor bit land, vad hade jag gjort då? Jag hade nog inte orkat bygga detta fantastiska slott, men jag är glad att William Randolph Hearst fullföljde sin dröm och därmed visade just det; Om man har en dröm så ska man följa den.”

http://wp.me/p4uFqc-LD

 

Interiör på Madonna Inn, San Luis Obispo

Trehundrasjunde åseriet: Turist i USA- Två drömhus i jämförelse, Hearst Castle vs. Madonna Inn

”Om man har en dröm så ska man följa den, menade Hearst… Madonna Inn i San Luis Obispo är en annan slags livsdröm och hotellet är väldigt roligt att jämföra med Hearst Castle, tycker jag. De är i mångt och mycket varandras motpoler trots att det också finns många likheter…”

http://wp.me/p4uFqc-M3

 

Gloucester Outlet

Trehundraåttonde åseriet: Turist i USA- Naturliga vägvisare på resan? Ett pärlband av Outlets längs vägen…

”Men så mycket KUND är jag ändå att jag inser vad smarta de har varit längst Highway 1 och även i andra delar av USA, de där affärsidkarna som öppnat Outlets i varje liten byhåla. Faktum är att det är väldigt tätt mellan stora och fina Outlets med många olika märkesaffärer sida vid sida i ett gemensamt koncept.”

http://wp.me/p4uFqc-Mb

 

DSC05339

Trehundranionde åseriet: Turist i USA- Los Angeles vid första ögonkastet 😉

”Innan vi började resan från San Francisco för några dagar sedan, hade jag en felaktig bild av Kaliforniens kustland. Det har varit lärorikt för mig att köra bil här. Det är så mycket som jag inte hade klart för mig. Dels trodde jag att kustlinjen skulle vara lägre och inte ha så djupa vikar, dels trodde jag att bergen skulle vara lägre. Men förutom det så hade jag inte lyckats speciellt väl med att föreställa mig naturtypen heller…”

http://wp.me/p4uFqc-Mf

clock-404352_1280

 

Trehundrationde åseriet: Turist i USA- När logiken sätts på prov blir det fel ibland… 🙂

”En stund… Hur lång kan en amerikansk stund vara? Medan jag funderar över hur pinsamt detta verkligen ÄR, så kommer en kvinna ut ur sin bil. Jag ser i backspegeln hur hon går på den lilla refugen och jag gruvar mig alldeles fruktansvärt över hur vårt lilla möte kommer att vara… Jag skulle kunna beskriva henne mycket noga för er, så intensivt mindful var jag den där stunden…”

http://wp.me/p4uFqc-Mr

 

Mimmi

Mimmi

Trehundraelfte åseriet: Turist i USA- Walk of Fame…på en halvtimme blankt! 🙂

”Vi betalar våra $10 och går ut på Walk of Fame, fullt medvetna om att vi måste vara tillbaka vid bilen inom en timme, eftersom varningsskylten precis vid vår parkeringsruta informerade om att man annars skulle bogsera bort bilen till en plats utanför staden, samt bötfälla ägaren. Enkelt val… Det fick bli Walk of Fame på tid… YOLO! Döttrarna använder uttrycket ofta… You Only Live Once…”

Trehundraelfte åseriet: Turist i USA- Walk of Fame…på en halvtimme blankt! 🙂

 

Taklampa på King's Fish

Taklampa på King’s Fish

Trehundratolfte åseriet: Turist i USA- En utflykt till Long Beach

”Inte alltför långt bort från Los Angeles ligger Long Beach. Vägen dit var trots detta väldigt ”lång” på grund av köer. Hemresan gick på mindre än en halvtimme… Kontrasten mellan storstadspulsen i Los Angeles och det relativa lugnet i Long Beach är det första som slår mig. Det andra är att det är en långweekend med många lediga amerikanska familjer som har rest hit för en lillsemester.”

http://wp.me/p4uFqc-MB

 

Koll på gångtrafikanterna

Trehundratrettonde åseriet: Turist i USA- Trygghet, ordning och reda och behovsanpassad ordningsmakt

”Överallt där jag har varit på denna resa har jag känt mig trygg, bland annat tack vare polisnärvaron. Samtidigt har jag läst på löpsedlarna att polisen inte alltid enbart gör rätt. Till exempel blev polischefen i San Francisco av med jobbet häromdagen sedan hans poliser återigen varit inblandade i händelser där människor avlidit vill följd av övervåld från polisen.”

Trehundratrettonde åseriet: Turist i USA- Trygghet, ordning och reda och behovsanpassad ordningsmakt

 

DSC05330

Trehundrafjortonde åseriet: Turist i USA-Att flyga inrikes i USA

”Vi noterade att man som turist får kämpa lite extra för att förstå hur det går till just på inrikesflygterminalen. Alla förutsätter (verkar det som) att inrikesflygresenären är van vid hur det går till, kanske till och med bor i landet och har rest mycket inrikes förut. Vi fick verkligen fråga oss fram i Miami och fick ganska korta och snäsiga svar, ibland alltför knapphändiga, vilket ledde till att vi fick fråga på nytt.”

Trehundrafjortonde åseriet: Turist i USA-Att flyga inrikes i USA

 

DSC05406

Trehundrafemtonde åseriet: Turist i USA- Det stora äventyrets största äventyr?

”Något jag alltid har funderat över är hur det kan vara så lockande att spela om olika mjukdjur och andra troféer när man är på nöjesparker och tivolin. Jag tror att mjukdjuren rimligtvis har hunnit bli ganska äckliga där de hänger under taket i de olika spelattraktionerna och kan inte tänka mig något bättre sätt att hantera situationen än att avstå ifrån att spela… Men den synpunkten delar jag tydligen inte med alla…”

Trehundrafemtonde åseriet: Turist i USA- Det stora äventyrets största äventyr?

 

Lapptäckesteknik

Trehundrasextonde åseriet- Amishfolket i Pennsylvania och deras självklara plats på turistkartan

”Under de år jag vid några tillfällen har besökt Lancaster, har marknadsföringen och turistanpassningen gått allt längre. Turister som vill körs nuförtiden i häst och vagn runt Kitchen Kettle Village mot en summa pengar och är man barn kan man skaka hand med pepparkaksgubben…”

http://wp.me/p4uFqc-O7

 

The president of the United States...

The president of the United States…

Trehundrasjuttonde åseriet: Turist i USA- Om jag vore president i USA…

”Det vore ju rätt så spännande att vara president för en dag… Om jag vore det, här i USA, så skulle jag ändra på några saker som jag sett när jag varit här, men jag skulle också glädja mig åt och känna mig stolt över andra saker och försöka sprida dem så att det blir lika i hela federationen. Det är härligt att drömma. Efter presidentvalet vet vi om det kommer vara Trump eller Clinton…”

Trehundrasjuttonde åseriet: Turist i USA- Om jag vore president i USA…

Trehundrasjuttonde åseriet: Turist i USA- Om jag vore president i USA…

National Constitution Center

We, the people of other countries, come to the USA to see what the country is like…

Ett av de turistmål jag vill rekommendera är de äldre delarna av centrala Philadelphia, där man snabbt får mycket information om hur USA en gång bildades. Man kan vara kunnig eller okunnig, intresserad av historia eller inte och ändå få något ut av sitt besök på National Constitution Center. Där finns lättillgänglig information upplagt med interaktiva lösningar som passar alla åldrar. Där finns också mer djuplodande information och böcker och dokument att studera om man så vill.

Korta filmsnuttar underlättar navigationen i materialet, som inte måste tas i någon speciell ordning. Man går runt i den ordning man själv vill. Just i år när det är valår, har man en extrautställning som handlar om hur man tar sig till Vita huset. Där inne kan man enkelt följa hur andra valrörelser varit och vilka kandidater som vunnit. Man kan även i detalj följa vissa mer kända presidenter och deras öden. Det var spännande att till exempel se hur det var under andra världskriget och även runt JFK 1963 samt Watergateskandalen på sjuttiotalet.

I närheten av National Constitution Center finns även den berömda ”Liberty Bell” som många anser har kopplingar till tillblivelsen av konstiutionen, medan andra menar att så inte är fallet. Oavsett, så finns den till beskådande i centrala Philadelphia. Man kan även passera Betsy Ross hem… Det var hon som en gång designade den amerikanska flaggan. Men vi gick alltså till National Constitution Center. Där finns guider av olika slag. Dels finns alldeles vanliga guider som talar om vart man ska gå om man inte hittar, eller som ansvarar för en liten del av utställningen, dels finns guider som är klädda som Amerikas ”founding fathers”, de män som var med vid tecknandet av självständighetsförklaringen och den amerikanska konstitutionen.

Den senare kategorin guider är väl inlästa på sina respektive karaktärer och är roliga att prata med, för de håller strikt på ”sin” roll, men interagerar med den de pratar med. Vi pratade med ”Benjamin Franklin” som menade att det var ”a pity that Sweden doesn’t help us actively now that we really need support to deal with the Britons!” Det var roligt att samtala med honom, eftersom det blev en liten resa i tiden… Samma typ av klädkod hade även personer som fanns i ett närliggande turistcenter. Där kunde man samtala med en knypplerska, en konstnär och en man som spelade cittra…

KnypplerskaCittraspelareDen atmosför som skapades med hjälp av de tidstypiskt klädda guiderna var trevlig, tycker jag. Man kom i stämning…och var redo för den föreställning som muséet har om hur självständighetsförklaringen kom till. Jag har sett den för några år sedan också. Den är väldigt proffsig och framförs av en skådespelare som med stor inlevelse berättar och gestaltar händelserna som föregick den 4 juli 1776. Bilder och filmsnuttar ackompnajerar honom och publiken sitter i ett mörkt rum som är cirkelformat. Publikplatserna är ordnade så att alla sitter och ”ser varandra” vilket skapar en vi-känsla. Förutom själva lokalen, så bidrar skådespelaren till att förstärka vi-känslan genom att peka på eller direkt tala till enskilda i publiken ibland. Temat????

WE…the People…

Det är så den börjar… texten i konstitutionen… We, the people… När man sitter där i den mörka lokalen och lyssnar på det mäktiga ljud- och ljusspelet som skådespelaren leder så professionellt att man nästan glömmer tid och rum, blir man dessutom nästan amerikan på kuppen, eftersom skådespelaren så tydligt talar till oss, publiken, när han säger WE, the people…igen och igen…

Det är en fin tanke att makten ska delas, så att vi, folket, aldrig ska hamna i en situation där någon enskild människa tar all makt över landet. Som gäst i landet är jag mycket intresserad av hur det kommer gå i kommande val, när det står emellan antingen Donald Trump eller Hillary Clinton. Därför har jag frågat många amerikaner jag stöter på om valet. Många är frispråkiga och delar sin syn på saken utan att blinka. De säger vem de planerar att rösta på och berättar gärna varför. Intressant nog har det hittills inte varit övervikt åt något av hållen. Det är ungefär 50% som tycker si och 50% som tycker så… Därför blir det nog en riktig rysare när det väl är dags!

Jag för egen del kan förstås inte låta bli att leka lite när jag får chansen… Han såg så snäll ut, gamle Ben! 🙂

Franklin och jag

Benjamin Franklin och jag

Det vore ju rätt så spännande att vara president för en dag… Om jag vore det, här i USA, så skulle jag ändra på några saker som jag sett när jag varit här, men jag skulle också glädja mig åt och känna mig stolt över andra saker och försöka sprida dem så att det blir lika i hela federationen. Det är härligt att drömma. Efter presidentvalet vet vi om det kommer vara Trump eller Clinton…

The president of the United States...

The president of the United States…

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

Trehundrasextonde åseriet: Turist i USA- Amishfolket i Pennsylvania och deras självklara plats på turistkartan

Lapptäcke

För egen del stiftade jag i likhet med många andra bekantskap med Amishfolket via vita duken i mitten på åttiotalet när Harrison Ford i filmen Vittne till mord (Witness) hamnade i knipa och gömde sig på en gård i Lancaster, Pennsylvania. Dels tyckte jag på den tiden att filmen var spännande och bra på ett allmänt plan, dels tyckte jag att det var intressant att Amishfolket inte var något man hade hittat på för filmens skull.

När jag var på besök i Lancaster förra gången var det mycket som var sevärt och spännande för mig som turist. Bland annat kunde man se fantastiska slöjdalster både i olika textiltekniker och träföremål och möbler av olika modeller. De hade också väldigt speciella träskyltar med olika budskap på. Ibland var det bibelord, men det kunde också vara ordspråk eller citat av kända människor. De där skyltarna köpte jag några exemplar av då och därför sökte jag även denna gång efter dem.

I filmen Vittne till mord framgår hur man brukar sitta och samarbeta med skapnadet av stora vackra täcken i lapptäckesteknik och om det fortfarande går till så vet jag inte, men nuförtiden finns det gott om försäljningsställen där man säljer både trä- och textilhantverk av olika kvalitet.

Butiker med charkuteributiker eller lite större affärer där man gjort det till en affärsidé att kunderna kan gå runt och provsmaka, finns det också gott om. Där inne var det FULLT med turister… Man kunde smaka korvar, ostar, torkat kött, marmelader och olika typer av inläggningar eller marmelader och röror… Nära kassan kunde man ändå, allt det goda och egenproducerade till trots, köpa färdigpackade engelska lakritskonfektyrer och punschpraliner som starkt liknade de fabrikstillverkade som vi hittar i matvarubutiker i Sverige.

Jag ser det som en marknadsanpassning… ”Har ni inga popcorn?”

…JO… NU har vi det… 🙂

Amish klär sig enligt traditionen på ett sätt som inte liknar andra amerikaners. Kvinnor har klänningar i enfärgat tyg, till exempel ljust rosa, görna eller blå och en huvudbonad som är att likna vid en hätta med knytband, som dock förblir oknutna. Kvinnorna bär även vita förkläden. Inga kvinnor bär make-up och håret är alltid ordnat i flätor och uppsatt. Skorna är enkla och utan klack. Män och pojkar har rejäla mörka byxor med knappgylf och hängslor och skjortor i blått eller grönt. De unga pojkarnas frisyrer kan närmast beskrivas som jämnklippta som ”pottfrisyrer” och är man ogift är man slätrakad. Gifta män bär skägg och hatt, en ljus stråhatt. Det finns mycket att läsa om Amish på Internet, både på svenska och engelska om du vill veta mer om deras tro och livsåskådning.

Under de år jag vid några tillfällen har besökt Lancaster, har marknadsföringen och turistanpassningen gått allt längre. Turister som vill körs nuförtiden i häst och vagn runt Kitchen Kettle Village mot en summa pengar och är man barn kan man skaka hand med pepparkaksgubben… Det är en slags outtalat samarbete mellan turisterna själva och det de kommit för att se, nämligen en religiös grupp som från början hade mycket stark integritet och inte släppte någon inpå livet. Jag kan se vissa likheter mellan dem och andra grupper i USA, till exempel indianerna, som på samma sätt till slut blivit en exotisk turistattraktion i första hand. Genom att skapa en miljö som är fullständigt turistanpassad med offentliga toaletter, restauranger och fik och kortläsare för kreditkort i varje liten butik, tar Amish tillbaka möjligheten för en del av gruppen som vill dra sig undan den här uppmärksamheten och leva ett liv i skymundan. Samtidigt kan det för Amishfolket själva säkert vara fördelaktigt att på detta sätt tjäna pengar på att turisterna är vetgiriga och nyfikna. Alla köper säkert något i de många butikerna också! Vi åt en jättegod buffé på Dienners och det kan jag rekommendera den som funderar på att åka till denna del av Pennsylvania!

I stälet för biltvättBuggy RidesPepparkaksgubben

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

Trehundrafemtonde åseriet: Turist i USA- Det stora äventyrets största äventyr?

DSC05435 DSC05415 DSC05412 DSC05410 DSC05406  DSC05402

Man kan som vuxen tycka att det största äventyr man kanske är med om i sitt liv är en längre resa i landet USA. Ändå är det helt tydligt för mig som förälder att ungdomar har andra tankar om detta. Döttrarnas höjdpunkt på resan är sannolikt äventyrets äventyr, nämligen besöket på Great Adventure, nöjesparken Six Flags i Jackson, New Jersey, strax utanför New York City. När döttrarna var yngre var vi där nästan hela dagen och de åkte allt som deras ålder, längd och vikt tillät… Nu är de äldre och får, om de vill och vågar, åka ”allt”. Ända sedan vi först började planera för vår resa har de därför i sin tur planerat för vilka av åkattraktionerna de ska åka… Det har roat mig att lyssna på planerna och jag måste medge att det också varit spännande att invänta besöket på Six Flags Great Adventure för att se om de verkligen vågar allt det där som de förespeglat sig… 🙂

Nu när det äntligen var dags åkte vi med hjälp av en GPS till exakt den position där nöjesparken ligger, utan minsta problem med att hitta rätt. Härligt! 🙂

Värmen i New Jersey den här tiden på året kombineras med en väldigt hög luftfuktighet som jag är väldigt ovan vid. Man måste hela tiden tänka på vätskebalansen och dricka vatten i tillräcklig mängd. Nöjesparken Six Flags Great Adventure har som policy att man inte får ta med något ät- eller drickbart in i parken. Det kan förstås finnas säkerhetsskäl till denna policy och det är rimligt, men den bakomliggande faktorn är troligtvis kommersiell. Det ska bära sig, helt enkelt. När vi förstått hur det fungerade köpte vi därför varsin flaska för dyra pengar… Den flaskan var i sin tur möjlig att fylla på så många gånger man ville och i längden var det ekonomiskt, om man räknade på styckepriset för en dricka, denna varma dag. Som komplement hade parken också policyn att alla som så önskade kunde be om isvatten vid vilket försäljningsställe som helst, troligtvis för att undvika att någon for illa i hettan. Bra, tyckte jag! Överallt fanns även skriftliga påminnelser om att man borde hålla vätskebalansen…

Dessutom fanns duschar, vanliga duschar…för dem som helt enkelt inte stod ut med värmen. Människor duschade av ansiktet, händerna eller fötterna, men många gick in helt i duschen med kläderna på, eftersom värmen ändå var så påtaglig att man snart skulle vara torr igen. En mycket populär attraktion i värmen var kanske därför Log Flume (vars like finns på Liseberg). Man åker i en ”stock” i en smal vattenränna där man råkar ut för ett antal omfattande plask som leder till att man i slutändan ofta är helt blöt…

Log Flume

Andra attraktioner som finns i stor omfattning är berg- och dalbanor, den ena högre än den andra. De har olika specialiteter, som t ex att de är extra höga eller extra snabba eller går i mörker inomhus etc. Andra kan var konstruerade så att man står upp eller ligger ner eller konstant är upp och ned. Oavsett vad som är det typiska för den aktuella berg- och dalbanan, verkar de omätligt populära. Vid mitt förra besök åkte jag Nitro, en av parkens mest populära banor. Det var en otroligt rolig upplevelse, som jag genomförde med skräckblandad förtjusning tillsammans med vänner. Nu kunde jag i stället glädjas åt döttrarnas omdöme om olika attraktioner i parken. Helt klart är att detta inte är något vanligt kvarterstivoli… Man kan troligtvis åka hela dagen utan att egentligen behöva åka något två gånger, för det finns så oändligt mycket att välja på, MEN, var och en hittar ju sina favoriter och dessa åker man flera gånger, den långa kön till trots.

Vill man äta eller fika, så går det ju att ordna, men det är svårt att hitta något som är nyttigt… Ett ställe i hela parken gör anspråk på att vara nyttigt… Annars är det alla upptänkliga varianter på skräpmat. Fika...kan an ju alltid...Hälsomat på Six FlagsAllt är upplagt kring tanken att man måste betala. Man kan (som i vårt fall) ha tur att hitta någon form av erbjudande online för att få ner kostnaden något, men när vi besökte parken hade vi ändå betalat $45,99 av normalpriset på $71.99. Med rådande dollarkurs på 8,50 SEK blir det ett utlägg på ca 390 kr per person. Det jag tycker är synd är att man måste betala den summan oavsett om man är intresserad av att åka i de olika attraktionerna eller ej. En fördel med konceptet är att det är lätt som en plätt när man väl är inne i parken, för då åker man bara, utan att visa minsta biljett eller åkband. Det är väldigt smidigt… Köerna som bildas vid de mest populära attraktionerna är förstås inte lika roliga, men det verkar inte var något problem för de familjemedlemmar som åkte.

Något jag alltid har funderat över är hur det kan vara så lockande att spela om olika mjukdjur och andra troféer när man är på nöjesparker och tivolin. Jag tror att mjukdjuren rimligtvis har hunnit bli ganska äckliga där de hänger under taket i de olika spelattraktionerna och kan inte tänka mig något bättre sätt att hantera situationen än att avstå ifrån att spela… Men den synpunkten delar jag tydligen inte med alla…

 För min egen del lekte jag med tanken att jag skulle ha vunnit en enorm ”smiley” och sedan komma med den till flyget:

”Hej! Kan man få ha den här med sig som handbagage om man klämmer ihop den noga under framförvarande säte????

Mjukdjurstrofé

Nu när vi alla var trötta, ville GPS:en inte alls vara med! Det gick helt enkelt inte att ställa in vår hemadress och i stället blev det en ganska spännande omväg, in i en annan delstat, över att par tullbroar och via några vägbyggen… Maken och jag har en gång åkt via Malung på väg hem till Grängesberg där vi då bodde, när vi hade varit i Göteborg… Gårdagen påminde om den omvägen… Men till slut kom vi ändå hem och äventyrets äventyr fick ett lyckligt slut…

 

 

 

 

 

 

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

Trehundrafjortonde åseriet: Turist i USA-Att flyga inrikes i USA

Den första inrikesflygning jag gjorde i USA var för många år sedan när min ordinarie flight till New York blev inställd utan närmare förklaringar eller möjlighet att omboka. Efter lite påstridig diskussion med markpersonalen på Kastrup blev flighten ombokad men i stället för att gå direkt, så som den ursprungliga rutten, innebar den ombokade biljetten att jag skulle byta både i Reykjavik och i Boston… Det var på det sättet jag fick erfara hur det kan vara att flyga inrikes i USA. Den första insikten som drabbade mig lika hårt som ett knytnävsslag i magen, var att jag inte längre förstod engelska…i alla fall inte den engelska som vår steward talade. På internationella flygningar har jag aldrig undrat över vad personalen i kabinen säger. Jag har alltid förstått engelskan, från första stavelsen till den sista… I efterhand kan jag konstatera två saker angående den unge stewardens engelska:

  1. eftersom han jobbade på en inrikesflygning så KAN det ha varit så att han tänkte att alla på hans flight förstår allt och därför behöver han inte anstränga sig att tala vare sig tydligt eller långsamt, inte heller behöver han avstå ifrån dialektala särdrag i någon form.
  2. min egen trötthet efter lång väntan och ombokningar kan ha spelat mig ett spratt, eftersom jag endast kunde förstå den här mannens välkomsthälsning och gester… resten var alldeles för snabbt och framförallt helt obegripligt, vilket skrämde mig…

Med min logik, nu när det alltså var ett faktum att jag inte begripit något, så blev det livsnödvändigt att läsa den lilla broschyren med säkerhetsföreskrifter VÄLDIGT NOGA. Vidare blev det självklart att studera det lilla flygplanets inredning och detaljer som avslöjade var nödutgångarna var, om det fanns uppmärkta skyltar med instruktioner för vad man skulle göra vid eventuell fara… Dessutom fick jag förstås oroa mig för redan nu, hur jag skulle kunna ta mig till mitt hotell i centrala New York nu när den förbeställda anslutningsbussen redan väntat på fel flygplats i väldigt många timmar på mig…(snarare redan gett upp och åkt tillbaka till garaget)… Jag kan avslöja att resan gick alldeles utmärkt och att jag anlände till JFK välbehållen, men med minnet av just den här resan i behåll, har andra inrikesflygningar i USA alltid kommit att  jämföras med denna första resa.

Under vår semesterresa i USA, där vi först tillbringat några dagar i Miami, reste vi sedan vidare till San Francisco. Förväntan inför resan var stor, eftersom vi för första gången skulle resa till USA:s västkust. Dagarna i Miami, som inneburit sevärdheter av olika slag, skulle nu bytas mot nya intryck i en annan ände av detta vidsträckta land. Det är en sak att sitta hemma i Sverige och titta på kartan och se hur långt man ska åka och en helt annan att vara där på plats. Det är svårt att förstå att man måste åka flera timmar när man korsar ett och samma land, men samtidigt är just detta lite av tjusningen. Man reser mellan olika tidszoner, man förflyttar sig ”tillbaka i tiden” och till andra naturtyper och klimat, men är ändå kvar i ett och samma land. Fascinerande!

Vi noterade att man som turist får kämpa lite extra för att förstå hur det går till just på inrikesflygterminalen. Alla förutsätter (verkar det som) att inrikesflygresenären är van vid hur det går till, kanske till och med bor i landet och har rest mycket inrikes förut. Vi fick verkligen fråga oss fram i Miami och fick ganska korta och snäsiga svar, ibland alltför knapphändiga, vilket ledde till att vi fick fråga på nytt. Ett svar kunde vara ”fråga mannen i den vita skjortan därborta”, men i den riktningen fanns ingen man med vit skjorta, endast kvinnor i blå uniformer. Nästa skillnad mot internationella flygningar under vår resa var att man också var nyfikna på vad vi hade planerat att göra på de olika resmålen. Vi förstod det som att det hängde samman med de terrorhot som piblicerats i svenska tidningar. Kanske ville man inte ha utländska medborgare på enkelresor inrikes? Oavsett, så var frågorna ungefär ”Och varför ska ni stanna i San Francisco? Ska ni inte resa vidare?”

Samma erfarenhet hade vi när vi reste från San Francisco till Philadelphia. Det var som om flygplatspersonalen hade uppfattningen att inrikesresenärer per definition är vana vid resor på den aktuella linjen, att man hittar på både den flygplats man flyger ifrån och den man anländer till… Hursomhelst så har det för vår del inte varit något konkret problem med att resa inrikes, förutom de noggranna frågorna om vad vi, som  ju är försedda med svenska pass, har tänkt göra på resmålet… San Francisco-Philadelphia skulle kunna vara den perfekta geografilektionen, om jag hade haft fönsterplatsen… Nu hade jag inte det. I stället läste jag och njöt av att flygningen var lugn och skön. Väl framme följde proceduren med att hitta rätt igen… Vi kom på oss själva med att hålla passet i handen för att vara beredda inför passkontrollen, när vi plötsligt stod vid bagagebandet på väg ut ur byggnaden och insåg att vi som inrikesresenärer denna gång inte alls behövde visa passet… Vi hade i likhet med alla övriga amerikaner bara gått rakt av planet utan någon som helst kontroll. Skönt! Där fanns en klar fördel med inrikesflyget, alltså! 🙂

 

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

Trehundratrettonde åseriet: Turist i USA- Trygghet, ordning och reda och behovsanpassad ordningsmakt

Polisbil...I händelsernas centrumKoll på gångtrafikanterna

PolisbilUppställd polisbilPoliser i väntan på Prideparaden i SFO

Under ett antal dagar har jag sett många poliser i arbete med väldigt skilda arbetsuppgifter. Det har varit intressant att se hur snabba de varit med att anpassa sig till rådande omständigheter. Till exempel var det så i Santa Monica, när eftermiddagens rusningstrafik gick igång… Vips var det ett helt arbetslag med poliser i varje större trafikkorsning. De dirigerade trafiken med visselpipa, skyltar och stort pondus. Både som gångtrafikant och bilist fick jag erfara den bestämdhet de använde i sitt yrkesutövande.

I San Francisco var det dags för Prideparad och många människor var i rörelse, även en del ganska stökiga individer eller hela gäng som drog fram. Polisen stod på beredskap, redo att rycka ut om så skulle behövas.

I hamnen i Santa Monica står polisbilen framställd mitt på piren, utrustad med surfingbräda för räddningsinsatser till sjöss.

Idag när vi åkte hem på Freeway 405 blev en fartsyndare medveten om att polisen även kör med civilspanare i trafiken… En liten svart sportbil fick köra in till kanten och gissningsvis ta emot en hastighetsbot.

Överallt där jag har varit på denna resa har jag känt mig trygg, bland annat tack vare polisnärvaron. Samtidigt har jag läst på löpsedlarna att polisen inte alltid enbart gör rätt. Till exempel blev polischefen i San Francisco av med jobbet häromdagen sedan hans poliser återigen varit inblandade i händelser där människor avlidit vill följd av övervåld från polisen.

Jag tänker på hur det är hemma, där polisregionerna blir allt större och närhetsprincipen verkar vara helt bortblåst… Det finns säkert fördelar och nackdelar med alla system. Här är polisen i alla fall synlig ute bland människor…

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

Trehundratolfte åseriet: Turist i USA- En utflykt till Long Beach

Inte alltför långt bort från Los Angeles ligger Long Beach. Vägen dit var trots detta väldigt ”lång” på grund av köer. Hemresan gick på mindre än en halvtimme… Kontrasten mellan storstadspulsen i Los Angeles och det relativa lugnet i Long Beach är det första som slår mig. Det andra är att det är en långweekend med många lediga amerikanska familjer som har rest hit för en lillsemester. Vi inleder vårt besök med att äta sushi på en förstklassig fiskrestaurang vid namn King’s Fish Restaurant. Den kypare som serverade oss var mycket professionell och hela stället kändes fräscht och maten smakade toppen!

Taklampa på King's Fish

Taklampa på King’s Fish

I hamnen fanns alla slags fartyg, från enorma kryssningsfartyg till mindre kajaker, men med en stor marina med segelbåtar däremellan. Hela miljön nere i hamnen präglades av å ena sidan sjönära läge med tillgång till vattnet och å andra sidan turistfällor bestående av små ”sjöbodar” i pastellfärger där man kunde inhandla souvenirer som hade stämplats med ”Long Beach” eller ”Route 66” eller ”California”. Vägg i vägg med souvenirshopparna fanns uthyrningsfirmor, där man kunde hyra ”wheels” av olika slag, till exempel små trampbilar för flera personer.

Queen MaryMarina, Long BeachLong Beach Convention Center

Trampbil i Long BeachTrampbilsuthyrning i Long BeachFågel

Barnfamiljer och turister samsades om utrymmet i glasskioskarna, men det fanns också både ”churros” och ”funnel cake” på samma sätt som man i Sverige ibland kan köpa ”våffla med hjortronsylt och grädde” på liknande platser. Min känsla när jag gick omkring i den här hamnen var att det var väldigt likt fiskelägena på Västkusten i Sverige, men på samma sätt ihopblandat med ”Söderman-land” (stavas så i filmen, tror jag…) som Lasse Åbergs rollfigur Stig-Helmer kommer i kontakt med i filmen SOS- en segelsällskapsresa…  Det var ändå en värdefull utflykt på så sätt att den skänkte lugn och ro. Det var en dag att njuta av och minnas när vintern kommer.

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!