Etikettarkiv: #glädje

av

Trehundrafyrtionionde åseriet: Lärares känsla en MÅNDAG kan verkligen OCKSÅ vara olika!

I det trehundafyrtiosjunde åseriet skrev jag om hur skönt det var att kunna gå hem vid lunch på fredagen, när arbetsveckan enligt schemat är slut, utan att behöva använda hela helgen åt att ta hand om elevinlämningar. Allt var klart…

#tid, #klocka

JAG hade jobbat klart med förberedelser och planering för elevernas lärande, men vi hade inte riktigt kommit igång än… För någon dag sedan föreslog jag därför för eleverna att de kunde skicka in en extra liten text om de kände för det. ”Menar du en frivillig utöver de obligatoriska?” undrade en elev. Jag svarade att det var så jag tänkt och att syftet i så fall skulle vara att eleven skulle ges en extra möjlighet att visa sina kunskaper samtidigt som jag snabbt skulle kunna få en överblick över de olika styrkor och svagheter eleverna visade i skrift… I mitt trehundrafyrtiosjunde åseri berättade jag att EN hade hörsammat mitt förslag om den extra uppgiften. Idag är det måndag morgon och jag har vilat över helgen, men det har inte eleverna. 16 inlämningar fanns i min inkorg! Nu har jag fått att göra och det ska blir jätteroligt att läsa vad de skriver om! Som man bäddar får man ligga… 🙂

I fredags passade ju Kronblom ganska bra… men nu måste jag komplettera med något, känner jag! 😉 Det gäller att vara ”pigg som en mört” på morgonkvisten om man ska ta hand om alla inlämningar idag… En god natts sömn var en bra start på den här veckan!

 #mört

av

Trehundrafyrtioåttonde åseriet: Den djupt mänsklige Theodor Kallifatides- Ett författarskap att grotta ner sig i! Del 1

Mödrar och sönerDet händer att jag får för mig att jag ska läsa ”allt” jag kan komma över av en viss författare. Senast detta hände började jag med att lyssna, eftersom den möjligheten gavs först… Mödrar och söner var en av de böcker av Theodor Kallifatides som jag inte hade läst förut och när jag just hade avslutat en annan ljudbok och tittade på min bokhylla i Storytel föll blicken på denna bok.

Inläsningen av Sven Wollter gör förstås sitt till för att läsupplevelsen ska få hög kvalitet och man dras direkt in i Kallifatides resonemang om livet. Att lyssna på böcker kan annars vara lite som ett lotteri. Är inläsningen inte så bra, så riskerar min uppfattning om inläsaren att till viss del drabba författaren i fråga och kanske ger jag upp mitt projekt att lyssna på den aktuella boken. I allra sämsta fall plockar jag inte ens upp pappersboken för att läsa den… I Kallifatides fall är det lyckligtvis så att jag har läst mycket av honom tidigare och redan är en biten och återkommande läsare så Wollters röst utgjorde i stället en perfekt bonus för en bok jag ändå skulle ha lyssnat på, oavsett inläsare.

Med Mödrar och söner får jag precis det jag uppskattar hos Kallifatides. Han skriver medryckande och lägger upp sin skildring på ett spännande sätt. Här handlar det om tre spår, dels nutid, där Kallifatides är på besök hos sin mor i Athen och ibland även träffar sin bror och andra släktingar, dels i berättande form de många episoder från barndom och ungdom i Grekland som Kallifatides drar sig till minnes. Det tredje spåret är ett dokument, där Kallifatides far har skrivit ned sina minnen från ett långt liv. Mellan dessa tre spår väver Kallifatides som brukligt sin väv av levnadsvisdom.

Mellan modern och Theodor finns ett starkt band och trots att de vanligtvis bor i varsitt land, långt ifrån varandra, har de en mycket nära kontakt med varandra. Ändå skymtar mellan raderna en ömsesidig respekt som inte möjliggör helt öppna konversationer. Denna respekt innefattar bland annat väldigt speciella procedurer runt kaffedrickande som är underhållande att läsa. Theodor har en lång lista på sådant han gärna skulle vilja fråga sin nittiofyraåriga mor om, men inte riktigt vågar. Kaffestunderna blir därför en tänkbar öppning för förtroliga samtal om livet. Modern å sin sida verkar av just respekt för sin son, avhålla sig ifrån att nämna vissa detaljer, som för att skydda honom ifrån dessa. Men Theodor är i Athen denna gång just för att en gång för alla få veta hur det egentligen förhöll sig med en lång rad händelser som ligger för långt bak i tiden för att han själv ska kunna veta säkert.

Den gradvisa avtäckningen av Theodor Kallifatides familjehistoria skildras med stor kärlek och i bokens inledning berättar Kallifatides hur hans familj likt så många andra grekers befann sig i Turkiet sedan generationer, men plötsligt blev tvungna att flytta till Grekland, i en omfattande utväxling mellan de två länderna, då också turkar som befunnit sig i Grekland tvingades åter till Turkiet. Theodors pappa, som var född vid Svarta Havet, kom därför att hela sitt liv betraktas som en utlänning, en som inte var som alla andra. Detta utanförskap, måste ha präglat inte bara honom själv, utan också hans familj i hög grad.

Nästa ljudbok som jag drogs in i med hull och hår var Vänner och älskare som precis som titeln antyder handlar om en djup vänskap mellan Georg och hans vän Milan, men också om kärlek mellan olika människor. Återigen är Wollters inläsning av denna ljudbok en del av magin med boken, men det vore fel av mig att ta udden av det skrivna ordet, för hur väl Wollter än kan gestalta, så vore inläsningen inget värd om texten inte höll måttet. Georg och hans fru Marja har levt ihop i många år och haft ett lyckligt äktenskap. Det är i alla fall vad Georg har uppfattat, den dag när han hittar en ask som likt Pandoras ask rymmer en hemlighet. Ska han våga öppna asken eller inte? Han ringer Milan och tillsammans resonerar de om fördelarna respektive riskerna med att öppna asken och studera dess innehåll. Den här boken är i allra högsta grad en bok om filosofiska ställningstaganden. Man följer med i handlingen, men också i Georgs ambivalenta hållning till saker som händer omkring honom. Och så är det ju hon som räddar livet på honom gång på gång… Vem är HON? Kallifatides håller läsaren på sträckbänken genom allehanda författarknep… och spänningen är till slut olidlig… Hur ska detta sluta? Att kunna kasta in vändningar i en bok vars första uttryck är VANLIGHET är skickligt. De vändningar som jag syftar på är av sådan art att den ena läsaren skulle säga att ”det var slumpen” som orsakade detta, medan nästa läsare menar att det var ”Gud som grep in” och ytterligare någon skulle säga att ”det var ödet”.

Det som gör boken så läsvärd är att vi följer Georgs resonemang om detta… En annan kvalitet som boken har, är att jag som läsare kan känna igen små bitar av författaren i många av de levnadsöden som Kallifatides målar upp i persongalleriet. Det är också delar av gestalternas egenskaper som känns bekanta från Kallifatides själv. Det gör boken spännande och intressant.

Han har delvis gett röst åt kvinnor i boken, men jag vill inte röja något konkret exempel, eftersom jag tycker att du ska läsa boken själv, men i de fall då han till exempel skriver brev från jagperspektivet av en kvinna, så känner jag igen mig, och kan identifiera mig med hennes uppfattning och känslor i vissa livsfrågor. Det har alltid fascinerat mig när manliga författare lyckas med detta. Främst tar jag ändå med mig det djupa resonemang om stora livsfrågor, som Kallifatides bjuder på. Jag översköljs av hans vishet när jag läser den här boken. Och vem skulle vilja leva utan visdom? Vem skulle för den delen vilja leva sitt liv utan kärlek?

”Den sanna exilen är att leva utan kärlek”  

Theodor Kallifatides (ur Vänner och älskare)

Vänner och älskare

Det kommer säkert fler åserier med kommentarer om Kallifatides böcker i sinom tid!

Välkommen att läsa dem då! 🙂

 

 

 

 

 

 

av

Trehundrafyrtiosjunde åseriet: Lärares känsla en fredag kan verkligen vara olika!

I det trehundafyrtiosjätte åseriet skrev jag om den starkast bidragande orsaken för att stanna kvar i yrket, ELEVERNA och allt man får tillbaka genom att vara i deras närhet. Nackdelar då? Finns det inga nackdelar med det här yrket?  JO… Man måste vara i takt med tiden… Som med alla andra yrken är det till stor del en fråga om hur man hanterar situationen, vilken inställning man har och hur stresstålig man är i ett läge med stor arbetsbelastning på för liten tid. Det är min övertygelse att väldigt mycket är avhjälpt av kommunikation och samarbete och noggrann planering. Det gäller att tänka efter före, så att säga… 😉

#tid, #klocka

Det finns dock EN nackdel som jag tänkte på när jag gick hem ifrån jobbet idag, vid lunch en fredag när allt var fixat inför nästa vecka. Arbetstiden för mig är utlagd så i år, att sluttiden är lunch på fredag. Jag börjar tidigt och slutar sent andra veckodagar. En nackdel som slog mig är den oerhört ojämna fördelningen över tid som en betygsättande lärare har att hantera. Det tar lång tid att hitta vägar för att klara sin egen hälsa och få tiden att räcka till för de perioder av alldeles för mycket arbete, samtidigt som det i början av en kurs eller en termin kan vara en period där man egentligen inte har så mycket att ta tag i, helt enkelt för att eleverna forfarande arbetar med de där inlämningsuppgifterna eller texterna eller redovisningarna som man sedan ska hantera och bedöma. SÅ var det för mig idag när jag gick hem.

JAG har jobbat klart med förberedelser och planering för elevernas lärande, men vi har inte riktigt kommit igång än… För någon dag sedan föreslog jag eleverna att de kunde skicka in en extra liten text om de kände för det. ”Menar du en frivillig utöver de obligatoriska?” undrade en elev. Jag svarade att det var så jag tänkt och att syftet i så fall skulle vara att eleven skulle ges en extra möjlighet att visa sina kunskaper samtidigt som jag snabbt skulle kunna få en överblick över de olika styrkor och svagheter eleverna visade i skrift… Hittills har en elev tagit mitt förslag på allvar och skickat in sin lilla text. Alltså har jag hunnit med att noga gå igenom den texten och återkoppla till eleven… Eftersom det var just en enda uppgift var det dessutom väldigt roligt att skriva till eleven och förklara saker eller ge förslag till förbättringar, medan när det är många sådana texter, känns varje uppgift som att bestiga K2… 😉

Senare under terminen, kan det mycket väl vara omvänt angående vem som föreslår arbetsuppgifter… Då kan det vara så att jag knappt syns bakom högarna med bedömningar jag borde ha gjort i förrgår, när en försynt knackning hörs på arbetsrumsdörren på jobbet… ”Jo, jag undrar, kan jag lämna in en extra text som du kan bedöma åt mig, så att jag kan bli säkrare i min skrivna svenska?” En sådan elev vill man nästan knuffa ut och låsa dörren och dra ner en rullgardin därefter skyndsamt gömma sig under skrivbordet och leta i platsjournalen efter ett annat jobb… MEN… det händer att jag säger till eleven att jag gärna läser elevens text och bedömer den om eleven förstår att jag först måste ta hand om alla de texter som är obligatoriska i de kurser där jag är ansvarig. Många elever nöjer sig med det svaret och då är det ett vinna-vinna-läge, eftersom jag får ta hand om alla måsten först, men jag får också möjlighet att hjälpa den aktuella eleven vidare i sin språkutveckling i svenska språket. Att ha elever som verkligen vill göra det lilla extra är ju faktiskt också ganska roligt i det här yrket, så jag brukar försöka vara hjälpsam om jag har den lilla extra orken just då…

Tiden är så relativ… Förra fredagen hade jag i likhet med denna, planerat och ordnat det jag behövde göra inför kommande vecka, men inga elever hade ännu kommit igång alls med sin kurs… Av erfarenhet vet jag ju att det gäller att ta vara på de här få dagarna i terminens början för att återhämta sig ”i förväg” för senare under terminen händer det att jag är kvar sist av alla i den mörka skolan, där det enda lysrör som lyser är det över just mitt skrivbord. DÅ blir det inga blogginlägg skrivna på fredageftermiddagen… I stället kanske jag tar med mig högen med elevinlämningar hem och fortsätter på både lördagen och söndagen. Sådana veckor brukar jag målmedvetet kämpa med nästa och nästa arbete i vetskap om att när alla är slut, så får jag en paus. Att jag själv är just SLUT då, har hittills varit fullt möjligt att återhämta sig ifrån tack vare de skollov jag fortfarande är välsignad med. Det kan vara ett galet uppskruvat tempo runt betygssättningen, men dit är det låååååååååångt och nu är det fredag och jag har jobbat klart för den här veckan!

Trevlig helg! 🙂

#vila, #kronblom

av

Trehundrafyrtiosjätte åseriet: Vad är det som får en lärare att stanna i yrket år efter år och hur rekryterar vi nya lärare?

kugghjul

Eleverna… är ett av flera svar på frågan ”Vad är det som får en lärare att stanna i yrket år efter år?…och jag tror att jag delar den uppfattningen med många andra lärare. Men det är också så att jag och många med mig känner en tydlig lojalitet gentemot eleverna. Det märks om man till exempel träffar en kollega man inte sett på ett tag och tipsar om jobb på sin egen skola. Svaret blir oftast: Nej det kan jag inte göra just nu, för jag har en klass som jag måste följa ett år till eller ”nej, vi har precis påbörjat ett projekt, eleverna och jag och jag kan inte svika dem genom att säga upp mig och byta skola just nu”. Det är tur för skolan att lärare ofta är väldigt fästa vid sitt jobb och tycker om att vara mitt i lärprocessens epicentrum när elever plötsligt nås av en insikt i något ämne.

Det finns tillfällen under året då det massmediala utrymmet fylls av rapporter från skolvärlden där det ena eller andra granskas under lupp och kritiseras hårt från olika aktörer. Därtill kan läggas det mediadrev som ansvariga politiker utsätts för. I april 2016 visade en Demoskopmätning rekordlågt förtroende för utbildningsminister Gustav Fridolin och häromdagen fick Aida Haidialics rattfylla massmedialt fokus. I skuggan av mediabruset pågår skolverksamheten i hela det omfattande skolsystemet i vårt land. Läsåret har 178 skoldagar och det är den tid vi har till vårt förfogande för att se till att eleverna når så långt som möjligt på vägen mot måluppfyllelse i de digra kursplanerna. När vi lyckas med det och när elever är nöjda och stolta och glada över sina nyvunna kunskaper är det inte en enda journalist utanför klassrumsdörren. De kommer i stället med blixtens hastighet när Skolverket släpper ny statistik över misslyckanden och tillkortakommanden i internationella jämförelser som PISA (Programme for International Student Assessment) eller PIRLS (Progress in International Reading Literacy Study).  Då förväntas även den vanliga läraren i en liten ort på landsbygden träda in som försvarsadvokat för skolsystemet, när släkt och vänner frågar sig hur det kan komma sig att det gått så dåligt för Sverige i denna kunskapens OS.

Det brukar vara extra mycket fokus på skolan i samband med läsårsstart och när det är dags för jullov eller studentfirande och skolavslutningar. De reportage som är positiva är lätträknade och skildrar i så fall ofta någon pirrig liten sjuåring på väg till sin första skoldag eller en glädjestrålande student med studentmössan käckt på sned, som talar om hur otroligt SKÖÖÖÖÖÖÖÖNT det ska bli att äntligen SLIPPA skolan! I tretton år har studenten varit i förskoleklass, grundskola och gymansieskola och träffat en lång rad lärare och annan skolpersonal som på olika sätt bidragit till utbildningen. Att det är skönt att gå därifrån efter så lång tid är förklarligt. Det minns jag själv från den dagen!

Som lärare är man också med och upplever både den första skoldagen och studentfirandet, men från ett lärarperspektiv. Trots att jag upplevt både skolstarter och avslutningar år efter år har det aldrig blivit slentrian. Att glädjas med eleverna har alltid varit en av drivkrafterna för mig.  Jag har under mina 25 år som lärare både varit lärare i årskurs ett i grundskolan och i gymnasiets avgångsklasser och alla åren däremellan, innan jag en dag för några år sedan bytte till vuxenutbildningen. Elever i olika åldrar har varit min arbetsvardag. Det har naturligtvis inte alltid gått på räls, men det har alltid varit både intressant och utmanande att vara lärare. När man diskuterar vad man ska göra för att få skolan att lyckas bättre, så är det inte alltid så att man lyfter fram lärarens eget kunnande, intresse och engagemang. Det är en oerhört viktig framgångsfaktor för den enskilda elevens möjligheter att nå målen i kursplanerna.

I lärarbristens Sverige hörs inte så mycket från de lärare som trivs på jobbet. Om vi inte gör våra röster hörda, så blir det svårt att rekrytera nya till de nya platser som högskolorna nu har på lärarprogrammen. Därför är det viktigt att vi som trivs i jobbet som lärare berättar för potentiella kollegor hur givande det är att ha det här yrket. Speciellt viktigt är det att samtala med ungdomar i bekantskapskretsen som ännu inte har bestämt sig och gjort sina avgörande studieval. OM vi inte gör reklam för yrket NU, så står vi snart inför en situation där andelen utbildade lärare minskar i takt med att många går i pension. Hur ansvariga politiker ska hantera de vikande resultaten i internationella jämförelser DÅ, står skrivet i stjärnorna.

 

av

Three Hundred and Thirty-Fifth Asic: Once Upon a Time…Young Prince Ketchup Married in Sweden…

American flag

Once upon a time a very rich Queen in a big Ketchup Country West of the rest, built a Fortune on tomatoes, sauces and relishes…

The Queen tried very hard to encourage her son to catch up and choose a girl from the Ketchup Country, and her husband set out in the world to meet Kings and Queens, world leaders en masse…but a princess whom his stepson could marry… were nowhere to be found…

The stepson, Prince Ketchup travelled near and far, East and West, North and South…but no princess seemed to be good enough… In a distant vulcanic country with Icelandic horses and hot springs, the Prince at least caught a glimpse of a lovely girl, but just as he offered her some ketchup, she was no longer there! The Ketchup Prince searched both Near and Far. He followed close the Viking trail and asked a speaking killer whale:

Where could she be, my bride to be? Who hid her now? MY enemy?

No, do not worry Ketchup Prince! the whale exclaimed and searched her mail…

I see right here she will be found! But Catch Up now! I hear a sound!

A  King and Queen away from here, invited her, but off now, dear!

In Sweden she is working!  Hear!

The Prince flew off in quite a rush, to gather friends and buy some stuff…

A happy end this story has! The Prince has found a lovely lass!

She is not Swedish, but at least, our country hosts the lovely feast!

AND, I guess they lived happily ever after… 

 

svenska flaggan

av

Three Hundred and Thirty-Sixth Asic: Tourist in the USA- Pure luck, God or just a coincidence?

There are moments in life when something wonderful happens to us and we are purely amazed by the fact that we are there, right that very moment. Some of those moments are for me connected to my trips in the USA. One of them, was at the time when George W Bush would soon be elected president for the second time… I was travelling in Pennsylvania in the Lancaster region when me and my friends came to a little village where a growd were lining the road, as if something was about to happen… They had brought their camping chairs, their blankets or just stood upright beside the road… Obviously they were waiting for something to happen…

My friends said that since there was a nice indoor market, we could just as well stop to check why everyone was out this particular day… 🙂 My friend G asked a fellow standing by the road what the commotion was all about and got a surprised look in return: ”You mean you don’t KNOW??? Mr Bush will be here any time!” OK… Let’s say both G and MA were not that thrilled, but politely said ”OH!!!!” with a proper voice, hiding their inner feelings… We decided NOT to check the indoor market, but rather stay outdoor and wait to see what this would be like…

I’m not tall at all, so I decided I would most certainly get a better view from the parking lot, on a higher level from the road… My friend G decided to join me there, but MA stayed by the road. We, me and G, got a nice overview and could easily spot MA from where we stood. After a while a police car drove by and through a loudspeaker someone said: ”Clear the road! Clear the road! The President is on his way!” The road was already quiet and no cars were in sight… but suddenly a car came from a distance, not a nice looking car, but rather a jalopy with open windows… The car was crowded with young men shouting mean comments, and on the side of the car someone had written: ”George Bush SUCKS!” Whatever the young men were yelling through the windows, it did not sound like ”cheering” to me… This happened very quickly and the crowd around us were all appalled, but the two of us, me and G LAUGHED, because honestly, this was quite fun… Where did they come from, first of all? And how did they manage to pass through the police checkpoints with that text written on their cars… Well… Soon enough we understood that all the people around us where not just any kind of audience, but rather fans and supporters of George W Bush, pure Republicans all of them. We found it best to keep quiet from now on, but whispered and giggled quietly that this was really FUN to see…

After a while another police car drove past on the road in front of us. Again someone said through a loudspeaker: ”Clear the road! Clear the road! The President is on his way!” From where G and I stood we could see MA and she turned around sometimes to let us know she was alright. Suddenly we noticed that a couple of black limousines passed and that very moment a lady right beside MA was talking to her and made MA turn from the sight of the road to listen to what the lady was saying… Right then, when the two of them were speaking, a touring coach emerged from the right. The crowd started to yell and wave and G and I could clearly see the President of the United States waiving to his audience…but MA missed this… Afterwards, this was kind of fun, but also sad, since I had been able to spot the President, but to me that was not a big deal… MA however had thought of this moment as a chance to see the President, but because of that ignorant person beside her, she missed her chance… We joke about this nowadays and I am sure there will be new chances for MA if she for instance would want to see Mrs Clinton or Mr Trump in person this year… 🙂

But… was it just pure luck that I had a chance to see the President of the United States during my short stay in the USA? According to both MA and G it is not THAT common that you have a chance to spot a President during your lifetime. A tourist in the USA, such as I , can be lucky to get back home talking about this memory from the USA. I actually spotted George W Bush!!!

svenska flaggan

 

The summer of 2016 I have been travelling on the West Coast of the USA together with my family. Before I went there I thought a lot about our trip and tried to plan for things I wanted us to see. I also thought about what to listen to in the car… Why not make a Spotify-list for our trip? I thought. I added typical ”on the road”-songs that in one way or the other could be connected to America, but in the end, I didn’t really have TIME to check out HOW to connect my ready-made Spotify-list to the radio system in the rental car… So… I guess I had to stick to the rental car RADIO then, huh?

Back home I had a few songs on my list that meant more to me than the others. Years and years ago, I listened a lot to Simon & Garfunkel. I love their LIVE-LP from the Central Park in NYC and I played it over and over when I was in High School. For my trip on Highway 1 I had planned to play a few of those tracks, but like I said, I was more or less left to the producers of several different radio programs that I zapped between, while driving…

Just the very moment when I drove off the Highway into the parking lot for the bay where all the sea lions rest close to Hearst Castle, I suddenly noticed that the radio played American Tune (Simon & Garfunkel). NO other tune had been more perfect at this very spot… But how did it happen???? Luck? God? Random choice of some sort? I don’t know! But it was PERFECT for our experience at the time!

A few hours later when we FINALLY reached the very block where our hotel was situated in Santa Monica, the Radio show played America (Simon & Garfunkel). I cannot see why these two Simon & Garfunkel tunes had to play these particular moments without any reason… Instead I try to think it was meant to be for some reason… Or do they play Simon & Garfunkel day in and day our in California??? 😉

 

A few days later when we were finally leaving MA and G for this time and going back to Sweden… we experienced another extraordinary musical ”coincidence”. I was set for driving off… All our suitcases were put in the boot of the car…the family was buckled up and ready to go… We let our side windows down to be able to shout our last goodbyes through the car windows… Guess what??? From the car stereo a loud scream is heard: ”I’m moving out!” (Billy Joel).

As a matter of fact we WERE ”moving out”! We were now saying goodbye after a week or so in MA’s and G’s home! We were not just leaving TOWN, but rather leaving the USA for Sweden again… MA and I both like Billy Joel. There are SO many different artists and musicians out there that could have been played on the radio that very moment, but after all it was Billy Joel… Why? I cannot find any explanation whatsoever but I am very grateful for all of these moments in my life. They all showed me what pure MINDFULNESS is and I would not want to be without any of these memories. And… Thanks to MA and G, I have lots of fun memories to go back to anytime I like! Thanks! ❤

 

 

 

av

Trehundraartonde åseriet: Turist i USA- 24 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

DSC05260

Planerar du att turista i USA så kanske de 24 blogginlägg jag har skrivit kan intressera dig. Här nedan följer en förteckning över texterna i den ordning jag skrev dem. Vill du läsa andra inlägg som jag skrivit, så hittar du dem till vänster på webbsidan.

#grodshow i Everglades

#grodshow i Everglades

Tvåhundranittiofemte åseriet-Turist i USA- Everglades: Toby är ingen prins!

”Att åka in i Everglades påminde litegrann om att befinna sig i de låglänta delarna av de svenska fjällen, med den skillnaden att man inte hade de vackra fjälltopparna i fjärran att vila ögonen på. I stället var det sawgrass såggräs, så långt ögat nådde. Jag hade fått uppfattningen att det skulle lukta av vattnet, att man skulle känna det som att man åkte omkring i ett avloppsdike ungefär, men trots att det verkligen var vatten och gräs eller vass i alla riktningar, kändes inte någon unken lukt därifrån. Det är det som är poängen med såggräset förstod jag senare. Det är som ett reningsverk för Everglades.”

http://wp.me/p4uFqc-Ez

Colorful Flip Flops Vector Set

Tvåhundranittiosjätte åseriet- Turist i USA- Miami Beach, sol, bad och flip-flops i massor!

”Vart man går på Miami Beach ser man lättklädda människor i allsköns kreationer. Det finns ingen dress code, men ändå är den där, på ett sublimt sätt under ytan… För män gäller att man bör vara vältränad och gärna visa upp sin tatuerade överkropp och för kvinnor är det välsittande baddräkter eller minimala bikinis som gäller i första hand. ”

http://wp.me/p4uFqc-Ew

rain-on-window (1)

Tvåhundranittiosjunde åseriet- Turist i USA- Regn och åska i Miami!

”I en storstad är det egentligen inte svårt att hitta saker att göra även om vädret inte är vad man hade tänkt sig… Men som turist i en stad man aldrig tidigare besökt, så som det är för mig i Miami, medger jag att det är nedslående att regnet strilar i en envis ström på fönstret, ibland avbrutet av ett ihärdigare spöregn eller en åskskur…”

http://wp.me/p4uFqc-Gz

 

Danskurs i skriftlig form

Danskurs i skriftlig form

Tvåhundranittioåttonde åseriet- Turist i USA- Miami- Sinnena samlar sommarminnen för vintern!

”Vart man går här i Miami så hör man spanska talas och eftersom jag har läst franska men inte spanska, så blir det spännande att anstränga sig att försöka förstå ”ändå”… Det är väldigt intressant för mig som språklärare att göra den där ansträngningen! ”

http://wp.me/p4uFqc-ED

 

Glitter och stänk...

Glitter och stänk…

Tvåhundranittionionde åseriet:Turist i USA- Miami Beach- Shop ‘til you drop!

”Det finns massor av tatuerarverkstäder överallt på South Beach. Flera av dem har fotografier med vackra och välgjorda tatueringar på personer som i sin tur är vackra. Där kan man ju kanske lockas att själv gå in för att placera en dödskalle på sin ena axel och en taggtråd runt överarmen…”

http://wp.me/p4uFqc-EB

Alcatraz

Alcatraz

Trehundrade åseriet: Turist i USA- San Francisco i ottan…

”På grund av tidsskillnaden var vi vakna tidigt imorse och eftersom det var fint väder kunde vi lika gärna ta en promenad i grannskapet resonerade vi. I Fisherman’s Wharf där vi befinner oss, är det massor med turister och det märks på affärsinnehavare och andra som bor här, att de är vana att visa folk till rätta. Vi gick inte mer än två kvarter så hittade vi en perfekt plats att fånga Alcatraz på bild.”

http://wp.me/p4uFqc-DF

 

DSC04359

Trehundraförsta åseriet: Turist i USA- San Francisco

”Vid San Francisco Bay finns en lång rad affärsverksamheter som är direkt knutna till havet och vad det ger. Idag besökte vi en marknad som på många sätt imponerade, både i omfång och kvalitet. Både fisk och skaldjur, köttprodukter, svamp och annat såldes där, liksom vad som växer i trådgårdar och på fält…”

http://wp.me/p4uFqc-Ju

 

Prideflaggan är hissad i San Francisco

Trehundraandra åseriet: Turist i USA- Gemenskap för alla i San Francisco?

”Ett par dagar i San Francisco har lärt mig mycket om livet, kanske inte nödvändigtvis om mitt eget liv, utan om de livsbetingelser som råder i en storstad. Idag, lördagen den 25 juni 2016 drar firandet av PRIDE igång här i San Francisco. Det märks på en lång rad olika sätt, både genom färgsättningen vid shoppinggallerior och längs gatorna, där flaggor och banderoller med regnbågens alla färger är placerade och genom att många personer som troligtvis tänker fira redan har ”tjuvstartat” och syns på gatorna i diverse olika kostymer.”

http://wp.me/p4uFqc-K4

Trehundratredje åseriet: Turist i USA- Muir Woods

”När man kommer in i skogen hörs förstås alla samtal mellan människor från världens alla hörn, för vi är många där…turister i stort antal, men vi verkar dela en ödmjuk fascination inför skogen, för samtalen som förs är lågmälda och många går ganska långsamt mellan jätteträden i djup beundran.”

http://wp.me/p4uFqc-Kt

 

Sardinburksomslag från Cannery Row

Sardinburksomslag från Cannery Row

Trehundrafjärde åseriet- Monterey Bay Aquarium, en räddningsplanka för många arter!

”Betydligt mer intressant är stadens akvarium, där ett stort antal sjölevande däggdjur och fiskar finns representerade. Med den fantastiska placeringen alldeles vid havet, får man redan innan man går in i byggnaden en maritim känsla. Monterey Bay Aquarium är det tionde största akvariet i sitt slag i världen. De bedriver forskning på plats och har en mängd olika program på gång för att bevara sällsynta arter och deras möjlighet att klara sig i naturliga miljöer.”

http://wp.me/p4uFqc-Kr

Stillahavskusten i Kalifornien

Stillahavskusten i Kalifornien

Trehundrafemte åseriet: Turist i USA- Med enastående utsikt längs kusten på Highway 1

”Hemma vid köksbordet kan man ha en uppfattning om hur det är att som landkrabba följa en kustlinje och uppleva havsutsikt under mil efter mil, men när man äntligen sitter där vid ratten i sin hyrbil så är intrycken så mycket rikare än man trodde. Verkligheten överträffar drömmen, helt klart!”

http://wp.me/p4uFqc-KB

 

DSC04950

Trehundrasjätte åseriet: Turist i USA- Hearst Castle, Ett drömbygge med enastående utsikt längs kusten på Highway 1

”Om jag hade haft obegränsat med pengar och en stor bit land, vad hade jag gjort då? Jag hade nog inte orkat bygga detta fantastiska slott, men jag är glad att William Randolph Hearst fullföljde sin dröm och därmed visade just det; Om man har en dröm så ska man följa den.”

http://wp.me/p4uFqc-LD

 

Interiör på Madonna Inn, San Luis Obispo

Trehundrasjunde åseriet: Turist i USA- Två drömhus i jämförelse, Hearst Castle vs. Madonna Inn

”Om man har en dröm så ska man följa den, menade Hearst… Madonna Inn i San Luis Obispo är en annan slags livsdröm och hotellet är väldigt roligt att jämföra med Hearst Castle, tycker jag. De är i mångt och mycket varandras motpoler trots att det också finns många likheter…”

http://wp.me/p4uFqc-M3

 

Gloucester Outlet

Trehundraåttonde åseriet: Turist i USA- Naturliga vägvisare på resan? Ett pärlband av Outlets längs vägen…

”Men så mycket KUND är jag ändå att jag inser vad smarta de har varit längst Highway 1 och även i andra delar av USA, de där affärsidkarna som öppnat Outlets i varje liten byhåla. Faktum är att det är väldigt tätt mellan stora och fina Outlets med många olika märkesaffärer sida vid sida i ett gemensamt koncept.”

http://wp.me/p4uFqc-Mb

 

DSC05339

Trehundranionde åseriet: Turist i USA- Los Angeles vid första ögonkastet 😉

”Innan vi började resan från San Francisco för några dagar sedan, hade jag en felaktig bild av Kaliforniens kustland. Det har varit lärorikt för mig att köra bil här. Det är så mycket som jag inte hade klart för mig. Dels trodde jag att kustlinjen skulle vara lägre och inte ha så djupa vikar, dels trodde jag att bergen skulle vara lägre. Men förutom det så hade jag inte lyckats speciellt väl med att föreställa mig naturtypen heller…”

http://wp.me/p4uFqc-Mf

clock-404352_1280

 

Trehundrationde åseriet: Turist i USA- När logiken sätts på prov blir det fel ibland… 🙂

”En stund… Hur lång kan en amerikansk stund vara? Medan jag funderar över hur pinsamt detta verkligen ÄR, så kommer en kvinna ut ur sin bil. Jag ser i backspegeln hur hon går på den lilla refugen och jag gruvar mig alldeles fruktansvärt över hur vårt lilla möte kommer att vara… Jag skulle kunna beskriva henne mycket noga för er, så intensivt mindful var jag den där stunden…”

http://wp.me/p4uFqc-Mr

 

Mimmi

Mimmi

Trehundraelfte åseriet: Turist i USA- Walk of Fame…på en halvtimme blankt! 🙂

”Vi betalar våra $10 och går ut på Walk of Fame, fullt medvetna om att vi måste vara tillbaka vid bilen inom en timme, eftersom varningsskylten precis vid vår parkeringsruta informerade om att man annars skulle bogsera bort bilen till en plats utanför staden, samt bötfälla ägaren. Enkelt val… Det fick bli Walk of Fame på tid… YOLO! Döttrarna använder uttrycket ofta… You Only Live Once…”

Trehundraelfte åseriet: Turist i USA- Walk of Fame…på en halvtimme blankt! 🙂

 

Taklampa på King's Fish

Taklampa på King’s Fish

Trehundratolfte åseriet: Turist i USA- En utflykt till Long Beach

”Inte alltför långt bort från Los Angeles ligger Long Beach. Vägen dit var trots detta väldigt ”lång” på grund av köer. Hemresan gick på mindre än en halvtimme… Kontrasten mellan storstadspulsen i Los Angeles och det relativa lugnet i Long Beach är det första som slår mig. Det andra är att det är en långweekend med många lediga amerikanska familjer som har rest hit för en lillsemester.”

http://wp.me/p4uFqc-MB

 

Koll på gångtrafikanterna

Trehundratrettonde åseriet: Turist i USA- Trygghet, ordning och reda och behovsanpassad ordningsmakt

”Överallt där jag har varit på denna resa har jag känt mig trygg, bland annat tack vare polisnärvaron. Samtidigt har jag läst på löpsedlarna att polisen inte alltid enbart gör rätt. Till exempel blev polischefen i San Francisco av med jobbet häromdagen sedan hans poliser återigen varit inblandade i händelser där människor avlidit vill följd av övervåld från polisen.”

Trehundratrettonde åseriet: Turist i USA- Trygghet, ordning och reda och behovsanpassad ordningsmakt

 

DSC05330

Trehundrafjortonde åseriet: Turist i USA-Att flyga inrikes i USA

”Vi noterade att man som turist får kämpa lite extra för att förstå hur det går till just på inrikesflygterminalen. Alla förutsätter (verkar det som) att inrikesflygresenären är van vid hur det går till, kanske till och med bor i landet och har rest mycket inrikes förut. Vi fick verkligen fråga oss fram i Miami och fick ganska korta och snäsiga svar, ibland alltför knapphändiga, vilket ledde till att vi fick fråga på nytt.”

Trehundrafjortonde åseriet: Turist i USA-Att flyga inrikes i USA

 

DSC05406

Trehundrafemtonde åseriet: Turist i USA- Det stora äventyrets största äventyr?

”Något jag alltid har funderat över är hur det kan vara så lockande att spela om olika mjukdjur och andra troféer när man är på nöjesparker och tivolin. Jag tror att mjukdjuren rimligtvis har hunnit bli ganska äckliga där de hänger under taket i de olika spelattraktionerna och kan inte tänka mig något bättre sätt att hantera situationen än att avstå ifrån att spela… Men den synpunkten delar jag tydligen inte med alla…”

Trehundrafemtonde åseriet: Turist i USA- Det stora äventyrets största äventyr?

 

Lapptäckesteknik

Trehundrasextonde åseriet- Amishfolket i Pennsylvania och deras självklara plats på turistkartan

”Under de år jag vid några tillfällen har besökt Lancaster, har marknadsföringen och turistanpassningen gått allt längre. Turister som vill körs nuförtiden i häst och vagn runt Kitchen Kettle Village mot en summa pengar och är man barn kan man skaka hand med pepparkaksgubben…”

http://wp.me/p4uFqc-O7

 

The president of the United States...

The president of the United States…

Trehundrasjuttonde åseriet: Turist i USA- Om jag vore president i USA…

”Det vore ju rätt så spännande att vara president för en dag… Om jag vore det, här i USA, så skulle jag ändra på några saker som jag sett när jag varit här, men jag skulle också glädja mig åt och känna mig stolt över andra saker och försöka sprida dem så att det blir lika i hela federationen. Det är härligt att drömma. Efter presidentvalet vet vi om det kommer vara Trump eller Clinton…”

Trehundrasjuttonde åseriet: Turist i USA- Om jag vore president i USA…

Three Hundred and Thirtieth Asic- Tourist in the USA- I I was the President of the USA…

”In a dark corner of the Center it is possible to pretend you are the President of the United States… I simply had to stand in line for this little game…:)”

http://wp.me/p4uFqc-US

vindruvor

 Three Hundred and Thirty-First Asic- The Grapes of Wrath- A Sort of Book Review

http://wp.me/p4uFqc-Vb

av

Three Hundred and Thirtieth Asic: Tourist in the USA- If I was the President of the USA…

National Constitution Center

We, the people of other countries, come to the USA to see what the country is like…

In the Independence Visitor Center in Philadelphia, we meet staff members that bring us back to the year of 1776 just by their appearance…

KnypplerskaCittraspelareWe enjoyed the little chats and the way these people tried to connect our time with the eighteenth century. In the area is also the famous ”Liberty Bell”, supposedly important for the founding of the USA. On a walking distance you also find the home of Betsy Ross, who once designed the American flag. A tourist attraction among many others in the City of Philadelphia in Pennsylvania is the National Constitution Center. 2016 is an interesting year from a political point of view and although I am not an American resident I follow the news as closely as possible in order to find out who might be the best suited president candidate this time, Hillary Clinton or Donald Trump…

In The National Consitution Center many displays explain the political system with easy accessible facts and examples. You can navigate in any way you like and stop here and there to watch a short movie or do an interactive game of some sort. There are also members of staff who explain details from American history or help you out if you seem lost in any way. One of them tried to talk me into a fake ”quiz-show” concerning how power is shared between the Congress, the Senate, the President and the High Court, but I excused myself saying I am just a tourist from Sweden… How power is shared in the USA compared to Sweden where I live, is different  and I thought I would not know enough to stand a chance in the quiz-show… But knowing facts about how power is spread is interesting, so we talked for a while anyway. The lady then shared with me that her husband was of Norwegian origin (Norway is our closest neighbor) and was curious to know whether it was true or not that Swedes and Norwegians joke a lot making fun of each other… I said that was true and gave her a few examples of typical Norway-jokes. She, too, had a few jokes to share with me, which was fun indeed! 🙂

I am very impressed by the way the National Constitution Center applies to all ages and all sorts of visitors. If one would be more interested in the American political system than the average visitor, there are loads of documents to read and go thru and for such a visitor a day or a few hours would not be enough… My favourite place in the museum is the room with the statues of the American presidents. They are presented as if they were alive, although they are all made of bronze. If you like, you can stand opposite George Washington to experience how tall he was and what he might have looked like, or maybe just spend time with Ben Franklin, a favorite thinker of mine…

Franklin och jagIn the National Constitution Center a few of the guides were dressed like the ”founding fathers”. These guides are in every way very special and actually act as if they were the founding fathers for real… They also act as if this was not the year of 2016, but rather 1776… To us that was kind of fun when we met ”Benjamin Franklin” who referred to the Swedish King when saying that it was ”a pity that Sweden doesn’t help us actively now that we really need support to deal with the Britons!”  We enjoyed that little chat a lot since it was also a glimpse of past times… Most of all, I personally enjoy the performance with an actor who explains the writing of the National Constitution, starting with …

WE…the People…

The way this performance builds up to a truly patriotic feeling of belonging, I’m not surprised if Americans are very proud afterwards.

I almost turned into an American myself… 🙂

The actor is just one person, but his passion is of a kind that you cannot ignore and his voice is very eager to find the heart in you… You listen to every word he says and you understand the underlying events that lead to the writing of the National Constitution. Of course not just the actor, but the filmclips, the soundtrack and the very dark room helps to build up this feeling of importance. We all, even Swedes…are ”the people” this moment…

The very thought of sharing power like it is presented in the National Constitution is wise. A president with too much power may turn the USA into something else but a safe  democracy if it had not been for the National Constitution… I like the way it is built in the system that you cannot rule on your own…

Being a tourist in the USA means being curious about everything that is not as in Sweden… 🙂

I have asked people I have met whether they are worried or not for the coming election, whether they find Mr Trump or Mrs Clinton best or worse etc. There is no way my asking can be taken into account for the outcome of the election, but what I found interesting was that it seemed as if half of the people I asked was in favor of Mr Trump whereas the other 50% preferred Mrs Clinton… I had hoped for some ”hint” when I did my ”research” but obviously I will have to wait until election day for the very result!

In a dark corner of the Center it is possible to pretend you are the President of the United States… I simply had to stand in line for this little game… 🙂

Had I been the President of the United States, I would work closely together with the UN, with the Human Right’s as my wish list for all Mankind. We need to work together in creating a better world. A better tomorrow starts today…

The president of the United States...

The president of the United States…

 

 

av

Trehundratjugosjätte åseriet- Putt, put eller PUT ett litet ord med stor betydelse!

Sports-Alive-Ltd._27.jpg (1249×937)

Det beror helt och hållet på sammanhanget vad man menar när man använder vissa ord. Om man inte har stöd av ordbilden, i textform så kan det vara direkt omöjligt att skilja mellan put, putt och PUT, trots att det är en enorm skillnad mellan dessa ord. Det första ordet är skrivet på engelska och kan översättas till svenska i mer än tio olika sammanhang. Det andra ordet är dels ett substantiv som betyder att man spelar en golfboll med en specifik klubba och med ett mycket försiktigt slag. Dessutom kan ordet i den bemärkelsen syfta på en lätt knuff, en putt… Men för en person som jobbar i en myndighet som sysslar med migranter eller för migranten själv, är det väldigt stor skillnad mellan den nyss nämnda putten och PUT med versaler. Exakt hur stor skillnad det är, vet man endast om man varit med om att möta en människa som nåtts av beskedet att de nu äntligen har fått PUT. Det betyder nämligen permanent uppehållstillstånd. För ett par år sedan samtalade jag med en person om framtiden. Bland annat pratade vi om sannolikheten för att Migrationsverket skulle höra av sig snart. Personen menade att det var väldigt svårt och väldigt jobbigt att vänta och det förstår ju var och en som någon gång väntat på ett besked av något slag.

klocka_167738793.jpg (400×397)

Ovissheten skapar ett slags vakuum, där man inte vågar hoppas, inte vågar tro att det kommer att lösa sig, för man är så rädd för att bli besviken om man inte skulle få sin PUT. De personer jag mött i mitt arbete, som väntat och hoppats och längtat efter just detta fönsterkuvert, vet vad det innebär att våndas. Ofta har dessutom utredningstiden varit kantad av olika typer av åtgärder som för tankarna till en Kafkatillvaro. Det finns människor i min omgivning som fått nej av Migrationsverket samtidigt som de har fått uppmaningen att resa hem till sitt hemland (som de flytt ifrån på grund av allvarliga risker för sitt eget liv) för att de måste söka asyl i Sverige därifrån. De ombeds att resa tillbaka, söka upp den svenska ambassaden eller konsulatet, för att få hjälp att söka asyl… Att söka asyl från en svensk ambassad är en sak, men att återvända till ett land där man fruktar för sitt liv, är kopplat till skräck som paralyserar, som skapar en rädsla som syns på utsidan, en sorg som gör att ett tillfälligt leende på besök i ansiktet, aldrig på allvar når ända upp till ögonen. I de fall där landet inte har någon svensk ambassad eller något svenskt konsulat, så har Sverige ofta en ambassad som servar flera länder som gränsar till varandra. I vissa fall är deras gräns det enda som förenar dem. Grannlandet kanske har en helt annan kultur och ett annat språk talas där. Ändå är det dit flyktingen hänvisas för att söka asyl…på den svenska ambassaden. Mot bakgrund av omständigheter som är snarlika dem som jag nu beskrivit, kunde jag verkligen förstå vilken OERHÖRD glädje den här personen kände när hen kom hem och fann ett brev på hallgolvet i lägenheten. Med posten hade det kommit…brevet med hens PUT. I min inbox kom kort därefter ett överlyckligt mejl och från mig skickades inom samma minut ett helt hysteriskt meddelande med en lång rad vokaler: Åååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå! Grattis!!!

Det kändes fantastiskt och jag kunde andas ut. Jag hade oroat mig… Men, vad är MIN oro jämfört med den oro den aktuella personen har känt????

När mina vänner från länder i krig och konflikter varit här i Sverige ett tag, så händer det att vi kommer i samspråk om hur det egentligen var att leva i hemlandet innan de tvingades fly. Inte alls sällan berättar de hårresande minnen från helt ofattbara händelser som de har bevittnat, där nära släktingar lemlästats eller dödats eller där deras hem eller andra ägodelar förintats i explosioner eller bränder. Andra gånger handlar det i stället om inskränkt livsrum, en livssituation där man inte får vara den man vill vara, utan måste anpassa sig till regimens uppfattning om hur man ska tro, leva eller klä sig. Eller ännu värre…att man inte får uttrycka sig över huvudtaget, utan att riskera katastrofala följder för sig själv och sin familj. Som lärare möter jag alla dessa kategorier flyktingar i vårt land och genom alla dessa möten lär jag känna människorna bakom varje typ av omständighet. Ofta läser jag på lite extra om de länder mina elever kommer ifrån, för att det är viktigt för mig att förstå dem bättre. Det är berikande att veta mera, även om det ofta leder till att jag också känner en omfattande vanmakt över den situation världen i stort befinner sig.

Men här är inte platsen och inte heller tidpunkten för någon analys av den politiska situationen. I stället noterar jag att i det lilla sammanhanget, där jag befinner mig, är ovanstående händelse inte en engångsföreteelse.  Jag ser ofta hur människor väntar och längtar och hoppas på att få sitt PUT här i Sverige. Väntan på besked om PUT är för många som ett vakuum, där ingen kraft finns att ta itu med saker… men det finns också de som frenetiskt jobbar på alla upptänkliga sätt för att få stanna. De lär sig språket, pluggar för att nå nästa nivå i skolsystemet och skaffar på egen hand både bostad och arbete. De blir, trots att de är självförsörjande och bidrar med skatt precis som du och jag, en bricka i ett politiskt spel, där samhället nu har bestämt sig för en annan nivå i asyllagstiftningen.

Någon av dessa hårt arbetande migranter, som verkligen gjort allt det man kan begära för att få stanna, är din granne eller min…men lagen säger att hen ska flytta hem till sitt land…trots att det har gått många år, trots att man inte längre kallar det där andra landet för hemma… Med Migrationsverkets nya lagstiftning som trädde i kraft den 20 juli 2016 kommer vi som jobbar nära migranterna säkert att uppleva flera uppslitande avsked, fler avslag på asylansökningar och fler människor som svävar i ovisshet om sin framtid. I varje stund känner jag någon som kämpar för att få vara kvar. Nu också… Jag tänker på dig och hoppas!

 

av

Trehundratjugoförsta åseriet- Lärande kan ske på många skilda sätt!

Tallskogen vid Malingarna

 

Om man tar en skogspromenad upplever man naturen på nära håll. För egen del brukar jag njuta speciellt av dofter, ljud och det jag ser omkring mig. Går jag i en tallskog har det alltid fascinerat mig hur torrt det är och hur hög luften känns… Går jag i en granskog kan jag i stället njuta av det dunkla fuktiga mörkret som de tunga grenarna skänker. I björkskogen trivs jag kanske främst när det blåser lite lätt, så att myggorna inte tar sig fram till just mig… Men som lekman är jag ändå relativt begränsad till de intryck som hör samman med vanliga baskunskaper. Jag kan kanske konstatera att det kommer att bli mycket lingon i år eller att blåbären är övermogna. Vidare kanske jag kan se att skogen har ren luft om det är mycket skägglav på grenarna, men för att bättre förstå skogen behöver jag ledsagas av någon kunnig person eller själv läsa på i förväg.

För många år sedan hände det att jag gick i skogen med äldre släktingar. Morfar kunde stanna vid en obestämd grop i skogen, för att upplysa mig om att det rörde sig om en gammal kolbotten, medan han lyfte på ett lager mossa och bevisade detta genom att blotta kolrester som fanns kvar, mer än ett halvsekel senare. Spåren av en svunnen tid även om den är relativt nära vår egen, fick jag även se prov på när jag för många år sedan vid en utflykt till Lövåsberget i Säters kommun tog del av en föreläsning om Skrivarhällen. Människor hade valt Lövåsberget som en plats dit man gick för att befästa sin trolovning eller på annat sätt fira olika tillfällen i livet. Om denna upplevelse skrev jag i ett tidigare åseri: Let’s make a Rock Carving!. Arkeologen Stig Welinder, som via kyrkböckerna tagit reda mera, kunde berätta för oss om de människor som ristat in sina initialer i hällen. Utan hans hjälp hade jag passerat hällen och koncentrerat mig på den vackra utsikten.

Som liten minns jag att vägen till våra vänner i Grödinge kändes oändligt lång, trots att sträckan vi körde var Tumba- Smedstorp (i Grödinge). Det är INTE långt, räknat i kilometer, men jag tror att vägens sträckning bidrog till den där känslan, för vi åkte verkligen runt varje bergknalle för att nå vännernas hem. Efter vägen förklarade mamma och pappa att bergknallarna hade varit öar en gång och att där vi nu åkte hade det varit havsbotten. Det kändes obegripligt och jag försökte tänka mig det där havsvattnet och hur det varit då…

Genom morfars, arkeologens och mina föräldrars berättelser, kunde jag förstå naturen runt omkring mig bättre. Att se med egna ögon och samtidigt lyssna på vad någon berättar muntligt, har alltid varit det bästa sättet för mig att lära mig något. Jag minns i bilder. Jag kopplar minnesbilderna till vad människor har berättat för mig om det jag sett och jag kopplar även samman det jag sett och det jag hört till specifika situationer.

Innan den gamla järnvägsbanken mellan Grängesberg och Ludvika hade försetts med asfalt, så var det först järnvägsspår och då gick det att promenera om man gick med det stegavstånd som sliprarna medgav. Sedan bröt man upp järnvägen och försedde den med grovt makadam, kallat vask, om man får tro äldre före detta gruvarbetare i Grängesberg, som använde detta ord… Ungefär vid tiden då järnvägsbanken försetts med vask, brukade jag dra barnvagnen med äldsta dottern i på denna väg, som skar rakt igenom det forna gruvsamhällets kärna. Längs spåret fanns husgrunder, syrener och vinbärsbuskar som röjer att det bott människor där. I ett tidigare åseri har jag skrivit om den där järnvägen från ett annat perspektiv: SJ, SJ, gamle vän…

På marken hittade jag en gång en ”kula”, lite rostig och som en sten, men sfärisk… En av makens ingifta släktingar upplyste mig om att kulan kom från kulsinterverket… Som ny i Grängesberg byggdes kunskapen om min nya hembygd stegvis på det sättet, ett ord här, ett där… En äldre lärare på Östra skolan visade mig överväxta vattenkanaler som nu såg ut som vägar av mossa i skogen… Kanalerna hade använts för att transportera vatten till vattenkonster… Utan berättelserna, hade jag plockat upp kulan, gått vidare i vasken och tänkt att det var ju märkligt att det var så fina vägar i mossan! Lärande kan ske på så många skilda sätt!