juni 22, 2016 av asaole

Tvåhundranittioåttonde åseriet: Turist i USA- Miami- Sinnena samlar sommarminnen för vintern!

Vart man går här i Miami så hör man spanska talas och eftersom jag har läst franska men inte spanska, så blir det spännande att anstränga sig att försöka förstå ”ändå”… Det är väldigt intressant för mig som språklärare att göra den där ansträngningen! I allmänhet har jag hittills kunnat förstå samtalsämnen och ibland hela konversationer, men jag skulle inte kunna yttra speciellt mycket på spanska tyvärr. Vad som ändå blev så övertydligt var hur stor andel av människorna här som verkligen talar spanska. Var och varannan, nämligen! Vissa av de restauranger vi har besökt ägs av kubaner i exil och har helt spansktalande personal. De yngre som talar en brytningsfri engelska kan tänkas vara andra generationens invandrare. Många av de äldre har säkert i stor utsträckning lyckats klara sig utan att lära sig engelska, eftersom hela stadsdelar här i Miami till övervägande del bebos av spansktalande. Kommer man in i en butik eller till en restaurang så hälsas man på båda språken, ungefär som man blir om man är i de tvåspråkiga delarna av Canada (säger de som varit där). Ur högtalare i både butiker och restauranger på hela South Beach spelas musik där man sjunger på spanska. Det är sällan man hör engelska. Jag tycker att latinorytmer är härligt och skulle gärna dansa med om jag bara kunde! Vilken tur att The Wolfsonian Museum har en danskurs på golvet i entréhallen! 🙂

Danskurs i skriftlig form

Under ett besök i Little Havana fylldes mina sinnen på ett ytterst oväntat sätt för min egen del! Doften av cigarr och smaken av kubanskt kaffe, parat med åsynen av en bild av Ernest Hemingway på en vägg i cigarrbutiken! Till Key West valde vi att inte åka denna gång… men innan jag for hit läste jag ”Och solen har sin gång” för att få ett exempel på Hemingways isbergsteknik… Kul att hitta honom, även om det var en reproduktion på en vägg…

Cigarrtillverkning i Little Havana, Miami

Bild av Ernest Hemingway

I kvarteret fanns även den så kallade dominoparken där de äldre kubanerna brukar samlas för att prata politik, under täckmanteln av ett parti domino.

Dominoparken

Ett annat sinne som ständigt är uppkopplat i Miami är smaksinnet och för den delen även luktsinnet. Det finns ett helt otroligt utbud av maträtter och ändå är det enkelheten jag till slut faller för. Även om jag gärna provar både det ena och det andra, så måste jag ibland ”vila mig” i bekanta smaker som ställer allting på noll igen. Så är det till exempel med ägg och spenat med lite frukt till. Att det är fräscht och gott är en nödvändighet om man ska klara sig i längden som turist.

Scrambled eggs

Platser i Miami som jag inte har besökt denna gång, men gärna kommer åter för att upptäcka är Coral Gables och Coconut Grove. Men det är ju härligt att jag har en anledning att komma tillbaka nu när det snart är dags att dra vidare mot Kalifornien. Mitt finaste minne från Miami är när jag en lång stund låg och flöt i Atlanten i den gassande solen. Hela den stunden njöt jag till fullo av nuet och därför vet jag att jag mitt i vintern kommer att kunna återkalla känslan från den stunden…och hämta energi i minnet.

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

juni 22, 2016 av asaole

Tvåhundranittiosjunde åseriet: Turist i USA- Regn och åska i Miami!

I en storstad är det egentligen inte svårt att hitta saker att göra även om vädret inte är vad man hade tänkt sig… Men som turist i en stad man aldrig tidigare besökt, så som det är för mig i Miami, medger jag att det är nedslående att regnet strilar i en envis ström på fönstret, ibland avbrutet av ett ihärdigare spöregn eller en åskskur…

Will Smith med ”The Rain”

Vi visste redan innan vi åkte att det skulle kunna bli regnigt:

#Väderprognos Miami

Med facit i hand visade det sig dock att SMHI:s långtidsprognos inte stämde fullt ut. Den första dagen var en helt fantastiskt solig och fin dag ända fram till kvällskvisten, då ett omfattande åskväder drog in. Jag stod under tak utanför en butik när regnet vräkte ner och människor sprang för att ta skydd under tak. Några lite mer coola personer satt kvar under uteserveringens tak och fikade glatt vidare. Just de personerna intresserade mig… Jag hade för tillfället just ringt upp min amerikanske vän för att berätta för honom hur vår första dag här i landet varit, när första blixten och åsksmällen kom, med all kraft. Alla runt mig där jag stod och jag också förstås, skrek till ”SHIT!!! OOOOOOOOOOO!!!!” och jag ropade i telefonen; ”Är du kvar???!!!” och fick svaret, ”JAG är kvar, men frågan är ju om du är kvar…!!!” följt av ett skratt. Sedan kom nyckeln till de där fortfarande coola personerna på uteserveringen… Tydligen brukar den här typen av åska inte vara mer än en kvart eller en halvtimme och så var det faktiskt också. När jag avslutat telefonsamtalet fördrev jag tiden med att samtala med ett amerikanskt par, som sökt skydd mot regnet under samma tak som jag. Dessa menade att om vi nu var i Florida för första gången så borde vi åka till Orlando för att uppleva Disney World. De blev förvånade när jag förklarade att vi medvetet valt bort detta, för att i stället göra andra saker. Idag på morgonen var det mulet och blåste rejält. I den starka vinden kom vi på att en tur på stranden kunde vara fin!

Vägen ner till stranden

Badvakterna i standbyläge

Stranden i Miami Beach

Belöningen kom direkt i form av ett antal fåglar som fångade fisk med sina artspecifika metoder. Roligast var att se hur pelikanen dök!

En pelikan fångar fisk vid Miami Beach

Många andra mindre fåglar kämpade med att hitta något att äta bland det som spolades upp av vågorna.

Liten fisk som spolats upp på stranden

Förutom allt äckelpäckel som fanns uppspolat, hittade jag även en ros… Härligt! ❤

En uppspolad ros på stranden

Vi har haft ett par fina dagar utan det där regnet…där vi hunnit göra sådant som går väl ihop med utflykter och sol och bad, men idag återkom regnet med besked. Det formligen vräkte ned och gatubrunnarnas kapacitet räckte inte till TROTS att det var öppningar som liknade jättegap under trottoarerna överallt (gallerförsedda, lyckligtvis, annars hade man väl trillat i…). Eftersom jag hade tillgång till ovanstående väderprognos redan hemma i Sverige, hade jag inköpt billigast tänkbara paraplyer på IKEA (räddaren i nöden!!!) och idag använde vi dem… på väg mot Wolfsonian Museum.

Mitchell Wolfson Jr

Det var en härlig oas för kultursjälar, mitt i hjärtat av det kommersiella South Beach, Miami. För tillfället hade de en väldigt fin utställning om Kuba.

Plansch från Wolfsonian

Jag såg många foton och konstblad, främst teckningar eller akvareller, som kunde stämma på Evert Taubes ”Flickan i Havanna”, men jag valde en flicka i mängden, för att hon kändes passande för denna min association medan jag gick genom utställningen.

#Flickan i Havanna

Den fasta utställningen handlar om formgivning, men också om hur konsten påverkats av sin samtid till exempel vad gäller motiv förstås, men även i uppdragsgivares val eller bortval av specifika konstföremål. Det fanns allt mellan himmel och jord där, från lustiga skåp och maskiner till udda hatthyllor eller stolar… En tamburmajor som lyckligtvis fått plats på museum i stället för i en mörk hall…

Tamburmajor, Wolfsonian

Många av inredningsdetaljerna som inte alls var ”konst” passade verkligen in där också, som fikabordet i cafeterian, där jag avnjöt en espresso och gruvade mig för regnet jag snart skulle ut i på nytt…

Mosaikbord på Wolfsonian

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

juni 21, 2016 av asaole

Tvåhundranittiosjätte åseriet- Turist i USA- Miami Beach, sol, bad och flip-flops i massor!

Vart man går på Miami Beach ser man lättklädda människor i allsköns kreationer. Det finns ingen dress code, men ändå är den där, på ett sublimt sätt under ytan… För män gäller att man bör vara vältränad och gärna visa upp sin tatuerade överkropp och för kvinnor är det välsittande baddräkter eller minimala bikinis som gäller i första hand. Man bör helst ha en bikini från något av de stora märkena, gå omkring i ett par flip-flops av märket Havaianas och helst ska man ju också ha solglasögon som alla andra kan beundra och känna igen på både modellen och det exklusiva märket…

Sällan har jag befunnit mig på ett mer märkescentrerat ställe… Allt går ut på märken och produktplaceringar. De sportbilar och eleganta nypolerade större stadsjeeepar som cruisar runt har förare som gillar housemusik eller R&B och gärna spelar för alla oss andra…

Men bortsett från allt detta exklusiva som är ovant för mig, är det inte så mycket som skiljer Miami Beach ifrån andra turistställen i Europa. Det finns turistfällor i varje gsathörn och krogarna har inkastare som delar ut flygblad. På stränderna ropar de visserligen inte det klassiska ”Fanta Cola Bira” …utan en mer sofistikerad blandning, ”Margaritha, Pina Colada, Mojito”…men idén är densamma, att få turisterna att handla…

På kvällstid övergår modet till att omfattas av turister som bytt om till kvällen och ett stort antal ”locals” som fortfarande iklädda bikinis går raka spåret från stranden till krogen där dagen övergår i natt. Redan på eftermiddagen övergår strandlivet i krogliv och vissa krogar har öppet dygnet runt. Som en naturlig följd av det ser man många människor som inte mår så bra. För egen del hoppas jag att det blir rätt person som vinner presidentvalet…

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

http://wp.me/p4uFqc-Ov

juni 20, 2016 av asaole

Tvåhundranittiofemte åseriet- Turist i USA- Everglades: Toby är ingen prins!

Att åka in i Everglades påminde litegrann om att befinna sig i de låglänta delarna av de svenska fjällen, med den skillnaden att man inte hade de vackra fjälltopparna i fjärran att vila ögonen på. I stället var det sawgrass såggräs, så långt ögat nådde. Jag hade fått uppfattningen att det skulle lukta av vattnet, att man skulle känna det som att man åkte omkring i ett avloppsdike ungefär, men trots att det verkligen var vatten och gräs eller vass i alla riktningar, kändes inte någon unken lukt därifrån. Det är det som är poängen med såggräset förstod jag senare. Det är som ett reningsverk för Everglades.

#everglades

Men plötsligt skrek min dotter till och pekade in i ett buskage. Guiden stannade svävaren och slog av motorn och bekräftade att det var en alligator där. Det blir säkert ett minne för livet för dottern att hon faktiskt lyckades se en, trots att informationen inför turen var att vi nog troligtvis inte skulle få syn på någon, eftersom det dels hade varit väldigt varmt i veckor, dels var deras parningsperiod just nu…

Alligatorspaning i Everglades

Förra gången hela familjen besökte USA var vi på ett ZOO i New Jersey där de hade fantastiskt många djur som vi normalt inte hittar i svenska djurparker. I en del av parken fanns även ett akvarium där man kunde se just alligatorer, ormar och andra reptiler. Jag har stor respekt för reptiler (läs: är rädd för…), men ville inte att mina barn skulle märka det, så vi gick alla in i byggnaden med akvariet. Barnen och andra vuxna i vårt sällskap gick längre in, till ormarna och alligatorerna, medan jag stannade innanför dörren där det fanns en display med modeller av vissa av djuren. Längst till höger i displayen satt en padda som var kanske 25cm hög. Den hade vackert mönstrad rygg och var kanske av keramik eller något och WOAW….SHIT!!!! Den hoppade…. En mikrosekund senare stod jag i solgasset på gårdsplanen utanför och skakade, trots den fuktiga värmen och solgasset.

Igår när alligatorturen var över erbjöds vi en show där alligatorerna enligt uppgift skulle brottas med sin ägare… Det hela var ett jippo redan från början, så OK… Jag hade ändå inte tänkt klappa djuren, så när vi uppmanades att gå högre upp på läktaren kändes det helt OK för mig 🙂

#alligatorshow i Everglades

Plötsligt plockar showmannen upp en enorm padda och håller den i famnen. Båda döttrarna ropade ”Åh, mamma, kolla en groda!” och jag väste till dem: SCHHHHHHHHHHHHH! Om han märker att jag inte tycker om grodor så väljer han säkert ut mig för att klappa den där!!!!”Paddan var mindre än den i New Jersey hade varit, men den här var ju FRI! Det var ju helt säkert så att den hade samma hoppkraft som alla andra grodor och paddor jag träffat på…

#grodshow i Everglades

Jag hade i alla fall rätt i min hypotes, men den här gången slapp jag vara i blickpunkten… En kvinna på andra raden, uppmanades att kyssa paddan, för att undersöka om den skulle bli en prins… Vid det laget hade showmannen dragit ut paddans ben och visat hur långa de var…berättat att den heter Toby och att den har en väldigt lång tunga… Vi fick se HUR lång tungan var, eftersom den åt en insekt som var placerad på hörnet av den där träplattan som syns på bilden… Kvinnan på andra raden kysste grodan…och Toby var ingen prins… Det ANTE mig!!! 😦

Om du vill läsa fler inlägg om olika resmål i USA, så hittar du en förteckning med dem här:

Trehundraartonde åseriet- Turist i USA: 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

juni 14, 2016 av asaole

Twohundred and Ninety-Third Asic- A hint of Swedish Midsummer

A couple of years ago, I experienced a very cold Midsummer’s Eve in the middle of Dalarna, Sweden. It was impossible to keep warm and later in the evening, I spent time in my sauna, which was indeed the very first time during summer! The lake I admire in the picture is called Siljan and that is the biggest lake in our county, however the other lake , called Väsman, close to my own town Ludvika, is also very beautiful.

Facing Lake Siljan

In this post I’d like to share a few photos from this morning when I was out walking. I hope you enjoy the scenery! The flowers are all typical for this time of the year and we use them when we make wreaths for our Midsummer celebration. This year I will most likely spend my Midsummer’s Eve in San Francisco, California, so I deciced to just add a little Midsummer feeling two weeks ahead of time… 😉 First a picture from long ago… Thank you Mom and Dad for sharing the typical traditions of our country!

Åsa, Dalke and Inger

Almost every Midsummer’s Eve all my life, I’ve spent in a church village called Stora Skedvi. I’d like to share a few of those very typical fiddle tunes with you, although here they are not played by my father’s group of fiddlers… First a march called #Trettondagsmarschen, that is usually played as the opening of #Bingsjöstämman, a get-together for fiddlers and those who love folk music, usually held the first week of July every summer. The second march is called #Rättvikarnas gånglåt and is also very famous.

Trettondagsmarschen

Rättvikarnas gånglåt

A couple of hundred years ago, people used this kind of music to endure longer walks, such as when they walked from their part of Sweden to the capital city of Stockholm for work opportunities there. It was easier to walk when someone played the fiddle… But instead of Spotify and iTunes for us, the fiddlers also shared their music willingly for dances in the evenings when all had stopped to rest for the night. A typical dance in my part of Sweden would be a ”polska” (Polish, as in from Poland), #Karis-Pers polska which is a slow dance with a high degree of sensuality between the two dancers, a man and woman… But a valse like #Bränd-Pers vals would also be appreciated by the dancing crowd. In some parts of Sweden it is possible to still dance these more traditional dances to live groups of fiddlers.

Karis Pers polska

Bränd-Pers vals

The celebration of Midsummer in all parts of Sweden is very traditional, but Dalarna is known for the tight connection between folkmusic and folkloristic traditions in general. Fiddlers playing their special music first of all, but also playing to typical dances for kids and adults. Crowds gather round Maypoles dancing together for fun as in ”Små grodorna” (the little frogs), or other such songs.

In Dalarna where I live, every little village proudly present a unique variety of traditions, unlike that of the village a few kilometers away. The food may vary, too, although most people would have sill (pickled herring) and fresh potatoes with sour cream and crisp bread with butter and cheese. Many would probably also have some strawberry cake with lots of thick cream (jordgubbstårta).

This year I will not be home for Midsummer. I will most certainly think of days in the past when I celebrated Midsummer, but I will also find ways to make this year’s Midsummer’s Eve memorable, although I will spend it abroad. I wish you all a lovely summer and hope you will follow my blogposts from over there… Look out for blogposts with the hashtag #Swedish tourist in the USA

Would you like a second opinion on my version of Swedish Midsummer? 😉

http://

juni 10, 2016 av asaole

Turist i USA- Musikminnen och Monterey Bay Aquarium

”It was a morning in May, on a beach outside Monterey… She walked alone in the sand, had her shoes in her hand, let her mind go astray… He was a Santa Cruz boy, held his head up with pride and joy. He was riding the surf to where the sea meets the turf and every wave was his toy” (från sången Angelica and Ramone)

Vi var tre tjejer som satt i ett flickrum och spelade kassettband och sjöng med… Det var Björn Skifs som framförde en Secret Service-låt som heter Angelica and Ramone och det var en jättefin sång, tyckte vi… Så som det var på den tiden, hände det ju att man hade spelat in kassettbandet, så att inte riktigt hela låten kom med på första sidan… Musiken tystnade mitt i en låt för att kassettbandet tog slut där… Precis så var det med det kassettband vi brukade lyssna på och sjunga till just den här låten… Vad hände då? Vi sjöng vidare en halv strof utan Björn Skifs…varje gång…för att vi ständigt glömde bort att bandet tog slut just DÄR och för att vi kunde låten så väl att det gick av bara farten att sjunga vidare, utan att fästa avseende vid sådana petitesser som tekniska missöden…

Hursomhelst… Monterey… Redan då, på sjuttiotalet, undrade jag var den platsen låg… Jag kunde inte alla orden i låten, men lärde mig uttala dem genom att sjunga med. Namnen på platser kunde man väl googla, tänker du? Nja… Nu är ju jag lite ÄLDRE än själva Google… I mitt fall blev det så att jag fick slå upp platsnamnet i en atlas och för att klara av att hitta platsen, behövde jag förstå det där systemet med både siffror och bokstäver som man vanligtvis hittar i ett register i en atlas; s 162 F3, t ex. Det var ju inte så svårt när man fick kläm på det, men i dagens läge kan säkert inte alla skolelever DET, men i stället kan de utan minsta problem hitta en liten stad i västra USA på fem sekunder, alltså snabbare än vad man hittar en nål i en höstack…Google, denna vän i nöden… Monterey är en liten stad som ligger vid Stilla havskusten i Kalifornien, USA. Enligt Google (2016) finns där ca 28 000 invånare, med en befolkningstäthet på 1290 invånare per kvadratkilometer. I min hemstad är vi sjutton invånare per kvadratkilometer och håller till på en yta som är femtiofyra gånger större än den som man delar på i Monterey…

Men skillnaden i yta och befolkningstäthet är inte det viktigaste för mig vid mitt förestående besök i Monterey. Betydligt mer intressant är stadens akvarium, där ett stort antal sjölevande däggdjur och fiskar finns representerade. Med den fantastiska placeringen alldeles vid havet, får man redan innan man går in i byggnaden en maritim känsla. Monterey Bay Aquarium är det tionde största akvariet i sitt slag i världen. De bedriver forskning på plats och har en mängd olika program på gång för att bevara sällsynta arter och deras möjlighet att klara sig i naturliga miljöer. De förklarar sitt arbete och engagemang genom denna video:

Om Monterey Bay Aquarium

Det blir intressant att uppdatera denna bloggpost senare i sommar när jag har varit på plats i Monterey och sett akvariet med egna ögon, men så länge nöjer jag mig med att glädja mig i förväg! Förutom just Monterey, kommer jag att skriva om vanliga turistorter som Miami, San Francisco, Los Angeles och Philadelphia och självfallet även om övriga turistmål som vi passerar på vår resa. Följ min blogg i sommar, där jag delar mina intryck från resan med dig. För mig är bloggen som en form av dagbok, men i efterhand, när jag kommer hem, skriver jag säkert om andra reflektioner jag fått under resan. Håll till godo! 🙂

#Turist i USA, #asaole

maj 23, 2016 av asaole

Tvåhundrasjuttiosjunde åseriet- En arbetsdag i maj-om konsten att hinna med innan det är försent…

I slutet av läsåret är det mycket som hänger löst i skoltillvaron… Det är den är tiden på året man å ena sidan har väldigt många planer klara inför hösten och ”vet” hur det ska bli och vad som behöver göras i förhållande till det, å andra sidan inte alls har den där kontrollen, eftersom sådant man trodde var spikat får en knuff i någon ny okänd riktning. Det har blivit dominoeffekt i min planerade tillvaro… De som ska flytta in i ”mina” lokaler hade mer bråttom än vad vi visste från början. Därför har min plan spruckit… Nu packar jag för brinnande livet för att läraren som flyttar in ska kunna dra igång sin verksamhet utan att behöva klättra över kartonger och lådor.

Maj präglas varje år av helt naturliga förändringar, som att någon kollega ska gå i pension och ersättas av någon ny person eller att någon ska vara föräldraledig. Därtill lägger man de som byter yrkesbana eller vill byta inriktning inom yrket och börja jobba på en annan enhet med andra ämnen. Om man, som i vårt fall, också ska flytta från en byggnad till en annan, tillkommer en massa arbetsuppgifter som hänger samman med detta. Även om det finns hjälp att få med själva flytten i ett senare skede, så är det vi lärare som själva packar och sorterar och etiketterar. Det är också vi som planerar för hur det ska se ut på det nya stället, vad vi behöver ta med oss och vad som kan stå kvar. Mobilen med verb som är bra att kunna för en SVA-elev, tar jag med mig och de många kärleksfulla hälsningarna på elevernas språk, likaså. Nästa lärare måste ges möjlighet att själv sätta sin prägel på lokalerna.

Planeringen av själva packandet behövde jag göra i god tid, eftersom jag samtidigt har elever som ska klara sin kurs. Det i sin tur innebar att jag har skapat en prioriteringsordning i packandet och försökt samordna med mig själv, så att det har varit möjligt att göra tidsvinster. Jag har till exempel packat böcker ur skåp utanför klassrummet, medan jag kastat ett öga på elever som skrivit prov inne i klassrummet. Då är det bra med en glasvägg! 🙂

På större skolenheter där man är många i ett arbetslag kan det finnas möjlighet att samordna tillsynen vid prov. Vi försöker också samarbeta på detta sätt och för egen del har jag inte något emot att vakta provskrivande elever.

När elever skriver ska det förstås vara tyst och lugnt. Mina elever är vuxna och självständiga individer. Jag tittar till dem ibland för att försäkra mig om att ingen försöker fuska, men de får skriva utan att jag sitter exakt mittemot dem. Jag passar i stället på att göra annat som jag måste hinna med. Just denna vår är det i första hand flyttbestyr jag kopplar samman med att vakta vid provskrivningar och prövningar.

Annars brukar jag använda tiden till att rätta och bedöma texter som andra elever skrivit någon annan dag. Det är också ett perfekt tillfälle för att med hörlurar lyssna igenom muntliga prov och redovisningar, eftersom det är så tyst i salen när eleverna skriver. Den skrivande tystnaden är väldigt inspirerande för mig och jag får mycket gjort som jag inte annars skulle kunna fokusera på lika väl.

Jag kommer att sakna mina nuvarande lokaler. När jag flyttade hit hade jag mycket roligt när jag utformade miljön så att den skulle kännas inspirerande för eleverna att vistas i. Då hade jag också elever som gärna tillbringade mycket tid i skolan. De umgicks med varandra och trivdes i det lilla pentryt och bjöd varandra på maträtter och bakverk som var typiska för hemlandet. De hittade vänner i varandra och började umgås på fritiden. En del av dem har jag ännu kontakt med, om än sporadiskt.

I år har eleverna varit mer ”på väg” än tidigare. Endast en liten trogen skara har varit här så gott som varje dag. De följer samma mönster som ovan, äter skrattar och njuter av varandras sällskap! Andra har i stället studerat på distans och alltså inte varit på plats i skolan varje dag.

Nu är jag, liksom eleverna också på väg bort, även om det bara handlar om byte av hus. Jag känner stor tacksamhet över att ha fått vara i just de lokaler jag nu lämnar och jag känner en glädje över att ha lärt känna många spännande människor genom åren här, ingen nämnd, ingen glömd. Den här tiden kommer jag minnas med glädje, resten av mitt lärarliv. 🙂

maj 4, 2016 av asaole

Tvåhundrasextiosjätte åseriet- Femtontusen!

Idag passerar bloggen femtontusen visningar!

Tack alla ni som tar er tid att läsa mina blogginlägg!

januari 3, 2016 av asaole

Twohundred and Third Asic- Warm or Cold is a Matter of Where…

crystals

January is one of the nicest months in my opinion. The only truly competing month is February… I enjoy the crisp air and relative chill outdoors, as long as I am properly dressed. As a child I had great fun playing in the snow or going skiing or skating, but nowadays I think a walk is enough to get that wonderful feeling of winter that I enjoy so much.

Bloggaren i kölden

The other day I went for a walk to a nearby lake, where I stopped to take some photos. Two of the photos were taken from the very same spot, although in different directions. Those photos prove that it’s a matter of angle…;)

Blue and white when the sun is behind me!

…but when facing the sun, she sky seems to be on fire!

I rememeber when I was a child that we always played outdoors, both during breaks at school, but also in the afternoons when we were at home. One of the repeated instructions from every adult around us kids was; Don’t ever lick on metal! You can tell why, huh?

The rewarding moment comes as you go back indoors. That’s when you either have a cup of cocoa or tea… The Swedish winter is as coldest in January and we also tend to have a lot of snow this time of the year, however this time I don’t think it’s very cold, only about -8C and only a few centimeters of snow on the ground, too… Perhaps I ought to be quiet… Who knows, I might be cursed with three weeks of Siberian chill!

december 16, 2015 av asaole

Etthundraåttiotredje åseriet- Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!

Vad man har för mål i livet är ju ytterst individuellt. För min egen del har många av målen att göra med lärande i olika former. Det roar mig att förstå samband, ha kunskaper om sådant jag stöter på både i mitt arbete och på fritiden. Därför har jag alltid strävat efter att lära mig mer, till exempel genom att studera vidare, även efter min grundutbildning till lärare. Det som drivit mig i första hand när det gäller vidare studier är att det har ställts nya och högre krav på mig i yrket. När så skett har jag alltid tänkt att jag måste förkovra mig så att jag även i fortsättningen kan göra ett fullgott jobb och känna mig stolt över det jag gör en vanlig arbetsdag.

På min oskrivna lista över sådant jag vill göra inom läraryrket finns faktiskt vid det här laget väldigt många avbockade punkter. Det blir lätt så när man inte längre är i tjugoårsåldern… Min första tjänst var i en sexa och året efter följde jag med dem upp på högstadiet och jobbade där i några år. Jag hade då SO, svenska och engelska. Dessutom var jag ansvarig för skolbiblioteket på den skolan. Det passade mig som hand i handske just då att ha de ämnena och att få grotta ner mig i alla böckerna i bibblan. 1994 fick jag upp ögonen för utlandsfödda elever som behövde lära sig svenska som andraspråk och de elever jag hade då var i högstadieåldern. Förutom dessa hade jag engelska och svenska också. Men när en tjänst blev ledig i min hemkommun, så var det en grundskollärartjänst i årskurs 1, med sjuåringar… Det var en stor omställning att byta ut de 16-åriga ungdomarna mot de små leksugna ungarna i ettan och en stor utmaning för mig som pedagog också. Efter ett år ville jag åter till högstadiet och fick då både svenska som andraspråk, engelska, svenska och SO. Året efter fick jag ansvar för en förberedelseklass och hade med mig en tolk i klassrummet. När barnen flyttade återgick jag till att arbeta på högstadiet igen.

Efter två barnledigheter hamnade jag i stället på mellanstadiet och där var det åldersblandade grupper. Jag sökte och fick en tjänst som kommunens ”Magistrand”, vilket var ett påhittat ord som beskrev målet med den tjänsten… Man skulle på en del av sin tjänst studera pedagogik på högskolan och vara ”kantspringare” mellan skolan och den akademiska världen. Jag läste pedagogik till och med magisternivå, så som det var tänkt och lärde mig samtidigt massor. En studieresa till USA gjorde mig intresserad av internationella skolfrågor och jag och en kollega åkte till England i tre veckor. Båda resorna hade jag sökt stipendier till. Man måste vara lite om sig och kring sig om man vill se något av världen…

Just engelskan utvecklade jag förstås på lite olika sätt, bland annat genom klassrumsprojekt med skolor i England och USA och efter ett tag kände jag att jag ville byta målgrupp igen. Därför tog jag nya studielån och pluggade på heltid ett läsår. Det var en skön paus i arbetet och väldigt lärorikt att upptäcka hur lärandet kan te sig från elevhåll. När jag återkom till jobbet så var det också så att jag kände att jag var starkare i ämnet, kunde mer och alltså kunde ge eleverna mer. Precis den känslan, att man kan och vet, är en av nycklarna till hur jag har tänkt även senare. När jag jobbat i ungdomsgymnasiet och bytte till Vuxenutbildningen och nu återigen skulle arbeta med svenska som andraspråk, var det därför naturligt att studera ämnet vid Högskolan, till nivån för behörighet i hela gymnasieskolan. Det har jag aldrig ångrat, eftersom det är väldigt stor skillnad mellan ämnena svenska och svenska som andraspråk. Genom mina studier har jag fått oerhört många insikter som jag inte vill vara utan. Det är viktigt att ha på fötterna när man i sin tur ska instruera andra.

På listan över sådant jag ville göra fanns också att prova på att vara rektor. Skolan där jag jobbar har ett ledningsförsörjningsprogram där man kan prova på att vara biträdande rektor för en tid. Det gjorde jag. Det var roligt och spännande, men jag trodde att andelen pedagogiskt arbete var betydligt större. Efter mitt första år valde jag att hoppa av och återgå till att vara lärare. Det ångrar jag inte alls. Tvärtom är jag glad över att jag provade, för på det sättet fick jag arbetsro och kände mig mer nöjd med det jag gör tillsammans med eleverna. Eftersom jag idag fått veta att jag fått den förstelärartjänst jag sökt, hoppas jag nu att mina kunskaper i svenska som andraspråk ska komma fler till del, inte enbart mina egna elever. Jag har många tankar och idéer, men ska först unna mig ett jullovs vila innan jag skrider till verket.