Trehundrafjärde åseriet: Turist i USA- Monterey Bay Aquarium, en räddningsplanka för många arter!

Monterey är en liten stad som ligger vid Stilla havskusten i Kalifornien, USA. Enligt Google (2016) finns där ca 28 000 invånare, med en befolkningstäthet på 1290 invånare per kvadratkilometer. I min hemstad är vi sjutton invånare per kvadratkilometer och håller till på en yta som är femtiofyra gånger större än den som man delar på i Monterey…

Kvällsbild från Monterey Bay Aquarium

Men skillnaden i yta och befolkningstäthet är inte det viktigaste för mig vid mitt besök i Monterey. Betydligt mer intressant är stadens akvarium, där ett stort antal sjölevande däggdjur och fiskar finns representerade. Med den fantastiska placeringen alldeles vid havet, får man redan innan man går in i byggnaden en maritim känsla. Monterey Bay Aquarium är det tionde största akvariet i sitt slag i världen. De bedriver forskning på plats och har en mängd olika program på gång för att bevara sällsynta arter och deras möjlighet att klara sig i naturliga miljöer. De förklarar sitt arbete och engagemang genom denna video:

Om Monterey Bay Aquarium

Vi besökte de delar av Akvariet som bedriver forskning och fick förklarat för oss hur man jobbar med havsuttrarna i Monterey Bay. Under rundvandringen stannade vi till vid en utkikspunkt där vi med kikare själva kunde se hur en utter låg och flöt ute i kelpen ett par hundra meter från stranden. Havsuttern är på många sätt ett fascinerande djur, men det som var nytt för mig är att havsuttern för inte så länge sedan varit utrotningshotad, precis som kelpen… Havsuttern trivs i kelpen och den äter kelpens värsta fiende som är en bottenlevande sjöborre, som vanligtvis skulle gå så hårt åt kelpen att den i princip försvinner just där… Eftersom havsuttern äter sjöborren i en lagom mängd har kelpen återkommit i denna del av Stilla havet. Att kelpen finns, har i sin tur lett till att havsuttern kan trivas och föröka sig, visserligen med hjälp ifrån just Monterey Bay Aquarium och de forskare som jobbar där. Under vårt besök såg vi naturligtvis även andra arter och massor av fantastiska akvarier med varierande innehåll, som till exempel maneter eller olika fiskar och skaldjur, men som forskarna själva påpekade, har ju havsuttern den fördelen att den är väldigt gullig… Vi fick dock veta att en havsutter inte alls är så gullig i sättet som den ger sken av… Den har vassa tänder och starka klor och kan mycket väl göra illa en människa.

Havsutter

Havsutter

Upplägget på muséet var intressant för mig. Det fanns VÄLDIGT MÅNGA frivilliga som jobbade där. Överallt fanns människor som tipsade om olika saker att se, som visade vägen till något extra intressant eller som kunnigt och intresseväckande berättade om någon specifik art. Det kändes som att man verkligen gick in för att människor som kom dit skulle få svar på alla sina frågor med maritim anknytning. Förutom alla dessa guider med olika kompetens, fanns också guider som höll i specifika rundvandringar, som man kunde anmäla sig till.

På rundvandringen kom förklaringen till varför utterskötarna klär sig i Darth Vader-kläder… Det hänger samman med att man inte vill att uttrarna ska knyta an till människor. Man vill att de ska kunna släppas ut i frihet och verkligen vara vilda…

Vi lyssnade på tre miniföreläsningar på olika teman. En av dem handlade om vithajen, en handlade om en specifik havsutter, vars liv hade följts i filmform ända sedan just den havsuttern hittades på stranden i Monterey Bay. Slutligen lyssnade vi på en miniföreläsning om den djuphavsforskning som bedrivs i Monterey Bay. De tre föreläsningarna hölls av forskare som jobbar på akvariet och alla tre var väldigt proffsiga i sin framställning av det de ville säga. Detta var en vanlig måndag… Jag är imponerad av att de föreläste ”live” för oss besökare, i stället för att vi fick se en film t ex. De hade film som komplement till föreläsningarna och det möjliggjorde ett högt tempo och ett humoristiskt sätt att berätta, trots att ämnena var seriösa och faktaspäckade. Mycket proffsigt!

Av alla föreläsningarna framgick hur perfekt den här platsen är för forskning om havet, eftersom det går in en djup kanjon in mot stranden i Monterey. Kanjonen kan motsvaras av Grand Canyon, men ligger alltså under havets yta. Man kan forska om sådant som finns på stort djup, utan att åka långt bort ifrån forskningsstationen i Monterey. Spännande!

Maneter

Maneter

Jag kan verkligen varmt rekommendera den här anläggningen! Allting här imponerade. Dessutom, för att lägga till något som kan tyckas vara ovidkommande, så hade man god kvalitet på maten, som inte var dyrare än någon annanstans. Fikat var jättegott och i restaurangen höll personalen koll på att man fick bord och att bordet torkades av…

Till anläggningen åker man från centrala Monterey i en gratistrolley (liten buss…) som hämtar upp alla som vill besöka akvariet. Bussen går i skytteltrafik hela dagarna och man kan hoppa av och på där man själv vill. Det här konceptet kändes genomtänkt på ett sätt som andades ”samarbete” mellan akvariet och lokala myndigheter och affärsidkare i Monterey. Smart!

#Turist i USA, #asaole, #Monterey, #Kalifornien

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

Trehundratredje åseriet: Turist i USA- Muir Woods

 

Golden Gate, San Francisco

Golden Gate, San Francisco

På andra sidan Golden Gate gömmer sig ett antal jätteträd bakom de berg vi skymtar i bildens bakgrund… Det är nationalparken Muir Woods, som lockar hundratusenstals besökare varje år… När man kommer in i skogen hörs förstås alla samtal mellan människor från världens alla hörn, för vi är många där…turister i stort antal, men vi verkar dela en ödmjuk fascination inför skogen, för samtalen som förs är lågmälda och många går ganska långsamt mellan jätteträden i djup beundran.

DSC04668DSC04694

Jag noterar redan i början av parken att man har styrt upp hur vi turister förväntas sköta oss… Det står tydligt och klart att vi inte ska gå av de spänger och gångbroar av trä som finns överallt. Hela den första delen är lättillgänglig även för rullstolsburna eller barnvagnar. Där finns dessutom toaletter och ett fik direkt vid ingången, vilket är en fördel när man har suttit i bilkö ett tag på vägen dit… Är det värt att sitta i bilkö? tänker kanske du… Ja! Det är verkligen en fantastisk park! Träden och miljön i deras närhet ger trots alla människor lugn och ro. Om man vill ha så mycket lugn och ro som möjligt, ska man försöka besöka parken tidigt på morgonen en vardag, men det är intressant och spännande även när man hamnar mitt i den värsta tillströmningen. Parken som har funnits i nästan 100 år, tillkom när en affärsman vid namn William Kent köpte loss den här skogen i syfte att bevara den till eftervärlden. En konservator som också var inblandad i projektet, John Muir, fick ge namn åt parken. En träskulptur av John Muir i naturlig storlek möter besökaren vid ingången.

John Muir

John Muir

Oavsett vilket förhållande till träd man har innan man kommer till parken, kan man nog inte undgå att imponeras av trädens storlek. Vissa av träden växer i grupper, som om de slagit sig samman mot vädrets makter en gång för tvåtusen år sedan. Andra träd sträcker sig i ensamt majestät emot himlen. När vi gått en stund, finns en möjlighet att gå en stig något högre upp i skogen. Man går uppför en backe och ett antal trappsteg och upplever att man nu är ”högt upp” och att det sluttar brant ner på sidan, på ett sätt som gör att man avstår från att gå nära branten. Ändå är man inte ens till ”midjan” på de träd som har sina rötter längst ner i dalen…

DSC04681

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

Trehundraandra åseriet: Turist i USA- Gemenskap för alla i San Francisco?

For racial and economic justice

For racial and economic justice

Ett par dagar i San Francisco har lärt mig mycket om livet, kanske inte nödvändigtvis om mitt eget liv, utan om de livsbetingelser som råder i en storstad. Idag, lördagen den 25 juni 2016 drar firandet av PRIDE igång här i San Francisco. Det märks på en lång rad olika sätt, både genom färgsättningen vid shoppinggallerior och längs gatorna, där flaggor och banderoller med regnbågens alla färger är placerade och genom att många personer som troligtvis tänker fira redan har ”tjuvstartat” och syns på gatorna i diverse olika kostymer. Staden San Francisco förbereder sig också genom att förvarna om trafikändringar, höjda parkeringsavgifter och hur man ska kunna ta sig fram i staden i det förmodade trafikkaos som kommer att uppstå. Det råder på sätt och vis ”partystämning” i varje gathörn, som till exempel när två storvuxna manliga butikskontrollanter med bistra blickar plötsligt skrattande utbrister till alla sina arbetskamrater medan de pekar mot andra sidan gatan:

”Look at that! Oh, maaaaaaan! What are they DOING?!”

Jag följer deras blickar och ser ett manligt par, som dansar bugg till en gatumusikants musik och eftersom de buggar riktigt bra drar de uppmärksamhet från folkmassan däromkring…Butikskontrollanterna återtar värdigheten i yrkesrollen, men i deras ögon glittrar det på ett nytt sätt.

Prideflaggan är hissad i San Francisco

Idén med PRIDE här är att alla ska inkluderas, alla ska få vara med… Det handlar om likaberättigande, existensberättigande och så vidare och årets paroll är ”For racial and economic justice”. Överallt ser jag denna mångfald av människor, i en stad som redan från början är som ett USA i miniatyr. Med sin blandning av kulturer påminner San Francisco om den ”smältdegel” som man ofta refererade till i svenska skolböcker för att beskriva vilka människor som lever i USA. Här finns minoriteter som inbördes är olika stora i förhållande till den totala gruppen, men det är ingen grupp som har lika stor andel av helheten som de spansktalande har i Miami till exempel. Därför blir gatubilden en helt annan här. Man hör många olika språk och möter människor med olika utseende. Ingen grupp är extra framträdande i gatuvimlet. JO… En grupp, med inbördes underavdelningar utmärker sig…

…de som inte har några pengar och ingenstans att bo. Den grupp som utmärker sig är helt klart de människor som inte har något alls. Vi kan hitta många olika ord på ”gruppen” trots att det i stället handlar om en lång rad individer som var och en har olika skäl till att inte passa in, inte höra till, inte vara med i den gemenskap det handlar om på pridebanderollerna. Det framstår som att staden hyser extra många människor som är hemlösa, fattiga och helt utan hopp. Dessa människor är nedgångna fysiskt för att de inte har mat för dagen, men många är också fast i ett drogberoende som yttrar sig olika från person till person.

Poliser på Market Street SFO

Poliser på Market Street SFO

Kärleksbudskapet syns överallt

Kärleksbudskapet syns överallt

Lanternor i pridefärgerna

Lanternor i pridefärgerna

Kommer PRIDE vara för alla? Är alla inkluderade i firandet? Det är en av många frågor jag ställer mig när jag ser den totala misär som många befinner sig i. De lever i samma bubbla som alla dem som dagligen går fram och tillbaka till sina arbetplatser i City. Ändå är det som om de var osynliga för varandra. Häromdagen när jag gick min tidiga morgonpromenad såg jag ett exempel på hur vardagslivet både för de utslagna och för dem som bor och arbetar i deras närhet kan vara. Det som slog mig då var den värme som rådde mellan de hemlösa och affärsidkarna. De allra första kunderna på morgonen när 7-eleven slog upp portarna var några hemlösa uteliggare, som packat ihop sina sovsaker i en prydlig hög och nu skulle köpa sig en mugg kaffe. Affärsinnehavaren småpratade både med mig och med uteliggarna på det sätt man gör när man vill att ens affär ska vara en trevlig plats att handla på. Kanske är det möjligt att pride-festivalen verkligen är inkluderande för alla? Det vore i så fall fantastiskt! Jag önskar San Francisco en härlig och positiv prideparad i jämlikhetens tecken.

Regnbåde och fjäril

 

 

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

Trehundraförsta åseriet: Turist i USA- San Francisco

Vid San Francisco Bay finns en lång rad affärsverksamheter som är direkt knutna till havet och vad det ger. Idag besökte vi en marknad som på många sätt imponerade, både i omfång och kvalitet. Både fisk och skaldjur, köttprodukter, svamp och annat såldes där, liksom vad som växer i trådgårdar och på fält… Det var helt tydligt att det var en slags ”bondens marknad” liknande dem vi har hemma i Sverige. Det  var fascinerande här var hur mycket naturen faktiskt ger här i Kalifornien. Fantastisk frukt och enormt vackra grönsaker, sida vid sida med blommor som vi i bästa fall hittar i blomsterhandeln hemma.DSC04344DSC04342DSC04340DSC04338DSC04335

Som ny i en stad beundrar jag dess miljöer och kan exempelvis förundras över hur olika man löser vanliga problem som hur man får plats med många människor på en liten yta…

I San Francisco har man varit med om en omfattande stadsbrand för drygt hundra år sedan. Det finns en äldre bebyggelse kvar, men många delar av staden är hypermoderna. Som turist faller jag ändå för de äldre stadsdelarnas generösa fasaddekorationer och den stora variation som råder där. Dessutom är det intressant att se hur OLIKA byggnader kan se ut, trots att de står sida vid sida.DSC04357

DSC04359Vi hade planerat att åka i backarna med spårvagnar idag… och först var det en spårvagn, men sedan fick det duga med de kabeldragna bussarna. DSC04162Vi åkte iväg långt bort längs Market Street, eftersom vi ju redan var vid Market Place.Sedan gick vi ur och valde att gå in i ena hörnet av Golden Gate Park för att på det sättet kunna gå en genväg till en korsande gata och åka tillbaka igen. Väl inne i parken såg dottern plötsligt en tvättbjörn som gick i sakta mak där bland träden! Den klättrade upp i ett träd och sedan vidare allt högre upp i grenverket, tills den slutligen var helt dold. Kul ändå att samma dotter som häromdagen såg en alligator i Miami, nu också sett en tvättbjörn i San Francisco!

DSC04173 (2)När vi till slut lyckades hitta en ny buss så åkte vi med den ett bra tag tills den slutligen stannade strax före Golden Gate och vi gick ur en stund för att återta kontrollen över färdvägen…

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

DSC04376DSC04371

DSC04347DSC04368

Trehundrade åseriet: Turist i USA- San Francisco i ottan…

På grund av tidsskillnaden var vi vakna tidigt imorse och eftersom det var fint väder kunde vi lika gärna ta en promenad i grannskapet resonerade vi. I Fisherman’s Wharf där vi befinner oss, är det massor med turister och det märks på affärsinnehavare och andra som bor här, att de är vana att visa folk till rätta. Vi gick inte mer än två kvarter så hittade vi en perfekt plats att fånga Alcatraz på bild. Det var precis nere vid vattnet, så det var många sjöfåglar i närheten också. I vattnet nedanför den gamla hamnen låg ett gäng gubbar och tränade simning, eller vad de nu gjorde… De var i alla fall i vattnet. Jag tänkte på vänner till mig, som oberoende av varandra sagt att vattnet här är ungefär 17 grader. Vem vill simma då? 😉

På samma tur hann vi även få en uppfattning om hur tvära backarna i San Francisco verkligen är… Plötsligt hittade vi en liten restaurang som hette IHOP. Därinne var massor av personer som alla var 70+ och alla åt de frukost av den mer traditionella sorten, amerikanska pannkakor med lönnsirap eller olika äggrätter med bacon… Vi gick in… Det var väldigt trevligt därinne och det enda som stack ut från ordningen var att vi var trettio år yngre än alla de andra… Från menyn valde jag Swedish pancakes…för att det fanns på menyn… Det smakade jättegott! Jag ska aldrig mer klaga på människor som äter köttbullar och potatis när de är på utlandssemester! 🙂

Alcatraz

Alcatraz

Mmmmmmmmmm!

Mmmmmmmm

Uppförsbacke....

Uppförsbacke….

Fågelskådning...

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

Tvåhundranittiosjunde åseriet: Turist i USA- Regn och åska i Miami!

rain-on-window (1)

I en storstad är det egentligen inte svårt att hitta saker att göra även om vädret inte är vad man hade tänkt sig… Men som turist i en stad man aldrig tidigare besökt, så som det är för mig i Miami, medger jag att det är nedslående att regnet strilar i en envis ström på fönstret, ibland avbrutet av ett ihärdigare spöregn eller en åskskur…

Will Smith med ”The Rain”

Vi visste redan innan vi åkte att det skulle kunna bli regnigt:

 

#Väderprognos Miami

#Väderprognos Miami

Med facit i hand visade det sig dock att SMHI:s långtidsprognos inte stämde fullt ut. Den första dagen var en helt fantastiskt solig och fin dag ända fram till kvällskvisten, då ett omfattande åskväder drog in. Jag stod under tak utanför en butik när regnet vräkte ner och människor sprang för att ta skydd under tak. Några lite mer coola personer satt kvar under uteserveringens tak och fikade glatt vidare. Just de personerna intresserade mig… Jag hade för tillfället just ringt upp min amerikanske vän för att berätta för honom hur vår första dag här i landet varit, när första blixten och åsksmällen kom, med all kraft. Alla runt mig där jag stod och jag också förstås, skrek till ”SHIT!!! OOOOOOOOOOO!!!!” och jag ropade i telefonen; ”Är du kvar???!!!” och fick svaret, ”JAG är kvar, men frågan är ju om du är kvar…!!!” följt av ett skratt. Sedan kom nyckeln till de där fortfarande coola personerna på uteserveringen… Tydligen brukar den här typen av åska inte vara mer än en kvart eller en halvtimme och så var det faktiskt också. När jag avslutat telefonsamtalet fördrev jag tiden med att samtala med ett amerikanskt par, som sökt skydd mot regnet under samma tak som jag. Dessa menade att om vi nu var i Florida för första gången så borde vi åka till Orlando för att uppleva Disney World. De blev förvånade när jag förklarade att vi medvetet valt bort detta, för att i stället göra andra saker. Idag på morgonen var det mulet och blåste rejält. I den starka vinden kom vi på att en tur på stranden kunde vara fin!

Vägen ner till stranden

Vägen ner till stranden

Badvakterna i standbyläge

Badvakterna i standbyläge

Stranden i Miami Beach

Stranden i Miami Beach

Belöningen kom direkt i form av ett antal fåglar som fångade fisk med sina artspecifika metoder. Roligast var att se hur pelikanen dök!

En pelikan fångar fisk vid Miami Beach

Många andra mindre fåglar kämpade med att hitta något att äta bland det som spolades upp av vågorna.

Liten fisk som spolats upp på stranden

Liten fisk som spolats upp på stranden

Förutom allt äckelpäckel som fanns uppspolat, hittade jag även en ros… Härligt! ❤

En uppspolad ros på stranden

En uppspolad ros på stranden

Vi har haft ett par fina dagar utan det där regnet…där vi hunnit göra sådant som går väl ihop med utflykter och sol och bad, men idag återkom regnet med besked. Det formligen vräkte ned och gatubrunnarnas kapacitet räckte inte till TROTS att det var öppningar som liknade jättegap under trottoarerna överallt (gallerförsedda, lyckligtvis, annars hade man väl trillat i…). Eftersom jag hade tillgång till ovanstående väderprognos redan hemma i Sverige, hade jag inköpt billigast tänkbara paraplyer på IKEA (räddaren i nöden!!!) och idag använde vi dem… på väg mot Wolfsonian Museum.

Mitchell Wolfson Jr

Mitchell Wolfson Jr

Det var en härlig oas för kultursjälar, mitt i hjärtat av det kommersiella South Beach, Miami. För tillfället hade de en väldigt fin utställning om Kuba.

Plansch från Wolfsonian

Plansch från Wolfsonian

Jag såg många foton och konstblad, främst teckningar eller akvareller, som kunde stämma på Evert Taubes ”Flickan i Havanna”, men jag valde en flicka i mängden, för att hon kändes passande för denna min association medan jag gick genom utställningen.

#Flickan i Havanna

#Flickan i Havanna

Den fasta utställningen handlar om formgivning, men också om hur konsten påverkats av sin samtid till exempel vad gäller motiv förstås, men även i uppdragsgivares val eller bortval av specifika konstföremål. Det fanns allt mellan himmel och jord där, från lustiga skåp och maskiner till udda hatthyllor eller stolar… En tamburmajor som lyckligtvis fått plats på museum i stället för i en mörk hall…

Tamburmajor, Wolfsonian

Tamburmajor, Wolfsonian

Många av inredningsdetaljerna som inte alls var ”konst” passade verkligen in där också, som fikabordet i cafeterian, där jag avnjöt en espresso och gruvade mig för regnet jag snart skulle ut i på nytt…

Mosaikbord på Wolfsonian

Mosaikbord på Wolfsonian

 

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

 

Turist i USA- Musikminnen och Monterey Bay Aquarium

”It was a morning in May, on a beach outside Monterey… She walked alone in the sand, had her shoes in her hand, let her mind go astray… He was a Santa Cruz boy, held his head up with pride and joy. He was riding the surf to where the sea meets the turf and every wave was his toy” (från sången Angelica and Ramone)

Vi var tre tjejer som satt i ett flickrum och spelade kassettband och sjöng med… Det var Björn Skifs som framförde en Secret Service-låt som heter Angelica and Ramone och det var en jättefin sång, tyckte vi… Så som det var på den tiden, hände det ju att man hade spelat in kassettbandet, så att inte riktigt hela låten kom med på första sidan… Musiken tystnade mitt i en låt för att kassettbandet tog slut där… Precis så var det med det kassettband vi brukade lyssna på och sjunga till just den här låten… Vad hände då? Vi sjöng vidare en halv strof utan Björn Skifs…varje gång…för att vi ständigt glömde bort att bandet tog slut just DÄR och för att vi kunde låten så väl att det gick av bara farten att sjunga vidare, utan att fästa avseende vid sådana petitesser som tekniska missöden…

Hursomhelst… Monterey… Redan då, på sjuttiotalet, undrade jag var den platsen låg… Jag kunde inte alla orden i låten, men lärde mig uttala dem genom att sjunga med. Namnen på platser kunde man väl googla, tänker du? Nja… Nu är ju jag lite ÄLDRE än själva Google… I mitt fall blev det så att jag fick slå upp platsnamnet i en atlas och för att klara av att hitta platsen, behövde jag förstå det där systemet med både siffror och bokstäver som man vanligtvis hittar i ett register i en atlas;  s 162 F3, t ex. Det var ju inte så svårt när man fick kläm på det, men i dagens läge kan säkert inte alla skolelever DET, men i stället kan de utan minsta problem hitta en liten stad i västra USA på fem sekunder, alltså snabbare än vad man hittar en nål i en höstack…Google, denna vän i nöden… Monterey är en liten stad som ligger vid Stilla havskusten i Kalifornien, USA. Enligt Google (2016) finns där ca 28 000 invånare, med en befolkningstäthet på 1290 invånare per kvadratkilometer. I min hemstad är vi sjutton invånare per kvadratkilometer och håller till på en yta som är femtiofyra gånger större än den som man delar på i Monterey…

Kvällsbild från Monterey Bay Aquarium

Men skillnaden i yta och befolkningstäthet är inte det viktigaste för mig vid mitt förestående besök i Monterey. Betydligt mer intressant är stadens akvarium, där ett stort antal sjölevande däggdjur och fiskar finns representerade. Med den fantastiska placeringen alldeles vid havet, får man redan innan man går in i byggnaden en maritim känsla. Monterey Bay Aquarium är det tionde största akvariet i sitt slag i världen. De bedriver forskning på plats och har en mängd olika program på gång för att bevara sällsynta arter och deras möjlighet att klara sig i naturliga miljöer. De förklarar sitt arbete och engagemang genom denna video:

Om Monterey Bay Aquarium

Det blir intressant att uppdatera denna bloggpost senare i sommar när jag har varit på plats i Monterey och sett akvariet med egna ögon, men så länge nöjer jag mig med att glädja mig i förväg! Förutom just Monterey, kommer jag att skriva om vanliga turistorter som Miami, San Francisco, Los Angeles och Philadelphia och självfallet även om övriga turistmål som vi passerar på vår resa. Följ min blogg i sommar, där jag delar mina intryck från resan med dig. För mig är bloggen som en form av dagbok, men i efterhand, när jag kommer hem, skriver jag säkert om andra reflektioner jag fått under resan. Håll till godo! 🙂

#Turist i USA, #asaole