One hundred and thirtieth åsic- Winter break or Christmas Holiday?

I wonder what words we use now, compared to what we used to? Being a member of a Christian Society would mean that we remember Christmas as the Day when Jesus was born. But being a member of a secularised society means being careful with religious connections of any kind, at least when being a teacher. So… we might say Winter Break instead of Christmas Holiday… In Sweden I’d say most of us still say Christmas Holiday, ”jullov”, although not all of us would cherish the memory of Jesus. I suppose some children grow up innocently thinking that we celebrate Christmas because Santa comes…?

julklappar.jpg (450×447)

Easter… we celebrate Easter because we need an excuse to eat eggs and have fun searching for candy in an egg hunt? I noticed last spring that instead of calling our typical Easter flowers ”Easter lilies” they had a new more neutral name; ”Spring lilies” and I suspect the reason why was that they wanted to be able to sell those flowers to ANYONE, not just the people who celebrate Easter… How clever!!!

slider_minipasklilja.jpg (540×250)

Whatever we DO believe  in, we risk to forget the reason. If we don’t communicate with our kids and remind them of reasons for our traditions or holidays, then they will grow up not knowing. But, having said that, I still think respect is a beautiful word in our vocabulary. If I teach a group of students, I’m not supposed to promote any religion in particular. So how would I then share the Swedish way of celebrating Christmas, without hurting people who have another belief? How can I possibly not at all show my own belief? Do I need to be a non believing person in order to be trustworthy? I don’t think so. I think I need to communicate the official Swedish viewpoint at the same time as I can be true to myself by not negotiating with my own belief. SO… If I meet people of different beliefs at work, I tend to be the ”cushion” in between different viewpoints. I try very hard to tell my students that whatever you believe you are free to do so, since Sweden is a society where there is no longer a state religion. You can choose for yourself to believe or not and if you believe, it’s up to you whether you’re a Buddhist or a Moslem or if your God is Jahve. And when you neighbout has another belief than you do, then just leave your neighbour in peace. You, yourself, have the same opportunity to choose, don’t you? I think the very choice to decide for oneself, is one of the best laws here in Sweden.

person-facing-career-paths.jpg (364×238)

Fyrtiofjärde åseriet- Hästfår, Vattuman, eller bara allmänt skeptisk?

Hästfåret_OLÅ

Hästens år slutade den 8/2 1967, och då tog Fårets år vid.

Jag är född kl. 01.52 den 9/2 1967, alltså mitt i natten…och känner igen mig som ett mycket typiskt exempel av arten ”hästfår”…

Skulle jag hellre vilja kategorisera mig själv med hjälp av astrologi, så är jag Vattuman…

I astrologiska beskrivningar känner jag mig också typisk när jag läser om Vattumannen, så då är jag alltså en hästfårsvattuman… Både de kinesiska tankarna och den västerländska astrologin är mycket gamla. Men kan man tro på att de stämmer?

Eller ska man kanske tro på ödet?

Eller känns det eventuellt säkrare att lita helt på slumpen?

 Många tror på Gud i någon form, och andra hävdar att Gud inte finns.

Någon tror på många gudar och någon annan tror på en högre makt, men inte nödvändigtvis i form av en gud…

Ytterligare någon är skeptisk i största allmänhet och vill inte tillskriva sig någon speciell tro…

Den som inte tror alls, kanske i stället söker förklaringar i naturvetenskapen och grundar sin livsåskådning på empiriska faktauppgifter…

Det fina med landet Sverige är att man kan avgöra alldeles själv!

Både åsiktsfriheten och religionsfriheten är väldigt viktiga för mig. Jag tillåter mig själv att lyssna på andras uppfattningar och livsåskådning och kan ärligt säga att jag hoppar från tuva till tuva i fråga om tron på något högre i någon form… Jag läser morgontidningens horoskop varje dag och tycker att det stämmer…  Men även om jag alltså kan känna mig mycket typisk som hästfårsvattuman, så kanske detta är ren inbillning. Även om jag tror att det var ödet som förde mig samman med min man, så är det kanske också inbillning. Även om jag menar att jag fick hjälp av Gud vid ett särskilt tillfälle då jag sjöng på en begravning, så kanske också det är min egen inbillning som spelar mig ett spratt. Även om jag upplever att mina drömmar om natten är så tydliga att det känns som om jag lever i en parallell värld, så är det kanske min egen hjärna som spelar mig ett spratt? Med Hasse Alfredssons Pastor Jansson-sketch i minnet, så kan man ju till och med tro på Robert Lind i Kramfors om man vill, för livet är ju ”tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något”

 Värdegrunden, religiös eller ickereligiös,  

utgör direkt eller indirekt källan till konflikter och krig över hela världen. 

Den dag då vi alla respekterar varandras val av livsåskådning

utan att försöka pådyvla andra den egna,

har mänskligheten vunnit.