april 2, 2014 av asaole

Sjunde åseriet- ”Nytt PISA-fiasko för Sverige”

I Dala-Demokraten (140402) läser jag en artikel med ovanstående rubrik. Dessutom har #Göran Greider valt att i sin ledare skriva om detta:

http://dalademokraten.se/2014/04/02/politikerna-ar-daliga-pa-problemlosning/

För ett antal år sedan var jag provsamordnare för PISA på min dåvarande arbetsplats. Samordningsrollen innebar i korthet att jag ansvarade för att alla prov hanterades korrekt, att provet genomfördes i enlighet med de föreskrifter som medföljde. Efter ett av proven i ett samtal med några elever, framkom det att vissa upplevde uppgifterna som helt omöjliga att lösa, medan några få tyckte att provet hade varit lagom svårt och de upplevde att de hade klarat alla de uppgifter som kamraten bredvid upplevde som omöjliga. Jag visste redan då att någon återkoppling till just vår skola angående våra specifika resultat inte skulle komma och det hade även eleverna och deras föräldrar fått information om.

I artikeln ”Nytt PISA-fiasko för Sverige” framställs Sveriges resultat som ett fiasko. I den grafik som presenterar resultaten ligger Sverige på 25:e plats. ”Det är så klart det är oroande”, säger överdirektör Helén Ängmo. Utbildningsminister Jan Björklund återkommer till det faktum att eleverna som denna gång skrivit proven är den sista årskullen som läste i enlighet med den tidigare läroplanen.

”Skolan måste modernisera. Det är fler som använt dator hemma än i skolan”, säger Magnus Oskarsson, projektledare för PISA i Sverige.

Så långt artikeln…

Min egen reflektion handlar om hur förfelat det blir när man inte lyckas sprida de goda idéerna mellan skolor och enskilda pedagoger. Det är ju självklart att en snabb liten jämförelse mellan två skolor ELLER för den delen mellan två klassrum, skulle ge en bild liknande den jag gav av elevernas upplevelse av provens svårighet. Inget klassrum är det andra likt. Ingen pedagog jobbar exakt som grannen i klassrummet bredvid. Vi skulle säkert vinna på att lyfta blicken i högre grad än vi redan gör.

Vad kan vi göra för att förhindra att PISA-resultaten fortsätter sin negativa trend i framtiden? Jag tror att Skolinspektionen sitter på svaret och jag tror att regeringskansliet kan välja att ta ett större ansvar i den här frågan. I stället för att återigen leta syndabockar i olika skolor, borde fokus ligga på att identifiera de skolor och enskilda pedagoger som LYCKAS VÄL och ge dessa individer och skolor instrument för att sprida sina respektive koncept till ett större antal skolor.

Många skolledare är insatta och engagerade i skolutveckling på många skilda sätt, medan någon annan upplever att det gamla och beprövade är en säker väg att gå. Vi måste alla, lärare och skolledare, bli bättre på att dels marknadsföra de goda exemplen, dels också skapa en spridningseffekt av den goda praktiken, där man framgångsrikt år efter år, får goda resultat i internationella undersökningar som PISA. Vi måste också i högre grad än nu våga diskutera vår egen praxis med kollegor, för att på det sättet dra lärdom av varandras styrkor i lärargärningen.

Alltså; I stället för ”vad gick fel?!” bör fokus ligga på ”vilka har lyckats väl och hur ska vi sprida deras kunskaper vidare till alla?!” Ge lärare instrument för att sprida de goda idéerna! Ge lärare tid att hjälpa varandra! Sist men inte minst, är det förstås helt nödvändigt att den som undervisar har utbildning i det aktuella ämnet.

mars 31, 2014 av asaole

Fjärde åseriet- Lärarens formtopp, finns den?

Finns det en ”formtopp” för en lärare? Ja, det tror JAG att det gör. Min första tid som lärare upplevde jag ibland i klassrummet att jag ”saknade kontroll” och ibland ”inte visste vad jag skulle göra”. Jag kom hem helt uppgiven och gråtande för att det varit ännu en hopplös dag på jobbet. Jag kände sann vanmakt och dagarna kantades av socialt kaos i klassrummet och svårigheter att hinna med att hjälpa alla elever på deras specifika nivå med just det som de behövde.

Det händer aldrig nuförtiden att jag känner så. Under senare år har det varit ett sant nöje att vara lärare just för att jag inte behöver känna minsta lilla osäkerhet kring mig själv som verktyg i lärandeprocessen. Därtill kan läggas en sann förtrogenhet med styrdokumenten och många strategier för att utveckla lärandet. Om vi lägger till tjugo år från idag, så är jag 67 år. Till skillnad från artisterna i TV som upplever en renässans, så tror jag faktiskt inte att jag är ”så mycket bättre” i jämförelse med nu…

Jag tror förvisso att en lärare utvecklas exakt hela sin lärargärning, men jag tror att utvecklingen har olika kvalitet, sker inom olika områden OCH jag tror att utvecklingen tenderar att sakta av, ju närmare pensioneringen vi kommer. Vidare har jag sett exempel på hur en trötthet inför nya läroplaner och andra nya rön inträder hos dem som varit ute länge. Är det konstigt? Inte alls! Det är snarare naturligt och självklart att det blir så.

Jag har inte någon empiri förutom min egen subjektiva bedömning, men många är de lärare, som till slut räknar NER och ser fram emot en tid som pensionär. Många är också de som skulle vilja få dela med sig av sin erfarenhet, men som samtidigt inte gärna önskar stora helklasser på löpande band. För dem har jag idéer i #första åseriet. Om jag tittar in i framtiden, så skulle jag själv inte vilja jobba stenhårt ända in i kaklet. I stället skulle jag vilja kunna se fram emot att det finns en möjlighet att med bibehållen anställning i skolan, fortfarande räknas som en tillgång i lärandet, utan att sluta min tid som lärare med en förtidspension för att det varit för tufft de sista åren. Den enda osäkerheten knuten till mitt yrke som jag känner är huruvida jag ska orka till pensionen eller inte.

mars 31, 2014 av asaole

Tredje åseriet- utbildning och vidareutbildning är en överlevnadsfråga i läraryrket

Det har alltid varit viktigt för mig att uppdatera mig på olika sätt. Både på arbetsgivares inrådan och på eget bevåg har jag förkovrat mig. Det har t ex rört sig om implementering av nya läroplaner, kursplaner, betygskriterier eller skolplaner. Parallellt med dessa studier har jag självfallet också dragit slutsatser om olika tillkortakommanden i de ÄMNEN jag har undervisat i och därför också studerat vidare vid Högskolan för att så att säga täppa till hålen.

Utbildning leder inte per automatik till att en individ blir en bättre lärare ”än andra”, men jag har inte några som helst problem att säga att jag själv, är en mycket bättre lärare än vad just JAG ”kunde ha varit” utan de extra utbildningar jag har. Jag tror nämligen att man måste utveckla sig själv, ibland sätta sig på skolbänken, för att uppleva hur utbildning ser ut från det andra hållet.

Jag anser att det är både en rättighet och en skyldighet att förse mig med den utbildning som krävs för det arbete man utför. Det är inte möjligt i speciellt många yrken att komma in direkt ifrån busshållplatsen och börja jobba, men i skolan händer det fortfarande i de skolor där man har svårt att rekrytera utbildade lärare. Varje individ har möjlighet att vidta de åtgärder som krävs för att nå den utbildningsnivå som krävs för det yrke man valt.

PilotHatGlasses315X309*304.jpg (304×298)

Om jag vill vara pilot, så räcker det inte med att jag har åkt på semester med flyg till Mallorca. Därför bör det inte heller räcka med att jag har gått i skolan själv, om jag vill bli lärare.

3315509_1024_683.jpg (612×408)

mars 31, 2014 av asaole

Andra åseriet- Med min lärargärning i ett lösningsinriktat retrospektiv når jag bättre resultat med eleverna idag!

Vid jul 2014 hade jag varit lärare i tjugotre år. Det är min ytterst subjektiva bedömning att jag på dessa år har blivit en betydligt bättre lärare än jag var från början. Det finns många olika faktorer som har spelat in för att få mig att göra den bedömningen. Jag tror däremot INTE att jag på nästkommande tjugo år kommer att göra en lika glädjande och intressant utveckling, oavsett min egen inställning och stora arbetsinsats. Varför inte? Jag vill åskådliggöra hur min självbevarelsedrift för att trivas till 100 % i mitt valda yrke har sett ut. Jag vill också lyfta fram något av den komplexitet som läraren möter varje dag i sitt yrke och som man gradvis lär sig hantera om man har inställningen att man kan dra slutsatser av det man upplever i yrket.

Min egen undervisning har jag alltid placerat under lupp och med elevernas hjälp har jag ifrågasatt det mesta i min egen verksamhet såsom mitt förhållningssätt, min kunskapssyn och andra saker hos mig själv som i hög grad påverkar hur väl elever tillgodogör sig undervisningen. Elever och föräldrar (när jag arbetade i ungdomsskolan) har uttryckt både positiv och negativ kritik och jag har aktivt dragit slutsatser av detta, i syfte att förbättra. Det har varit viktigt för mig att försöka ha ett målgruppsorienterat förhållningssätt. Detta dock utan att göra avkall på mål och riktlinjer i kurser och ämnen. Egentligen är det inte heller fråga om en målgrupp, utan snarare om ett antal individer, som jag så långt som möjligt försöker möta var och en och lyssna på just den personen för att hitta vägar för lärande som passar med hur hen bäst lär sig.

Utvalda

Åserier vad är det?

Ett åseri är en text skriven av Åsa, men i övrigt kan åserier vara väldigt olika, både till sin utformning och innehåll. Åseriet kunde kanske kallas kåseri, om inte författaren varit Åsa. Åseriet är en tanke, en mening eller en uppdiktad historia, ett minne från en svunnen tid eller en plan över en önskvärd framtid. Men minst lika ofta är åseriet en dikt eller en alliteration som kommenterar något. Åserierna är sinsemellan olika, men de är alla numrerade. Du kan antingen söka bland åserierna med hjälp av en av kategorierna, eller leta i kalendern om du vet när det publicerades eller söka med hjälp av ett sökord du vet att texten handlar om. Under ”På svenska” hittar du också kategorier som hjälper dig att hitta texter. Välkommen! 🙂

An åsic is a text written by Åsa, but that is really the only thing that one single åsic has in common with another. The åsic is a thought, a sentence, an invented story. Sometime the åsic is a memory from long ago or a plan or wish for the future. But just as often the åsic is a poem or an alliteration commenting on something. All the åsics are different, but they are numbered and can be read with reference to different topics. Most åsics are written in Swedish and if you miss translation of any of them, please let me know and I rewrite the åsic in English for you. For your convenience you can just as well read åsic as asic. You can search for åsics with tags or categories or choose a date in the calendar. You can also check the link ”In English” for suggested categories and blogposts. Enjoy! 🙂

http://ping.bloggportalen.se/BlogPortalPing/ping/154984/15068464 //www.googletagmanager.com/ns.html?id=GTM-5LG35T //pagead2.googlesyndication.com/pagead/js/adsbygoogle.js (function(i,s,o,g,r,a,m){i[‘GoogleAnalyticsObject’]=r;i[r]=i[r]||function(){ (i[r].q=i[r].q||[]).push(arguments)},i[r].l=1*new Date();a=s.createElement(o), m=s.getElementsByTagName(o)[0];a.async=1;a.src=g;m.parentNode.insertBefore(a,m) })(window,document,’script’,’//www.google-analytics.com/analytics.js’,’ga’) ga(‘create’, ‘UA-58215313-1’, ‘auto’); ga(‘send’, ‘pageview’); (adsbygoogle = window.adsbygoogle || []).push({}); oogleabd739090a9d3c8b.html (function() { var s = document.createElement(‘script’); s.type = ‘text/javascript’; s.async = true; s.src = ‘https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/js/stats/blogstat.js’; var x = document.getElementsByTagName(‘script’)[0]; x.parentNode.insertBefore(s, x); })();