juni 30, 2016 av asaole

Trehundrasjunde åseriet: Turist i USA- Två drömhus i jämförelse, Hearst Castle vs. Madonna Inn

I det förra åseriet berättade jag om tidningsmannen William Randolph Hearst, som valde att bygga sig ett alldeles eget slott på ett berg i Kalifornien, för att han tyckte att det var så roligt att bygga, att skapa…

Om man har en dröm så ska man följa den, menade Hearst… Madonna Inn i San Luis Obispo är en annan slags livsdröm och hotellet är väldigt roligt att jämföra med Hearst Castle, tycker jag. De är i mångt och mycket varandras motpoler trots att det också finns många likheter… När hotellet först öppnade 1958 var Madonna Inn ett motorhotell, ett så kallat motell för förbipasserande turister. Redan från början hade grundaren, byggmagnaten Alex Madonna och hans fru Phyllis ambitionen att ge motellet en alldeles unik karaktär. Det får man ju säga att de har lyckats väldigt väl med… I olika gemensamhetslokaler i hotellet, som till exempel restaurangen och caféet, är stilen väldigt speciell med någon slags låtsasmiljö i schweizisk stil, parad med överdriven romantisk stil med blommor och blad och rosa färgtoner.

Med tanke på den omgivande miljön blev jag glatt överraskad över hur oerhört gott det smakade om maten! Jag åt en smörgås med rostbiff och schweizerost (vad annars?) och den skulle doppas i buljong och avnjutas tillsammans med den ”potatissallad” på bilden, som mer liknar ett potatismos till både konsistens och utseende. Det var i smaken som rätten röjde sig, för nog smakade det som en bättre potatissallad minsann! JÄTTEGOD mat!! 🙂 Roast Beef Dip-Sandwich

Glasen är pressade i olika färger och bär inskriptionen Madonna Inn och sockret i ströaren är i en svagt rosa nyans. Stolar och bord i den ena restaruangen består av hamrad koppar, medan den andra är mjuk och rokokoinspirerad med guldkantade trädetaljer och plysch… I taket hänger rosa sidenblommor och ljuskronor med ornament. Personalen är klädda som man föväntar sig att någon är klädd i en joddlarfilm från femtiotalet, med flätor i håret, vit blus och förkläde…

Genom åren har hotellet byggts om och till i omgångar, men det som utmärker det i dagens läge är att vart och ett av de 110 hotellrummen har sin egen speciella karaktär. Man resonerar som så att varje gäst ska kunna hitta ett temarum som passar just den personen. Det finns sportinriktade inredningar, rockiga rum, rum som är fulla med juldekorationer eller rum som har ett historiskt tema. I det rum vi bodde fanns målningar på väggarna och himmelssängar och hela rummet var i gult och grönt.

I trädgården finns en fontän och växter som planterats här hyser bland annat kolibrier…

Jag tänker på hur olika vi människor är… När jag besökte Hearst Castle noterade jag genom hela slottet och dess omgivningar att det handlade om stil och kvalitet och om ”äkta”. Hearst Castle var exklusivt för en utvald skara redan under sin krafts dagar då Hearst själv var värd där, men i viss mån även nu, när turister betalar dyrt för att bussas upp på den höga kullen och gå i samlad tropp på de utlagda gångmattorna för att inte skada interiörerna i slottet. Allt det vackra får beskådas men inte röras.

På Madonna Inn är allt på sätt och vis ”likt” Hearst Castle, med dekorationer och inredningar med ambitionen att vara vackra och stiliga, men i mina ögon är intrycket bara att det är ”billigt” på det sätt man brukar skoja om att något från EPA var på sin tid. Kanske hade jag varit mer imponerad om jag först åkt till Madonna Inn och först därefter valt att besöka Hearst Castle? I slutändan handlar det ändå om tycke och smak. Vi hade två väldigt trevliga dagar i Madonna Inns omgivning och vi var helt nöjda med boendet och maten på hotellet, samtidigt som vi förundrades över hur galet det var inrett. Hearst Castle andades kvalitet. Madonna Inn andas glimten i ögat och humor och om det inte var avsikten när paret Madonna inredde sitt hotell, så ber jag om ursäkt för att jag uppfattar det så…

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

juni 29, 2016 av asaole

Trehundrasjätte åseriet: Turist i USA- Hearst Castle, Ett drömbygge med enastående utsikt längs kusten på Highway 1

Utsikt från Hearst Castle i San Simeon

Tänk om man hade obegränsat med pengar! Tänk om man dessutom hade en väldigt stor bit land i Kalifornien… Det hade William Randolph Hearst…

Men det började med hans far… Han hitttade en malmkropp med silver, som när den utvanns ledde till att han blev väldigt förmögen som i ett trollslag. Det hade legat hårt arbete bakom detta, men inte desto mindre kom det att bli grundplåten i William Hearsts förmögenhet. William Hearst och hans fru Feebie Hearst, ville båda att deras son skulle få det så bra som möjligt, men tillgodosåg detta på lite olika sätt. Fadern köpte ett stort landområde i trakten av San Simeon i Kalifornien, USA. Det kom att vara så stort att när man befann sig i dess mitt så såg var allt man såg mark som man själv ägde…och man ser LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGT! 🙂

Utsikt från Hearst Castle i San Simeon

William Randolph Hearst växte upp på dessa omfattande ägor och sprang här som barn och lärde sig hitta i varje vrå. Hans mamma, som var utbildad lärare tog med honom på en längre resa i Europa. Feebie Hearst och sonen William Randolph Hearst utforskade först brittiska öarna och därefter avverkade de ett antal länder på kontinenten. Överallt kom de i kontakt med äldre miljöer och antika föremål och detta stimulerade den då tioårige pojkens fantasi. Han ville skapa ett slott liknande dem han sett under sina resor med mamman, men Feebie Hearst tyckte att sonens planer var alltför långtgående och satte sig emot detta. William Randolph Hearst respekterade mammans synpunkt och gjorde inget åt saken så länge hon levde, men när hon dött skred han till verket och byggde tillsammans med en kvinnlig arkitekt vid namn Julia Morgan ett fantastiskt sagoslott som numera går under namnet Hearst Castle. Alla de antikviteter och föremål som Hearst samlat på sig under sitt liv som tidningsman och finansman fick inte plats, men väldigt många av dem är införlivade i slottsmiljön så att det ser ut som att slottet är från en svunnen tid.

Mellan år 1919 och 1947 var William Randolph Hearst och Julia Morgan upptagna med att skapa den miljö de ville. SJälva arbetet utfördes av en hel stab med arbetare som jobbade skift och dels forslade upp allt byggmaterial på bergstoppen, dels jobbade hårt med själva konstruktionen, främst baserad på betong, för att klara framtida jordbävningar. I takt med att anläggningen blev alltmera färdig började Hearst bjuda in vänner och bekanta, människor som vid den här tiden var ”kändisar” av olika slag. Där fanns tidningsmänniskor, skådespelare och finansmän bland andra. Hearst hade krav på dem att de skulle umgås med honom på kvällstid, men på dagarna tyckte han att de skulle aktivera sig med de många sysselsättningsmöjligheter han hade skapat åt dem.

En del tog sig säkert en simtur i någon av poolerna. Bilden visar inomhuspoolen, som är försedd med både hopptorn och trampolin, har ett djup på fem meter i ena änden och ett litet språng in åt sidan om man vill vara för sig själv och ligga och flyta en stund…

Andra gäster tog en ridtur eller spelade tennis, medan ytterligare någon säkert gick till djuren i det privata zoo som William Randolph Hearst hade anlagt. Där fanns isbjörnar, strutsar och sebror (och zebror såg vi vid vårt besök också…) sida vid sida med vanliga vilda djur som fanns i trakten från början…

Överallt i trädgården fanns vackra skulpturer och ornamenterade detaljer, alltsammans konstskatter från det antika Europa. När jag frågade om Hearst själv hade valt ut alla föremål själv eller om han hade uppköpare, så nämnde guiden att det var en kombination. Dels hade han själv ett omfattande intresse av antiktiveter, dels hade han uppköpare som på hans uppdrag ibland köpte upp hela samlingar. Guiden menade att Hearst hade tur som levde i en tid då han själv var rik, medan andra levde under knappa omständigheter och var tvungna att avyttra saker de egentligen hade velat behålla. När man såg sig omkring i slottet var det å ena sidan med beundran och å andra sidan med en blandad känsla av vemod eller sorg över de många skatter som på detta sätt kommit i en enskild persons ägo.

Det umgänge Hearst hade med sina gäster finns delvis bevarat i forma av fotografier och filmer. Han umgicks med Clark Gable och Charlie Chaplin och guiden nämnde även Greta Garbo… De kom alltså åkande till denna avlägset belägna plats för att få ta del av den fantastiska gästfrihet som Hearst tillhandahöll på sitt slott. De reste antingen med båt, flyg eller med tåg till San Simeon, eftersom den väg vi nu kallar Highway 1, enligt Hearst inte var farbar om man ville vara människa när man kom fram…

Från San Simeon fick de åka på samma väg som vi, nämligen en smal och ringlande väg som avsiktligen dragits runt både kullar och träd för att egendomens skönhet skulle framträda i all sin prakt och för att man skulle se egendomen stegvis. Ibland skulle den vara dold och ibland skulle den vara synlig. Allt detta skapade den känsla Hearst ville att man skulle ha, nämligen att slottet var ett förtrollat slott högt upp på ett berg… Jag måste medge att detta fungerade alldeles utmärkt på den nutida turist jag är… Mina förväntingar steg för varje kurva i den vindlande vägen upp till slottet… Väl framme var jag i princip stum i beundran över vad man kan åstadkomma med stark vilja och mycket pengar… Så. Återigen. Om jag hade haft obegränsat med pengar och en stor bit land, vad hade jag gjort då? Jag hade nog inte orkat bygga detta fantastiska slott, men jag är glad att William Randolph Hearst fullföljde sin dröm och därmed visade just det; Om man har en dröm så ska man följa den.

En dröm jag har haft länge var att resa runt i USA. Nu gör jag det… 🙂

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

juni 29, 2016 av asaole

Trehundrafemte åseriet: Turist i USA- Med enastående utsikt längs kusten på Highway 1

Stillahavskusten i Kalifornien

Hemma vid köksbordet kan man ha en uppfattning om hur det är att som landkrabba följa en kustlinje och uppleva havsutsikt under mil efter mil, men när man äntligen sitter där vid ratten i sin hyrbil så är intrycken så mycket rikare än man trodde. Verkligheten överträffar drömmen, helt klart! Vad är det då som gör havet så speciellt? För egen del tänker jag ofta på den sammanlänkande roll som havet har. Runt alla dess stränder bor människor som du och jag, som blickar ut över denna väldiga mäktiga och otyglade vattenmassa, som fortfarande rymmer så många outforskade hemligheter.

En forskare vid Monterey Bay Aquarium jämförde i sin föreläsning havet med rymden och menade att havet rymmer minst lika många outforskade gåtor som rymden gör. Det är tankeväckande att man här på Kaliforniens västkust går ner med specialbyggda fordon för att bedriva forskning på ännu outforskade arter och miljöer. I sina djuphavsstudier vinner forskarna ständigt nya kunskaper som de delar med sig av. Att man verkligen värnar om havet, märks i hela Kalifornien. Det är en oerhört miljömedveten stat! Överallt finns påminnelser om att spara på naturresurser och miljö. Det handlar dels om att man inte självklart får en massa tunna plastpåsar när man handlar i matvaruaffärer, dels om att det påminns i offentlig miljö att man ska spara på vattnet, vara rädd om miljön, inte kasta något i naturen och så vidare. Idag fick vi ett till exempel på detta, när vi var på Hearst Castle och alla offentliga toaletter i byggnaden var stängda på grund av bristen på vatten. I stället hänvisades alla till ett antal utplacerade kemtoaletter. Överallt finns dessutom olika anvisningar för hur man ska återvinna. Jättebra! Som om inte detta räckte märks det även att man tänker väldigt mycket på vad man stoppar i sig också. Överallt finns ekologiskt framställda matvaror och dessa har en framskjutande plats i många affärer. Vissa affärer går helt in för ekologiskt producerad mat…

Miljövänligt i Kalifornien

Havet är också en källa till nöje! Överallt ser man människor som surfar, paddlar, seglar eller badar och njuter på stranden.

Surfare vid Stillahavskusten

De som har eller har haft havet som inkomstkälla har till exempel bedrivit fiske där. Så var det förr till exempel i Montereybukten, där man hade många industrier som ägnade sig åt hela processen från fiske till färdiga konserver med sardiner och ansjovis. I Monterey Bay Aquarium finns en hel avdelning som skildrar denna industrihistoria. Enligt informationen i muséet var arbetet strikt uppdelat mellan män och kvinnor… Männen jobbade med det tunga fisket, med att lyfta och bära, medan kvinnorna jobbade med att rensa fisk, filea ochkoka och fördela i burkar. I filmer i muséet kan man höra hur både män och kvinnor berättar om detta och man kan nästan känna hur tungt arbetet måste ha varit och hur äckligt det borde ha luktat i de där fabrikerna. Kvinnorna beskriver att de själva också luktade fisk från topp till tå efter arbetsdagens slut, men…

Makrillburksomslag från Cannery Row

…kvinnorna berättade också om den frihet det innebar att ha ett arbete utanför hemmet och en egen lön. Ett steg mot jämställdhet kanske?

#Turist i USA, #asaole

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

juni 28, 2016 av asaole

Trehundrafjärde åseriet: Turist i USA- Monterey Bay Aquarium, en räddningsplanka för många arter!

Monterey är en liten stad som ligger vid Stilla havskusten i Kalifornien, USA. Enligt Google (2016) finns där ca 28 000 invånare, med en befolkningstäthet på 1290 invånare per kvadratkilometer. I min hemstad är vi sjutton invånare per kvadratkilometer och håller till på en yta som är femtiofyra gånger större än den som man delar på i Monterey…

Men skillnaden i yta och befolkningstäthet är inte det viktigaste för mig vid mitt besök i Monterey. Betydligt mer intressant är stadens akvarium, där ett stort antal sjölevande däggdjur och fiskar finns representerade. Med den fantastiska placeringen alldeles vid havet, får man redan innan man går in i byggnaden en maritim känsla. Monterey Bay Aquarium är det tionde största akvariet i sitt slag i världen. De bedriver forskning på plats och har en mängd olika program på gång för att bevara sällsynta arter och deras möjlighet att klara sig i naturliga miljöer. De förklarar sitt arbete och engagemang genom denna video:

Om Monterey Bay Aquarium

Vi besökte de delar av Akvariet som bedriver forskning och fick förklarat för oss hur man jobbar med havsuttrarna i Monterey Bay. Under rundvandringen stannade vi till vid en utkikspunkt där vi med kikare själva kunde se hur en utter låg och flöt ute i kelpen ett par hundra meter från stranden. Havsuttern är på många sätt ett fascinerande djur, men det som var nytt för mig är att havsuttern för inte så länge sedan varit utrotningshotad, precis som kelpen… Havsuttern trivs i kelpen och den äter kelpens värsta fiende som är en bottenlevande sjöborre, som vanligtvis skulle gå så hårt åt kelpen att den i princip försvinner just där… Eftersom havsuttern äter sjöborren i en lagom mängd har kelpen återkommit i denna del av Stilla havet. Att kelpen finns, har i sin tur lett till att havsuttern kan trivas och föröka sig, visserligen med hjälp ifrån just Monterey Bay Aquarium och de forskare som jobbar där. Under vårt besök såg vi naturligtvis även andra arter och massor av fantastiska akvarier med varierande innehåll, som till exempel maneter eller olika fiskar och skaldjur, men som forskarna själva påpekade, har ju havsuttern den fördelen att den är väldigt gullig… Vi fick dock veta att en havsutter inte alls är så gullig i sättet som den ger sken av… Den har vassa tänder och starka klor och kan mycket väl göra illa en människa.

Havsutter

Upplägget på muséet var intressant för mig. Det fanns VÄLDIGT MÅNGA frivilliga som jobbade där. Överallt fanns människor som tipsade om olika saker att se, som visade vägen till något extra intressant eller som kunnigt och intresseväckande berättade om någon specifik art. Det kändes som att man verkligen gick in för att människor som kom dit skulle få svar på alla sina frågor med maritim anknytning. Förutom alla dessa guider med olika kompetens, fanns också guider som höll i specifika rundvandringar, som man kunde anmäla sig till.

På rundvandringen kom förklaringen till varför utterskötarna klär sig i Darth Vader-kläder… Det hänger samman med att man inte vill att uttrarna ska knyta an till människor. Man vill att de ska kunna släppas ut i frihet och verkligen vara vilda…

Vi lyssnade på tre miniföreläsningar på olika teman. En av dem handlade om vithajen, en handlade om en specifik havsutter, vars liv hade följts i filmform ända sedan just den havsuttern hittades på stranden i Monterey Bay. Slutligen lyssnade vi på en miniföreläsning om den djuphavsforskning som bedrivs i Monterey Bay. De tre föreläsningarna hölls av forskare som jobbar på akvariet och alla tre var väldigt proffsiga i sin framställning av det de ville säga. Detta var en vanlig måndag… Jag är imponerad av att de föreläste ”live” för oss besökare, i stället för att vi fick se en film t ex. De hade film som komplement till föreläsningarna och det möjliggjorde ett högt tempo och ett humoristiskt sätt att berätta, trots att ämnena var seriösa och faktaspäckade. Mycket proffsigt!

Av alla föreläsningarna framgick hur perfekt den här platsen är för forskning om havet, eftersom det går in en djup kanjon in mot stranden i Monterey. Kanjonen kan motsvaras av Grand Canyon, men ligger alltså under havets yta. Man kan forska om sådant som finns på stort djup, utan att åka långt bort ifrån forskningsstationen i Monterey. Spännande!

Maneter

Jag kan verkligen varmt rekommendera den här anläggningen! Allting här imponerade. Dessutom, för att lägga till något som kan tyckas vara ovidkommande, så hade man god kvalitet på maten, som inte var dyrare än någon annanstans. Fikat var jättegott och i restaurangen höll personalen koll på att man fick bord och att bordet torkades av…

Till anläggningen åker man från centrala Monterey i en gratistrolley (liten buss…) som hämtar upp alla som vill besöka akvariet. Bussen går i skytteltrafik hela dagarna och man kan hoppa av och på där man själv vill. Det här konceptet kändes genomtänkt på ett sätt som andades ”samarbete” mellan akvariet och lokala myndigheter och affärsidkare i Monterey. Smart!

#Turist i USA, #asaole, #Monterey, #Kalifornien

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

juni 22, 2016 av asaole

Tvåhundranittioåttonde åseriet: Turist i USA- Miami- Sinnena samlar sommarminnen för vintern!

Vart man går här i Miami så hör man spanska talas och eftersom jag har läst franska men inte spanska, så blir det spännande att anstränga sig att försöka förstå ”ändå”… Det är väldigt intressant för mig som språklärare att göra den där ansträngningen! I allmänhet har jag hittills kunnat förstå samtalsämnen och ibland hela konversationer, men jag skulle inte kunna yttra speciellt mycket på spanska tyvärr. Vad som ändå blev så övertydligt var hur stor andel av människorna här som verkligen talar spanska. Var och varannan, nämligen! Vissa av de restauranger vi har besökt ägs av kubaner i exil och har helt spansktalande personal. De yngre som talar en brytningsfri engelska kan tänkas vara andra generationens invandrare. Många av de äldre har säkert i stor utsträckning lyckats klara sig utan att lära sig engelska, eftersom hela stadsdelar här i Miami till övervägande del bebos av spansktalande. Kommer man in i en butik eller till en restaurang så hälsas man på båda språken, ungefär som man blir om man är i de tvåspråkiga delarna av Canada (säger de som varit där). Ur högtalare i både butiker och restauranger på hela South Beach spelas musik där man sjunger på spanska. Det är sällan man hör engelska. Jag tycker att latinorytmer är härligt och skulle gärna dansa med om jag bara kunde! Vilken tur att The Wolfsonian Museum har en danskurs på golvet i entréhallen! 🙂

Danskurs i skriftlig form

Under ett besök i Little Havana fylldes mina sinnen på ett ytterst oväntat sätt för min egen del! Doften av cigarr och smaken av kubanskt kaffe, parat med åsynen av en bild av Ernest Hemingway på en vägg i cigarrbutiken! Till Key West valde vi att inte åka denna gång… men innan jag for hit läste jag ”Och solen har sin gång” för att få ett exempel på Hemingways isbergsteknik… Kul att hitta honom, även om det var en reproduktion på en vägg…

Cigarrtillverkning i Little Havana, Miami

Bild av Ernest Hemingway

I kvarteret fanns även den så kallade dominoparken där de äldre kubanerna brukar samlas för att prata politik, under täckmanteln av ett parti domino.

Dominoparken

Ett annat sinne som ständigt är uppkopplat i Miami är smaksinnet och för den delen även luktsinnet. Det finns ett helt otroligt utbud av maträtter och ändå är det enkelheten jag till slut faller för. Även om jag gärna provar både det ena och det andra, så måste jag ibland ”vila mig” i bekanta smaker som ställer allting på noll igen. Så är det till exempel med ägg och spenat med lite frukt till. Att det är fräscht och gott är en nödvändighet om man ska klara sig i längden som turist.

Scrambled eggs

Platser i Miami som jag inte har besökt denna gång, men gärna kommer åter för att upptäcka är Coral Gables och Coconut Grove. Men det är ju härligt att jag har en anledning att komma tillbaka nu när det snart är dags att dra vidare mot Kalifornien. Mitt finaste minne från Miami är när jag en lång stund låg och flöt i Atlanten i den gassande solen. Hela den stunden njöt jag till fullo av nuet och därför vet jag att jag mitt i vintern kommer att kunna återkalla känslan från den stunden…och hämta energi i minnet.

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

juni 22, 2016 av asaole

Tvåhundranittiosjunde åseriet: Turist i USA- Regn och åska i Miami!

I en storstad är det egentligen inte svårt att hitta saker att göra även om vädret inte är vad man hade tänkt sig… Men som turist i en stad man aldrig tidigare besökt, så som det är för mig i Miami, medger jag att det är nedslående att regnet strilar i en envis ström på fönstret, ibland avbrutet av ett ihärdigare spöregn eller en åskskur…

Will Smith med ”The Rain”

Vi visste redan innan vi åkte att det skulle kunna bli regnigt:

#Väderprognos Miami

Med facit i hand visade det sig dock att SMHI:s långtidsprognos inte stämde fullt ut. Den första dagen var en helt fantastiskt solig och fin dag ända fram till kvällskvisten, då ett omfattande åskväder drog in. Jag stod under tak utanför en butik när regnet vräkte ner och människor sprang för att ta skydd under tak. Några lite mer coola personer satt kvar under uteserveringens tak och fikade glatt vidare. Just de personerna intresserade mig… Jag hade för tillfället just ringt upp min amerikanske vän för att berätta för honom hur vår första dag här i landet varit, när första blixten och åsksmällen kom, med all kraft. Alla runt mig där jag stod och jag också förstås, skrek till ”SHIT!!! OOOOOOOOOOO!!!!” och jag ropade i telefonen; ”Är du kvar???!!!” och fick svaret, ”JAG är kvar, men frågan är ju om du är kvar…!!!” följt av ett skratt. Sedan kom nyckeln till de där fortfarande coola personerna på uteserveringen… Tydligen brukar den här typen av åska inte vara mer än en kvart eller en halvtimme och så var det faktiskt också. När jag avslutat telefonsamtalet fördrev jag tiden med att samtala med ett amerikanskt par, som sökt skydd mot regnet under samma tak som jag. Dessa menade att om vi nu var i Florida för första gången så borde vi åka till Orlando för att uppleva Disney World. De blev förvånade när jag förklarade att vi medvetet valt bort detta, för att i stället göra andra saker. Idag på morgonen var det mulet och blåste rejält. I den starka vinden kom vi på att en tur på stranden kunde vara fin!

Vägen ner till stranden

Badvakterna i standbyläge

Stranden i Miami Beach

Belöningen kom direkt i form av ett antal fåglar som fångade fisk med sina artspecifika metoder. Roligast var att se hur pelikanen dök!

En pelikan fångar fisk vid Miami Beach

Många andra mindre fåglar kämpade med att hitta något att äta bland det som spolades upp av vågorna.

Liten fisk som spolats upp på stranden

Förutom allt äckelpäckel som fanns uppspolat, hittade jag även en ros… Härligt! ❤

En uppspolad ros på stranden

Vi har haft ett par fina dagar utan det där regnet…där vi hunnit göra sådant som går väl ihop med utflykter och sol och bad, men idag återkom regnet med besked. Det formligen vräkte ned och gatubrunnarnas kapacitet räckte inte till TROTS att det var öppningar som liknade jättegap under trottoarerna överallt (gallerförsedda, lyckligtvis, annars hade man väl trillat i…). Eftersom jag hade tillgång till ovanstående väderprognos redan hemma i Sverige, hade jag inköpt billigast tänkbara paraplyer på IKEA (räddaren i nöden!!!) och idag använde vi dem… på väg mot Wolfsonian Museum.

Mitchell Wolfson Jr

Det var en härlig oas för kultursjälar, mitt i hjärtat av det kommersiella South Beach, Miami. För tillfället hade de en väldigt fin utställning om Kuba.

Plansch från Wolfsonian

Jag såg många foton och konstblad, främst teckningar eller akvareller, som kunde stämma på Evert Taubes ”Flickan i Havanna”, men jag valde en flicka i mängden, för att hon kändes passande för denna min association medan jag gick genom utställningen.

#Flickan i Havanna

Den fasta utställningen handlar om formgivning, men också om hur konsten påverkats av sin samtid till exempel vad gäller motiv förstås, men även i uppdragsgivares val eller bortval av specifika konstföremål. Det fanns allt mellan himmel och jord där, från lustiga skåp och maskiner till udda hatthyllor eller stolar… En tamburmajor som lyckligtvis fått plats på museum i stället för i en mörk hall…

Tamburmajor, Wolfsonian

Många av inredningsdetaljerna som inte alls var ”konst” passade verkligen in där också, som fikabordet i cafeterian, där jag avnjöt en espresso och gruvade mig för regnet jag snart skulle ut i på nytt…

Mosaikbord på Wolfsonian

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

juni 14, 2016 av asaole

Twohundred and Ninety-Third Asic- A hint of Swedish Midsummer

A couple of years ago, I experienced a very cold Midsummer’s Eve in the middle of Dalarna, Sweden. It was impossible to keep warm and later in the evening, I spent time in my sauna, which was indeed the very first time during summer! The lake I admire in the picture is called Siljan and that is the biggest lake in our county, however the other lake , called Väsman, close to my own town Ludvika, is also very beautiful.

Facing Lake Siljan

In this post I’d like to share a few photos from this morning when I was out walking. I hope you enjoy the scenery! The flowers are all typical for this time of the year and we use them when we make wreaths for our Midsummer celebration. This year I will most likely spend my Midsummer’s Eve in San Francisco, California, so I deciced to just add a little Midsummer feeling two weeks ahead of time… 😉 First a picture from long ago… Thank you Mom and Dad for sharing the typical traditions of our country!

Åsa, Dalke and Inger

Almost every Midsummer’s Eve all my life, I’ve spent in a church village called Stora Skedvi. I’d like to share a few of those very typical fiddle tunes with you, although here they are not played by my father’s group of fiddlers… First a march called #Trettondagsmarschen, that is usually played as the opening of #Bingsjöstämman, a get-together for fiddlers and those who love folk music, usually held the first week of July every summer. The second march is called #Rättvikarnas gånglåt and is also very famous.

Trettondagsmarschen

Rättvikarnas gånglåt

A couple of hundred years ago, people used this kind of music to endure longer walks, such as when they walked from their part of Sweden to the capital city of Stockholm for work opportunities there. It was easier to walk when someone played the fiddle… But instead of Spotify and iTunes for us, the fiddlers also shared their music willingly for dances in the evenings when all had stopped to rest for the night. A typical dance in my part of Sweden would be a ”polska” (Polish, as in from Poland), #Karis-Pers polska which is a slow dance with a high degree of sensuality between the two dancers, a man and woman… But a valse like #Bränd-Pers vals would also be appreciated by the dancing crowd. In some parts of Sweden it is possible to still dance these more traditional dances to live groups of fiddlers.

Karis Pers polska

Bränd-Pers vals

The celebration of Midsummer in all parts of Sweden is very traditional, but Dalarna is known for the tight connection between folkmusic and folkloristic traditions in general. Fiddlers playing their special music first of all, but also playing to typical dances for kids and adults. Crowds gather round Maypoles dancing together for fun as in ”Små grodorna” (the little frogs), or other such songs.

In Dalarna where I live, every little village proudly present a unique variety of traditions, unlike that of the village a few kilometers away. The food may vary, too, although most people would have sill (pickled herring) and fresh potatoes with sour cream and crisp bread with butter and cheese. Many would probably also have some strawberry cake with lots of thick cream (jordgubbstårta).

This year I will not be home for Midsummer. I will most certainly think of days in the past when I celebrated Midsummer, but I will also find ways to make this year’s Midsummer’s Eve memorable, although I will spend it abroad. I wish you all a lovely summer and hope you will follow my blogposts from over there… Look out for blogposts with the hashtag #Swedish tourist in the USA

Would you like a second opinion on my version of Swedish Midsummer? 😉

http://

juni 11, 2016 av asaole

Tvåhundranittionde åseriet- Sexton tusen!

Nu har bloggen haft 16 000 visningar! Tack alla ni som läser det jag skriver. Nyligen publicerade jag en serie inlägg som handlade om musik i SVA-undervisningen. Inläggen hittar du enklast genom att söka här på bloggen med #Musikupplägg att samtala om. I sommar kommer ett antal blogginlägg att handla om upplevelser från en turistresa i USA. Då är det enklast att söka här på bloggen med #Turist i USA. Efter sommaren återgår bloggen till att vara en mix av reflektioner om undervisning, boktips och däremellan en del minnen från lärargärningen. Till hösten hoppas jag även hinna med att göra fler filmer med undervisningstips att lägga upp på min YouTube-kanal #åseriklipp.

juni 10, 2016 av asaole

Turist i USA- Musikminnen och Monterey Bay Aquarium

”It was a morning in May, on a beach outside Monterey… She walked alone in the sand, had her shoes in her hand, let her mind go astray… He was a Santa Cruz boy, held his head up with pride and joy. He was riding the surf to where the sea meets the turf and every wave was his toy” (från sången Angelica and Ramone)

Vi var tre tjejer som satt i ett flickrum och spelade kassettband och sjöng med… Det var Björn Skifs som framförde en Secret Service-låt som heter Angelica and Ramone och det var en jättefin sång, tyckte vi… Så som det var på den tiden, hände det ju att man hade spelat in kassettbandet, så att inte riktigt hela låten kom med på första sidan… Musiken tystnade mitt i en låt för att kassettbandet tog slut där… Precis så var det med det kassettband vi brukade lyssna på och sjunga till just den här låten… Vad hände då? Vi sjöng vidare en halv strof utan Björn Skifs…varje gång…för att vi ständigt glömde bort att bandet tog slut just DÄR och för att vi kunde låten så väl att det gick av bara farten att sjunga vidare, utan att fästa avseende vid sådana petitesser som tekniska missöden…

Hursomhelst… Monterey… Redan då, på sjuttiotalet, undrade jag var den platsen låg… Jag kunde inte alla orden i låten, men lärde mig uttala dem genom att sjunga med. Namnen på platser kunde man väl googla, tänker du? Nja… Nu är ju jag lite ÄLDRE än själva Google… I mitt fall blev det så att jag fick slå upp platsnamnet i en atlas och för att klara av att hitta platsen, behövde jag förstå det där systemet med både siffror och bokstäver som man vanligtvis hittar i ett register i en atlas; s 162 F3, t ex. Det var ju inte så svårt när man fick kläm på det, men i dagens läge kan säkert inte alla skolelever DET, men i stället kan de utan minsta problem hitta en liten stad i västra USA på fem sekunder, alltså snabbare än vad man hittar en nål i en höstack…Google, denna vän i nöden… Monterey är en liten stad som ligger vid Stilla havskusten i Kalifornien, USA. Enligt Google (2016) finns där ca 28 000 invånare, med en befolkningstäthet på 1290 invånare per kvadratkilometer. I min hemstad är vi sjutton invånare per kvadratkilometer och håller till på en yta som är femtiofyra gånger större än den som man delar på i Monterey…

Men skillnaden i yta och befolkningstäthet är inte det viktigaste för mig vid mitt förestående besök i Monterey. Betydligt mer intressant är stadens akvarium, där ett stort antal sjölevande däggdjur och fiskar finns representerade. Med den fantastiska placeringen alldeles vid havet, får man redan innan man går in i byggnaden en maritim känsla. Monterey Bay Aquarium är det tionde största akvariet i sitt slag i världen. De bedriver forskning på plats och har en mängd olika program på gång för att bevara sällsynta arter och deras möjlighet att klara sig i naturliga miljöer. De förklarar sitt arbete och engagemang genom denna video:

Om Monterey Bay Aquarium

Det blir intressant att uppdatera denna bloggpost senare i sommar när jag har varit på plats i Monterey och sett akvariet med egna ögon, men så länge nöjer jag mig med att glädja mig i förväg! Förutom just Monterey, kommer jag att skriva om vanliga turistorter som Miami, San Francisco, Los Angeles och Philadelphia och självfallet även om övriga turistmål som vi passerar på vår resa. Följ min blogg i sommar, där jag delar mina intryck från resan med dig. För mig är bloggen som en form av dagbok, men i efterhand, när jag kommer hem, skriver jag säkert om andra reflektioner jag fått under resan. Håll till godo! 🙂

#Turist i USA, #asaole