Fyrtiofjärde åseriet- Hästfår, Vattuman, eller bara allmänt skeptisk?

Hästfåret_OLÅ

Hästens år slutade den 8/2 1967, och då tog Fårets år vid.

Jag är född kl. 01.52 den 9/2 1967, alltså mitt i natten…och känner igen mig som ett mycket typiskt exempel av arten ”hästfår”…

Skulle jag hellre vilja kategorisera mig själv med hjälp av astrologi, så är jag Vattuman…

I astrologiska beskrivningar känner jag mig också typisk när jag läser om Vattumannen, så då är jag alltså en hästfårsvattuman… Både de kinesiska tankarna och den västerländska astrologin är mycket gamla. Men kan man tro på att de stämmer?

Eller ska man kanske tro på ödet?

Eller känns det eventuellt säkrare att lita helt på slumpen?

 Många tror på Gud i någon form, och andra hävdar att Gud inte finns.

Någon tror på många gudar och någon annan tror på en högre makt, men inte nödvändigtvis i form av en gud…

Ytterligare någon är skeptisk i största allmänhet och vill inte tillskriva sig någon speciell tro…

Den som inte tror alls, kanske i stället söker förklaringar i naturvetenskapen och grundar sin livsåskådning på empiriska faktauppgifter…

Det fina med landet Sverige är att man kan avgöra alldeles själv!

Både åsiktsfriheten och religionsfriheten är väldigt viktiga för mig. Jag tillåter mig själv att lyssna på andras uppfattningar och livsåskådning och kan ärligt säga att jag hoppar från tuva till tuva i fråga om tron på något högre i någon form… Jag läser morgontidningens horoskop varje dag och tycker att det stämmer…  Men även om jag alltså kan känna mig mycket typisk som hästfårsvattuman, så kanske detta är ren inbillning. Även om jag tror att det var ödet som förde mig samman med min man, så är det kanske också inbillning. Även om jag menar att jag fick hjälp av Gud vid ett särskilt tillfälle då jag sjöng på en begravning, så kanske också det är min egen inbillning som spelar mig ett spratt. Även om jag upplever att mina drömmar om natten är så tydliga att det känns som om jag lever i en parallell värld, så är det kanske min egen hjärna som spelar mig ett spratt? Med Hasse Alfredssons Pastor Jansson-sketch i minnet, så kan man ju till och med tro på Robert Lind i Kramfors om man vill, för livet är ju ”tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något”

 Värdegrunden, religiös eller ickereligiös,  

utgör direkt eller indirekt källan till konflikter och krig över hela världen. 

Den dag då vi alla respekterar varandras val av livsåskådning

utan att försöka pådyvla andra den egna,

har mänskligheten vunnit.  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.