Femhundrafemtonde åseriet- Från hörnet av Kivik beundrar jag Billy

Idag är huvudnyheten i svenska tidningar att IKEA:s grundare Ingvar Kamprad har avlidit. Det får mig att minnas IKEA:s roll i mitt liv. Det är märkligt vilken genomslagskraft ett företag kan ha för en alldeles vanlig gräsrot.

Möblemanget i min lägenhet består till ungefär en tredjedel är arvegods, en tredjedel är möbler som min far, som är snickare, har snickrat. Den återstående tredjedelen är möbler från IKEA, men med olika många år på nacken. Det är nog ganska vanligt för en svensk familj, möjligen med undantag av de hemsnickrade möblerna. En stor soffa som heter Kivik var nyligen en del av möblemanget i mitt hem och i en annan del av vardagsrummet fanns en hel vägg med bokhyllan Billy. Nyligen hamnade soffan i exmakens hem och bokhyllorna med innehåll hamnade hos mig…

Att klara av att montera en möbel med hjälp av en sprängskiss är lite av ett examensprov för den som tycker sig kunna tänka logiskt… Det fick vi erfara när vi monterade ihop vår Kivik, men även i samband med flytten nyligen då ena dottern på egen hand plockade ihop både säng och byrå i serien Malm. Trägen vinner… Namnen på produkterna i IKEA-varuhusen har vi skojat om med amerikanska vänner och en av dem skickade denna bild till mig: 

När vår familj besöker IKEA följer vi vissa invanda mönster, varav ett av dem är att äta i restaurangen. Den största köttbullsportionen brukar locka den hungrigaste, medan jag äter gravad lax med hovmästarsås. Döttrarna äter gärna något med tillbehöret pommes frites, till exempel kycklingfilé…om de inte för stunden är sugna på köttbullarna eller laxen de också… På vägen ut händer det att vi äter en ”stödkorv” om vi INTE har ätit i restaurangen…

När jag var liten och följde med mina föräldrar på IKEA i Kungens kurva tjatade jag alltid om att få leka i bollhavet. När det äntligen fanns tid för det, var jag för gammal. Till Småland som är IKEA:s nuvarande koncept för inlämning av barn, har jag inte lämnat in mina barn, eftersom de också är för stora och därför är de i stället med och lägger saker i kundvagnen, vilket resulterar i ett allt längre kvitto för varje gång vi besöker varuhuset… Det borde kanske finnas något tonårsalternativ, under namnet #mobilsoffan, där man kunde lämna in personer som är mellan 14-18, för att sedan hämta dem när man själv har köpt dagens trave med värmeljus och servetter?

IKEA är ett företag jag gärna skulle jobba för, om jag inte redan hade världens bästa arbete. Det är något tilldragande med det där hurtigt svenska i deras blågula kläder och alla namnen på varorna, som är så otroligt svåra att uttala för mina utländska vänner. Många med mig hyser kanske ett visst mått av beundran för Ingvar Kamprad vars affärsidé med platta paket med omonterade smådelar tydligen passade fler än vad konkurrenterna någonsin kunde drömma om… IKEA:s spridning över världen har jag bara sett som vanlig konsument, till exempel i USA. När vi övernattat hos vänner i New Jersey har vi sovit i miljöer som kändes som hemma, eftersom möbleringen var från IKEA. Om någon skulle ta bort allt som är från IKEA i mitt hem, så skulle jag, innan jag hunnit ersätta allt, inte ha något att äta på eller med i mitt kök…inte kunna sova, eftersom golvet är kallt och hårt utan säng, madrass, täcke, kudde och påslakan… Jag skulle inte kunna laga mat på min spis förrän jag varit någon annanstans och köpt kastruller och stekpanna och inte skulle jag heller ha något att bära min smutstvätt i… Säga vad man vill, men Ingvar Kamprad har verkligen lyckats få genomslagskraft med sitt företag! Åtminstone i mitt liv…

 

Annonser

Fyrahundrafyrtiofemte åseriet- Från hörnet av Kivik beundrar jag Billy

#asaole, #IKEA

IKEA är ett måste även när man är på resande fot. I somras hittade vi förstås vägen till IKEA i Philadelphia, mest för att…

Men vanligtvis är det ju för oss som för de allra flesta svenskar, att vi gärna åker till vårt närmaste IKEA för att se om de har något som vi egentligen inte behöver, men känner att vi ändå inte kan motstå…

Vi har en väldigt speciell blandning i vårt möblemang. Ungefär en tredjedel är arvegods av olika slag, en tredjedel består av möbler som min far, som är snickare, har snickrat. Den återstående tredjedelen består av möbler från IKEA, men med olika många år på nacken. Jag tror att vårt hem har ett möblemang som är ganska vanligt för en svensk familj, möjligen med undantag av de hemsnickrade möblerna. Det senaste tillskottet hos just oss är en stor soffa som heter Kivik och i en annan del av vardagsrummet finns en hel vägg med bokhyllan Billy. Att klara av att montera en möbel med hjälp av en sprängskiss är lite av ett examensprov för den som tycker sig kunna tänka logiskt… Det fick vi erfara när vi monterade ihop vår Kivik… Men nu står den där till familjens glädje.

När vår familj besöker IKEA följer vi vissa invanda mönster, varav ett av dem är att äta i restaurangen. Vanligtvis äter maken den största köttbullsportionen, medan jag äter gravad lax med hovmästarsås. Döttrarna äter något med tillbehöret pommes frites, till exempel kycklingfilé…om de inte för stunden är sugna på köttbullarna eller laxen de också… OM dotterns kille är med, så brukar han dessutom kunna trycka i sig en stödkorv på vägen ut ur butiken…

När jag var liten och följde med mina föräldrar på IKEA i Kungens kurva tjatade jag alltid om att få leka i bollhavet. När det äntligen fanns tid för det, var jag för gammal. Till Småland som är IKEA:s nuvarande koncept för inlämning av barn, har jag inte lämnat in mina barn, eftersom de också är för stora och därför är de i stället med och lägger saker i kundvagnen, vilket resulterar i ett allt längre kvitto för varje gång vi besöker varuhuset… Det borde kanske finnas något tonårsalternativ, under namnet #mobilsoffan, där man kunde lämna in personer som är mellan 14-18, för att sedan hämta dem när man själv har köpt dagens trave med värmeljus och servetter?

IKEA är ett företag jag gärna skulle jobba för, om jag inte redan hade världens bästa arbete. Det är något tilldragande med det där hurtigt svenska i deras blågula kläder och alla namnen på varorna, som är så otroligt svåra att uttala för mina utländska vänner. Många med mig hyser kanske ett visst mått av beundran för nittioåringen Ingvar Kamprad vars affärsidé med platta paket med omonterade smådelar tydligen passade fler än vad konkurrenterna någonsin kunde drömma om…

Tvåhundrafemtiofemte åseriet- Att jämföra

Att jämföra två objekt med varandra, innebär fler svårigheter än man kan tro, åtminstone för den som studerar ämnet svenska som andraspråk. Vilket språk vi använder när vi jämför kan vi till exempel läsa oss till i olika handböcker och även om handboksförfattaren har vinnlagt sig om att förklara systematiskt och noggrant, så kan det ändå vara så abstrakt formulerat att det leder till att eleven ändå inte förstår. Därför brukar jag försöka kombinera flera olika sätt att förklara, för att så många som möjligt ska kunna hitta sitt bästa sätt att förstå. Ofta hittar jag dessutom utgångspunkten till lektionen på något oväntat ställe. Den här gången var det ur Vi i villa, men lika ofta är det ur reklamblad eller i vanliga dagstidningar. Vi har så mycket språkbitar runt om oss som också behöver förklaring, att det verkligen inte är något problem att hitta utgångspunkter. Möjligen är det svårt att sovra…

Dagens lektion om just jämförelse började därför med en genomgång av en handbokstext, som inte alls var speciellt lättbegriplig, men som i stället var noggrant systematisk. Exemplen i handboken var konkreta och tydliga och därför tipsade jag eleverna om att fokusera mest på exempelmeningarna utan att stirra sig blinda på de märkliga definitionerna som innehöll X och Y och närmast påminde om matematiska definitioner. Precis som jag misstänkt, fanns ändå i klassen några som tyckte att det matematiska upplägget var väldigt tydligt och bra, medan andra snarare värjde sig för själva definitionen, men utan problem förstod principen genom att studera exemplen. Från s 304 ur Garlén och Sundbergs Handbok i Svenska som andraspråk:

Ur Garlén och Sundberg_Handbok i Svenska som andraspråk

När vi något senare jobbat oss igenom handbokens beskrivningar av även skillnader, ville jag ge eleverna verktyg för att kunna jobba tillsammans med en jämförelse-övning senare. Därför ägnade jag mig åt att först hjälpa dem med ett antal ord och uttryck som de skulle behöva för övningen. Jag valde att utgå ifrån en sida ur tidningen Vi i villa (2014) som jag sparat just för att bilderna har så tydlig koppling till just temat jämförelse/likheter/skillnader. Jag ville först ge eleverna möjlighet att diskutera ”vilken bild de syftade på” och pratade därför med dem om raderna som första, andra och tredje raden, men förklarade även att man precis lika gärna skulle kunna säga ”på översta raden”, ”på den mellersta raden” eller ”på den nedersta raden”. Sedan pratade vi om andra liknande uttryck som också behövde komma upp till ytan just idag… till höger, till vänster, andra från höger, längst ut till vänster, i högra hörnet…i kanten…

Att jämföra

Sedan började vi prata om själva jämförelsen av grindarna på bilden… Jag bad eleverna föreställa sig att de skulle komma till byggmarknaden för att köpa en grind eller att de kanske arbetade där som säljare och skulle hantera den beskrivning en kund skulle ge av en specifik grind. Vilka typiska kännetecken har den enskilda grinden? Är den smal eller bred? Hög eller låg? är den enkel eller dubbel? Har den handtag och lås eller kanske enbart det ena? Är den enkelt utformad eller har den en rik ornamentik? Är materialet trä, stål eller smidesjärn? Finns det intressanta mönster som går att beskriva? Är den obehandlad, tryckimpregnerad eller är den vitmålad? När jag leker med den typen av övning i klassrummet, ger jag först alla ord man kan behöva, men sedan kollar jag snabbt hur mycket som fastnar, genom att be någon beskriva eller använda de helt nya uttrycken. Det handlar om det proximalt lärande (Vygotsky) och min erfarenhet är att det brukar ge tydligt och snabbt resultat och även eleverna själva känner att de lär sig nya ord och uttryck.

IMG_2030 (2)

Det jag redogjort för hittills är själva upplägget, undervisningen, innehållet… kalla det vad du vill. Efter detta är det snarare så att elevernas arbete återstår… De får en ANNAN uppgift att jobba med, men nu kan de använda sin ”ram” från den första tavelbilden här ovanför. De arbetar i par. Den ena i paret har ett A4-blad med femton bilder av personer, ordnade i tre rader, med fem i varje. Den andra personen i paret har en ”kortlek” med samma bilder, men i oordning. Personen med kortleken beskriver sitt första kort så pass noga att det går att hitta just den personen bland de femton bilderna på A4-bladet. Nu är det upp till kamraten att använda sina uttryck från min undervisning: ”Jag tror att du menar personen som är längst ner i vänstra hörnet” eller ”Jag tror att du menar personen som är på den andra bilden från höger på tredje raden” etc. Förutom att lärandet sker effektivt, så brukar elever tycka att det är ganska roligt också. Man fnissar åt varandras försök att beskriva eller bjuder på sig själv när man misslyckas med att förklara och i den där aktiviteten är man så pass ”här och nu” att lärandet sker av bara farten. Det är lätt att lära om man samtidigt har kul…

Den där första texten ur handboken då? Jo… När eleven kommer hem igen, med dagen i backspegeln, så går det lättare att förstå även den abstrakta svenskan och de märkliga formlerna, för nu har man tränat på något enklare, som går att förstå.

Tvåhundrafemtiotredje åseriet- Från hörnet av Kivik beundrar jag Billy

 

Vi har en väldigt speciell blandning i vårt möblemang. Ungefär en tredjedel är arvegods av olika slag, en tredjedel består av möbler som min far, som är snickare, har snickrat. Den återstående tredjedelen består av möbler från IKEA, men med olika många år på nacken. Jag tror att vårt hem har ett möblemang som är ganska vanligt för en svensk familj, möjligen med undantag av de hemsnickrade möblerna. Det senaste tillskottet hos just oss är en stor soffa som heter Kivik och i en annan del av vardagsrummet finns en hel vägg med bokhyllan Billy.Att klara av att montera en möbel med hjälp av en sprängskiss är lite av ett examensprov för den som tycker sig kunna tänka logiskt… Det fick vi erfara när vi monterade ihop vår Kivik… Men nu står den där till familjens glädje.

När vår familj besöker IKEA följer vi vissa invanda mönster, varav ett av dem är att äta i restaurangen. Vanligtvis äter maken den största köttbullsportionen, medan jag äter gravad lax med hovmästarsås. Döttrarna äter något med tillbehöret pommes frites, till exempel kycklingfilé…om de inte för stunden är sugna på köttbullarna eller laxen de också…

När jag var liten och följde med mina föräldrar på IKEA i Kungens kurva tjatade jag alltid om att få leka i bollhavet. När det äntligen fanns tid för det, var jag för gammal. Till Småland som är IKEA:s nuvarande koncept för inlämning av barn, har jag inte lämnat in mina barn, eftersom de också är för stora och därför är de i stället med och lägger saker i kundvagnen, vilket resulterar i ett allt längre kvitto för varje gång vi besöker varuhuset… Det borde kanske finnas något tonårsalternativ, under namnet #mobilsoffan, där man kunde lämna in personer som är mellan 14-18, för att sedan hämta dem när man själv har köpt dagens trave med värmeljus och servetter?

IKEA är ett företag jag gärna skulle jobba för, om jag inte redan hade världens bästa arbete. Det är något tilldragande med det där hurtigt svenska i deras blågula kläder och alla namnen på varorna, som är så otroligt svåra att uttala för mina utländska vänner. Många med mig hyser kanske ett visst mått av beundran för nittioåringen Ingvar Kamprad vars affärsidé med platta paket med omonterade smådelar tydligen passade fler än vad konkurrenterna någonsin kunde drömma om…