Trehundraandra åseriet: Turist i USA- Gemenskap för alla i San Francisco?

For racial and economic justice

For racial and economic justice

Ett par dagar i San Francisco har lärt mig mycket om livet, kanske inte nödvändigtvis om mitt eget liv, utan om de livsbetingelser som råder i en storstad. Idag, lördagen den 25 juni 2016 drar firandet av PRIDE igång här i San Francisco. Det märks på en lång rad olika sätt, både genom färgsättningen vid shoppinggallerior och längs gatorna, där flaggor och banderoller med regnbågens alla färger är placerade och genom att många personer som troligtvis tänker fira redan har ”tjuvstartat” och syns på gatorna i diverse olika kostymer. Staden San Francisco förbereder sig också genom att förvarna om trafikändringar, höjda parkeringsavgifter och hur man ska kunna ta sig fram i staden i det förmodade trafikkaos som kommer att uppstå. Det råder på sätt och vis ”partystämning” i varje gathörn, som till exempel när två storvuxna manliga butikskontrollanter med bistra blickar plötsligt skrattande utbrister till alla sina arbetskamrater medan de pekar mot andra sidan gatan:

”Look at that! Oh, maaaaaaan! What are they DOING?!”

Jag följer deras blickar och ser ett manligt par, som dansar bugg till en gatumusikants musik och eftersom de buggar riktigt bra drar de uppmärksamhet från folkmassan däromkring…Butikskontrollanterna återtar värdigheten i yrkesrollen, men i deras ögon glittrar det på ett nytt sätt.

Prideflaggan är hissad i San Francisco

Idén med PRIDE här är att alla ska inkluderas, alla ska få vara med… Det handlar om likaberättigande, existensberättigande och så vidare och årets paroll är ”For racial and economic justice”. Överallt ser jag denna mångfald av människor, i en stad som redan från början är som ett USA i miniatyr. Med sin blandning av kulturer påminner San Francisco om den ”smältdegel” som man ofta refererade till i svenska skolböcker för att beskriva vilka människor som lever i USA. Här finns minoriteter som inbördes är olika stora i förhållande till den totala gruppen, men det är ingen grupp som har lika stor andel av helheten som de spansktalande har i Miami till exempel. Därför blir gatubilden en helt annan här. Man hör många olika språk och möter människor med olika utseende. Ingen grupp är extra framträdande i gatuvimlet. JO… En grupp, med inbördes underavdelningar utmärker sig…

…de som inte har några pengar och ingenstans att bo. Den grupp som utmärker sig är helt klart de människor som inte har något alls. Vi kan hitta många olika ord på ”gruppen” trots att det i stället handlar om en lång rad individer som var och en har olika skäl till att inte passa in, inte höra till, inte vara med i den gemenskap det handlar om på pridebanderollerna. Det framstår som att staden hyser extra många människor som är hemlösa, fattiga och helt utan hopp. Dessa människor är nedgångna fysiskt för att de inte har mat för dagen, men många är också fast i ett drogberoende som yttrar sig olika från person till person.

Poliser på Market Street SFO

Poliser på Market Street SFO

Kärleksbudskapet syns överallt

Kärleksbudskapet syns överallt

Lanternor i pridefärgerna

Lanternor i pridefärgerna

Kommer PRIDE vara för alla? Är alla inkluderade i firandet? Det är en av många frågor jag ställer mig när jag ser den totala misär som många befinner sig i. De lever i samma bubbla som alla dem som dagligen går fram och tillbaka till sina arbetplatser i City. Ändå är det som om de var osynliga för varandra. Häromdagen när jag gick min tidiga morgonpromenad såg jag ett exempel på hur vardagslivet både för de utslagna och för dem som bor och arbetar i deras närhet kan vara. Det som slog mig då var den värme som rådde mellan de hemlösa och affärsidkarna. De allra första kunderna på morgonen när 7-eleven slog upp portarna var några hemlösa uteliggare, som packat ihop sina sovsaker i en prydlig hög och nu skulle köpa sig en mugg kaffe. Affärsinnehavaren småpratade både med mig och med uteliggarna på det sätt man gör när man vill att ens affär ska vara en trevlig plats att handla på. Kanske är det möjligt att pride-festivalen verkligen är inkluderande för alla? Det vore i så fall fantastiskt! Jag önskar San Francisco en härlig och positiv prideparad i jämlikhetens tecken.

Regnbåde och fjäril

 

 

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

http://wp.me/p4uFqc-Ov

Fyrtiotredje åseriet- PRIDE and PREJUDICE

För länge sedan skrev Jane Austen boken ”Pride and Prejudice” och om den skulle man kunna skriva både långt och länge, men idag tänkte jag faktiskt bara låna titeln, för min text handlar om just ”stolthet och fördom”… Det senaste året har jag känt alltmer vanmakt kring världsläget. Jag funderar ofta på vad det beror på att mänskligheten fortsätter att kriga och strida trots att civila drabbas i så stor omfattning. Är det främst en fråga om stolthet? Eller är det en fördom att tänka så?
Medan många svenskar kan unna sig lyxen att förverkliga sig själva, hålla sig i trim på gymmet, ägna sig åt en meningsfull fritidsaktivitet eller köpa ännu en pryl som man ”inte kan klara sig utan”, kan tillvaron för en medmänniska någon annanstans på jorden präglas av en ständig kamp för överlevnad, där vatten och mat och tak över huvudet inte är självklart och där man riskerar att ens barn drabbas av ett bombanfall när de gungar och har roligt med sina kompisar. När man kommer upp ifrån skyddsrummet efter den senaste bombattacken och inser att ens hem är en grushög och inget går att rädda, så är det mänskligt att uttrycka både sin sorg, vanmakt och frustration.


Av naturliga skäl får jag som lärare ofta ta del av elevernas berättelser, i samband med att de tränar sig på att uttrycka sig på svenska. Gradvis medan vi lär känna varandra, blir de mer och mer öppna med sina tidigare upplevelser och den värld jag möter genom elevernas berättelser är inte en god värld. Många av mina elever har ett förflutet i olika krigsdrabbade områden världen över eller kommer ifrån länder där de förföljs eller lever i ständig rädsla för sin egen och familjens säkerhet av andra skäl. Tiden i hemlandet beskrivs ofta som en vardag med omfattande och systematiskt våld där civila drabbas hårt. Inte sällan har man förlorat en eller flera familjemedlemmar i krigshändelser av olika slag. Någon kommer som helt ensam till Sverige, efter att hela familjen utplånats i ett attentat i hemlandet. Många berättelser handlar om rädsla, övergrepp, rättslöshet och vanmakt eller om en vikande tro på den egna förmågan att påverka situationen till det bättre. I stor utsträckning präglas berättelserna även av frustration över att de styrande parterna i landet inte kan välja den fredliga vägen och i samförstånd bygga en hållbar framtid.
Kränkning av individens frihet kan ofta vara inbyggda i systemet i ett land, t ex att män och kvinnor inte har samma värde eller att man inte själv kan avgöra OM man vill tillhöra en religion och i så fall VILKEN religion. Vidare kan religionstillhörigheten ge andra konsekvenser som leder till ett liv som i stor omfattning är förutbestämt. Den relativa frihet en ung människa i Sverige kan känna, tar sin utgångspunkt i en lagstiftning där det är den enskilde själv som fattar beslut i många viktiga och livsavgörande frågor. Att ha de MÖJLIGHETER vi har är inte självklart i alla länder, eftersom synen på vad den enskilde ska kunna påverka skiljer sig från land till land. Vill jag, trots att jag inte är rik som ett troll, studera? Vill jag gifta mig? Med vem vill jag gifta mig? Med en person av motsatt kön eller en person av samma kön som jag själv? Vill jag flytta till en annan stad eller kanske till ett annat land? Vill jag som vuxen leva ensam? Vill jag behålla mitt barn eller genomgå abort?
Fördomar är subtila. Vi gör som vi alltid har gjort om vi inte tar en stund till eftertanke och reflektion. Att tillhöra en minoritet är möjligt i Sverige, oavsett om det rör sig om religiös tillhörighet, etnicitet eller könstillhörighet eller sexuell läggning. När PRIDEVECKAN är slut, så återstår femtioen veckor med en rimlig chans att må bra i Sverige, men vore det i ett annat land än Sverige, skulle du behöva fly för ditt liv.

Jag har besökt FN-skrapan i New York och när man är därinne så VILL man att FN ska ha möjlighet att påverka och få slut på våldet och kränkningarna. Där känner man att det är många som har en konstruktiv inställning till världsläget. Men det tar tid att samarbeta på fredlig väg. Ibland är tiden dyrbar för den enskilda människans överlevnad. FN måste få större möjligheter att hjälpa människor i utsatta konflikthärdar världen över. De måste även få större möjlighet att stötta ambitionen att utbilda barn och ungdomar. Med kunskap kommer förhoppningsvis fler fredliga lösningar på världens omfattande problem att samexistera. Det finns mycket att göra både i Sverige och på det globala området för att stärka människors rätt. Krig är inte lösningen. Med varje krigshandling tar vi ett steg tillbaka.