Tvåhundrafemtionde åseriet- Verb och hur de fungerar- För dig som studerar svenska som andraspråk

Verb är en viktig ordklass som talar om vad som händer eller vad någon gör. Här kan du se två filmer som handlar om verb. Kom ihåg att slå på ljudet! 🙂

Tvåhundrafyrtionionde åseriet- Tempus och hur det fungerar- För dig som läser svenska som andraspråk

Här kan du hitta en film som förklarar på ett enkelt sätt hur tempussystemen fungerar i svenskan. Kom ihåg att slå på ljudet! 🙂

Tvåhundrafyrtioåttonde åseriet- Adjektivet- För dig som studerar svenska som andraspråk

När du vill beskriva hur någon eller något är eller ser ut, så behöver du en ordklass som kallas för adjektiv. Om du tittar på filmen får du veta mer om hur ett adjektiv fungerar. Kom ihåg att slå på ljudet! 🙂

Tvåhundrafyrtiosjunde åseriet- Att arbeta med texttyper och tidningsartiklar- För dig som studerar svenska som andraspråk

Ett väldigt bra sätt att lära sig ett språk är att göra det genom att läsa tidningen. Tidningsartiklar har många drag gemensamma, men också vissa saker som skiljer dem åt. I de här filmerna kan du lära dig mer om det om du vill! Kom ihåg att slå på ljudet!

 

Tvåhundrafyrtiosjätte åseriet- Satsdelar- För dig som studerar svenska som andraspråk

När man studerar ett språk kan det vara bra att kunna se språkets system och kanske jämföra det med ett annat språk som man känner till bättre. Här är tre filmer om satsdelar och hur svenska språket kan ses från ett ordklassperspektiv. Kom ihåg att slå på ljudet! 🙂

Tvåhundrafyrtiofemte åseriet- OM vinterord- För dig som studerar svenska som andraspråk

Att lära sig ord är viktigt om man vill kunna kommunicera med andra. I Sverige är det snö i stora delar av landet en vanlig vinter. Därför är det en bra idé att lära sig ord som hör ihop med vintern. Här kommer två filmer på detta tema. En av filmerna handlar om sammansatta ord. Kom ihåg att slå på ljudet! 🙂

Tvåhundrafyrtiofjärde åseriet- Beskrivningar- För dig som tränar svenska som andraspråk!

Om du vill ha tips om vad man kan tänka på när man beskriver, så kommer här tre filmer om det. Kom ihåg att slå på ljudet! 😉

Tvåhundrafyrtiotredje åseriet- Substantiv är namn på ting…

Min YouTube-kanal lever ett liv för sig själv, men här kopplar jag ihop tre av filmerna med bloggen, genom att publicera dem här också. Det är tre småfilmer som beskriver ordklassen SUBSTANTIV, steg för steg. Lär dig mer om ordklassen och dess roll i svenska språket.

Tvåhundrafyrtioandra åseriet- Vår eller inte vår? Det är frågan!

När det gäller våren, så är det alltid lite osäkert om den ÄR eller INTE ÄR, tycker jag. Idag är det soligt och JAG tycker att det är vår…  TV-meteorologerna brukar vara inblandade i detta på så sätt att studiovärdarna i både nyhetsprogram och soffmagasinen på SVT och andra kanaler bjuder in dem för att yttra sig om huruvida det ÄR vår nu eller ej. Vi får veta vad som gäller för att den så kallade meteorologiska våren ska inträffa. Mer i detalj finns information på SMHI:s hemsida, men våren inträffar alltså enligt följande ”formel”:

”Om dygnsmedeltemperaturen ligger i intervallet från 0,1°C till och med 9,9°C kallar vi detta för ett dygn med vårtemperatur. Om detta inträffar sju dygn i följd, säger vi att våren anlände det första av dessa dygn. Även om det blir en återgång till lägre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som vår” (www.SMHI.se)

SMHI:s hemsida

Min egen högst privata uppfattning om huruvida våren har kommit eller ej, är kopplad till tre speciella företeelser. Den första handlar om GB och deras, för året nya, glasslista… När jag ser att de nya glassarna kommit, är det vår…

1976_GB

Det jag som liten såg fram emot var att kiosken där jag brukade handla, skulle hänga upp sin nya poster med årets nykomlingar bland glassarna, samtidigt som jag förstås ville att just mina favoriter skulle hänga kvar ett år till… Från 1976 var min favorit glassen ”Alexandra”. Vilken var din favorit?

Det andra tydliga vårtecknet jag letar efter är skatornas envisa bobyggande i vårt äppelträd. Läs mer om skatorna här om du vill:

Tolfte åseriet- Hello Mr Magpie- How is your wife?

Det är Skärtorsdag idag. Hade jag varit en liten flicka, så hade jag nog kanske redan varit på väg i bil till byn där stugan ligger. Kanske hade jag också redan planerat till vilka tanter i byn jag skulle gå som påskkärring? Bilden är ett jättebra exempel på hur det var förr… Man knäppte ETT kort. Man visste inte förrän långt senare, när man framkallade filmen, om kortet hade blivit bra eller inte… Detta kort var alltså med i familjealbumet, trots att både min bror (till vänster i bild) och jag själv (den högra kärringen), kämpar i motljuset med grimaser som verkligen skulle passa på Blåkulla!

påskkärringarna

Det tredje vårtecknet jag inte kan vara utan, är när kommunen bestämmer sig för att sopa gatorna med sina speciella långsamtgående och bullriga sopmaskiner, som efterlämnar en sträng av blöt asfalt och lukten av vått damm… Det är något alldeles särskilt med den stunden. Är jag på jobbet brukar jag avbryta lektionen och göra alla eleverna uppmärksamma på händelsen. Tillsammans njuter vi av att NU är det VERKLIGEN vår, på riktigt!

När jag besökte USA senast, hösten 2014, så undervisade jag i minilektioner i de olika klasserna på skolan som jag besökte. En återkommande lektion handlade om svenska traditioner. Läs om du vill:

The eightyninth åsic- From Påskkärring to Tomten in Twenty Minutes

Vädret idag är lovande! Kanske får vi en typisk ”sitta vid husknuten och sola sig”-påsk i år??? Det hoppas jag på!

Glad påsk! 

Tvåhundrafyrtioförsta åseriet- ”SJ, SJ, gamle vän, festligt att du lever än!”

Tågolyckan på Karlstads station april 20161971 var jag fyra år och man kan inte säga att jag var en människa som stod på barrikaderna och kämpade för att SJ skulle låta bli att lägga ner järnväg i olika delar av landet. Men sången, som Stefan Demert sjöng om de planerade nedläggningarna, hörde jag ofta som barn. Det är en protestvisa som utgår ifrån känslan man hade när man åkte tåg på den tiden, men i ljuset av att det kunde vara den sista resan man skulle företa sig på detta sätt, eftersom rälsen kanske snart skulle rivas upp just på det spåret där man själv åkte…

Till SJ- Med Stefan Demert och Jeja Sundström

Den där allra första tågresan på egen hand, gjorde jag för min del mellan Stockholm och Säter. Jag hade varit och hälsat på mina vänner som bodde i Tumba och skulle bli hämtad på stationen i Säter av min familj. Detta tilldrog sig då jag nyligen hade lärt mig innebörden av uttrycket ”nypåstigna” efter att länge ha trott att min kompis hade rätt när hon sa att konduktören ropade Nyponstina efter varje station.

nypon

Tåg stannar inte enbart på perronger… Det här tåget stannade för rött ljus i höjd med den nedlagda fabrik där min farfar brukade jobba före sin pensionering. För egen del var jag så stressad av att hinna ut innan tåget skulle vidare till Borlänge, att jag slängde mig fram och själv öppnade den oerhört tunga gamla dörren till tågvagnen, varpå en konduktör kom springande och ropade: Vi är inte framme vid stationen! HÄR kan du inte gå av, förstår du väl!!!! Först då insåg jag att det inte fanns någon perrong att gå av på… Turligt nog var det bara jag själv och konduktören som noterat min miss… Tågbiljetten sparade jag som minne…en liten ljusgul hård rektangulär biljett, som konduktören hade klippt ett hål i och stämplat med sin personliga stämpel i pappen…

Inre resa

Inre resa

Man har så många olika syften med de resor man företar sig. Ibland är det något viktigt man är på väg till och ibland är det själva resan som är målet. Oavsett vilket, så försöker jag ta resan som en skön avkoppling från allt annat. Det blir en pendling mellan en bra ljudbok från #Storytel eller en spellista på #Spotify. Ändå kan jag inte låta bli  att notera att saker och ting har förändrats i tågens värld…

I höstas när jag och mina döttrar åkte till Bokmässan i Göteborg valde vi medvetet att resa med ett ”direkttåg” till Göteborg. Smaka på ordet direkttåg! Medge att det låter nästan lika bra som ”snabbtåg” eller hur? 🙂

Jag åkte med snabbtåget till Göteborg häromdagen. Först blev jag visserligen tvungen att åka med en vanlig avgång med #Tåg- i- Bergslagen, för att komma till Örebro, men väl där, så kunde jag alltså gå ombord på det där snabbtåget… Snabbtåget färdades i så hög hastighet att det var omöjligt att urskilja vad de stationer hette som vi susade förbi utan att stanna. På hemvägen blev det regionaltåg och nu var det i stället snigeltakt med spänningsfall i taklamporna, knarr och brak vid varje tågmöte, trasig toalett och dörr som inte gick att öppna och dessutom skulle vi stanna på tretton stationer innan just jag skulle gå av i Örebro…

Detta var på intet sätt ett snabbtåg, men inte heller ett direkttåg, eftersom jag alltså blev tvungen att byta till ett annat tåg i Örebro… Om vi återgår till höstens resa med döttrarna, så tog den alltså mer än fem timmar, från Ludvika i Dalarna till Göteborg. Tåget var äldre än det tåg jag åkte med första gången jag åkte tåg… och döttrarna tyckte att det var mysigt i kraft av sin ålder, trots att det luktade både dammigt värmeelement och ingrodd smuts och knarrade och krängde i varje rälsskarv… Vilken nostalgitripp! Den främsta fördelen för min egen del med den resan var att vi inte skulle gå av före Göteborg. Det är det som är finessen med en resa med direkttåg… Vi hade matsäck med oss och döttrarna hade precis som jag laddat med riktigt bra låtlistor i lurarna… Däremellan pratade vi om ditt och datt. Hur ofta hinner man prata om ditt och datt med sina tonåringar om de inte är så illa tvungna att sitta stilla i en tågkupé… 😉

Ack Värmeland du sköna

Men när vi ätit lite medhavd macka och återigen tittade ut på de värmländska skogarnas variation på en skala, så kunde jag helt gå in för min inre resa… På hemvägen åkte vi i samma kupé som en värmlänning. Direkttåget stannade på ställen som han kommenterade ungefär så här:

-Oj!!! Har de en station HÄR??? Du! Det HÄR, det är verkligen en LITEN håla!!! Här bor det inte många själar! Det vet jag, för jag bodde inte långt härifrån när jag var liten.

När man tittade ut genom tågfönstret var man böjd att hålla med honom. Man såg tre hus och en nedlagd affär och där bakom kanske ett missionshus som någon nu byggt om till bostad. Men värmlänningen som nu bodde i Gävle kunde berätta att inte långt bort i en viss riktning så finns det en större ort än den som tåget stannat på… Förr drog man förstås järnvägen genom de samhällen som var betydelsefulla DÅ och sådant ändras ju med tiden… I Hofors måste man än idag åka ända till Robertsholm för att gå på tåget… Hemma i Ludvika har vi en alldeles underbar gång- och cykelbana som löper ända från Grängesberg till Stensbo, längs sjön Väsman, men den cykelbanan hade vi inte haft, om man inte beslutat om att riva upp rälsen där för längesedan!

Intet ont som inte för något gott med sig. 

Ett av de gamla TGOJ-tågen som förut trafikerat sträckan Grängesberg-Oxelösund, åkte vi senast med i slutet av 2015. Det är kul att det finns entusiaster som gör sådana resor möjliga! Jag brukar annars cykla på den gamla järnvägsvallen på somrarna ibland och varje gång jag gör det, så tänker jag på alla dem som åkt tåg där förbi. Kvar i kanten av cykelbanan finns både gamla stationshus, rester av perronger och påfyllningskärl för både kol och vatten. Man får sig ett stycke järnvägshistoria enbart genom att cykla vägen fram, alltså.

En paus på vägen

En paus på vägen

I tvåan på gymnasiet skrev jag ett inlämningsarbete i historia som handlade om järnvägarnas framväxt i Sverige. Det var spännande att förstå hur det gradvis hade blivit ett ansenligt järnvägsnät som förband varje postort värd namnet med nästa… och den kunskap jag förvärvat genom att läsa delar av den tjocka boken (som jag nu glömt namnet på) hade jag nytta av när jag senare jobbade på Posten i Stockholm, där de gamla postiljonerna kunde rabbla tåglinjer som ett rinnande vatten och berättade hur de stått i tågkupéer och sorterat post medan tågen åkte…

Vart ska vi?

Vart ska vi?

Mer nedslående var förstås att i den senare delen av boken jag studerade, konstatera att man sedan omvärderade järnvägens vara eller icke vara och bestämde sig för att riva upp rälsen och satsa på bilvägar… För den som vill läsa mer om detta kan jag tipsa om ett snabbspår. Där får du till exempel koll på vem han var egentligen, han som kallades för Järnvägs-Rosen eller kanske följa vad Grängesbergsbanornas järnvägsmuseum har för sig. Vill du riktigt grotta ner dig kan du besöka Sveriges järnvägsmuseum i Gävle eller faktiskt åka ångtåg med Östra Södermanlands Järnväg från Läggesta:

Lite järnvägshistoria

Grängesbergsbanornas järnvägsmuseum

Sveriges järnvägsmuseum i Gävle

Östra Södermanlands Järnväg

Spår mot framtiden

Spår mot framtiden