juli 25, 2016 av asaole

Trehundratjugosjunde åseriet- Den vetenskapliga snålskjutsen är utvecklingens trampolin!

Bland de många kunskaper vi fått genom tidigare generationers idoga arbete, känner jag mig tacksam för några lite extra mycket… Den första är skrivkonsten. Med hjälp av skrivkonsten har oändligt många kloka tankar nedtecknats och därigenom har vi kunnat följa hur utvecklingen gått framåt, steg för steg. För egen del är jag även tacksam för fotografiet, som gett mig möjlighet att förstå hur det kan se ut i helt andra miljöer än min egen. Dagens kommunikationsvägar via datorer är en lyckad kombination av tekniska framsteg, skrivkonsten och fotografiet som jag är väldigt tacksam för. Det slår mig alltså att utan dagens informationssamhälle hade jag inte skrivit mina åserier…

Du går nio år i grundskolan och kanske fortsätter du i gymnasiet. Det kan även tänkas att du därefter avlägger examen inom ditt ämnesområde efter flera års studier på universitetsnivå. Alla dessa år som du ägnar åt lärande kretsar väldigt mycket kring vad andra redan tänkt före oss. Vi får deras, på sin tid, revolutionerande tankar som kursinnehåll och lär oss redan från början att tänka att jorden är rund i stället för att gå omvägen om Aristoteles platta världsbild… När Galileo Galilei sedan påstod att jorden inte var i centrum, utan snarare kretsade kring solen, fick han mothugg av hela den katolska kyrkan och dömdes för kätteri. Vi kan slippa åtalas för tanken om jordens placering i universum och nöja oss med att förundras över hur Galilei lyckades räkna ut detta för så länge sedan.

Antag att vi vill veta hur mycket det kostar att åka bil hemifrån till Stockholm. Idag kan vi göra vår uträkning tämligen analogt med hjälp av formler som vetenskapsmän ägnat år åt att tänka ut. Vi hittar dem i så fall i en”formelsamling” på en matematik- eller fysikinstitution i en skola. Eller så kan vi helt enkelt mata in våra värden i en dator. Eftersom vi kan GPS-bestämma vår position med samma dators hjälp, får vi exakta värden. Kostnaden för bensinen kan vi också kolla med några enkla knapptryck och ett fordons prestanda och hur mycket bränsle det går åt vid långdistanskörning finns också ett knapptryck bort. Ja, ja… i naturvetenskap är det såhär lätt, men i annan vetenskap då? Åker vi snålskjuts då med?

Ja! Tänk då på de många arkeologer, som ägnat hela sina liv åt att gräva ut omfattande boplatser, gravar och gamla städer med sked, varefter de borstat rent med pensel! Därefter har de slutfört sitt arbete genom att också kartlägga, översätta dokument, noggrant skriva ner sina slutsatser. Detta gäller även inom andra forskningsområden förstås. Historiker som läst gamla dammiga dokument i arkiv… språkhistoriker som gjort intervjuer och tecknat ned dialektala avvikelser från riksspråket… Listan kan göras oändligt lång! Vi som lever nu, får tack vare tidigare generationers nyfikenhet en unik möjlighet att ta del av oändligt mycket kunnande. Alla dessa slutsatser, spektakulära hypoteser och idéer,utgör en mycket omfattande och gedigen kunskap på vars grund vi själva står för att förhoppningsvis inspirera nästa generations lärande. Att inte behöva uppfinna hjulet för att utveckla en hybridbil är ju en fördel, eller vad säger du? Tänk om det alltid vore så att vi måste börja från början! Vi står där uppe på trampolinen och kan när som helst hoppa iväg i den riktning vi vill att framtiden ska ta! Det är bara att kläcka en idé… Medan jag sätter mig ner på trampolinen, lite rädd för att verkligen ta sats och hoppa iväg mot nästa utvecklingssteg, kan jag tipsa om en väldigt lättläst bok som handlar om hur vi lärde oss allt det där som vi nu tar för givet, nämligen En kortfattad historik över nästan allting, av Bill Bryson.

Den fokuserar på naturvetenskapliga forskares landvinningar genom århundraden och har kronologisk uppbyggnad. Från baksidestexten:

Vad döljer sig i jordens inre, vad är ett svart hål och var befann sig kontinenterna för 600 miljoner år sedan? Hur har vi fått veta det?

För mig var det nog sättet den här boken är skriven på, som avgjorde att jag tyckte att den var intressant för mig. Den var upplagd på ett spännande vis och jag minns hur jag satt en sommar för ett antal år sedan, ute i min trädgård och läste boken. Jag hade den i min ena hand, läste en sida, blundade och njöt av solen medan jag begrundade det jag just läst…läste ytterligare en sida, tänkte lite till… Solen, boken och jag var där i min trädgård medan mina kunskaper i naturkunskap ökade för varje sida i boken jag avverkade. Det var spännande att följa de många vetenskapskvinnor och vetenskapsmän som där i sin nyfikenhet aldrig gav upp, utan beslutsamt fortsatte söka kunskap om för dem okända fenomen. Vi som lever nu har dem oändligt mycket att tacka för. Men jag känner för egen del att jag nöjer mig med insikten om att jag kan ta mitt stora hopp från trampolinen om jag vill det… Jag kan också välja att fortsätta läsa vad andra redan har kommit fram till. Även det ger mig en känsla av tillfredsställelse. Kunskap är berikande!

juli 23, 2016 av asaole

Trehundratjugofemte åseriet- Låtsaseleverna gör reklamfilm!

Att avstå ifrån att ta rodret i klassrummet, så som jag gjorde som ung lärare,

är i själva verket att lämna eleverna i sticket…

Men det förstod jag inte då.

Läraren har ansvar för verksamheten,

hela vägen…

Det är dags för arbete i grupp i låtsasklassen! Kommer ni ihåg dem? Här kommer de igen, för att friska upp minnet lite:

1) Slarv-Maja

2) Lat-Mats

3) Ivriga Ivar

4) Envisa Eva

5) Finurliga Fina

6) Olle Olyckskorp

7) Betty Bäst

8) Tysta Tusse

9) Flitiga Lisa

10) Pelle Plugghäst

11) Stöddiga Stina

För dagen är gruppens uppgift att tänka ut en säljande reklamslogan, därefter tillsammans fördela arbetsuppgifter och sedan spela in en reklamfilm som de i efterhand ska redigera och presentera för resten av klassen. Ämnet är svenska, men som vanligt tycker jag att man kan koppla ihop ämnet med något ur elevernas erfarenhetsvärld, något de lever med till vardags och känner igen… Det är länge sedan… Inte alls nu… Något sådant här var ovanligt när jag gjorde mina modiga insteg på filmscenen…

Alla i klassen tycker att det ska bli roligt att spela in film och de ser verkligen fram emot detta, eftersom det är coolt att ha tränat innan man ska bli kändis i Hollywood eller hallåa på TV. I och för sig kan det dessutom vara bra att ha medievana om man ska bli hockeyproffs också, skjuter någon av grabbarna in, medan någon av tjejerna har tänkt sig att försöka bli modell eller kanske slå igenom i USA som sångerska. Med alla de här drömmarna är det ju perfekt att träna på att göra en reklamfilm på svenskan i nian, eller hur? Någon har en farsa som har en kontakt på TV och denne menar att kanske kommer klassens film att kunna sändas i TV sedan… En lång stund försöker jag sticka emellan i all ivern genom att säga att jag har delat in klassen i grupper, för att vi ska kunna komma igång snart. Jag ser 29 fågelholkar och en enda tar till orda, högt argt och med stor emfas:

-VA?! Har DU delat in grupper??? Vafan DÅ för?! Är du inte riktigt klok??? Fattaru inte att vi vill jobba me våra polare eller ??? skriker Stöddiga Stina. Vi vet väl själva vilka vi ska jobba med! Eller hur? säger hon och tittar direkt på Tysta Tusse som ger ifrån sig en nästan osynlig nick och sedan rodnar och tittar ner i golvet. Jag är ung… inte så mycket äldre än de. Jag har minsann tänkt ut SMARTA grupper, som är indelade efter sådana tankar som att man ska dela på dem som är bråkiga, lägga de rädda i grupper där de känner sig någorlunda trygga, sprida ut de kreativa och driftiga, försöka hitta en mix i gruppen av alla sorter, samtidigt som man håller koll på att grupperna sinsemellan har ungefär likvärdiga möjligheter att lyckas med själva uppgiften. Detta är i den gamla läroplanen, Lgr -80, när vi inte hade samma målstyrda tänk in i minsta detalj, men ÄNDÅ, så vill jag att varje enskild elev ska komma till sin rätt, kunna påverka processen i största möjliga mån, våga säga sin åsikt, våga framträda inför kameran, eller våga vara den som tar ett steg framåt och säger ”jag vill gärna filma!”. Men vad händer…? Jag är ännu inte en luttrad gammal lärare som har erfarenhet och många elevers argument i huvudet.

Jag faller till föga för Stöddiga Stinas arga uppsyn och tänker att OK… De får bestämma själva hur de ska jobba… Denna enda gång… jag är inte alls STOLT över mitt beslut, utan känner mig inombords som en dubbel förlorare, först för att jag satt en bra stund dagen före i arbetsrummet och pusslade med de många eleverna i klassen för att få ihop i mitt tycke optimala grupper och nu kan kasta den nedlagda tiden i sjön, dessutom känns det som en förlust gentemot eleverna… Jag förlorade…

Den gamla och erfarna läraren (år 2016) har tappat den senare formen av prestige och nuförtiden har jag lättare att lyssna på eleverna och känna mig BEKVÄM med det. Det är inte en kamp om vem som ska bestämma, det är en demokratisk process om lärandet och hur man ska få det så optimalt för den aktuella elevgruppen som möjligt. Jag försöker lyssna så gott jag kan och ändra på beslut som känns fel i förhållande till vad de uppfattar och tycker.

Men åter till låtsasklassen… Nu har jag alltså slängt min egen idé i soporna genom att säga ”OK!”

Nu inträder den märkliga huggsexa som präglar en grupp utan tydlig ledning. Jag kunde ha varit den tydliga (men ändå inte på något sätt elaka, bara just TYDLIGA) ledaren, men då var jag för ung och oerfaren för att begripa det. Jag hade läst i min utbildning att man ALLTID ska lyssna på eleverna och dragit ett likhetstecken mellan detta och att eleverna skulle bestämma… Man lär så länge man har elever…! 🙂

Nu var vi i fasen då eleverna skulle välja vilka de ville jobba med… och efter en stund var det precis som det kunde vara på mina idrottslektioner som barn… De som inte var så duktiga i bollsport blev sist valda när vi skulle spela handboll. De som sprang långsamt blev inte valda i fotboll och de som inte kunde läsa karta fick inte vara med i orienteringsgruppen. Märkligt nog, så stod jag där, den unga läraren, och konstaterade helt ljusblått att det var ju KONSTIGT att just två elever återstod när alla grupper ansåg att de var ”klara” med indelningen och inte behövde någon mer… Barn kan verkligen vara utstuderat grymma när det tillåts vara det av vuxenvärlden…(mig). De två återstående petade JAG in i varsin grupp, fullt medveten om att det var en riktigt dum lösning, men utan att ha en bra idé i bakfickan och utan att ha tillräckligt med pondus i gruppen för att säga: ”Vet ni, detta med gruppindelningen blev ju helt fel, så nu vill jag att vi börjar om från början och jobbar i de grupper jag hade planerat från början…”

Ändå är det inte detta som jag hittills skrivit som är MEST intressant. Det är snarare både gruppindelningens psykologi, processen i den färdiga gruppen och det väntade resultatet som blir intressant. Slarv-Maja väljer självklart att vara i en grupp med elever som satsar på skolan om hon själv får välja, medan det är lätt att räkna ut att dessa elever helst jobbar utan Slarv-Maja, eftersom de är mer intresserade av sina egna betyg än av att hjälpa Slarv-Maja till självinsikten att det lönar sig att satsa på skolarbetet. Lat-Mats väljs bort av samma skäl som Slarv-Maja, för ingen vill jobba med en kompis som inte orkar bry sig och inte lägger ner något jobb. Ivriga Ivar däremot är hett byte på gruppindelningsmarknaden, för alla vet att han kommer att lägga ner jättemycket energi och ambition på att få grupparbetet att bli det bästa genom tiderna! Envisa Eva är en vinnare som gruppkompis om hon är MED gruppen i tanken om HUR, men är hon av annan åsikt än gruppen, så är hon spiken i kistan med sin envisa ståndpunkt och svårighet att anpassa sig till andra. Finurliga Fina är både omtyckt och beundrad för sina många kluriga idéer oavsett hur svår en uppgift är. Olle Olyckskorp däremot är en ständig bromskloss i sin grupp eftersom han letar fel och försöker skjuta andra elevers idéer i sank så fort någon fäller en kommentar om hur man skulle kunna göra. Betty Bäst kör över allt och alla med sina egna lösningar, struntar helt i att lyssna och överröstar de andra när de försöker lägga fram ett förslag i gruppen. Betty Bäst vinner i sin grupp OAVSETT om hennes lösning är den bästa eller inte. Hennes gruppkompisar har lärt sig att de vinner på att anpassa sig till Betty Bäst och strunta i sina egna idéer. Betty Bäst väljer helt klart att i sin grupp ha Tysta Tusse, som en bundsförvant om hon själv får välja och om inte Stöddiga Stina redan har värvat honom till sin grupp. Flitiga Lisa och Pelle Plugghäst frågar om det är OK att man jobbar i par i stället för i grupp och den unga läraren med svag position i gruppen säger:

”OK, för den här gången då!”

Arbetet tar sin början… Jag hade inledningsvis tänkt mig att vara mycket inbegripen i de olika gruppernas arbete, men det visar sig ganska snabbt att de trivs med att jobba på egen hand och upplever mig som ett störande moment när de ska jobba i gruppen… Vissa grupper jobbar med det de ska och gör också stora framsteg i arbetet med att komma allt närmare sin reklamfilm. De provfilmar, testar olika idéer, vill ha råd och tips. Andra grupper gör allt annat än att ägna sig åt denna uppgift…ända tills jag kommer för att titta till dem… Då säger de pliktskyldigast att även om de verkar sysslolösa, så är det skenet som bedrar, för det är nämligen så att de är sysslolösa för att de inte kan göra något just IDAG, eftersom Slarv-Maja har glömt deras manus hemma och då kan de ju inte jobba, eller hur??? Jag frågar om de inte kan rekonstruera sitt manus, men de menar att de ju HAR ett manus och NÄSTA GÅNG så ska de hålla på med uppgiften. Det LOVAR de… När jag besöker dem nästa gång har Lat-Mats glömt manus i sitt skåp och orkar inte hämta det och jag tvingas ta en strid med honom och gruppen om vikten av att satsa på sina studier…vilket får Stöddiga Stina att vräka ur sig att jag fullständigt ska skita i om de vill göra uppgiften eller inte, för det är faktiskt en hel vecka kvar till man ska lämna in sin reklamfilm och nu vill de vara ostörda i sitt arbete! Jag är ung och oerfaren, som jag nämnt tidigare och jag är i avsaknad av pondus, lång erfarenhet och jävlar anamma. Därför säger jag till eleverna, att det är OK och påminner om vilket datum arbetet ska vara klart. Slokörad lämnar jag gruppen och begrundar om det skulle kunna finnas något annat sätt att nå fram till just dem… Känner mig misslyckad och otillräcklig… Ville helst ha ett annat jobb än lärarens… Varför är lärarens vardag så här motig? tänker jag.

Flitiga Lisa och Pelle Plugghäst har skrivit ut sitt manus på datorn och lånat rekvisita av släktingar och tränat på tänkbara repliker, men de har upptäckt att det är svårt att jobba i par med ett så stort arbete som en reklamfilm, så nu har de varit runt i grupperna och värvat över Tysta Tusse, för att han ska filma åt dem, och Ivriga Ivar eftersom han vill att det ska gå fort och äntligen hända något i processen… Efter mycket extraarbete och massor av fritid, är deras film klar och den är dessutom väldigt fyndig, eftersom de dessutom hade lyckats få med Finurliga Fina i gruppen. De andra gruppernas arbeten framstår i jämförelsen som ganska mediokra…och jag i min egen utvärdering på kammaren tänker att ”nästa gång så måste jag driva igenom att det är jag som ska skapa grupperna när vi ska jobba i projektform”. Blir det så? Gradvis…så blir jag en klokare lärare, men i början var det verkligen TRIAL AND ERROR som gällde.

Därför är min slutpoäng här återigen, så som jag sagt tidigare; Den unga läraren kan behöva en arbetskamrat som varit ute ganska länge och som kan stötta en i svåra beslut och vägval i yrket. Låtsasklassen hade säkert KUL, men det är rimligt att anta att de fick väldigt olika förutsättningar för sitt lärande och det är inte OK. Det var inte OK då och det är inte OK nu. Det är lärarens ansvar att se till att grupper fungerar och att upptäcka i tid när de INTE fungerar. Det ingår i yrket att vara den som skapar goda förutsättningar för lärande, med allt vad det innebär. Man lär så länge man har elever… Verkligen är det så!!! Och en av de viktigaste insikterna jag kan göra här och nu, efter 25 år i yrket, är att man behöver vara lyhörd för elevernas behov och önskemål men ändå inte lägga sig platt och följa minsta rörelse i gruppen, för i slutändan är det jag som är ansvarig för att målen nås och att en lärandesituation som är dynamisk och givande för alla råder i klassrummet. Detta tål att upprepas:

Att avstå ifrån att ta rodret i klassrummet, så som jag gjorde som ung lärare,

är i själva verket att lämna eleverna i sticket…

Men det förstod jag inte då.

Läraren har ansvar för verksamheten,

hela vägen…

juli 23, 2016 av asaole

Trehundratjugofjärde åseriet – Lärares ansvar för elevers lärande…

Lärarrollens komplexitet är svår ett fånga, men ett är säkert: man vinner på att själv vara kunnig, insatt, positiv, engagerande och envis…

Man tjänar på att låta elever tipsa varandra och man tjänar på att själv vara generös med tips och idéer. När det går HELT FEL och man misslyckas, är det viktigt att våga säga till eleverna att det blivit fel… Gör om, gör rätt! Dr Lorraine Monroe, som jag berättat om i ett annat åseri, påminde mig om vad viktigt det är att lärare ägnar sig åt reflektion över den egna undervisningen. Om inte elever lär sig, är det lärarens skyldighet att fundera på nya, andra sätt att undervisa, repetera och förklara. Med elevers förståelse kommer oftast ett ökat intresse. Intresserade elever är lättare att undervisa än ointresserade… Att vinna gruppen är alltså A och O…

När en text upplevs som lite för svår att förstå för en elev, så brukar jag ta tillfället i akt att bryta lektionen en stund för alla, för att ge en minilektion på ett metaplan. En text kan mycket väl upplevas som svår av en hel grupp, men enskilda elevers grad av lärande hänger samman med ett antal påverkbara faktorer som jag brukar samtala med eleverna om. Följ med på en läsförståelselektion med mig och låtsaseleverna… Eleverna finns förstås inte på riktigt, men deras namn indikerar ändå något som jag under mina år som lärare ibland stött på bland elever.

1) Slarv-Maja

2) Lat-Mats

3) Ivriga Ivar

4) Envisa Eva

5) Finurliga Fina

6) Olle Olyckskorp

7) Betty Bäst

8) Tysta Tusse

9) Flitiga Lisa

10) Pelle Plugghäst

11) Stöddiga Stina

Ovanstående elever och jag ska använda en lektion till att läsa en och samma text. Samtliga elever uppfattar texten som svår, faktiskt så svår att det inte går att förstå den efter en första genomläsning. Genast utbryter en viss oro i gruppen. Lat-Mats och Slarv-Maja lägger ifrån sig texten och kollar sina mobiler i stället. Envisa Eva och Finurliga Fina frågar om de kan få använda ordbok och om det är OK att de samarbetar. Stöddiga Stina skriker som vanligt att hon skiter i att läsa texter som bara handlar om något astråkigt. Olle Olyckskorp ropar från sin plats att den här texten ändå inte går att förstå hur mycket man än försöker och därför är det onödigt att ens försöka. Man skulle ändå bara misslyckas. Betty Bäst menar att bara för att Olle Olyckskorp inte kan med hur man letar i ordböcker, betyder ju inte det att alla är lika korkade losers. Själv förstod hon till exempel det mesta av texten redan från början, faktiskt. Tysta Tusse som sitter alldeles bredvid Betty Bäst kan se hur hon i sin text har skrivit jättemånga frågetecken i marginalen och dessutom ritat en arg gubbe längst ner. Tysta Tusse inser att Betty Bäst har förstått lika lite av texten som han själv gjort, men han vill inte utmärkta sig genom att kritisera Betty Bäst. Det bästa är att vara tyst och vänta och se vad som blir lärarens nästa drag. Den strategin har fungerat förr… Medan de övriga gett luft åt sitt missnöje på olika sätt har både Pelle Plugghäst och Flitiga Lisa passat på att läsa texten en andra gång, eftersom de vet att man som regel förstår bättre då…

Alla ovanstående förhållningssätt förekommer i de allra flesta klassrum. Dessutom förekommer de samtidigt…

Att tappa sugen som lärare är fullt begripligt om man ofta får mothugg eller upplever att det inte går på räls, men jag brukar tänka på vilka möjligheter att påverka jag själv har och också hur viktigt det är att väcka ett intresse för en text, skapa en förförståelse och få elevernas uppmärksamhet. Min roll är viktig i den här klassen. Med tanke på elevernas olika förutsättningar och deras varierande inställning till sina möjligheter att lära sig, fokuserar jag på deras strategier i lärandet. Jag jobbar en stund med hela gruppen samlad för att de elever som tycker att texten är fullständigt omöjlig att ta sig igenom, ska få fler tips om hur de ska göra. Men förutom det ägnar jag kraft åt att jobba med elevernas inställning. Först inställningen till sin egen förmåga… Därefter inställningen till den specifika uppgiften.

Att hjälpa eleven till insikten att hen klarar av att så småningom förstå texten om hen bara lägger ner lite arbete på den är viktigt. Att få elever att förstå att texten valts med omsorg för att träna läsförståelse på en nivå som är strax ovanför elevens nuvarande nivå är mer framgångsrikt än att låta eleven fortsätta tro och tänka att det inte går eller att hen är för korkad för att förstå den aktuella texten.

Vidare är inställningen till uppgiften minst lika viktig. Om jag som elev oreflekterat får fortsätta tänka att alla texter i skolan är astråkiga eller att det inte spelar någon roll om jag nonchalerar uppgiften genom att zappa på mobilen, så har min lärare bidragit till att ytterligare försämra möjligheterna för kreativt lärande i positiv anda. I de flesta kurser finns en nivå man förväntas nå i slutändan av kursen. Det kan vara en färdighet eller en viss kvalitet som ska uppnås. Pelle Plugghäst och Flitiga Lisa kommer att jobba vidare tills de når målen. De har knäckt koden och förstått redan den första instruktionen från läraren. Tysta Tusse kommer att följa lärarens instruktioner och göra sitt bästa, tyst så att han inte utmärker sig… Betty Bäst kommer skryta om alla insikter och kunskaper och ifrågasätta andras kompetens, medan Olle Olyckskorps låga självkänsla är hans främsta hämsko. Så länge Slarv-Maja och Lat-Mats tillåts fortsätta avvika från lektionsplaneringen kommer Stöddiga Stina ha sin givna roll som klassens clown med störande kommentarer på löpande band och på så sätt bidra till en onödigt låg arbetstakt i klassen. Ivriga Ivar som hela tiden velat komma igång med arbetet men inväntat lärarens instruktioner förstår efter några liknande lektioner att han kommer att vinna på att hålla sig väl med Envisa Eva, Finurliga Fina eller FÖRSÖKA hänga på i samma takt som Pelle Plugghäst och Flitiga Lisa.

Klassens kultur finns där under ytan i de flesta konstellationer, men i lärarrollen har jag ansvar för att stötta SAMTLIGA elever i lärandet. Mitt ansvar innebär att ge eleverna många olika verktyg, nya tips på HUR man kan göra och samtidigt måste jag hålla humöret uppe, min egen koncentration på topp och inte tappa sugen när den heterogena gruppen framför mig är vilsna, frågande eller oroliga. Precis den delen av läraruppdraget är den största utmaningen, men också det som gör yrket spännande och intressant dag efter dag!

Länk till texten om mitt möte med Dr Monroe

juli 14, 2016 av asaole

Trehundratjugonde åseriet- Sjutton tusen! 17000!

Nu har bloggen haft 17 000 visningar och ni som tittat in har hunnit bli 12000! Tack alla ni som läser det jag skriver. I våras publicerade jag en serie inlägg som handlade om musik i SVA-undervisningen. Inläggen hittar du enklast genom att söka här på bloggen med #Musikupplägg att samtala om. I sommar har 23 blogginlägg handlat om upplevelser från en turistresa i USA. Vill du läsa dem är det enklast att följa länken: http://wp.me/p4uFqc-Ov, eller #Turist i USA.

Efter sommaren återgår bloggen till att vara en mix av reflektioner om undervisning, boktips och däremellan en del minnen från lärargärningen. Till hösten hoppas jag även hinna med att göra fler filmer med undervisningstips att lägga upp på min YouTube-kanal #åseriklipp.

The blog has so far had 17,000 views by 12,000 visitors! Thanks all of you for reading. During spring, I published a series of posts about music in SVA teaching (Swedish as a Foreign Language). The blogposts are written in Swedish and can easily be found by searching here on the blog with #Musikupplägg att samtala om. This summer, 23 blog posts centered on experiences from a tourist trip in the US. Do you want to read them, it is easiest to follow the link: http://wp.me/p4uFqc-Ov or #Turist i USA (= #Turist in the United States). These blog posts will later be translated into English for your convenience.

After the summer, the blog will as usual be a mix of reflections on teaching, book recommendations, and in between some memories of my work as a teacher. This fall, I hope to make more films with teaching tips to put up on my YouTube channel # åseriklipp. If you are learning Swedish, they may be of use for you! 🙂

juni 11, 2016 av asaole

Tvåhundranittionde åseriet- Sexton tusen!

Nu har bloggen haft 16 000 visningar! Tack alla ni som läser det jag skriver. Nyligen publicerade jag en serie inlägg som handlade om musik i SVA-undervisningen. Inläggen hittar du enklast genom att söka här på bloggen med #Musikupplägg att samtala om. I sommar kommer ett antal blogginlägg att handla om upplevelser från en turistresa i USA. Då är det enklast att söka här på bloggen med #Turist i USA. Efter sommaren återgår bloggen till att vara en mix av reflektioner om undervisning, boktips och däremellan en del minnen från lärargärningen. Till hösten hoppas jag även hinna med att göra fler filmer med undervisningstips att lägga upp på min YouTube-kanal #åseriklipp.

juni 6, 2016 av asaole

Tvåhundraåttioåttonde åseriet- Musikupplägg att samtala om Del 8: Avslutande kommentar till blogginlägg om musik i undervisningen

Spring Melody I många avseenden är läraryrket fritt på ett sätt som jag alltid har uppskattat. Man har ett stort antal kursplanemål att förhålla sig till, men friheten i upplägget är lämnat till läraren. Ofta har jag därför valt att komplettera andra uttrycksmedel med musikupplevelser, eftersom det finns så många fördelar med det. Undervisningsämnet i mitt fall är SVA, svenska som andraspråk. Mina elever är vuxna, men det kunde lika gärna vara ungdomar i högstadiet eller gymnasieskolan. Genom ett antal blogginlägg har jag visat hur jag kopplar innehållet i kursplanen för ämnet svenska som andraspråk till musikupplevelser. I #Tvåhundraåttioförsta åseriet kunde du se hur man kan använda musik för att jobba med ord och uttryck med temat VATTEN, i det #Tvåhundraåttioandra åseriet var temat ARBETE OCH VILA, i det #Tvåhundraåttiotredje åseriet var temat SLÄKTSKAP i det #Tvåhundraåttiofjärde åseriet var temat TVÅSAMHET och i det#Tvåhundraåttiofemte åseriet var temat #KRIG OCH FRED, SVERIGE OCH GUD VET ALLT. Det #Tvåhundraåttiosjätte åseriet satte naturen i fokus i #NATUREN, NATURLIGTVIS! Slutligen kom ett humoristiskt upplägg med fokus på#DANSKAVALJERER VI MINNS. Nu är det dags att knyta ihop säcken!

När jag väljer material för mina elever försöker jag hitta sådant som de kan ha nytta av på olika sätt när de pratar med sina vänner. Därför är musik något jag självklart plockar in i min undervisning. Mycket av det innehåll som förut var otillgängligt för gemene man, är nu endast ett knapptryck bort och vi kan enkelt konsumera till exempel musik utan att först uppsöka en musikaffär och köpa noter eller inspelningar. Därför har jag tagit tillfället i akt att djupdyka i det stora musikutbudet och koppla samman det i teman, som förslag på innehåll som kan användas i undervisningssammanhang.

bland behöver man tänka på att vara lite extra varsam i sitt val av tema. Undervisar man utlandsfödda kan ett samtal om död och begravning vara ett känsligt samtalsämne, eftersom många kan ha smärtsamma upplevelser av detta, men så länge man går varsamt fram, så kan det samtidigt visa sig vara många saker som är intressant för eleverna att upptäcka inom detta område. I samtal jag haft om död och begravning i olika elevgrupper, har jag märkt att det är väldigt vanligt att man ”tar för givet” att traditioner och rutiner, ritualer och så vidare, är desamma i hela världen. Därför blir samtalen på detta tema väldigt ärliga och nyfikna och elever verkar genuint intresserade av varandras seder och bruk. Det i sin tur leder till att ”språkandet” på lektionen sker i den så kallade zonen för det proximala lärandet (Lev Vygotsky).

Valet av musikstycken är också något jag tänker igenom noga. Oftast väljer jag den version av en sång som blivit mest känd, för att eleverna ska kunna hitta den igen och dra nytta av att de känner till sången, när de vid ett senare tillfälle vill samtala om sången med en svensk vän. Många av mina vuxna elever gärna läser dikter. Vissa av dem är dessutom själva vana vid att uttrycka sig i form av dikter eller poesi. Därför kan en tonsatt svensk dikt passa bättre än man kanske tror. Alla dessa musikstycken har vart och ett sina egna specifika språktrådar att dra i. Ofta när jag jobbar med musik så som jag beskrivit här, har jag endast en stomme av tankar med mig till lektionen. Resten låter jag ske spontant i interaktion med den aktuella elevgruppen. Det är viktigt att ge eleverna tid att själva formulera frågor och funderingar i anslutning till musiken. Det är också spännande att låta det vara en resa i nuet, att gemensamt med sina elever ta sig an ett eller flera musikstycken som är knutna till ett specifikt tema.

I ett av blogginläggen med musiktema pratar jag om hur Sverige alltså har varit ett land som människor har flytt ifrån, eftersom det är en viktig insikt för många av mina elever. Med ett musiktema som handlar om en annan migrationsvåg (när svenskar flyttade till Amerika) i en annan tid än nu, kan språket stärkas och möjliggöra för eleven att sätta ord på sina egna erfarenheter, utan att det blir alltför smärtsamt och verklighetsnära för den enskilda eleven i klassrummet. jag frågar inte om deras upplevelser, utan ger dem möjlighet att kommentera andra migranters erfarenheter (Karl-Oskars och Kristinas ur Utvandrarna/Kristina från Duvemåla). Med teman som handlar om svåra upplevelser måste man förstås ändå alltid vara beredd på att snabbt byta spår till något annat. Efter detta tema kommer det ofta väldigt många insiktsfulla kommentarer med jämförelser mellan elevens hemland och Sverige och jag har tolkat det som att temat är angeläget och intressant för eleverna att arbeta med.

Humor är också en väldigt viktig ingrediens. Men mitt blogginlägg på temat danskavaljerer vi minns, vill jag slå ett slag för de många musikstycken vi hör då och då, som får oss att skratta och må bra av det dråpliga i texten. Vill man i stället hitta ett djupare allvar, så går det alldeles utmärkt till exempel genom att lyssna på musik med naturtema. Jag gav några exempel på det i mitt blogginlägg #natur, naturligtvis.

Eftersom det finns ett sådant oerhört utbud med riktigt bra musik som man kan använda i undervisningssyfte, så tycker jag att man ska slösa med musiken! Väldigt ofta pratar jag med mina utlandsfödda elever om hur lämpligt det är att träna både uttal och intonation med hjälp av musik med svensk text, men det är ju absolut inte det enda skälet. Det kanske viktigaste skälet är att eleven i så fall tar del av en kulturskatt som vi andra redan omfattas av. Att få en liten inblick och hjälp igång med att lyssna på vanlig svensk musik, skapar kanske mersmak? För egen del hoppas jag att jag bidrar till att mina elever genom musiken kan utvecklas både språkligt och på andra sätt. Musik är så mycket mer än enbart en ljudtapet! Därför slår jag ett slag för mer musik i undervisningen. ❤

juni 6, 2016 av asaole

Tvåhundraåttiosjunde åseriet- Musikupplägg att samtala om Del 7: Danskavaljerer vi minns!

I många avseenden är läraryrket fritt på ett sätt som jag alltid har uppskattat. Man har ett stort antal kursplanemål att förhålla sig till, men friheten i upplägget är lämnat till läraren. Ofta har jag därför valt att komplettera andra uttrycksmedel med musikupplevelser, eftersom det finns så många fördelar med det. Undervisningsämnet i mitt fall är SVA, svenska som andraspråk. Mina elever är vuxna, men det kunde lika gärna vara ungdomar i högstadiet eller gymnasieskolan. Genom ett antal blogginlägg vill jag visa hur jag kopplar innehållet i kursplanen för ämnet svenska som andraspråk till musikupplevelser. Men för att kunna vara abstrakt om hur jag tänker, behöver jag först vara konkret i vad jag gör med eleverna. Därför kommer ett sammanfattande blogginlägg på metaplan sist i raden av musikteman. I #Tvåhundraåttioförsta åseriet kunde du se hur man kan använda musik för att jobba med ord och uttryck med temat VATTEN, i det #Tvåhundraåttioandra åseriet var temat ARBETE OCH VILA, i det #Tvåhundraåttiotredje åseriet var temat SLÄKTSKAP i det #Tvåhundraåttiofjärde åseriet var temat TVÅSAMHET och i det#Tvåhundraåttiofemte åseriet var temat #KRIG OCH FRED, SVERIGE OCH GUD VET ALLT. Det #Tvåhundraåttiosjätte åseriet satte naturen i fokus i #NATUREN, NATURLIGTVIS! Nu när det snart är dags för alla utedansbanor att fyllas av lyckliga dansanta människor, måste jag slå ett slag för #DANSKAVALJERER VI MINNS

Även för temat #DANSKAVALJERER VI MINNS finns många tänkbara sånger att jobba med, för den som tycker att temat verkar intressant. Som dansant i största allmänhet har jag ju dansat till alla de låtar jag väljer för detta blogginlägg. Den stora poängen med låtarna denna gång är alltså att de handlar om ”män som dansar”… Knäppt tema? Javisst! Men när du stiftat bekantskap med herrarna i gruppen ser du säkert också många användningsområden i ett klassrum… Det är i alla fall min förhoppning. Först ut är Gösta… Men inte vilken Gösta som helst, utan Stadshotellets John Travolta;

Ingmar Nordströms med Gösta Gigolo

Man måste förstås passa på att prata en hel del om den svenska dansbandskulturen och förklara att det är många människor i Sverige som på sin fritid gärna tar sig en svängom till musik på något dansställe. Det är säkert också bra att nämna lite om hur själva dansen går till och att det nuförtiden i allmänhet är demokratisk uppbjudning, vilket kanske inte är självklart i elevernas hemländer. Vidare kan det ju vara kul att visa några danssteg… Jag är galen nog att ta några foxtrotsteg eller snurra en sväng i valstakt för att visa, men ännu bättre hade ju varit att bjuda upp en av eleverna. Det får kanske DU göra! 🙂

Innehållsmässigt kan man ju samtala om vad låtarna handlar om och även dela med sig av egna personliga ”dansminnen”, för vi har nog alla varit med om att dansa med personer som vi har synpunkter på… Den där som inte håller takten eller kanske han som kommer direkt ifrån kvällsmjölkningen utan att ha duschat… och förstås de som är ute för att hitta någon att ta med sig hem och därför tar sig en trevare längs ryggen. Tänk att råka ut för en sådan som Knut, som är charmör på heltid och samlar på behåband:

Lasse Berghagen sjunger Flirtige Knut

Kom ihåg att berätta för eleverna hur man egentligen ska uttala ordet ”flirt” på svenska! Annars tror de ju att Lasse Berghagen har rätt uttal på ordet… 🙂 Här kommer nästa charmör, Torsten, och här kan man titta hur publiken dansar och vilken slags tillställning en ”dans” är…

Filmklipp med Lasse Berghagen när han sjunger Torsten Bark

Här kommer en alldeles klockren hörövning i musikalisk tappning… Det är universalgeniet Peter Carlsson från Grycksbo, som skrivit en låt som handlar om en man som heter Tor, som ska dra iväg ut på dans… Låt den spela medan eleverna funderar på vad det egentligen handlar om… Vad är det Tor ska göra? Hur förbereder han sig för detta? Vad har han på sig? Varför är han klädd så? Hur kan man beskriva hans skodon? Vad händer när han kommer fram till dansen? För dig som är musikalisk är det ju kanske idé att också notera alla de många taktarter som Peter Carlsson uppvisar i en och samma musikstycke… Vill man koppla samman detta stycke med något annat, så kan det gå alldeles utmärkt att läsa novellen Sagan om den fule Manfred av Tage Danielsson. Den texten är en parodi på sagan om Askungen och texten har väldigt mycket gemensamt med sången Tors röda skor… Copyright-regler hindrar mig att lägga ut texten, men den finns i boken Sagor för barn över 18 år från 1964 och boken finns på varje bibliotek i hela Sverige… Jag brukar högläsa texten, eftersom det har visat sig vara en bra idé med tanke på de många obekanta orden… Använd texten som komplement till alla de övriga danskavaljererna om det passar dig…

Peter Carlsson och Blå Grodorna med Tors röda skor

juni 6, 2016 av asaole

Tvåhundraåttiosjätte åseriet- Musikupplägg att samtala om Del 6: Naturen, naturligtvis!

Även för temat #naturen, naturligtvis finns många tänkbara sånger att jobba med, för den som tycker att temat verkar intressant. Faktum är att det inte alltid måste vara texter man hanterar, trots att det är logiskt att tänka så som språklärare. Musik kan fungera utan text, för att skapa en viss stämning som i sin tur leder till att man samtalar eller skriver något om den upplevelse man får av att lyssna på den aktuella musiken. Många sådana musikstycken har titlar som kopplar till naturen och det fina i kråksången är att för en SVA-elev som lyssnar på något utan text, spelar det ingen roll om upphovsmannen/kvinnan inte är svensk… Musikstycken som alltid inspirerat mig, men vid olika tidpunkter i livet är Moldau av Bedrich Smetana, Brusa högre lilla å av Björn J:son Lindh, 1812 av Pjotr Tchaikovsky, Finlandiasviten av Jean Sibelius, Peer Gynt-sviten av Edvard Grieg samt Antonín Dvoráks Symfoni nr 9 i E-moll, opus 95, även kallad ”From the New World”. Alla dessa musikstycken finns på Spotify och där finns även olika utföranden att välja bland.

Innan jag spelar något instrumentalt musikstycke, brukar jag dels berätta lite om kompositören och om möjligt även om musikstycket. De stycken jag har listat här ovanför, skulle jag kanske presentera med bakgrundsfakta av både geografisk och historisk karaktär. Att missa att Moldau är en flod eller att 1812 är ett viktigt historiskt årtal som påminner om ett slag mellan Ryssland och Frankrike eller att inte förklara att den nya värld som Dvoràk syftar på är Amerika vore synd. Peer Gynt skulle jag koppla till Ibsen och Björn J:son Lindh skulle jag presentera med hjälp av gitarristen Janne Schaffer…

Det är viktigt för mig att välja en uppgift som verkligen passar den elevgrupp jag undervisar, främst svårighetsmässigt, men även på andra sätt. Eleverna uppmanas kanske av mig att samla adjektiv de tycker passar för musikupplevelsen och i ett senare skede använder vi dem för att skapa texter där eleverna får träna sig på kongruensböjning i en beskrivande text om musiken. Det kan också vara så att eleverna har kommit långt i språket och klarar att formulera sig på ganska avancerad svenska. Då kan jag tänka mig att be dem att skriva om den känsla de får av musiklyssningen. Deras texter kan vi ha som utgångspunkt för utveckling av formuleringar med hjälp av skrivprocessövningar. En annan lösning är att man skriver ner alla konkreta ”tankar” man får av att lyssna och i så fall blir det spännande för eleverna att lyssna på vad OLIKA man tänker, trots att man lyssnat på samma musikstycke…Då blir det alltså ett samtal om musiken…

Sven-Bertil Taube sjunger Änglamark

Bland de övriga stycken, där man kan använda sig av texten för att jobba med språket, vill jag framhålla några klassiker som förstås inte går att förbise. Ingen kan hoppa över Ulf Lundells Öppna landskap, om temat är natur och ingen lista med naturtema skulle kännas komplett om vi hade missat Sol, vind och vatten med Ted Gärdestad, eller hur? Så anser jag att det också är med Sjösala vals och Änglamark av Evert Taube, Fjäriln vingad syns på Haga av Carl Michael Bellman, Uti vår hage, en traditionell folkvisa som lämpar sig för samtal om midsommartraditionen att plocka sju sorters blommor att lägga under kudden… 😉

En annan sång jag vill lyfta fram, för att den är så levnadsglad är Jag spelar för livet av och med Sofia Karlsson. Av den blir jag alltid glad, oavsett sinnesstämning innan Sofia drar igång… :). Tänk vad fantastiskt budskapet är i den sången! Samma sångerska har lyckats väldigt väl med den i allra högsta grad naturinspirerade Julvisa till Finnmarken av Dan Andersson och den finns också på Spotify.

Sofia Karlsson sjunger Jag spelar för livet

Allra sist i raden av vackra naturskildringar i musikalisk form kommer en av mina senare favoriter, nämligen Min kyrka av och med Peter Le Marc. Poängen med den är främst att den har lite av religiöst tema trots att den så tydligt är just det motsatta, eftersom den förespråkar naturen som kyrka… Den skulle på så sätt ha kunnat passa i mitt tidigare tema i det #tvåhundraåttiofemte åseriet, men nu får den vara med här i stället…

Peter Le Marc sjunger Min kyrka

juni 6, 2016 av asaole

Tvåhundraåttiofemte åseriet- Musikupplägg att samtala om Del 5: Krig och fred, Sverige och Gud vet allt!

Jag firar nationaldagen 2016 i ett fritt land där jag har yttrandefrihet… genom att skriva ett blogginlägg som handlar om #krig och fred, Sverige och Gud vet allt!

I många avseenden är läraryrket fritt på ett sätt som jag alltid har uppskattat. Man har ett stort antal kursplanemål att förhålla sig till, men friheten i upplägget är lämnat till läraren. Ofta har jag därför valt att komplettera andra uttrycksmedel med musikupplevelser, eftersom det finns så många fördelar med det. Undervisningsämnet i mitt fall är SVA, svenska som andraspråk. Mina elever är vuxna, men det kunde lika gärna vara ungdomar i högstadiet eller gymnasieskolan. Genom ett antal blogginlägg vill jag visa hur jag kopplar innehållet i kursplanen för ämnet svenska som andraspråk till musikupplevelser. Men för att kunna vara abstrakt om hur jag tänker, behöver jag först vara konkret i vad jag gör med eleverna. Därför kommer ett sammanfattande blogginlägg på metaplan sist i raden av musikteman. I #Tvåhundraåttioförsta åseriet kunde du se hur man kan använda musik för att jobba med ord och uttryck med temat VATTEN, i det #Tvåhundraåttioandra åseriet var temat ARBETE OCH VILA, i det #Tvåhundraåttiotredje åseriet var temat SLÄKTSKAP i det #Tvåhundraåttiofjärde åseriet var temat TVÅSAMHET och i detta blogginlägg, kommer temat att vara Krig och fred, Sverige och Gud vet allt!

Även för temat #Krig och fred, Sverige och Gud vet allt finns många tänkbara sånger att jobba med, för den som tycker att temat verkar intressant. Vi måste ju börja någonstans, denna 6 juni 2016… Jag väljer medvetet att börja med Mikael Wiehes album En sång till modet, där hans sång med samma namn är det första nödvändiga spåret. Den stillsamma valsen har en väldigt tydlig text som utlandsfödda elever behöver ha hört, för att veta att det finns vänner i vårt land. Sången handlar om att kunna göra skillnad, om att kämpa och hoppas och vägra att ge upp. Det finns mycket språkligt innehåll som är viktigt att kunna uttrycka om man kommer ny i vårt land. Därför är sången viktig. På samma album finns den vackra Det här är ditt land.

”Landet det tillhör dig och mig” (Wiehe)

Här finns alla de ord du vill kunna säga om du vill beskriva landet Sverige. Läs texten med eleverna, visa bilder som visar Höga Kusten, som visar Ale Stenar, Gotlands raukar, rapsfält, svarta tjärnar, stränder, varv och gruvor, skär och kobbar och så vidare. Gör lärandet till ett sinnenas fest med många minnesbilder som du delar med eleverna av platser och miljöer i vårt land, samtidigt som du visar allt det där som är Sverige… i bild…och eleverna kan höra Wiehe i bakgrunden.

Mikael Wiehe sjunger sin egen En sång till modet

Mikael Wiehe sjunger sin egen Det här är ditt land

Med Wiehe i färskt minne är det inte långt till Björn Afzelius, som skrivit många av sånger på temat fred och frihet, och även den kanske mest kända av dem Sång till Friheten. Den känns som en kärlekssång nära nog hela vägen, nästan som Min älskling och Min man, som jag tog upp i #tvåhundraåttiofjärde åseriet. Skillnaden är att här skriver Afzelius inte till en människa, utan till just Friheten. I andraspråksklassrummet är det en av poängerna… Det handlar om läsförståelse… Låt eleverna få tillgång till HELA texten direkt. Be dem läsa igenom den och berätta för dem att de ska fundera över följande fråga: Vilken är mottagaren för sången? Därifrån kan man fundera vidare ganska fritt och det brukar gå bra att få igång ett samtal med eleverna om vad friheten betyder för dem. Jag brukar be dem samtala i mindre grupper och skriva ner några rader om detta som sedan den större gruppen får del av. Man kan bygga vidare på temat utan problem om man vill, antingen till individuella texter eller till djupare betydelse av frihet och gärna även på vilket sätt Sverige som land värnar om individens frihet på olika sätt. Jag syftar t ex på grundlagsskyddade friheter, men också på Sveriges engagemang i internationella sammanhang. Självklart kan man också prata om varifrån inspirationen till Afzelius/Wiehes musik kom från början och hur deras engagemang började. Berätta om modet… Att musikernas engagemang också varit farligt för dem själva, men att de ändå valde modet och friheten! Du bygger som du vill… Lärare har nämligen också en fantastisk frihet i vårt land! ❤

Björn Afzelius och Mikael Wiehe sjunger Sång till friheten

Gruppen Kent har i spåret Sverige fångat en del av samtidens största problem, nämligen att klara av att vara generös i svåra tider. Sången kan utgöra startpunkt för ett samtal och även här finns mycket språkligt att dra i, för den som vill förklara och förtydliga. Sången kan hittas och spelas från Spotify, men copyrightregler förhindrar att jag kan lägga spårlänken här. En av de centrala raderna är mer känd än låtens titel:

”Välkommen hit, vem du än är, var du än är!” (Kent)

Många av våra nya elever kommer till Sverige med en aktiv gudstro. Samtidigt har Sverige länge varit ett land som gradvis blivit alltmer sekulariserat. Skolan ska vara ickekonfessionell och kan inte undervisa i enskilda religioners namn. Det är en balansgång vad man kan och vill göra åt det faktum att Gud är störst för vissa i klassrummet, medan andra helt avfärdar Guds existens. Jag hanterar detta svåra ämne med hjälp av just musik och hittills har det gått riktigt bra, eftersom man kan använda musiken som hjälp att förstå. Min naturliga utgångspunkt är musiken från musikalen Kristina från Duvemåla, eftersom den beskriver något jag kan paketera med litteraturens hjälp och förklara med historiska fakta. Jag börjar med historiska fakta och med hur Sverige såg ut i mitten av artonhundratalet. Jag ritar en liten torpstuga på tavlan, pratar om familjen som bor där och förklarar att de måste klara sig på sin lilla jordlott så gott det går.

torp_

Jag berättar om samhället som det var då, med kyrkans roll, skolans korta utbildning, unga människors gräns för vuxenlivet som startade när man var betydligt yngre än nuförtiden, senast vid tiden för konfirmationen. Jag berättar om trångboddhet och om stora barnkullar och om vars och ens livsrum i det trånga hushållet. Sedan pratar jag om att många råkade ut för nödåren runt 1867 och att det var andra som inte längre ville ha den pådyvlade gudstron som den svenska kyrkan stod för, utan sökte sig till andra uppfattningar. I Sverige fann de ingen framtid. De valde Amerika…

Sedan pratar jag om hur Sverige alltså har varit ett land som människor har flytt ifrån, eftersom det är en viktig insikt för många av mina elever. Den musik jag spelar för att ge eleverna lite språkbitar att jobba med, är Guldet blev till sand, för att den illustrerar hur det inte alls alltid gick bra för dem som emigrerade och Du måste finnas, för att visa ett exempel på hur Gud kunde vara en central faktor i en vanlig människas liv. (Sångerna kan hittas och spelas från Spotify, men copyrightregler förhindrar att jag kan lägga spårlänken här.) Beroende på om jag har en elevgrupp som läser en gymnasiekurs eller är på mer grundläggande nivå, brukar jag även använda mig av texter från Vilhelm Mobergs Utvandrarna eller visa snuttar ur filmen med samma namn. I vissa elevgrupper har vi sett hela filmen, eftersom eleverna ville det. Sverige och det svenska ska jag skriva ett helt blogginlägg om någon gång, men nu är det dags att gå ut i försommaren och njuta av årets nationaldag, som ju är en ledig dag nuförtiden! Tack för att du läste ända hit! ❤

juni 5, 2016 av asaole

Tvåhundraåttiofjärde åseriet- Musikupplägg att samtala om Del 4: Tvåsamhet

I många avseenden är läraryrket fritt på ett sätt som jag alltid har uppskattat. Man har ett stort antal kursplanemål att förhålla sig till, men friheten i upplägget är lämnat till läraren. Ofta har jag därför valt att komplettera andra uttrycksmedel med musikupplevelser, eftersom det finns så många fördelar med det. Undervisningsämnet i mitt fall är SVA, svenska som andraspråk. Mina elever är vuxna, men det kunde lika gärna vara ungdomar i högstadiet eller gymnasieskolan. Genom ett antal blogginlägg vill jag visa hur jag kopplar innehållet i kursplanen för ämnet svenska som andraspråk till musikupplevelser. Men för att kunna vara abstrakt om hur jag tänker, behöver jag först vara konkret i vad jag gör med eleverna. Därför kommer ett sammanfattande blogginlägg på metaplan sist i raden av musikteman. I #Tvåhundraåttioförsta åseriet kunde du se hur man kan använda musik för att jobba med ord och uttryck med temat VATTEN, i det #Tvåhundraåttioandra åseriet var temat ARBETE OCH VILA, i det #Tvåhundraåttiotredje åseriet var temat SLÄKTSKAP och i detta blogginlägg, kommer temat att vara TVÅSAMHET .

Även för temat tvåsamhet har jag en lång lista på tänkbara sånger att jobba med, för den som tycker att temat verkar intressant. Ibland är det någon annan textförfattare eller en kompositör som gjort sången förut, men jag väljer i allmänhet den sång som blivit mest känd, för att eleverna ska kunna hitta den igen och dra nytta av att de känner till sången, när de vid ett senare tillfälle vill samtala om sången med en svensk vän. Den gamla visskatten är verkligen en guldgruva när det kommer till undervisningssituationer, tycker jag. SÅ många sånger innehåller språkliga finurligheter att dra i! En del vissångare är extra bra på att skriva fyndigt och samtidigt trallvänligt och en som sticker ut på detta sätt, är Stefan Demert, som jag skrivit om redan tidigare i ett annat sammanhang (se #Tvåhundrafyrtioförsta åseriet). Inom temat tvåsamhet vill jag tipsa om två av Demerts sånger som är alldeles utomordentliga för ett SVA-klassrum, nämligen Anna Anaconda och Marknadsvisa. Båda dessa sånger handlar om kärlekspar, men på ett ganska skruvat och humoristiskt vis. I båda fallen är det roliga bland annat framskrivet med hjälp av rim och fyndiga ordval, men som i tidigare teman får man gott om underliggande teman att hantera om man så önskar. Innan jag börjar spela Anna Anaconda, skulle jag i ett andraspråksklassrum berätta för eleverna att jag är ganska rädd för ormar (läs VÄLDIGT rädd!). Sedan skulle jag fråga gruppen om någon kommer ifrån ett land där det finns många farliga ormar och om någon har någon erfarenhet att dela med gruppen. På detta sätt har man satt igång tankeverksamheten och fått med sig gruppen in i aktiviteten. Men när sången väl börjar, så förstår alla att det är humor som gäller…och därifrån är det bara roligt och inte alls otäckt, ens för den som är rädd för ormar… Följ länken nedan och hitta både Marknadsvisa och en lång rad andra roliga sånger.

Länk till Stefan Demerts musik

Anna Anakonda med Jeja Sundström och Stefan Demert

Diskutera med eleverna om stilvalörer och när det passar med det ena eller andra uttrycket… Försök hantera det FYNDIGA i båda sångerna… Samtala också om ords olika betydelse som när någon är ”blek om snoken” i en sång som handlar om ormar. Samtala om variation i språket och hur viktigt det är att ständigt bygga ut sitt ordförråd.:

Orm ⇔ snok/anakonda/boa/pyton/mamba etc…

Jag skulle sjunga sången Anna Anakonda tillsammans med eleverna en gång rakt igenom…och sedan skulle jag ”bena ut” sångens BETYDELSE. Därefter skulle jag utmana dem att sjunga sången IGEN, men med tanke på HASTIGHETEN i vissa partier så är ju det ganska så svårt…vilket säkert skapar en hel del MUNTERHET i gruppen. Då kan man prata om just uttal och intonation och att det kan vara viktigt att träna upp både uttalet och intonationen så att man blir SNABBARE i sin talade svenska… Anna Anakonda är ett perfekt träningsläger för talhastighet… 🙂

I Marknadsvisa finns massor av rim igen…och dessutom en hel del roliga historiska ord som går att förklara och diskutera. Fundera också på hur vi kallar varandra, hustru och man? Fru och man? Kärring och gubbe? Gumma och gubbe? Hur säger eleverna om sin man/hustru? Vem är ”frugan” och vem är hon gift med? ”Gubben” tror jag…men med kärlek i ordet…;)

OM man nu har börjat i humoränden av det hela, så kan man med fördel jobba en god stund med Peta in en pinne i brasan av och med Mats Rådberg. Där finns oändligt många saker som skulle reta upp en alldeles vanligt jämställd kvinna, vilket ju är hela sångens poäng, samtidigt som just DET kan vara väldigt intressant att samtala om i en kulturellt heterogen grupp. Därför skulle jag börja med att låta sången vara en hörövning, där jag ber eleverna sammanfatta vad sången handlar om. Redan den uppgiften brukar leda till att elever har helt olika uppfattning om vad det är de har hört…och DET leder till en stunds samtal, vilket är vad jag ville uppnå… 🙂

Självklart skulle jag också jobba med betydelsen av ord och uttryck…men främst skulle jag jobba med jämställdhetsperspektivet…

Mats Rådberg sjunger Peta in en pinne i brasan

Tvåsamhet med humor har vi fler exempel på, men jag nöjer mig med dessa tre och går vidare till saknad i stället… Textförfattare har en förkärlek för saknad kopplad till regnigt väder, kan man tro… Så är det i alla fall i både Det regnar i Stockholm med Carola och i Det regnar regnar, med Björn Skifs. Båda dessa sånger lämpar sig för både högläsning och allsång, tycker jag, men dessutom så finns det gott om språkbitar, både vad gäller kärlekstemat och det dåliga vädret. Jobba med texten fras för fras en stund och sjung sedan tillsammans med eleverna.

Carola sjunger Det regnar i Stockholm

Björn Skifs sjunger Det regnar, regnar

Sedan måste jag ju kasta in två skrytiga låtar på slutet… Båda handlar om den helt exklusiva känslan när man har hittat rätt person i livet… Först ut är Min älskling av Evert Taube, vars text är alldeles speciellt underbart vacker, tycker jag. Men varken Evert själv eller sonen Sven-Bertil har fattat att det ska vara en betydligt mer sensuellt framsjungen sång än vad de brukar… Därför blir det Göran Ringboms version, vilket också möjliggör ett samtal med eleverna om den gotländska som skymtar mellan raderna… Lisa Nilssons Min man som är en varm och skön hyllning till en mansperson, går inte heller av för hackor! Den man hon besjunger utgör verkligen ”alltet” för den som sjunger. Båda sångerna är varma och positiva, den första något mer högtidlig än den andra, men de fungerar som exempel på ”kärlekssång” och kan vara utgångspunkt för ett samtal om musik med kärlekstema i elevernas hemländer. Hur låter musiken där? Är det samma musikstil eller någon annan? Be eleven beskriva musikstilen och hur en typisk text skulle vara… Då blir det möjligt för eleven att jämföra med dina två exempel…lika som…eller olika? På vilket sätt olika? Vad är det som är lika? Hur låter musiken? Har du musiken i din telefon? kan du fråga eleven…

Göran Ringbom sjunger Evert Taubes sång Min älskling du är som en ros

Lisa Nilsson sjunger Min man

Men ärligt talat så går det ju inte alltid så lysande med tvåsamheten… Och OM man vill fokusera på det, så tipsar jag dels om Helen Sjöholms insjungning av En dag i sänder och slutligen också om Sonja Aldéns fantastiska Du får inte. Dessa båda sånger kan man ha som utgångspunkt för en skrivuppgift, om man först hjälper eleverna igång med att förstå huvuddragen i texten. Låt sedan eleverna fundera på vad som hände ”innan” eller vad de tror kommer att hända när personen som ”får” sångens budskap ska svara…

Helen Sjöholm sjunger En dag i sänder

Sonja Aldén sjunger sin egen Du får inte