I en storstad är det egentligen inte svårt att hitta saker att göra även om vädret inte är vad man hade tänkt sig… Men som turist i en stad man aldrig tidigare besökt, så som det är för mig i Miami, medger jag att det är nedslående att regnet strilar i en envis ström på fönstret, ibland avbrutet av ett ihärdigare spöregn eller en åskskur…

Will Smith med ”The Rain”

Vi visste redan innan vi åkte att det skulle kunna bli regnigt:

 

Med facit i hand visade det sig dock att SMHI:s långtidsprognos inte stämde fullt ut. Den första dagen var en helt fantastiskt solig och fin dag ända fram till kvällskvisten, då ett omfattande åskväder drog in. Jag stod under tak utanför en butik när regnet vräkte ner och människor sprang för att ta skydd under tak. Några lite mer coola personer satt kvar under uteserveringens tak och fikade glatt vidare. Just de personerna intresserade mig… Jag hade för tillfället just ringt upp min amerikanske vän för att berätta för honom hur vår första dag här i landet varit, när första blixten och åsksmällen kom, med all kraft. Alla runt mig där jag stod och jag också förstås, skrek till ”SHIT!!! OOOOOOOOOOO!!!!” och jag ropade i telefonen; ”Är du kvar???!!!” och fick svaret, ”JAG är kvar, men frågan är ju om du är kvar…!!!” följt av ett skratt. Sedan kom nyckeln till de där fortfarande coola personerna på uteserveringen… Tydligen brukar den här typen av åska inte vara mer än en kvart eller en halvtimme och så var det faktiskt också. När jag avslutat telefonsamtalet fördrev jag tiden med att samtala med ett amerikanskt par, som sökt skydd mot regnet under samma tak som jag. Dessa menade att om vi nu var i Florida för första gången så borde vi åka till Orlando för att uppleva Disney World. De blev förvånade när jag förklarade att vi medvetet valt bort detta, för att i stället göra andra saker. Idag på morgonen var det mulet och blåste rejält. I den starka vinden kom vi på att en tur på stranden kunde vara fin!

Belöningen kom direkt i form av ett antal fåglar som fångade fisk med sina artspecifika metoder. Roligast var att se hur pelikanen dök!

En pelikan fångar fisk vid Miami Beach

Många andra mindre fåglar kämpade med att hitta något att äta bland det som spolades upp av vågorna.

Förutom allt äckelpäckel som fanns uppspolat, hittade jag även en ros… Härligt! ❤

Vi har haft ett par fina dagar utan det där regnet…där vi hunnit göra sådant som går väl ihop med utflykter och sol och bad, men idag återkom regnet med besked. Det formligen vräkte ned och gatubrunnarnas kapacitet räckte inte till TROTS att det var öppningar som liknade jättegap under trottoarerna överallt (gallerförsedda, lyckligtvis, annars hade man väl trillat i…). Eftersom jag hade tillgång till ovanstående väderprognos redan hemma i Sverige, hade jag inköpt billigast tänkbara paraplyer på IKEA (räddaren i nöden!!!) och idag använde vi dem… på väg mot Wolfsonian Museum.

Det var en härlig oas för kultursjälar, mitt i hjärtat av det kommersiella South Beach, Miami. För tillfället hade de en väldigt fin utställning om Kuba.

Jag såg många foton och konstblad, främst teckningar eller akvareller, som kunde stämma på Evert Taubes ”Flickan i Havanna”, men jag valde en flicka i mängden, för att hon kändes passande för denna min association medan jag gick genom utställningen.

Den fasta utställningen handlar om formgivning, men också om hur konsten påverkats av sin samtid till exempel vad gäller motiv förstås, men även i uppdragsgivares val eller bortval av specifika konstföremål. Det fanns allt mellan himmel och jord där, från lustiga skåp och maskiner till udda hatthyllor eller stolar… En tamburmajor som lyckligtvis fått plats på museum i stället för i en mörk hall…

Många av inredningsdetaljerna som inte alls var ”konst” passade verkligen in där också, som fikabordet i cafeterian, där jag avnjöt en espresso och gruvade mig för regnet jag snart skulle ut i på nytt…

 

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

http://wp.me/p4uFqc-Ov