juni 5, 2016 av asaole

Tvåhundraåttiotredje åseriet- Musikupplägg att samtala om Del 3: Släktskap

I många avseenden är läraryrket fritt på ett sätt som jag alltid har uppskattat. Man har ett stort antal kursplanemål att förhålla sig till, men friheten i upplägget är lämnat till läraren. Ofta har jag därför valt att komplettera andra uttrycksmedel med musikupplevelser, eftersom det finns så många fördelar med det. Undervisningsämnet i mitt fall är SVA, svenska som andraspråk. Mina elever är vuxna, men det kunde lika gärna vara ungdomar i högstadiet eller gymnasieskolan. Genom ett antal blogginlägg vill jag visa hur jag kopplar innehållet i kursplanen för ämnet svenska som andraspråk till musikupplevelser. Men för att kunna vara abstrakt om hur jag tänker, behöver jag först vara konkret i vad jag gör med eleverna. Därför kommer ett sammanfattande blogginlägg på metaplan sist i raden av musikteman. I #Tvåhundraåttioförsta åseriet kunde du se hur man kan använda musik för att jobba med ord och uttryck med temat VATTEN och i #Tvåhundraåttioandra åseriet var temat ARBETE OCH VILA. I detta blogginlägg, kommer temat att vara SLÄKTSKAP.

För temat släktskap har jag en lång lista på tänkbara sånger att jobba med, för den som tycker att temat verkar intressant. Ibland är det någon annan textförfattare eller en kompositör som gjort sången förut, men jag väljer i allmänhet den sång som blivit mest känd, för att eleverna ska kunna hitta den igen och dra nytta av att de känner till sången, när de vid ett senare tillfälle vill samtala om sången med en svensk vän. av mina vuxna elever gärna läser dikter. Vissa av dem är dessutom själva vana vid att uttrycka sig i form av dikter eller poesi. Därför kan en svensk dikt i passa bättre än man kanske tror.

Till min syster med Thorstein Bergman

På senare år har det blivit populärt att sjunga på ett relativt oartikulerat och slarvigt sätt, vilket inte spelar mig personligen någon roll i andra sammanhang, men när det handlar om att lära sig svenska och förstå hur ord uttalas och betonas, så tycker jag att det finns all anledning att välja sånger där just uttalet och betoningen är tydlig och klar. Därför är Thorstein Bergman en god kandidat för Dan Anderssons tonsatta dikt Till min syster. Även om temat är släktskap, så kan man här hitta väldigt många fina ord som beskriver våren och trakten runt Loussa, där Dan Andersson växte upp. Dan Andersson använder sig av flera sinnen för att beskriva hur det är och det är idealiskt när man arbetar med språkets innehållssida. Vi får hela strofer som är väldigt poetiska, men också enstaka ord som, ljum, surrar, besk och så vidare. Dan Andersson ger sin syster en hel sång som berättar om våren, men samtidigt får systern Dan Anderssons bild av uppväxten, som varit allt annat än lätt. Där finns många möjliga paralleller att dra och även många språkliga svårigheter. Därför är detta en sång jag brukar använda på gymnasienivå. Då kan jag även placera in Dan Andersson i tiden och kanske nämna något om hans familj.

Men förutom tonsatta dikter finns en lång rad ”låtar” som vi har hört i radion så många gånger att vi kan dem utantill. En möjlig koppling vidare från ”systern” här ovanför skulle kunna vara Brevet från Lillan av Evert Taube, men gärna sjungen av hans son Sven-Bertil Taube. Det handlar om ett brev. Därför skulle jag passa på att anknyta till texttypen brev och hur ett sådant är utformat. Jag skulle även samtala om hälsningsfraser, hur man tilltalar varandra inom familjen och vem är egentligen ”Lillan”? Finns det också någon ”storan”? Sedan skulle jag titta på själva texten och vad det är Lillan beskriver i sitt brev. Det är dels längtan, förstås, dels en hel rad naturbeskrivningar; ”åskan har gått”/”stjärnorna lyser på himlen ikväll”. Samtidigt är brevet en önskelista och ”allt jag vill ha är ett halsband av korall” är dessutom en känd strof ur visan. Sången finns att hitta på Spotify!

Det gamla örhänget Mamma är lik sin mamma med Siw Malmqvist är en alldeles perfekt start på ett arbete om hur könsroller i svenska hem har förändrats över tid och faktiskt nämns också ordet emancipation, men dessutom får man många nyttiga och bra ord för att hålla rent och städa mm. Men till råga på allt kan man jobba med släktrelationer, som ju beskrivs olika beroende på vilket språk man talar. ”Farmors mormors mor…” och andra släktingar, kan man behöva prata en stund om… Vill man hellre fokusera på rent grammatiska företeelser, så föreslår jag de många exemplen på presens av verb.

Mamma är lik sin mamma, med Siw Malmqvist

Papparollen är förstås också ett intressant tema, Jag och min far, som är en av få låtar som Magnus Uggla sjungit in utan att själv vara upphovsman till låten, kan hjälpa den nyfikne att få en inblick i lite musikhistoria, men också hur vi hanterar död och begravning, eftersom det är tydligt att ”min far” är kremerad… Vill du jobba med Olle Ljungströms ursprungsversion, så finns text och filmklipp på följande adress och möjliggör intressanta jämförelser mellan de båda versionerna:

Jag och min far- av och med Olle Ljungström

Här skulle jag nog spela låten och därefter uppehålla mig vid innehållet, i stället för att djupdyka i enstaka ord. En strof måste man kanske ändå stanna till vid en stund:

”Därborta vid pilen har jag lagt min far…”

En svensk lyssnare förstår att det handlar om ett träd, men för en utlandsfödd kan det vara så att motivet på ovanstående bild troligtvis är den första betydelse man lär sig i sitt nya språk. Om man antar att eleven funderar över svenska traditioner kopplade till död och begravning, så kan det vara på sin plats att förtydliga att väldigt få människor skulle begrava en nära släkting vid en vägskylt… Frågor som gäller textens innehåll, men också mer djuplodande och divergenta frågor som hjälper elever att analysera språket i de båda versionerna, hjälper eleven att bättre förstå.

Magnus Uggla sjunger Jag och min far

Vidare i raden av förslag på temat släktskap, vill jag påminna dels om En kväll i juni av och med Lasse Berghagen och Härligt härligt, men farligt farligt av och med Björn Skifs, utan att för den skull glömma den vackra Hela världen håller andan, av och med Lasse Tennander. Alla dessa musikstycken har vart och ett sina egna specifika språktrådar att dra i. Ofta när jag jobbar med musik så som jag beskrivit här, har jag endast en stomme av tankar med mig till lektionen. Resten låter jag ske spontant i interaktion med den aktuella elevgruppen. Det är viktigt att ge eleverna tid att själva formulera frågor och funderingar i anslutning till musiken. Det är också spännande att låta det vara en resa i nuet, att gemensamt med sina elever ta sig an en eller flera musikstycken som är knutna till ett specifikt tema. Också Tennander väljer miljön ”pilträd” för sin koppling mellan en far och hans son:

Hela världen håller andan- av och med Lasse Tennander

maj 29, 2016 av asaole

Tvåhundraåttioandra åseriet- Musikupplägg att samtala om Del 2: Arbete och vila

I många avseenden är läraryrket fritt på ett sätt som jag alltid har uppskattat. Man har ett stort antal kursplanemål att förhålla sig till, men friheten i upplägget är lämnat till läraren. Ofta har jag därför valt att komplettera andra uttrycksmedel med musikupplevelser, eftersom det finns så många fördelar med det. Undervisningsämnet i mitt fall är SVA, svenska som andraspråk. Mina elever är vuxna, men det kunde lika gärna vara ungdomar i högstadiet eller gymnasieskolan. Genom ett antal blogginlägg vill jag visa hur jag kopplar innehållet i kursplanen för ämnet svenska som andraspråk till musikupplevelser. Men för att kunna vara abstrakt om hur jag tänker, behöver jag först vara konkret i vad jag gör med eleverna. Därför kommer ett sammanfattande blogginlägg på metaplan sist i raden av musikteman. I #Tvåhundraåttioförsta åseriet kunde du se hur man kan använda musik för att jobba med ord och uttryck med temat VATTEN. I detta blogginlägg, kommer temat att vara #ARBETE OCH VILA.

När jag väljer material för mina elever försöker jag hitta sådant som de kan ha nytta av på olika sätt när de pratar med andra. Mina elever, som ju har svenska som andraspråk, ska dels kunna samla språklig information och kulturella erfarenheter i skolan hos mig, dels ha möjlighet att dra paralleller till någon erfarenhet. Är man vuxenstuderande har man ofta en yrkesbakgrund och då har man också en uppfattning av spänningsfältet mellan arbete och ledighet. Därför har jag valt detta tema.

Det finns gott om intalade humoristiska klipp att tillgå på internet. Många av dem går att använda till hörövningar och språksamtal med elever i skolan. Mitt exempel här, är när Lena Nymans rollfigur uppsöker en sportaffär och där träffar innehavaren, spelad av Gösta Ekman. Det handlar om sportutrustning, men på ett raljerande sätt och här brukar jag förklara det språkliga innehållet, men sedan brukar jag i första hand analysera främst Lena Nymans uttal av svenskan. För en andraspråkselev finns det många uttalsdetaljer att notera, främst bland vokalerna, men även vad gäller slanguttryck och faktiskt också en del uttryck som inte längre är moderna. Jag skulle dock inte stanna speciellt LÄNGE vid just det här klippet. Det är bara en start på temat ledighet…med kommentaren att många människor roar sig med att sporta på sin fritid…

I sportaffären

Nästa klipp i raden är en känd gammal dänga med Owe Törnkvist, nämligen Dagny. Här har man möjlighet att dels jobba med kulturella företeelser som fika, vad är det? Men man kan också jobba med något så udda som uttal och stavning av ng-ljudet, eftersom Dagny innehåller ett ng-ljud. För många andraspråkselever är det svårt att förstå principen för speciellt stavningen av ng-ljudet. Därför är det bra att visa dem med tydliga exempel, som man uttalar medvetet tydligt. Man vinner också på att jämföra med något ord där det är snarlik stavning, men inte samma uttal. Till exempel Dagny och dagning, när det dagas, när morgonen kommer. Man skulle uttala g- i Dagny som ng, medan man uttalar g i dagning som ett g-ljud. Men mest använder jag ju denna sång därför att det finns mycket annat som går jättebra att artikulera, där det KRYLLAR av R och andra svåruttalade ljud i svenskan. Törnkvist sjunger dessutom tydligt och klart och det gör att sången kan vara underlag för ett samtal om vad det verkligen handlar om i sången. Alltså, sjung med och prata om vad det handlar om…

Dagny

Jag är av åsikten att man ska försöka variera sig så mycket som möjligt även om det man gör, skenbart är samma sak, nämligen använder musik i undervisningen. Ingen elev, men heller inte jag som lärare, vill jobba med samma aktivitet varje gång det förekommer musiklyssning i klassrummet. Därför är det oerhört viktigt att hitta nya ingångar till det man gör. För nästa sång, Byns enda blondin, är det återigen möjligt att prata om dialekter, så som det var med I Sportaffären. Men här handlar det om Värmländska. Jag brukar använda en karta och titta på den för att visa var Värmland ligger i förhållande till oss. Det finns rika möjligheter att prata om typiska särdrag i Sven-Erik Magnussons dialekt jämfört dels med området där jag och eleverna är, dels med någon slags rikssvenska. Men förutom dialekttråden att dra i, kan man med fördel samtala om Posten och olika ord och uttryck kopplade därtill, till exempel , brev, frimärke, kuvert, brevbärare, lantbrevbärare, brevvän och så alla de där orden som finns i låten och som handlar om ett helt vanligt liv som postis… Där finns metaforer, men också vanliga glosor, som vykort…”en faktura från nån som blir blåst”…”postbil”…”en postorderförskottsavi som är stämplad i Borås, ett paket till lilla Jenny och en tipsvinst till Edins och så veckans vackra kärleksbrev till byns enda blondin…” Sven-Ingvars finns både på Spotify och YouTube, men är svåra att länka till på grund av copyrightregler. Kan du lösa problemet med det, så kan du jobba med låten. I annat fall får du ta ledigt en stund…

Ledighet, som vi alla så väl behöver, kan man placera in i ett historiskt perspektiv, med Helgdagskväll i Timmerkojan av Dan Andersson. Det finns väldigt många och också kända versioner av den här visan, men jag väljer allra helst dalkarlen Peter Carlsson för hans version kan jag använda till ytterligare en dialektanalys. Men sedan skulle ju jag, som jobbar i just Ludvika kommun, självklart prata om Dan Andersson för att han kommer från en del av vår kommun. Jag skulle nog också prata om att Dan Andersson som tonåring reste på egen hand till Amerika för att för familjens räkning rekognosera inför en eventuell emigration dit. Så många ensamkommande flyktingbarn har det gemensamt med Dan Andersson, att de alltför tidigt tvingas ta vuxenansvar… Inte skulle jag släppa taget om Helgdagskvällen utan att nämna något om det där de gör i timmerkojan och hur det gick till i timmerskogen förr, speciellt här i Bergslagen där man körde timmer både för virkets skull och som bränsle i hyttor i trakten. Den efterlängtade ledigheten, efter veckans slit, skulle på så sätt få sin inramning.

Helgdagskväll i Timmerkojan

Nutidsmänniskans slit påminner inte så mycket om hur det var för Brogren och de andra i timmerkojan, men känslan av att äntligen vara ledig och få lön känner vi igen. Det är då man unnar sig! Man är Kung för en dag! Med Magnus Ugglas dialekt kan man räkna in även nyare företeelser som Lena Nyman ovan inte har lika mycket av. Både d- och t-ljudet hos Magnus Uggla är antingen dialektalt eller möjligen kopplat till hans sociolekt. Hans säregna stockholmska är intressant från ett språkperspektiv. Så är det även med det kulturella i att vi gärna unnar oss lite extra just under löningshelgen, för att sedan riskera att äta nudlar resten av månaden. Därför är den här låten en alldeles ypperlig bakgrund för ett samtal om exempel på krogliv och festande. Man kan koppla vidare till Ugglas image som evig tonåring och populär i många decennier, med fans i alla åldrar…

Kung för en dag

maj 29, 2016 av asaole

Tvåhundraåttioförsta åseriet- Musikupplägg att samtala om Del 1: Vatten

Med tiden har undervisningssituationen förändrats på många områden. OM det skrev jag i det tvåhundraåttionde åseriet- Multimodalitetens mor och mormor- Musikupplägg att samtala om.

Blogginlägg om multimodalitet

Genom att börja med ett musikstycke som direkt drar igång lite busigt och livligt, har man ofta med sig eleverna på ett generellt plan. Aston Reymers Rivaler har med sin låt Stockholms ström kombinerat musikalitet med en väldigt fyndig text som går att diskutera hur mycket eller lite man vill. Börja med att lyssna på den, rakt igenom:

Aston Reymers Rivaler

När man tittar på texten så kan man koppla samman det typiskt svenska med andra delar av världen, eftersom texten möjliggör den kopplingen. Om man arbetar med svenska som andraspråk, så kan man alltså dra nytta av att texten nämner vattendrag i andra delar av världen, stanna vid dessa med frågor av upplevelsekaraktär: Har någon av er varit vid Zambezi/ i Amazonas/ vid Donau? Hur var det?

Självklart kan man även komma in på frågor som är mer kunskapsrelaterade: Hur lång är Zambezi? Vilka länder rinner den igenom? Vilket hav rinner den ut i? Vem skrev An der Schönen Blauen Donau? Vad heter broarna och öarna som omger Stockholms ström?

Om man vill kan man återkomma till skillnaden mellan vad man uppfattar med sin hörsel och vad man kan förstå om man får möjlighet att komplettera hörseln med synintryck. Med hjälp av nedanstående filmklipp kan man jobba vidare med vad vi SER PÅ BILDERNA…och till just den här låten ligger det en härlig film på YouTube, där man har massor att samtala om direkt.

Vill man, så kan man helt fokusera på det som finns i bakgrunden på just de bilder som visar miljöer i Stockholm, varav de flesta är kända landmärken som Kungliga Slottet, Operan, Nordiska Museet, Riksdagshuset och Rosenbad.

Filmklipp från YouTube- Stockholms ström med Aston Reymers Rivaler

Med elever som studerar svenska som andraspråk blir det viktigt att gå det sista steget också, för att se det skrivna språket och se hur orden stavas, vilka orden är som rimmade i slutet och hur man använder sig av verbfraser, prepositioner, adjektiv och andra rent språkliga företeelser i texten. För texten finns andra copyrightregler för delning, men texten är enkel att hitta online för den som googlar. Dels finns ju bilder på många av de miljöer som gruppen sjunger om, dels finns också bilder som man kan koppla till uttryck som kan vara språkligt svåra eller för den delen nyttiga att känna till. Man kan fokusera på tempus och diskutera vilken skillnad som finns mellan ”jag simmade i Zambezi” och ”jag har simmat i Zambezi”. Man kan reflektera över att en båt i filmen har namnet ”Stockholms ström” och vad ordet ström betyder. Hur är vattnet i en ström? Det är strömt… Vad innebär det? Leta synonymer eller förklara med andra ord! Det finns också exempel på ord som är homonymer, det vill säga har exakt samma utseende, men olika betydelser, som t ex ordet ro, som i strofen; ”vi får nog ro, får ta det med ro”. Flickan i slutet av filmen hoppar i vattnet. Vilken är skillnaden mellan att hoppa i vattnet och att hoppa i vattnet?

Nästa låt att lyssna på inom tema #Vatten kan vara sången med samma namn, av Robert Broberg. Han har även skrivit den finurliga #Båtlåt, som leker med ord om båtar och segling, på ett sätt som man kan prata länge och mycket om.

Vatten av Robert Broberg

Båtlåt av Robert Broberg

För både Vatten och Båtlåt kan man arbeta som ovan, med både innehåll och kulturkoppling. Om man vill och har en elevgrupp där det skulle passa, så kan man överlämna arbetet till eleverna själva, eftersom de ju redan har provat att göra många kopplingar till låten ”Stockholms ström”. Det som är spännande med att göra så, är att man i de flesta fall kommer att notera att eleverna hittar betydligt fler intressanta infallsvinklar än vad man själv hade kunnat tänka ut. Att språkligt analysera den typen av text är väldigt kunskapande i en grupp elever med annat modersmål än svenska. Det finns många olika trådar att dra i. Som lärare har man endast ett litet problem att övervinna och det är att man inte själv kan veta vart lektionen bär hän… Men det tränar man sig på att hantera, om man vågar sig ut på djupt vatten lite då och då! 🙂

maj 29, 2016 av asaole

Tvåhundraåttionde åseriet- Multimodalitetens mor och mormor-#Musikupplägg att samtala om

Med tiden har undervisningssituationen förändrats på många områden. På 1920-talet när min morfar var liten och gick i skolan hade hans lärare en läroplan att följa, men också en lång rad föreskrifter och riktlinjer som bestämde relativt konkret vad man skulle göra och inte. Det fanns också en viss läsebok och en viss språklära som man använde i hela landet. De hjälpmedel som stod till buds var griffeltavlor, en stor till fröken och en liten till barnen, samt en sinnrikt konstruerad bräda med spikar, där man hängde upp siffror och tecken inom matematik. Man hade skrivbok med bläckpenna och bläckhorn för välskrivning. Fröken kunde även ibland visa skolplanscher och berätta om platser långt borta eller om växters olika delar eller om hur en process går till. Det var upp till elevens egen fantasi att förstå hur det såg ut i Kina med hjälp av skolplanschens tecknade illustration. Varje morgon sjöng barnen en psalm till frökens ackompanjemang av tramporgel. Vid vårterminens slut gjorde man ibland en utflykt, till exempel upp på ett berg med vacker utsikt. Men därutöver hände inte så mycket extra. Ändå måste just morfars lärare varit en engagerande person, eftersom han ofta återkom till kunskaper han hade förvärvat hos henne i just den där skolan. Så som han beskrev undervisningen, när jag intervjuade honom 1991, var lärarens främsta styrka att hon var så duktig på att berätta och så skicklig i att förklara. Dessa egenskaper delar hon säkert med många lärare, både före och efter henne!

Vid några tillfällen har jag varit på besök i New Jersey i USA, för att följa en lärares arbete. Senast detta skedde var hösten 2014. Staten New Jersey, har bestämt sig för ett specifikt läs- och skrivprogram som ska genomföras i varje klassrum enligt förutbestämda detaljerade riktlinjer. In i minsta detalj får den enskilda läraren information om vad som ska läsas, hur det ska läsas, vilka frågor som ska ställas samt hur, exakt, elevernas kunskap ska redovisas och kontrolleras. På väggarna i klassrummen sitter planscher med information om hur man ska ställa frågor till eleverna. Regelbundet kommer besökande inspektörer för att kontrollera att lärare följer alla riktlinjer som språkkonceptet föreskriver. Lärare jag träffade i New Jersey kunde å ena sidan vittna om att det var enkelt att veta vad man skulle göra och hur, å andra sidan hade lärarens möjlighet att själv påverka innehåll och metoder nästan helt försvunnit och det upplevde många lärare negativt när de jämförde med hur det varit tidigare.

Nutidens svenska lärare har att förhålla sig till mål som man förväntas uppnå med sin undervisning i ett ämne. Ämnets innehåll presenteras i avsnittet ”centralt innehåll” i en kursplan kopplad till aktuell läroplan och det är fortfarande relativt fritt för läraren att välja både innehåll och metoder för att uppnå kursmålen. Därför kan det se väldigt olika ut i ett klassrum, jämfört med i ett annat. Frågan är hur länge det kommer att vara upp till enskilda lärare och arbetslag, skolor eller kommuner ”hur” vi gör i skolan… Friheten kanske kommer att inskränkas i framtiden, för att ersättas av mer kontrollerad likriktning? Eller är det just friheten som ska värnas? I takt med att internationella skoljämförelser visar på olika styrkor och svagheter i det svenska skolsystemet, är det säkert mycket som man senare kan blicka tillbaka på med samma slags nostalgi som jag gör med morfars skolgång ovan.

Nutidens lärare har en lång rad hjälpmedel som möjliggör olika sätt att förstå ett kursinnehåll. Synen på vad som är kunskap och vilka olika metoder och hjälpmedel vi kan använda i undervisningen har ändrats i en rasande takt. I centrum för verksamheten i den svenska skolan är individen, eleven och mycket i undervisningssituationen handlar därför om vars och ens rätt att hitta egna framgångsrika sätt att lära sig det kursinnehåll som förväntas. Det har varit modernt att analysera hur elever lär sig och diskutera olika strategier för att lära sig så effektivt som möjligt och gradvis har även olika forskningsdiscipliner blivit allt viktigare.

Forskningsdisciplinen semiotik handlar grovt förenklat om hur man förstår och tolkar tecken och information samt hur man i förlängningen kan analysera dem när de finns i t ex bilder eller gester eller andra uttrycksmedel. En text består av tecken som går att tolka och förstå. Men hur förstår man tecken som är en del av en bild till exempel? Det faktiska innehållet i något vi uppfattar samt hur detta är presenterat, är grunden för begreppet multimodalitet, som är närbesläktat med semiotik. Mycket kortfattat handlar multimodalitet om vilka teckensystem (vad) som ska förstås och vilka medier vi använder. Man kan säga att den som förstår hur multimodalitet är kopplat till olika typer av lärande hittar nya vägar att undervisa än de som morfar och hans lärare hade tillgång till. I det multimodala klassrummet kan kursinnehållet förstås med hjälp av datorer och iPads, mobiltelefoner och ljudfiler, men också sådant vi länge använt oss av, som bilder och musik. Mycket av det innehåll som förut var otillgängligt för gemene man, är nu endast ett knapptryck bort och vi kan enkelt konsumera till exempel musik utan att först uppsöka en musikaffär och köpa noter eller inspelningar. Därför tar jag tillfället i akt att djupdyka i det stora musikutbudet och koppla samman det i teman, som förslag på innehåll som kan användas i undervisningssammanhang.

De musikteman jag väljer ut i kommande blogginlägg, är exempel på språkinnehåll som kan diskuteras i elevgrupper. Utgångspunkten för mina förslag till musikteman är sånger och låtar av lättare karaktär, välkända för många. Varje tema kan användas för sig eller som del av en helhet. Vidare kan ett tema med fördel delas upp och utgöra dagens ”Grej of the day” om man har ett sådant upplägg i sin undervisning. De musikteman jag kommer att skriva om kan mycket väl användas för samtal om rent språkliga aspekter som uttal, intonation eller vilka ord vi fortfarande använder, jämfört med dem som används i det aktuella musikstycket. Dessutom kan de musikteman jag presenterar användas som underlag för samtal om kulturföreteelser eller sådant som går att koppla till tider på året eller speciella grupper eller individer. Främst är tanken att få igång elevers egna associationer, produktion av talad svenska, engagemang om den musik man lyssnar på. Mer om detta i följande inlägg, alltså. Följ #Musikupplägg att samtala om.

maj 25, 2016 av asaole

Tvåhundrasjuttionionde åseriet- Läslyftet är ett lyft för fler än du tror!

Idag noterade jag i samtal med min rektor att det inte alls varit någon vidare rusning till satsningen på det så kallade Läslyftet på vår skola. Det kan säkert finna många förklaringar, men jag är ändå väldigt förvånad över det. För egen räkning är jag inblandad som handledare, men endast under förutsättning att tillräckligt många lärare anmäler intresse. Det skulle verkligen vara spännande att arbeta språkstödjande med en grupp lärare som i förlängningen vill utveckla sitt arbete med eleverna. Olika lärosäten ansvarar för den mer handgripliga utbildningen av handledarna och imorgon börjar den utbildning just jag ska gå. Det ska bli väldigt intressant.

Läs- och skrivportalen

Om du klickade på länken, så såg du kanske att det är en omfattande satsning som Skolverket har dragit igång, där hela skolsystemet är representerat och vi alla ska arbeta med språket, vilka ämnen vi än undervisar i och vilka verksamheter vi än jobbar inom. Om man själv inte är en person som roas av ”läsning” så kanske man förleds att tro att det enbart handlar om just ”läsning” i den form som man först kanske kopplar till… Någon som sitter med näsan i en bok…

Man kan öka den språkliga medvetenheten på väldigt många olika sätt .

Det är precis det som Läslyftet handlar om…

Min egen tolkning av vad språkstödjande arbete skulle kunna innebära finns i länken (Kom ihåg att slå på ljudet!):

Med språket som bro i akademiska ämnen

maj 19, 2016 av asaole

Tvåhundrasjuttiosjätte åseriet- Reflektioner i kursmålens skördetid

I många år jobbade jag i grundskolan med allt vad det innebär. En mycket tydlig skillnad mellan vuxenutbildningens olika kurser och de många åren i grundskolan är kopplingen mellan kursmål och tid. I grundskolan hade lärare i en lång stafett avlöst varandra under de nio år (senare tio år, om man medräknar senare års förskoleklassundervisning) en enskild elev läste till exempel ämnet svenska eller svenska som andraspråk. Eleven hade goda möjligheter att gradvis utveckla både kunskaper och förmågor i ämnet under den långa tid som stod till buds. Andra faktorer spelade naturligtvis också roll, men tiden var i många avseenden en hjälp för mig i min roll som lärare, eftersom den i sig möjliggjorde upprepade repetitioner av viktiga moment inom ämnet.

Till skillnad från den väldigt långsiktiga vägen mot målen i årskurs nio, jobbar jag nu med samma nivå med mina vuxna elever, som redan lämnat SFI bakom sig och nu ska klara målen i kursen med namn GRNSVA2 (www.skolverket.se). De är inte 16 år gamla, de är vuxna, ivriga att bli klara någon gång…vill ut och få jobb eller kanske fortsätta sina studier på gymnasienivå i ämnet svenska som andraspråk. Vissa dagar känner jag mig som en travkusk som måste hålla hårt i tyglarna så att inte hästen drar iväg i galopp och andra dagar är hästen kvar i spiltan när loppet ska starta. Vi behöver bli ett team, jag och eleven och fort måste det bli så, eftersom vi inte har nio år på oss! För att möta Skolverkets krav har jag på olika sätt försökt utveckla och slimma undervisningen så att den håller en hög standard och hög intensitet för att så många som möjligt ska nå målen inom den givna tidsramen. De fem obligatoriska uppgifter som eleverna arbetar med för att möta de många kursmålen, måste alla vara klara med till slutet av kursen. På det sättet ger jag dem möjlighet att nå kursmålen. Att de gör uppgifterna är första steget…men inte någon garanti för att få ett betyg. De måste även nå en nivå som motsvarar minst betyget E i betygsskalan.

Nu är tiden inne då mina nuvarande elever snart är klara med sina obligatoriska uppgifter och se då händer det, igen! Jag blir lika lycklig varje gång! Eleverna, var för sig, har tagit uppgifterna på största allvar, skrivit på sin bästa svenska och lagt ner både tid och möda på att formulera sig, förklara och berätta. De har argumenterat, reflekterat och kämpat med att hitta olika stilnivåer för de olika texttyperna. Men inte nog med det! De har dessutom i olika muntliga sammanhang tagit chansen att aktivt delta i samtal om texter, om olika diskussionsämnen, om strategier och om lärande, allt i syfte att hjälpa mig att hjälpa dem… Jag behöver mitt betygsunderlag för att kunna bedöma deras svenska. De många ärliga härliga elever som möter sina egna mål att klara kursen, på sitt allra bästa sätt, är för mig den största glädjekällan i yrket. Att se dem lyckas är min belöning, min inspirationskälla och min energidepå för kommande kurser.

Men det händer också att elever väljer andra vägar, inte alltid helt ärliga. Kanske tror de inte sig själva om att klara målen? Kanske tror de inte att det skulle räcka fram om de endast använde sina egna språkliga resurser? Säkert är skälen många till det fusk som ibland förekommer. Elever använder andras texter för och lämnar in dem under sitt eget namn. Elever använder bitar av andras texter och sammanfogar dem med egna kommentarer. Ibland plockar elever ogenerat långa stycken ur texter på internet och avstår ifrån att källhänvisa. När de avstår ifrån att källhänvisa trots att jag i min kurs har undervisat om följderna för textstöld och risken med att låna andras texter utan att ange varifrån de kommer och vem som egentligen är den skribent som borde hyllas, så har de medvetet valt att fuska, som jag ser det. Att uppsåtligen fuska är naturligtvis inte tillåtet och min arbetsgivare har en nedskriven rutin för vad som händer när elever fuskar. Jag tänker inte gå in på den rutinen nu, utan i stället gå vidare till det jag upplever i min lärarroll när elever fuskar.

Att möta elever på nytt vid varje kursstart är en social investering. Jag lägger stor vikt vid att försöka skapa en social plattform för mig och varje enskild elev, så att eleven ska känna sig så trygg i lärandet att hen har förtroende för mig och vågar använda svenskan i alla upptänkliga situationer. Det är först när eleven väljer att våga använda språket som jag ju ges en möjlighet att hjälpa hen med utveckling av språket. De allra flesta elever jag undervisat genom åren tar emot den ambitionen från mig genom att göra sitt bästa, ge sig själva chansen att utveckla språket sida vid sida med mig som är deras lärare. Tillsammans upptäcker vi språkets olika nivåer, stiltyper, texter av olika de slag. Vi går igenom regler, inte bara för språket i sig, utan även för texter av olika slag, till exempel hur man kan förvänta sig att ett formellt brev ska se ut och hur man känner igen artikelns olika delar och vet hur man benämner dem. De allra flesta elever ser att de har en lärare de kan fråga till råds om sitt språktillägnande.

Dessa elever vågar också utsätta sin egen språknivå, sina egna textalster, för granskning både under kursens gång och i slutet av kursen, för de vet att deras svenska är något som ständigt utvecklas och de vill få veta den nuvarande nivån för sitt språk. De vågar också det för att de och jag har kommit till en punkt där de litar på mig som yrkesperson, som lärare.

När någon elev ändå väljer att föra mig bakom ljuset och skicka in texter som är manipulerade, ihopklippta av andras, så blir jag därför inte bara besviken på ett generellt plan, för att bli utsatt för detta försök att lura sig till ett betyg. Jag blir dessutom alltid oerhört förvånad över att den aktuella eleven väljer att äventyra sitt betyg och sina studier genom att medvetet välja att fuska i stället för att ta emot möjligheten att få hjälp med sitt eget språk och dess tänkbara utveckling. Dessutom undrar jag alltid om elever som fuskar tror att jag är så ljusblå och okunnig att jag inte märker det…

maj 19, 2016 av asaole

Tvåhundrasjuttiofemte åseriet- Om stört och småss

Att reflektera över sådant man hör, kan vara mycket svårt om man är ovan vid språket och ibland missförstår det man hör. Det är möjligt att man tror sig höra något som en person inte har sagt. Om man stannar vid tanken på det där obegripliga ordet, så är det svårt att förstå resten av det man lyssnar på. En sådan reflektion gjorde jag och mina elever i samband med att VBU hade besök av dåvarande ministern Erik Ullenhag, som talade i aulan. Efteråt pratade jag och min elevgrupp om Ullenhags anförande. Mina elever är vuxna som studerar ämnet svenska som andraspråk på grundläggande nivå. Två elever ville fråga mig om ett ords betydelse. De hade hört Ullenhag säga ordet jättemånga gånger och därför hade de antecknat det så att de kunde fråga mig i efterhand. Ordet var ”småss”. När detta händer och man aldrig har varit med om det tidigare, så är det lätt hänt att man säger ”du hörde fel!” Det ordet finns inte i svenskan. Men med viss rutin från andraspråksundervisning och annan språkundervisning vet jag att inlärning omfattar olika steg och språket är ett sådant system där man lär sig urskilja ord från varandra i en viss ordning. Åter till eleverna… De beskrev flera ord i närheten av ordet ”småss” och fick mig slutligen att förstå att det handlade om en jämförelse mellan invandrarna och ”småss”…och DÅ gick det upp ett ”Liljeholmens droppfria” (som min SO-lärare på högstadiet skulle ha sagt). Erik Ullenhag hade nämligen i sitt tal använt upprepning som ett retoriskt grepp. Han ville exemplifiera hur tid kan medverka till att man får en mer tolerant syn på en grupp invandrare från ett visst land. Han räknade upp hur finländarna som först kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare inte alls hade varit så väl sedda, utan snarare utsatta för fördomar och förtal av svenskar runt omkring. Men nu är de ju ”småss”. Sedan fortsatte han resonemanget med spanjorer och italienare, bosnier med flera. Alla var de i slutändan ”småss”. Mina elever är duktiga på grammatik. Därför var ”småss” inte lika UPPENBART för dem som det var för mig. Ullenhag skulle ha sagt ”som vi” (eftersom ÄR är underförstått här och det vore grammatiskt riktigt att säga ”som vi är”) men han sa ”som oss”. Eftersom hans talhastighet var relativt hög, så blev slutet på hans meningar en sammandragning av ”som” och ”oss” som i mina elevers öron lät som ett för MIG helt nytt ord, nämligen ”småss”. Deras hörförståelse ledde alltså till en riktigt bra grammatisk reflektion för hela elevgruppen.

Ett annat sådant missförstått ord är ordet ”stort” som föranleder många elever problem vad gäller vokalen. Det är främst elever vars modersmål är persiska, har jag noterat, men även andra. De skriver ”stört” i stället för ”stort” och precis som i exemplet ovan är det intressant att tillsammans med eleverna hålla ett generellt samtal om varför det kan vara ett problem för kommunikationen, trots att det ytligt sett verkar handla om att eleven har råkat skriva två prickar över bokstaven o. Skälet till felskrivningen är inte, som man kan tro, att eleven är dålig på att stava eller har svårt för att skilja mellan våra vokaler. I stället är det i nio fall av tio frågan om att elevens hörförståelse är inblandad. Eleven hör inte skillnad mellan de två svenska vokalljuden för ö respektive o. När jag vet det och dessutom vet att eleven kommer ifrån just ett språk där denna distinktion är svår att göra, så kan jag uppmärksamma eleven på problemet i den SKRIVNA svenskan, vilket inte är lika utpekande som om man påpekar det i den talade svenskan. Gradvis, i takt med att hörförståelsen blir allt bättre, minskar även problemen med interpunktion i det skrivna språket.

När man då avslutningsvis ska fundera på vilket av dessa problem som läraren i mig upplever som ”svårast” så skulle jag säga att det har att göra med kontext. OM jag hör problem som ”småss” precis i anslutning till att eleven undrar, alltså som vid det tillfället jag beskrev ovan, när jag och eleven båda hade lyssnat på samma föredrag av Erik Ullenhag, så går det att genom språklig förhandling komma fram till vad det är eleven kan ha hört för något. Men om vi leker med tanken att eleven har hört föredraget, men inte jag…? Då är det NÄSTAN omöjligt att gissa sig till vad det kan vara eleven har hört… Det är alltså ett kontextberoende problem. När det gäller stavningen av stort så att det framstår som stört… så kan man om man vill, hävda att också det initialt är kontextberoende, på så sätt att det är när jag LÄSER som jag upptäcker problemet. Stavningen av ”stort” är för mig ett störande inslag i mitt läsflyt, som får mig att läsa om igen och kanske ytterligare en gång innan jag kommer på problemet…Ja!! Eleven menade stort… Men i nästa steg…så handlar det alltså om analysen att det är kopplat till hörförståelsen. Intressant nog, så har även ”småss” koppling till hörförståelsen och till den lexikala nivå eleven befinner sig på. För att jämföra med mig själv, så minns jag nu som vuxen vilka nonsensord jag sjöng när jag sjöng med i ABBA:s låtar innan jag kunde engelska. Jag sjöng vad jag trodde att ABBA sjöng. I nästa steg i min språkutveckling i engelska, så sjöng jag de ord jag kunde och som jag tyckte passade bäst in till musiken, för det som ABBA sjöng, var ju ord som inte fanns. Min reflektion var alltså att jag kunde lita på mig själv, min hörförståelse och mitt lexikala omfång. I efterhand, när jag vet hur omfattande engelska språket är, så kan jag roas av hur jag tänkte: SÅ kan de ju inte sjunga, för det ordet FINNS ju inte! tänkte jag. Nu vet jag bättre: Så kan man säkert sjunga. Här har jag ett ord jag borde lära mig! ❤

Vill man, så kan man här också prata om ”bas- och utbyggnad” i språket. Man kommer långt på det basordförråd man lär sig först, men för att komma vidare behöver man ofta input på akademisk nivå eller betydligt mer träning för att själv klara av att dra slutsatser på ett djupare plan.

maj 17, 2016 av asaole

Twohundred and Seventy-Third Asic- A World of Language Learning Starts in Your Computer

I’d like to share with you how learning can become interesting to young students if focus on learning derives from questions raised by the students rather than the teacher. I was teaching a mixed group of students in grade four and five in the Swedish compulsory school system. The students all had very few contacts with native speakers of English or with students from other countries. I wanted them to improve both their written an oral English and thought of different ways. It was in the middle of the annual summer vacation and as usual I spent time thinking of the coming school year. Isn’t that typical for a teacher? I know I’m not the only teacher who spends time planning for future teaching while their off of school.

Anyway, I thought of the idea of getting some kind of pen-pal for each and every one of my students. At this time I had just got my first personal computer through work and I wasn’t very familiar with how to use internet as a resource. I was therefore searching for different websites in order to find addresses to PEN-pals. It wasn’t until I came across the website http://www.epals.com with the very new word #epals, that I realized that PEN-pals were completely outdated! I was thinking like a dinosaur! Briefly, ePals is a website where teachers or students or for that matter teachers AND students can get in touch with each other in order to collaborate in different projects. It doesn’t have to be international projects, but in my case it was.

From the start I didn’t plan to collaborate at all with any American teachers. I was focused on the UK, since I was going to the UK in September in 2000. I spent a couple of hours reading different profiles in the ePals website and then I wrote my own profile. Already while I was browsing the site, I got a few mails in my inbox. There were two of them from American teachers and one of them was from a British teacher. They all seemed very nice, but since I was in a hurry to get my project going, I wrote to the British teacher, telling him about my plans to go to the UK and I also fired off my question about the two of us meeting each other to plan our future collaboration with our students. I wrote “Since I come to the UK in September, I hope we can meet and plan for our mutual project!” Then, since I was in a hurry and also because I know that teachers don’t like to spend time doing the wrong things, I wrote back to the two other teachers politely telling them that unfortunately I had already found a teacher in Britain whom I wanted to collaborate with and thus I didn’t need to write to them…

The “British” teacher replied to my email saying something like “It’s not that I don’t WANT to meet you, but how exactly did you think we could meet if you go to the UK and I live in New Jersey?”
Anyone who gets an email with that comment could have given up, but I’m not that kind of person. I wrote back. The “British” teacher wasn’t at all British and the REAL British teacher, whom I mistaken for being American, was of course already lost and gone, so what options did I have??? I started off brushing up my own English, by writing back and forth to this particular American teacher, who seemed to be a nice person already from the start. He was a teacher in a class in the same age span as my students, so after a few weeks of planning we started off writing emails between the two different schools.

At first, we instructed our own classes to write more general letters about themselves and share photos and details about the school system or what the school looked like. But gradually as the students got to know each other a little better, they started to ask their own questions and compared the learning situations in Sweden and New Jersey. My students, who were used to several breaks during school days, were shocked to notice that the students in the American school had fewer breaks and also lacked a nice lawn and a playing-ground at school. Outside the American school was instead a parking lot.

There were a lot of similar topics that gave students in both ends of our mutual collaboration a chance to challenge their language skills. In the American end students had a more cultural based viewpoint to our project, whereas in Sweden the focus was mainly on language and how to express oneself. One thing lead to another and the American teacher and I also visited each other’s schools and got the opportunity to see through teaching what it was like to teach in a completely different school setting than the one we were used to, respectively. I remember from MY teaching during one single day in the American school, that it was weird to be addressed Mrs Olenius. I also found it interesting to interact with the student in MY way, rather outspoken and joking, and notice how a few of the American TEACHERS frowned. It seemed to me as if they were taking their ROLE as teachers much more seriously than I do, which was interesting to note.

Later, my American friend visited me and my class in Sweden. He had brought with him a few interesting lessons to teach and one of them was in Physics, where he wanted to show the students how an American Hurricane builds up, by using two large bottles that he quickly moved in order to make it seem like a hurricane inside the bottles. An interesting thing with his experiment is the obvious difference between the ways we would do such an experiment and the way he did. He ended up getting eager students around him who wanted to do the experiment themselves, not just look at him doing it. In Sweden I’d say most teachers would give their students the opportunity to try out such an experiment by themselves. Another thing the American teacher probably noticed is that his usual reference to the famous Wizard of Oz didn’t work in Sweden. Why not?

A Swedish student in grade five generally wouldn’t know what kind of movie that is.
I’m happy to say that this American teacher and I have been friends for a long time now and thanks to him, I have learnt a lot about America that is more positive than I could ever imagine. Maybe it was meant to be that I mixed the American teacher with the British?

maj 11, 2016 av asaole

Tvåhundrasjuttionde åseriet- Språklig navigation mellan kulturella grynnor och lokala avvikelser

Det är först när man samtalar om det alldeles vanliga och förgivettagna som man lägger märke till att det finns oändligt många olika infallsvinklar för det mesta i vår tillvaro. Eftersom jag för egen del har upplevt många situationer där jag med min föreställning om hur det ska vara, utmanats på olika sätt, vet jag att det rimligtvis borde kunna vara på ett liknande sätt för mina vuxna elever med ett annat modersmål än det svenska och med en annan kulturbakgrund än min.

Ett samtal om en bok som t ex Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson, som jag skrev om i två tidigare åserier, leder ofta in på en lång rad stickspår av olika karaktär. Det är när stickspåren dyker upp, som läraren ställs inför ett viktigt vägskäl… Man kan å ena sidan säga: ”Jo, men det kan vi prata om en annan gång!” eller så kan man hantera den nya språkbit som dykt upp som en lös tråd i det man hanterade, som till exempel i det här fallet, bokens text. Jag brukar som regel välja den andra lösningen. Varför då? Det måste väl ändå leda till att man helt tappar sin ursprungliga plan och inte hinner med sin egen planering!!! Ja, visst! Så är det… Och? Vad spelar det i så fall för roll? Viktigt här är att vara medveten om VARFÖR man i så fall frivilligt frångår sin egen planering för att ägna sig åt stickspåret.

Som jag ser det så har jag övergripande ansvar för hela språkområdet i den kurs eleverna läser i mitt klassrum. Ämnet svenska som andraspråk är mångfacetterat och innehåller en lång rad mål som faktiskt skulle vara väldigt svåra att hantera om det inte vore för de många stickspåren… 🙂

Med gårdagens och dagens lektion som exempel vill jag visa hur stickspåren kan te sig. Som framgår av texterna jag skrev igår handlade lektionen då om ett kulturbundet språkbruk där man måste läsa mellan raderna vad olika uttryck betyder och mitt exempel då var att ”gå ut”, när vi menar gå på restaurang, ut och roa oss, i stället för ”gå ut ur ett rum”/ ”gå ut ur en byggnad”. Idag har vi hanterat metaforer av olika slag. Eftersom vi i texten hittade ”hjärtat skrumpnade ihop”, blev vi tvungna att förstå uttryckets ursprung och därför började vi med en allmän genomgång av ”förstörelseprocesser”. Vi hanterade en rad ord och uttryck.

Som du ser i illustrationen här ovanför är det ord som ibland kan vara lite svåra att definiera, men där det är enkelt för mig som är modersmålstalare att hitta spontana exempel på vad orden innebär. Jag valde en övning hämtad ur en bok som utgångspunkt. Boken heter ”Mångt och mycket” och innehåller många olika ordfält som är var att ha om man är ny i svenska språket. Just förstörelseprocessövningen är dock ganska svår för en andraspråkselev att klara på egen hand enligt min erfarenhet. Det kan behövas exempel och det kan ibland vara så nära mellan de olika definitionerna att de går in i varandra. Då är det bra att ha en lärare att fråga, tänker jag mig…och det är också en ganska flexibel lösning, eftersom jag kan avväga från begrepp till begrepp om eleverna förstått eller inte och om vi kan gå vidare till nästa definition. Att förklara och förtydliga är det viktigaste jag gör på jobbet…varje dag upptar det väldigt mycket tid, men det finner jag intressant och lärorikt och inte alls betungande. Snarare är det spännande att se i vilken mån man kan kalibrera sig själv som verktyg i förklaringsbranschen… 😉

Arbetet med förstörelseprocesserna idag var inte alls målet med lektionen. Det var ett av stickspåren. Det tillkom med anledning av att vi alltså igår läste om hur hjärtat hade ”skrumpnat ihop”.

Ett annat exempel på stickspår var när vi samtalade om Agnes (i boken Små citroner gula) och hennes granne och hur olika deras musiksmak är. Jag och mina elever samtalade en stund om vad vi har för musiksmak och vad vi brukar lyssna på. I samband med det passade jag på att tipsa eleverna om att man kan lära sig både uttal och intonation genom att lyssna på musik och sjunga med. Jag berättade att jag har lagt upp låtar på Spotify som elever gärna kan lyssna på om de vill:

https://open.spotify.com/user/asaole/playlist/4EWvVTfYSXXN4bPwy7YPT5

Samma sak gäller förstås för min kanal på YouTube, där man också hittar vissa klipp med just musik om man vill:

https://www.youtube.com/channel/UCFPBjq-d2UCihwlbhzpyL8A

Att arbeta med utgångspunkt av en text ger rika möjligheter till stickspår på detta sätt, men samtidigt måste man hålla kvar den röda tråden i det övergripande temat och alltid återgå till huvudtexten för att knyta ihop stickspåret med det som är huvudtemat. Det är kanske inte alltid helt lätt, men det känns viktigt, eftersom eleverna har rätt till den ursprungliga planeringens innehåll, som jag ser det. Innan lektionen har ju elever som tar seriöst på kursen, förberett sig för det innehåll jag har sagt i förväg att lektionen ska ha. De måste därför få möjlighet att fördjupa sig i det språkområde de har förberett hemma. Innehållet i dagens lektion kretsade alltså kring det avsnitt i boken Små citroner gula som handlar om hur restaurangen där Anges nu har börjat jobba,ska börja planera för den nya menyn. Återigen med utgångspunkt i boken, pratade vi en stund om vilket hav som kallas för Medelhavet på svenska. Var ligger DET? De flesta eleverna hade koll på det, men när jag frågade om havet mellan oss och Finland blev det svårare. Efter att ha konstaterat att det på engelska heter The Baltic Sea, men på svenska inte alls heter baltiska havet, utan Östersjön, kom vi in på att vi brukar säga att Östersjön är ett innanhav och att dess vatten dessutom är bräckt och inte salt… Nya frågor uppstod efter vägen: Hur salt är vattnet i en sjö? Hur salt är havet i Medelhavet? Vad är bräckt vatten?

Ett annat stickspår som vi också hann med, tog sin utgångspunkt i citatet ”Men Gud nåde dig om du lämnar mig i skiten när vi jobbar!” (Ingemarsson, s 117). Efter en snabb kommentar om andra halvan av meningen, pratade vi en längre stund om hur det kan komma sig att svenskar ofta använder sig av uttryck som inbegriper Gud, jävlar, helvete och fan, utan att de ändå är speciellt religiösa. Eleverna kände till att vi tidigare har haft många gudar i Sverige och där passade jag på att inflika att man fortfarande refererar till en del av dessa gudar i samband med till exempel väderfenomen, som ”tordön” (= åska). Eleverna visste också att vi är ett kristet land och ändå inte… Här blev mitt stickspår en snabbgenomgång av religionshistorien från år 829, via Gustav Vasa och Martin Luther, bibelöversättningen på svenska och hur vi så småningom hamnat i en situation där statskyrkan inte längre är obligatorisk. Samtidigt diskuterade vi betydelsen av ytterligare fyra begrepp, som är viktiga för att förstå vad människor i landet Sverige använder som förklaringsmodell för tillvaron om de nu INTE väljer att tro att det är Gud som är svaret på allting som händer oss. När man lever i ett land med religionsfrihet, kan man ju dessutom utan repressalier ta sig friheten att inte tro på något speciellt.

En elev berättade om ett samtal med en arbetskamrat där de båda hade diskuterat hur världen uppstod. Den svenske arbetskamraten hade uttryckt att han inte visste… Det tror jag är ett mycket vanligt svar. Jag får många frågor om detta från mina elever. Det finns inte något givet svar, men jag brukar bjuda eleverna på definitionerna på följande fyra begrepp, eftersom de är så viktiga för svenskars tänkbara svar på frågor om existentiella frågor om livet och dess olika obegripligheter…

GUD
ÖDET
SLUMPEN
TUR

Med stickspårens hjälp skapas förhoppningsvis en ökad förståelse inte enbart för svenska språket, utan också för kulturella företeelser av olika slag. Det ger eleverna möjlighet att spegla sig själva och sin kultur i det som jag har sagt. De ger dem möjligheter att också själva fördjupa sig språkligt i det de själva önskar veta mera om.

Se gärna de två tidigare texterna med utgångspunkt i bokprat om boken Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson, om du vill:

http://wp.me/p4uFqc-CA

http://wp.me/p4uFqc-CG

maj 10, 2016 av asaole

Tvåhundrasextionionde åseriet- Små citroner gula och andra frukter av läsning… Del 2

små citroner gula #asaole Detta blogginlägg är fortsättningen på Tvåhundrasextioåttonde åseriet- Små citroner gula och andra frukter av läsning… Del 1.

http://wp.me/p4uFqc-CA

Vi läser boken Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson, jag och mina elever. För de som vill finns möjlighet att jämföra boken med filmen med samma namn. För den som av något skäl inte kan läsa hela romanen, är filmen också en vän att hålla i handen. Man kan se filmen, läsa lite i boken och jämföra. Sedan kan man se filmen igen och fortsätta läsa ytterligare lite i boken, men dessutom kan man samtala med både kurskamraterna och med mig som lärare om det som man förstår både språkligt och kulturellt. Att träna upp sin läsförmåga och med den sin läsförståelse är något som kräver tid och tålamod. Ofta har man god hjälp av stöttning av olika slag. Som pedagog i grupper av vuxna andraspråkselever ser jag ofta hur olika läsbakgrund får betydelse för andra aspekter i språktillägnandet. Därför är det naturligt för mig att jobba mycket med förståelse av det vi läser.

Filmen och boken är i grunden ganska lika, men det finns också mycket som skiljer sig markant. DET jobbar vi också med. Jag vill att eleverna ska bli medvetna om att boken och filmen har olika styrkor och svagheter och tillsammans hittar vi också det som gör boken ”bra” och det som gör filmen ”bra”, samtidigt som vi häpet kan konstatera att det inte är samma detaljer som vi har fastnat för…

Nio lektioner lägger jag ner på boken tillsammans med eleverna. De har i förväg fått ordlistor, instuderingsfrågor och ett antal innehållsfrågor av divergent karaktär, allt i syfte att så många som möjligt ska ges möjlighet att förbereda sig någorlunda för de gemensamma samtal vi har i gruppen. De som inte har hunnit läsa eller kanske har försökt, men inte klarat att läsa det tänkta avsnittet, får i stället hjälp av den gemensamma genomgången, eftersom de därigenom får språklig stöttning direkt i texten. Mitt eget högt ställda mål är naturligtvis att alla i gruppen ska förstå så mycket som möjligt av boken. Som ett extra delmål hoppas jag också få någon elev som tidigare aldrig har läst en bok på svenska att lockas att läsa fler… 🙂

Som allra sista moment skriver eleverna en text som ska vara en recension. Inför skrivtillfället har vi dels pratat om texttypen recension och vad det är, dels gått igenom boken på alla upptänkliga sätt. Den absolut sista lektionen innan skrivtillfället är en muntlig uppgift i seminarieform, där en elev i taget berättar om en episod i boken som hen av något skäl fattade tycke för. Det kan vara något som är språkligt intressant, något eleven kunde identifiera sig med i hög grad eller något som var svårt att förstå rent språkligt eller något som kanske uppfattades som sorgligt eller humoristiskt. Oavsett skälet till elevens fokus på denna episod, så bidrar elevens lilla miniredovisning till klassens samlade ”bank” av upplevelser i relation till boken. Detta är språkstöttande på så sätt att språkligt svagare elever kan få inspiration av elever som förstått boken bättre eller som på andra sätt ligger steget före.

Syftet med alla de olika vinklingarna i arbetet är att eleverna ska lyckas med att visa mig en god förståelse av texten och samtidigt nå en tillräckligt god språklig nivå i sin textuppgift. Med den gedigna underbyggnad vi har i läsprojektet har det hittills varit ytterst få elever som inte klarar detta. I stället har jag sett text efter text, som unik och olik de andra inlämnade texterna, visat på många intressanta uppgifter eller företeelser i boken som eleven uppfattat som angelägna. När eleven skriver om sådant som ligger hen varmt om hjärtat och om något som känns äkta och intressant och viktigt, blir texten också viktig. Eleven vinnlägger sig om att uttrycka sig så exakt som möjligt eftersom det hen vill säga känns viktigt att få fram till läraren.