mars 1, 2017 av asaole

Fourhundred and thirty-fifth åsic- As cold as in ”To Build a Fire”, by Jack London? #Londonfrossa

Today we had round -20C in my town. The crisp air and the cold did not bother me, since I had planned my walk in the forest thoroughly and was dressed in warm winter clothes.

Many years ago I read the wonderful short story To Build a Fire by Jack London. If you haven’t read it, then DO! It is one of the best short stories I have ever read. Here’s a link to the full text:

To Build a Fire by Jack London

I learned from reading the story long ago that whatever we think we accomplish, we never win a competition with Nature! Jack London tells his story from the point of view of a man who decides to leave the main trail and seek another way, thinking maybe it will be a shortcut… London lets us know that the protagonist is new in the area. He has never spent a winter in Yukon Territory before. Then the author adds:

”The trouble with him was that he was without imagination.”

That is all information we need, really… We understand that he will not be fully prepared for what he will experience in this unfriendly and cold whiteness. When London describes the extreme cold, we understand the danger, but does the man?

”He knew that at fifty below spittle crackled on the snow, but this spittle had crackled in the air.”

The man does realize that it has to be below fifty, but that doesn’t lead him into the conclusion that he will not manage in this weather for long. Throughout the story several situations point out how unaware the man seems to be of the hidden dangers in the surrounding landscape. The man chews tobacco and his beard is filled with ice and along the telling of the story we notice how the beard is slowly built up like an ice-muzzle. If he will take a pause, he will not be able to eat or drink…

London describes many aspects of the Yukon winter that this man is not familiar with and as he paints the icecold scenario the reader slowly comes to the insight that this will lead to a disaster of some sort. The protagonist is followed by a dog, a native husky that knows enough of this weather as to wait for the man to soon build a fire… but the man does not stop to build a fire… As the dog once breaks through and wets his forelegs when being forced by the man to cross over at a hidden creek, the man first admires the dog’s instinct to quickly get rid of the wet and ice, then he foolishly removes his own gloves to help the dog…unaware of the risk for his own sake. His fingers instantly turn numb and that is in a way the beginning of the end…

When I took a walk today, I was taking one single step aside of the track, because I was searching for a better angle for my photo… Afterwards, my boots were filled with snow that first melted for a while, then re-froze and from being perfectly comfortable with my situation I was now slowly getting more and more cold. I was however lucky to know I was only fifteen minutes from home. I didn’t even need to think of building a fire… Instead I went indoors, thinking I was lucky who lived in the middle of a town and not in Yukon Territory, but also remembering this wonderful short story by Jack London with warmth. What a great piece of literature that is!

mars 1, 2017 av asaole

Fyrahundratrettioandra åseriet- Möten känns minnesvärda när delandet upplevs som äkta och närvarande! #Londonfrossa

Portieren ringer upp mig och berättar att vår bil har kommit. Vi skyndar ner i hissen med alla väskorna. Taxichauffören är en gladlynt man som genast småpratar så att den förestående resan känns lockande och intressant. Jag tänker på mina elever hemma i Sverige och känner direkt en stor samhörighet med den här mannen, för att han i så stor utsträckning påminner mig om dem. De andra sitter i baksätet och jag sätter mig bredvid chauffören. Han kör en högerstyrd bil och det är ovant för mig att sitta till vänster, så jag skojar och säger att jag nog kommer att bromsa hela resan av gammal vana. Sedan pratar vi om allt mellan himmel och jord och trots att resan inte är speciellt lång, bara från Barbican till Paddington, hinner vi avhandla ett stort antal samtalsämnen och jag vet att för min del kommer mötet att vara ett sådant jag minns. Jag kommer att tänka på dikten av Hjalmar Gullberg, Människors möte. Det är inte ångest jag känner när jag åker taxi, men den lättnad som dikten beskriver vid själva mötet, påminner om hur lätt jag känner mig inombords, trots att jag skulle kunna vara drabbad av resfeber inför den förestående flygresan. Jag är helt uppslukad av konversationen med taxichauffören hela vår resa till tåget.

Det har alltid fascinerat mig hur det första intrycket kan vara avgörande vid mötet med en vilt främmande person. Samma fascination känner jag kring det faktum att man själv kan påverka utfallet, genom att vara vänlig och tillmötesgående och bjuda på sig själv. Man vinner gemenskap genom att dela med sig av sig själv. Så upplevde jag just den här taxiresan.

Chauffören, Said, berättar att han kommer ifrån Bangladesh. Han har bott i UK i hela sitt liv, med undantag för några år i barndomen, då han följde med sin far, som var läkare, åter till Pakistan. Sättet han delar med sig på är varmt och spännande och intressant. Det är ett lärande tillfälle. Jag skrattar och lever mig in i det han säger, upplever att jag kan se det han berättar om. Vi pratar faktiskt aktivt om hur mycket ett leende och ett vänligt bemötande kan betyda och jag berättar om en händelse då jag och maken var på besök i Stockholm och åkte buss på bron mot Stora Essingen, då himlen öppnade sig för ett extremt skyfall som ledde till att hela vägbanan blev mer som en flod och bussen gjorde samma avtryck i ”floden” som en motorbåt skulle gjort i en sjö. Vi hade stigit på bussen vid Fridhemsplan och jag hade hälsat vänligt på chauffören och småpratat lite med honom och frågat från vilket land han kom. Han hade svarat att han var indier, vilket man lite fördomsfullt kanske skulle ha gissat med tanke på hans turban. I samband med skyfallet, som kom och gick på någon enda minut, tittade chauffören på mig i den inre backspegeln, mötte min blick och ropade, trots att jag satt vid den bakre dörren: ”så HÄR regnar det när det är monsunregn i mitt hemland!” Jag höjde en tumme och log tillbaka i samförstånd.

Min nye vän, taxichauffören Said gillar berättelsen och säger att JUST så tycker han att en bussresa ska kunna vara. Tidigare hade han kört både stadstrafikbussar och turistbussar och guidat i London. Han berättade att han trivdes mycket med sitt nuvarande arbete som taxichaufför bland annat för att han träffade så många som ville prata i all vänlighet, till skillnad från tiden som chaufför på de vanliga tätortsbussarna, där människor sällan ville prata och vara sociala. Han menar att min berättelse om indiern på bussen i Stockholm illustrerar just att det blir allt ovanligare med mänsklig kontakt med okända på det sättet. Om min egen filosofi om IT-samhällets framväxt som ett av skälen till att vi sällan möts spontant ör att småprata, sa Said: ”Nu märks det att du är lärare! Det där hade jag inte tänkt på om du inte hade upplyst mig om det!” Sedan delar han med sig om sitt liv och hur han alltid värnat om värme och glädje och att ett specifikt minne ligger honom extra varmt om hjärtat.

Det handlar om hur viktigt det är att skratta tillsammans. Said säger att när han var sexton år så var en av hans brorsbarn källa till ständiga kommentarer från omgivningen för att han aldrig log. Vid en större familjesammankomst med närmare hundra släktingar slog Said vad med hela släkten om att han skulle kunna få sin brorson att le. Eftersom brorsonen aldrig brukade le, gick hela släkten med på att slå vad med Said om pengar, troligen för att de alla ansåg vadet vara helt riskfritt. De satsade en dollar var och ingen trodde att Said skulle kunna lyckas få den allvarliga brorsonen att le. Brorsonen var närvarande vid vadslagningen och skedde inte på något sätt i smyg.

Said klättrade upp på ett av matborden på den aktuella festen och började dansa för hela församlingen. Han försökte på olika sätt få brorsonens uppmärksamhet, men det gav inget resultat. Då klädde han av sig alla kläder och fortsatte dansa. Brorsonen brast ut i ett gapskratt som pågick en lång stund. Said vann sina pengar och efteråt när han och brorsonen var på tu man hand frågade han brorsonen varför han plötsligt hade börjat skratta. Brorsonen sa att när han såg hur Saids mamma reagerade på Saids nakna lekamen kunde han inte annat än skratta, för det såg så komiskt ut.

Said berättade detta för mig under vår taxiresa och när vi sedan kom in på det faktum att man nu sällan gör spontana besök hos varandra, så sa han att en av de många saker han saknar med Bangladesh är just de många spontana mötena och den självklara välviljan som han upplevde att människor hade gentemot varandra, men också de stora familjerna med omsorg om varandra. Han berättade att själv hade han tio syskon.

Väl framme vid Paddington smet Said före en enorm kö av taxibilar, som om det var självklart. I efterhand tänkte jag att han var ett riktigt födgeni. Hans trevliga småprat och generösa berättande om sig själv, ledde till att jag snarare uppfattade smitningen i taxikön som en självklar service, i stället för oförskämt gentemot alla dem som lydigt väntade i kön. Där lärde jag mig alltså något om hur lättlurad jag själv är!

januari 26, 2017 av asaole

Fyrahundratjugoandra åseriet: Turist i USA- 24 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

Valresultatet i USA har på många sätt ändrat världskartan. I somras när vi turistade i USA förvånade det mig att så många verkade hoppas på att Trump skulle vinna, eftersom jag själv trodde att Hillary Clinton var en starkare kandidat, men i takt med tiden blev det ju alltmer sannolikt… NU när vi vet hur det gick, har politiken redan svängt i 180 grader och det USA vi mötte i somras tillhör tiden ”before Trump”.

Planerar du att turista i USA så kanske de 24 blogginlägg jag har skrivit kan intressera dig. Här nedan följer en förteckning över texterna i den ordning jag skrev dem. Vill du läsa andra inlägg som jag skrivit, så hittar du dem till vänster på webbsidan. Ibland skriver jag även på engelska och de inläggen kan du hitta genom att välja ”In English” till vänster.

#grodshow i Everglades

Tvåhundranittiofemte åseriet-Turist i USA- Everglades: Toby är ingen prins!

”Att åka in i Everglades påminde litegrann om att befinna sig i de låglänta delarna av de svenska fjällen, med den skillnaden att man inte hade de vackra fjälltopparna i fjärran att vila ögonen på. I stället var det sawgrass såggräs, så långt ögat nådde. Jag hade fått uppfattningen att det skulle lukta av vattnet, att man skulle känna det som att man åkte omkring i ett avloppsdike ungefär, men trots att det verkligen var vatten och gräs eller vass i alla riktningar, kändes inte någon unken lukt därifrån. Det är det som är poängen med såggräset förstod jag senare. Det är som ett reningsverk för Everglades.”

http://wp.me/p4uFqc-Ez

Tvåhundranittiosjätte åseriet- Turist i USA- Miami Beach, sol, bad och flip-flops i massor!

”Vart man går på Miami Beach ser man lättklädda människor i allsköns kreationer. Det finns ingen dress code, men ändå är den där, på ett sublimt sätt under ytan… För män gäller att man bör vara vältränad och gärna visa upp sin tatuerade överkropp och för kvinnor är det välsittande baddräkter eller minimala bikinis som gäller i första hand. ”

http://wp.me/p4uFqc-Ew

Tvåhundranittiosjunde åseriet- Turist i USA- Regn och åska i Miami!

”I en storstad är det egentligen inte svårt att hitta saker att göra även om vädret inte är vad man hade tänkt sig… Men som turist i en stad man aldrig tidigare besökt, så som det är för mig i Miami, medger jag att det är nedslående att regnet strilar i en envis ström på fönstret, ibland avbrutet av ett ihärdigare spöregn eller en åskskur…”

http://wp.me/p4uFqc-Gz

Danskurs i skriftlig form

Tvåhundranittioåttonde åseriet- Turist i USA- Miami- Sinnena samlar sommarminnen för vintern!

”Vart man går här i Miami så hör man spanska talas och eftersom jag har läst franska men inte spanska, så blir det spännande att anstränga sig att försöka förstå ”ändå”… Det är väldigt intressant för mig som språklärare att göra den där ansträngningen! ”

http://wp.me/p4uFqc-ED

Glitter och stänk…

Tvåhundranittionionde åseriet:Turist i USA- Miami Beach- Shop ‘til you drop!

”Det finns massor av tatuerarverkstäder överallt på South Beach. Flera av dem har fotografier med vackra och välgjorda tatueringar på personer som i sin tur är vackra. Där kan man ju kanske lockas att själv gå in för att placera en dödskalle på sin ena axel och en taggtråd runt överarmen…”

http://wp.me/p4uFqc-EB

Alcatraz

Trehundrade åseriet: Turist i USA- San Francisco i ottan…

”På grund av tidsskillnaden var vi vakna tidigt imorse och eftersom det var fint väder kunde vi lika gärna ta en promenad i grannskapet resonerade vi. I Fisherman’s Wharf där vi befinner oss, är det massor med turister och det märks på affärsinnehavare och andra som bor här, att de är vana att visa folk till rätta. Vi gick inte mer än två kvarter så hittade vi en perfekt plats att fånga Alcatraz på bild.”

http://wp.me/p4uFqc-DF

Trehundraförsta åseriet: Turist i USA- San Francisco

”Vid San Francisco Bay finns en lång rad affärsverksamheter som är direkt knutna till havet och vad det ger. Idag besökte vi en marknad som på många sätt imponerade, både i omfång och kvalitet. Både fisk och skaldjur, köttprodukter, svamp och annat såldes där, liksom vad som växer i trådgårdar och på fält…”

http://wp.me/p4uFqc-Ju

Trehundraandra åseriet: Turist i USA- Gemenskap för alla i San Francisco?

”Ett par dagar i San Francisco har lärt mig mycket om livet, kanske inte nödvändigtvis om mitt eget liv, utan om de livsbetingelser som råder i en storstad. Idag, lördagen den 25 juni 2016 drar firandet av PRIDE igång här i San Francisco. Det märks på en lång rad olika sätt, både genom färgsättningen vid shoppinggallerior och längs gatorna, där flaggor och banderoller med regnbågens alla färger är placerade och genom att många personer som troligtvis tänker fira redan har ”tjuvstartat” och syns på gatorna i diverse olika kostymer.”

http://wp.me/p4uFqc-K4

Trehundratredje åseriet: Turist i USA- Muir Woods

”När man kommer in i skogen hörs förstås alla samtal mellan människor från världens alla hörn, för vi är många där…turister i stort antal, men vi verkar dela en ödmjuk fascination inför skogen, för samtalen som förs är lågmälda och många går ganska långsamt mellan jätteträden i djup beundran.”

http://wp.me/p4uFqc-Kt

Sardinburksomslag från Cannery Row

Trehundrafjärde åseriet- Monterey Bay Aquarium, en räddningsplanka för många arter!

”Betydligt mer intressant är stadens akvarium, där ett stort antal sjölevande däggdjur och fiskar finns representerade. Med den fantastiska placeringen alldeles vid havet, får man redan innan man går in i byggnaden en maritim känsla. Monterey Bay Aquarium är det tionde största akvariet i sitt slag i världen. De bedriver forskning på plats och har en mängd olika program på gång för att bevara sällsynta arter och deras möjlighet att klara sig i naturliga miljöer.”

http://wp.me/p4uFqc-Kr

Stillahavskusten i Kalifornien

Trehundrafemte åseriet: Turist i USA- Med enastående utsikt längs kusten på Highway 1

”Hemma vid köksbordet kan man ha en uppfattning om hur det är att som landkrabba följa en kustlinje och uppleva havsutsikt under mil efter mil, men när man äntligen sitter där vid ratten i sin hyrbil så är intrycken så mycket rikare än man trodde. Verkligheten överträffar drömmen, helt klart!”

http://wp.me/p4uFqc-KB

Trehundrasjätte åseriet: Turist i USA- Hearst Castle, Ett drömbygge med enastående utsikt längs kusten på Highway 1

”Om jag hade haft obegränsat med pengar och en stor bit land, vad hade jag gjort då? Jag hade nog inte orkat bygga detta fantastiska slott, men jag är glad att William Randolph Hearst fullföljde sin dröm och därmed visade just det; Om man har en dröm så ska man följa den.”

http://wp.me/p4uFqc-LD

Trehundrasjunde åseriet: Turist i USA- Två drömhus i jämförelse, Hearst Castle vs. Madonna Inn

”Om man har en dröm så ska man följa den, menade Hearst… Madonna Inn i San Luis Obispo är en annan slags livsdröm och hotellet är väldigt roligt att jämföra med Hearst Castle, tycker jag. De är i mångt och mycket varandras motpoler trots att det också finns många likheter…”

http://wp.me/p4uFqc-M3

Trehundraåttonde åseriet: Turist i USA- Naturliga vägvisare på resan? Ett pärlband av Outlets längs vägen…

”Men så mycket KUND är jag ändå att jag inser vad smarta de har varit längst Highway 1 och även i andra delar av USA, de där affärsidkarna som öppnat Outlets i varje liten byhåla. Faktum är att det är väldigt tätt mellan stora och fina Outlets med många olika märkesaffärer sida vid sida i ett gemensamt koncept.”

http://wp.me/p4uFqc-Mb

Trehundranionde åseriet: Turist i USA- Los Angeles vid första ögonkastet 😉

”Innan vi började resan från San Francisco för några dagar sedan, hade jag en felaktig bild av Kaliforniens kustland. Det har varit lärorikt för mig att köra bil här. Det är så mycket som jag inte hade klart för mig. Dels trodde jag att kustlinjen skulle vara lägre och inte ha så djupa vikar, dels trodde jag att bergen skulle vara lägre. Men förutom det så hade jag inte lyckats speciellt väl med att föreställa mig naturtypen heller…”

http://wp.me/p4uFqc-Mf

Trehundrationde åseriet: Turist i USA- När logiken sätts på prov blir det fel ibland… 🙂

”En stund… Hur lång kan en amerikansk stund vara? Medan jag funderar över hur pinsamt detta verkligen ÄR, så kommer en kvinna ut ur sin bil. Jag ser i backspegeln hur hon går på den lilla refugen och jag gruvar mig alldeles fruktansvärt över hur vårt lilla möte kommer att vara… Jag skulle kunna beskriva henne mycket noga för er, så intensivt mindful var jag den där stunden…”

http://wp.me/p4uFqc-Mr

Mimmi

Trehundraelfte åseriet: Turist i USA- Walk of Fame…på en halvtimme blankt! 🙂

”Vi betalar våra $10 och går ut på Walk of Fame, fullt medvetna om att vi måste vara tillbaka vid bilen inom en timme, eftersom varningsskylten precis vid vår parkeringsruta informerade om att man annars skulle bogsera bort bilen till en plats utanför staden, samt bötfälla ägaren. Enkelt val… Det fick bli Walk of Fame på tid… YOLO! Döttrarna använder uttrycket ofta… You Only Live Once…”

Trehundraelfte åseriet: Turist i USA- Walk of Fame…på en halvtimme blankt! 🙂

Taklampa på King’s Fish

Trehundratolfte åseriet: Turist i USA- En utflykt till Long Beach

”Inte alltför långt bort från Los Angeles ligger Long Beach. Vägen dit var trots detta väldigt ”lång” på grund av köer. Hemresan gick på mindre än en halvtimme… Kontrasten mellan storstadspulsen i Los Angeles och det relativa lugnet i Long Beach är det första som slår mig. Det andra är att det är en långweekend med många lediga amerikanska familjer som har rest hit för en lillsemester.”

http://wp.me/p4uFqc-MB

Trehundratrettonde åseriet: Turist i USA- Trygghet, ordning och reda och behovsanpassad ordningsmakt

”Överallt där jag har varit på denna resa har jag känt mig trygg, bland annat tack vare polisnärvaron. Samtidigt har jag läst på löpsedlarna att polisen inte alltid enbart gör rätt. Till exempel blev polischefen i San Francisco av med jobbet häromdagen sedan hans poliser återigen varit inblandade i händelser där människor avlidit vill följd av övervåld från polisen.”

Trehundratrettonde åseriet: Turist i USA- Trygghet, ordning och reda och behovsanpassad ordningsmakt

Trehundrafjortonde åseriet: Turist i USA-Att flyga inrikes i USA

”Vi noterade att man som turist får kämpa lite extra för att förstå hur det går till just på inrikesflygterminalen. Alla förutsätter (verkar det som) att inrikesflygresenären är van vid hur det går till, kanske till och med bor i landet och har rest mycket inrikes förut. Vi fick verkligen fråga oss fram i Miami och fick ganska korta och snäsiga svar, ibland alltför knapphändiga, vilket ledde till att vi fick fråga på nytt.”

Trehundrafjortonde åseriet: Turist i USA-Att flyga inrikes i USA

Trehundrafemtonde åseriet: Turist i USA- Det stora äventyrets största äventyr?

”Något jag alltid har funderat över är hur det kan vara så lockande att spela om olika mjukdjur och andra troféer när man är på nöjesparker och tivolin. Jag tror att mjukdjuren rimligtvis har hunnit bli ganska äckliga där de hänger under taket i de olika spelattraktionerna och kan inte tänka mig något bättre sätt att hantera situationen än att avstå ifrån att spela… Men den synpunkten delar jag tydligen inte med alla…”

Trehundrafemtonde åseriet: Turist i USA- Det stora äventyrets största äventyr?

Trehundrasextonde åseriet- Amishfolket i Pennsylvania och deras självklara plats på turistkartan

”Under de år jag vid några tillfällen har besökt Lancaster, har marknadsföringen och turistanpassningen gått allt längre. Turister som vill körs nuförtiden i häst och vagn runt Kitchen Kettle Village mot en summa pengar och är man barn kan man skaka hand med pepparkaksgubben…”

http://wp.me/p4uFqc-O7

The president of the United States…

Trehundrasjuttonde åseriet: Turist i USA- Om jag vore president i USA…

”Det vore ju rätt så spännande att vara president för en dag… Om jag vore det, här i USA, så skulle jag ändra på några saker som jag sett när jag varit här, men jag skulle också glädja mig åt och känna mig stolt över andra saker och försöka sprida dem så att det blir lika i hela federationen. Det är härligt att drömma. Efter presidentvalet vet vi om det kommer vara Trump eller Clinton…”

Trehundrasjuttonde åseriet: Turist i USA- Om jag vore president i USA…

Three Hundred and Thirtieth Asic- Tourist in the USA- I I was the President of the USA…

”In a dark corner of the Center it is possible to pretend you are the President of the United States… I simply had to stand in line for this little game…”

http://wp.me/p4uFqc-US

Three Hundred and Thirty-First Asic- The Grapes of Wrath- A Sort of Book Review

http://wp.me/p4uFqc-Vb

november 9, 2016 av asaole

Four Hundredth Asic- #Michelle Obama for President!

Obviously, with the result of today’s election, it is clear that anyone can become the President of the United States of America. Or maybe I should write any MAN can…?

You do not need to be a skilled politician with long experience from neither domestic nor foreign affairs.
You do not even need to be nice to others in public.
It’s not a problem if you are sexist and/or racist.
You can harrass and threat, point your finger and yell and still become the President of the United States of America.
There is just one thing we need to stress:

There is no need to apply if you’re a woman! We prefer men!

Next time: #Michelle Obama for President!

oktober 24, 2016 av asaole

The three hundred and ninetyfifth åsic- The Yellow Wall and The Blue Wallpaper

I used to teach in another classroom a couple of years ago. When I started off teaching there, I had an opportunity to decide for myself what the classroom would look like. I think that is one of the reasons that I liked it there. When moving out a few months ago, I removed all the details because I wanted to give the new teachers the same opportunity to do whatever they wanted to make the classroom feel like ”theirs”.

This is what I wrote when I was still teaching in my old room:

Charlotte Perkins Gilman’s The Yellow Wallpaper is an American short story read by many, but how many of the readers have spent a fortnight of pure creative language learning in a yellow classroom ? The teacher had painted her classroom herself and turned the dark dull room in the basement into a positive oasis for learning. All walls were painted in a bright yellow colour. Her combination of gifts from previous students, her own creations or things she had got here and there, together with wisdom on little plaques or instruction posters with different themes like weekdays, phrases or words for certain occasions, gave the impression of a nice and welcoming place where the soul of learning was more important than anything else. Soul in English almost sounds like sun in Swedish, sol.

My classroom is not painted by me and it is not yellow either, but I have hanged The Blue Wallpaper myself and I have added a lot of blue accents, such as glass, fabric or decorations. Blue is my fave color and it also lead my thoughts to water or to a realxing feeling that makes me calm. In one of the corners of my room I have a waterdoor… In another corner are verbs connected to language use. The many hearts on the window to our pentry is decorated with thoughs or words on the theme LOVE. I think my students are important in many ways. I also find their background, culture and languages important. I think it is necessary for a classroom where languages are taught, that you actually can see that we speak different languages. All those languages are important. Knowing several languages is a true wisdom!

BLÅTT och GULT

The teacher I visited in NJ, USA was teaching about weather expressions in Spanish when I was there and both the students and herself were happy… and yellow is the happy color that perfectly suits a classroom for Spanish lessons. A saying by an ”unknown” author that suits the yellow classroom very well:

Keep your face to the sunshine and you cannot see the shadow

oktober 24, 2016 av asaole

The three hundred and ninetythird åsic- I don’t mind the rain and wind, I’m indoors!

In June 2014 I wrote a blogpost with the title ”A mini åsic- Rain, rain go away, come again another day…” Today is another of those rainy days when that song would be perfect. But being indoors when it’s raining is not that bad actually. I enjoy my good company at my friends’ and I don’t need to be soaking wet on my way somewhere, since we are all indoors. Generally I enjoy any kind of weather as long as I wear clothes that go well along with the weather… I also tend to think that whenever the weather doesn’t suit me well enough, there isn’t anything I can do about it anyway, so why be miserable?

”Bad” weather encourges me to do things around the house, maybe bake a cake, clean the clutter in the attic, get rid of some old clothes I don’t wear anymore… What if we had ”good” weather all the time? When would we then do all those ”boring” but ”necessary things?

oktober 24, 2016 av asaole

The three hundred and ninetyfirst åsic- To help students understand and find connections is what teaching’s all about!

A recycled blogpost from my visit in Pitman New Jersey 2014!

For two weeks I have had the wonderful opportunity to be among students and teachers at #Pitman Middle School in #New Jersey, #USA. I have been monitoring instruction in many different classes and seen many very good examples of teaching. My main focus has been ESL-teaching and I have seen examples of that both in primary schools and in adult classes of different kinds. Some of the adult students were part of a program for parents and were taught in classes with students from many different countries. They were preparing for a test and if they’d pass the test that would help them qualify for being American citizens. Other adults I met learned language for their own good, so to speak. They had different private reasons for taking the course and were taught in a smaller group within a local college. In every one of these differents setting and with every single teacher I have noticed high quality and a good knowledge both in what an ESL student needs and also teaching and instruction in general. When in class, I can see that many of the teachers have the same idea as I have, i.e to teach through themes or concepts rather than details. Today, since it is Halloween here, I have noticed that younger kids in primary schools here learn about the local legend #The New Jersey Devil. According to the legend he was the thirteenth child of a worn out woman who didn’t want her child. She cursed him and said ”to the devil with him!” and since then he is haunting #the Pine Barrens in New Jersey. The story is told this day since this is his birthday.

All teachers and students seem very into the idea of Halloween, even if not all schools celebrate with costumes and dresses. One of the classrooms I visited today, a classroom where Spanish is the main subject, focused on the differences between Halloween and the Mexican tradition for Dia de las Muertas (the Day of the Dead). The American kids get a chance to comment on what is similar or different when they compare these two holidays. The teacher help them along the way and try to get them to precise what they mean. She asks questions like ”How do you mean?” ”What would you have thought if a loved one came back to life?” The point for the teacher is to explain that the Mexican Holiday is not at all scary or horrific, but rather a nice way of remembering your loved ones who passed away. The teacher then connects to the American people’s connections to the date 9/11 and the kids all get a chance to share the stories their parents have told them about 9/11. The idea is to show the kids that by remembering and talking about sad or scary memories, those memories get a little easier to talk about each time. Then she wraps it all up by saying THAT is what the Mexicans do when they celebrate THEIR holiday. They stick to the nice memories of a person and cherish those memories in a more happy manner, although they are dressed or disguised into skeletons etc. I was very happy to get the chance to see this lovely explanation of what the different festivities are all about. To help students understand and find connections is what teaching’s all about! I have written in Swedish about the importance of this in my tenth åsic and in my seventyeighth åsic. Thank You and Farewell #Pitman Middle School

Those of you who read Swedish are of course welcome to read other posts as well. You will find those by clicking ”På svenska” to the left on http://www.asaole.com.

For my English readers more blogposts are found by clicking ”In English” to the left on http://www.asaole.com

oktober 24, 2016 av asaole

The three hundred and ninetieth åsic- My New Favourite Tree

A recycled blogpost from my visit in Pitman New Jersey 2014! Quercus_rubra_1.jpg (582×671)

For a couple of weeks I have had the opportunity to experience a very mild and nice autumn here in Pitman, NJ. One of the days we had +28C which is not at all like the temperature for October in Sweden. In my 71st åsic(#Sjuttioförsta åseriet), I wrote about the maples in Sweden and how I used to collect the colourful leaves in the autumn. I have always loved trees and since I live in a part of Sweden where forests are a part of the nice scenery, I always find a walk in the forest very soothing if I need to relax or find new energy. I have walked along nice streets here in Pitman, where mainly tall maples and oaks give gardens their share of fallen leaves. One kind of the tree was unfamiliar to me, but I could tell from what it looked like that it had to be a maple or an oak, so I picked up a leaf and brought it with me to #Pitman Middle School, where I asked everyone I met: ”Is this a maple or an oak?”. Most people said: ”I don’t know but I think it is…” and then two people very quickly said: ”It’s an oak, no doubt!” Now I KNOW it is an oak, since I have done what most people do nowadays… I googled it… It turned out to be a red oak.

The fallen red oak leaves has the same SOUND as the fallen Swedish maple leaves when you walk through them… The other day I took a shortcut home and ended up very far away from home in an empty yard…learning that just as ”genvägar är senvägar” , shortcuts tend to be longcuts…

One good thing by taking the ”shortcut” was that I had to walk on a narrow path in a little forest, passing a railroad to get back home. The fallen leaves in a thick layer sounded like the maple leaves from my childhood and around me both squirrels and chipmunks ran about. I knew I was very close to houses, but the trees and animals made me fly away in thoughts for a while. The beauty of coloured leaves is still the same, no matter where I am. It gives me a feeling of gratefulness to see all the colours, hear the dry sound of the leaves as I walk through them. The sunrays hardly pass through to the ground and there are merely dark soil and old leaves for the squirrels to run about in. In its lack of colours, the ground already seems ready to meet the winter. In my lack of inner compass, I also seemed ready to meet the winter… Luckily I made a correct guess and soon found my way back to Broadway again…

oktober 24, 2016 av asaole

The three hundred and eighty-ninth åsic- From Påskkärring to Tomten in Twenty Minutes!

A recycled blogpost from my visit in Pitman New Jersey 2014!

I have had another interesting day in Pitman Middle School busy with interaction with students and teachers. Today’s topic was a bit different from the other days, since one of the students wanted to know how we celebrated Halloween. I quickly commented on that, but then I shared photos of the tradition from Easter Thursday which is more like the American ”trick or treat” than anything else in our tradition. Kids dress out as witches, but not EVIL witches. They are supposed to be more CUTE than evil or ugly. A påskkärring is supposed to be a witch soon going off to ”Blåkulla” on her broomstick. The idea for the kids is to draw or write nice cards saying ”Happy Easter” and then walk from door to door with these greetings. If they are lucky people give them a little treat in return, but there is NO tricking…just the treat… They will keep the collected treats either in an old coffeepot or in a basket.

inbjudning-8-300x232.jpg (300×232)

I then got the question whether there were any other Holidays I would like to mention. I picked Midsummer, since that may be interesting if you haven’t experienced it. First of all, Midsummer is a fantastic time of the year anywhere in Sweden, thanks to the Nordic light, but in the Northern part of Sweden the sun doesn’t set at all for a couple of days, which gives your summer’s night a magic touch. Midsummer can be celebrated in many ways, but traditionally we would gather to raise a maypole covered with leaves and flowers and then dance round the maypole, both old and young. One of the most popular song has very easy lyrics and we all sang it as kids. It is called ”Små grodorna” which means ”The little frogs”.

It is said about Midsummer that you dream of your spouse to be if you gather seven flowers and jump over seven fences. But you have to be quiet if you don’t want to break the spell! You pick the flowers, put them under your pillow and in your dream you will meet the very person who will be your husband or wife.

Suddenly someone wanted to know whether it was true that our Santa Claus doesn’t look quite like the American… so then we talked for a while about Tomten and the tradition of celebrating Christmas on Christmas Eve rather than on Christmas Day.

20772452-origpic-bc1600.png (393×381)

I was happy to have a computer to use to show pictures and talk about different details and finally I shared what TV-show most families watch on Christmas Eve. Kalle Ankas julafton… Donald Duck!

Glad påsk! (= Happy Easter)

Glad midsommar! (= Happy Midsummer’s Eve!)

God Jul! (=Merry Christmas)

oktober 23, 2016 av asaole

The three hundred and eighty-eighth åsic- Kids vs Adults, a comparison shows that FAQ are very different

A recycled blogpost from my visit in Pitman New Jersey 2014!

fragor.jpg (470×200)

Today I visited a few new classrooms where I haven’t been before. It was very interesting to again note that kids and adults do not ask the same kind of questions. Generally speaking I would say that kids like to know, for real, what it might be like to live in Sweden. They ask personal questions formed from their own point of view and seem happy to get an answer.

Some adults may have a real interest, too, BUT the interesting thing is that they tend to repeat each others questions. Check what adults have asked me the last week:

Are you Irish?
Is this your first time in the US?
For how long will you be here?
Have you visited other states in the USA?
When does school start in Sweden?
How many school days are there?
What subjects do you teach?
How many students are there in each class?
What kind of grades do you use in Sweden?
What American singer would be THE most famous, Elvis or Michael Jackson?

There have been a FEW more questions, but the above questions have tended to come back. Now look at the questions kids have asked:

Do you celebrate Halloween?
What cellphones brands do you have in Sweden?
What clothes do you wear in Sweden?
How far from China is Sweden?
What does the Swedish national anthem sound like?
What do the houses look like in Sweden?
How old are your daughters?
What music do you listen to in Sweden?
What famous Americans are popular in Sweden?
Are there IKEA:s all over Sweden?
What sports do you do in Sweden?
Do you eat the same food as we do?
What kind of farms are there in Sweden?
What do you grow in Sweden?
What does the trees look like in Sweden?
Does The Swedish House Mafia really come from Sweden?

Kids tend to want to know about things out of school more than the teachers do.Teachers tend to ask about school related topics. I find that most interesting. Another thing I find interesting is the way no lesson where I have been involved has been at all like the other. I have asked the kids what they wanted to know and that has lead to lessons that differed very much from each other. Being in a situation where I can choose what to share or not from what the students like to know, has thus been just like I prefer to work, i.e in a group oriented manner. I will miss this school and all the kids next week when I go home. They are all very open and welcoming and I have a great time learning more about this NJ school.