Inte alltför långt bort från Los Angeles ligger Long Beach. Vägen dit var trots detta väldigt ”lång” på grund av köer. Hemresan gick på mindre än en halvtimme… Kontrasten mellan storstadspulsen i Los Angeles och det relativa lugnet i Long Beach är det första som slår mig. Det andra är att det är en långweekend med många lediga amerikanska familjer som har rest hit för en lillsemester. Vi inleder vårt besök med att äta sushi på en förstklassig fiskrestaurang vid namn King’s Fish Restaurant. Den kypare som serverade oss var mycket professionell och hela stället kändes fräscht och maten smakade toppen!

Taklampa på King’s Fish

I hamnen fanns alla slags fartyg, från enorma kryssningsfartyg till mindre kajaker, men med en stor marina med segelbåtar däremellan. Hela miljön nere i hamnen präglades av å ena sidan sjönära läge med tillgång till vattnet och å andra sidan turistfällor bestående av små ”sjöbodar” i pastellfärger där man kunde inhandla souvenirer som hade stämplats med ”Long Beach” eller ”Route 66” eller ”California”. Vägg i vägg med souvenirshopparna fanns uthyrningsfirmor, där man kunde hyra ”wheels” av olika slag, till exempel små trampbilar för flera personer.

Barnfamiljer och turister samsades om utrymmet i glasskioskarna, men det fanns också både ”churros” och ”funnel cake” på samma sätt som man i Sverige ibland kan köpa ”våffla med hjortronsylt och grädde” på liknande platser. Min känsla när jag gick omkring i den här hamnen var att det var väldigt likt fiskelägena på Västkusten i Sverige, men på samma sätt ihopblandat med ”Söderman-land” (stavas så i filmen, tror jag…) som Lasse Åbergs rollfigur Stig-Helmer kommer i kontakt med i filmen SOS- en segelsällskapsresa…  Det var ändå en värdefull utflykt på så sätt att den skänkte lugn och ro. Det var en dag att njuta av och minnas när vintern kommer.

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

http://wp.me/p4uFqc-Ov