Fyrtiotredje åseriet- PRIDE and PREJUDICE

För länge sedan skrev Jane Austen boken ”Pride and Prejudice” och om den skulle man kunna skriva både långt och länge, men idag tänkte jag faktiskt bara låna titeln, för min text handlar om just ”stolthet och fördom”… Det senaste året har jag känt alltmer vanmakt kring världsläget. Jag funderar ofta på vad det beror på att mänskligheten fortsätter att kriga och strida trots att civila drabbas i så stor omfattning. Är det främst en fråga om stolthet? Eller är det en fördom att tänka så?
Medan många svenskar kan unna sig lyxen att förverkliga sig själva, hålla sig i trim på gymmet, ägna sig åt en meningsfull fritidsaktivitet eller köpa ännu en pryl som man ”inte kan klara sig utan”, kan tillvaron för en medmänniska någon annanstans på jorden präglas av en ständig kamp för överlevnad, där vatten och mat och tak över huvudet inte är självklart och där man riskerar att ens barn drabbas av ett bombanfall när de gungar och har roligt med sina kompisar. När man kommer upp ifrån skyddsrummet efter den senaste bombattacken och inser att ens hem är en grushög och inget går att rädda, så är det mänskligt att uttrycka både sin sorg, vanmakt och frustration.


Av naturliga skäl får jag som lärare ofta ta del av elevernas berättelser, i samband med att de tränar sig på att uttrycka sig på svenska. Gradvis medan vi lär känna varandra, blir de mer och mer öppna med sina tidigare upplevelser och den värld jag möter genom elevernas berättelser är inte en god värld. Många av mina elever har ett förflutet i olika krigsdrabbade områden världen över eller kommer ifrån länder där de förföljs eller lever i ständig rädsla för sin egen och familjens säkerhet av andra skäl. Tiden i hemlandet beskrivs ofta som en vardag med omfattande och systematiskt våld där civila drabbas hårt. Inte sällan har man förlorat en eller flera familjemedlemmar i krigshändelser av olika slag. Någon kommer som helt ensam till Sverige, efter att hela familjen utplånats i ett attentat i hemlandet. Många berättelser handlar om rädsla, övergrepp, rättslöshet och vanmakt eller om en vikande tro på den egna förmågan att påverka situationen till det bättre. I stor utsträckning präglas berättelserna även av frustration över att de styrande parterna i landet inte kan välja den fredliga vägen och i samförstånd bygga en hållbar framtid.
Kränkning av individens frihet kan ofta vara inbyggda i systemet i ett land, t ex att män och kvinnor inte har samma värde eller att man inte själv kan avgöra OM man vill tillhöra en religion och i så fall VILKEN religion. Vidare kan religionstillhörigheten ge andra konsekvenser som leder till ett liv som i stor omfattning är förutbestämt. Den relativa frihet en ung människa i Sverige kan känna, tar sin utgångspunkt i en lagstiftning där det är den enskilde själv som fattar beslut i många viktiga och livsavgörande frågor. Att ha de MÖJLIGHETER vi har är inte självklart i alla länder, eftersom synen på vad den enskilde ska kunna påverka skiljer sig från land till land. Vill jag, trots att jag inte är rik som ett troll, studera? Vill jag gifta mig? Med vem vill jag gifta mig? Med en person av motsatt kön eller en person av samma kön som jag själv? Vill jag flytta till en annan stad eller kanske till ett annat land? Vill jag som vuxen leva ensam? Vill jag behålla mitt barn eller genomgå abort?
Fördomar är subtila. Vi gör som vi alltid har gjort om vi inte tar en stund till eftertanke och reflektion. Att tillhöra en minoritet är möjligt i Sverige, oavsett om det rör sig om religiös tillhörighet, etnicitet eller könstillhörighet eller sexuell läggning. När PRIDEVECKAN är slut, så återstår femtioen veckor med en rimlig chans att må bra i Sverige, men vore det i ett annat land än Sverige, skulle du behöva fly för ditt liv.

Jag har besökt FN-skrapan i New York och när man är därinne så VILL man att FN ska ha möjlighet att påverka och få slut på våldet och kränkningarna. Där känner man att det är många som har en konstruktiv inställning till världsläget. Men det tar tid att samarbeta på fredlig väg. Ibland är tiden dyrbar för den enskilda människans överlevnad. FN måste få större möjligheter att hjälpa människor i utsatta konflikthärdar världen över. De måste även få större möjlighet att stötta ambitionen att utbilda barn och ungdomar. Med kunskap kommer förhoppningsvis fler fredliga lösningar på världens omfattande problem att samexistera. Det finns mycket att göra både i Sverige och på det globala området för att stärka människors rätt. Krig är inte lösningen. Med varje krigshandling tar vi ett steg tillbaka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.