Four hundred and ninetysixth åsic- ”HALF & HALF” or Completely Wrong!

I don’t drink regular milk since I have a lactose intolerance. For my visit here in the US I had to make sure there would be something to replace my usual products with and today it was time to fill the fridge again. After we got back home I wanted to comment on ”milk” in general and since ”my” family here drink something that they call ”HALF&HALF” (a mixture of milk and cream as I understand it). I wanted to know what that was. So I asked…and they both laughed. I didn’t quite get what’s wrong, but I found out soon enough. They repeated what I said and I still couldn’t get it. I said it again, ”HALF&HALF”. Then they said: ”We don’t say that!” I couldn’t understand, because on the box it clearly says ”HALF&HALF” and that was what I said, over and over again. Finally I ASKED them what THEY said then… They said, too: ”HALF&HALF”, but their sound of the ”A” was as far from mine as the distance from here to Buckingham Palace! We all laughed and made fun of the different pronunciations and what would happen if you loudly would shout out in the store HERE, but with my pronunciation: ”Dear, please go and get some ”HALF&HALF”!!

My reflection is that if my friends hadn’t pointed out that we in fact used different pronunciations for the expression, I wouldn’t have noticed. I know that may seem weird to some of you, but different accents don’t ”bother” me anymore and I know my own accent is a strange mixture of different accents. A few people in school last week suggested I’ve got an Irish accent, which I enjoyed, since I have never been there… 😀

Annonser

Tvåhundrasjuttonde åseriet- Om betoning och accenter i svenska språket…

En dag i januari var vi på en trevlig födelsedagsfest där den unge mannen som fyllde år skulle ha körkort och skjutsa min äldsta dotter i sin bil. Dagen till ära hade vi därför inköpt en reservdunk i metall och fyllt den med bensin, för att vi tänkte att är det något han just nu lider brist på, så är det bränsle till den redan inköpta bilen… Att handla bensin är ju en sak och att handla en födelsedagspresent något helt annat! I det här fallet resonerade jag därför med min äldsta dotter i förväg, så att hon verkligen skulle känna att ”det är tanken som räknas!” (med grav accent) Jag ville inte att hon skulle uppfatta min planerade födelsedagspresent som ”fel” eftersom hennes pojkvän förstås är ett självklart centrum för galaxen Vintergatan, inte enbart för henne. Vi tycker också att han är viktig! 🙂  Det förvånade, men gladde mig också, att hon då svarade med akut accent; ”Det är ju TANKEN som räknas, mamma!” Efter det skrattade vi båda åt att ha funnit varandra genom en språklig vits…

Tanken

I detta fall så är det verkligen inte en BETONING som utgör skillnaden, för i båda fallen, alltså när vi talar om ”en tanke, tanken” och när vi talar om ”en tank, tanken” så BETONAR vi första stavelsen… I stället är det en fråga om ton, accent… Det är orimligt att gemene man har koll på detta om man inte är speciellt intresserad av hur språkliga skillnader tar sig uttryck… Jag stötte för egen del för första gången på accenter när jag studerade franska under gymnasietiden. Före det hade jag aldrig stött på företeelsen. Direkt från Wikipedia, med hänvisning till Olle Engstrand, som kan det mesta inom området kan du själv jämföra några tydliga exempel där just accenten är den avgörande skillnaden. För dig som läser svenska som andraspråk är alltså orden ”identiska” (lika) om du LÄSER dem, men när du hör dem uttalade, så kommer du upptäcka att skillnaden är tydlig och klar. Se här:

 

Ord Betydelse
Akut accent Grav accent
regel lag, förutsättning låsanordning
tomten bestämd form av tomt bestämd form av tomte
buren bestämd form av bur perfekt particip singular utrum av bära
anden bestämd form av and bestämd form av ande
radar typ av spaningsutrustning presens indikativ aktivum av rada
normen/norrmän bestämd form av norm obestämd form plural av norrman
ljuden/juden bestämd form plural av ljud bestämd form av jude
dragen bestämd form plural av substantivet drag perfekt particip singular utrum av dra
slutet bestämd form av slut perfekt particip singular neutrum av sluta
bona bestämd form plural av substantivet bo verb som betecknar en städningshandling

Man kan lite slarvigt säga att de vänstra exemplen alltid börjar ”högre” i tonläge, medan de högra exemplen börjar långt ner i ton, ” i graven”.

Så, finaste artonåring, din tank, alltså tanken du fyller med bensin… är ett exempel på akut accent, medan om tanken syftar på om man tycker eller tänker något, så rör det sig om grav accent…

Nu har vi kommit till slutet ( med akut accent!) av detta blogginlägg… 🙂

Om du vill läsa om liknande företeelser, så kan kanske detta åseri passa dig:

Trehundratrettiofemte åseriet- Är svenskan Melodins språk?

 

Etthundrasjuttiosjätte åseriet- Uttalet av våra språkspecifika ljud är en utmaning!

Sje-ljudet eller tje-ljudet är för den svensktalande endast en fråga om hur man ska stava om man nödvändigtvis måste skriva… men för en person med ett annat modersmål är utmaningen större än så. Man kan inte reducera problemet enbart till just stavning. Man behöver dels identifiera skillnaden mellan sje- och tje vad gäller stavningen och dels förstå att de inte alls är fråga om samma ljud… Om man talar ett språk där de aktuella ljuden inte finns, eller där man inte gör samma distinktion mellan dem, så är det ofta en lång väg att gå att få till uttalet så att det inte förbryllar den svensktalande omgivningen.

De många övergångslösningar jag hör när elever tränar på sje- och tje-ljuden varierar med elevens modersmål, men i vissa fall blir det nödvändigt att vänligt lotsa eleverna till alternativa strategier innan uttalet sitter… Annars kan antingen missförstånd eller oväntad munterhet uppstå. För en thailändsk talare av svenska kan sje- ljudet länge förväxlas med k, vilket förstås kan skapa problem om man är vårdanställd och ibland måste samtala om personers sjukdomar och kanske föreslå att de ska uppsöka sjukhuset. I de fall då jag har just thailändska elever som jobbar i vården blir det därför viktigt för mig att påminna om att man kan säga ”lasarettet” i stället för ”sjukhuset”, om man upplever att det är svårt att uttala ordet sjukhus korrekt.

Skylt_widescreen

Men det är inte alltid som det är just ”k” som blir elevens lösning på hur ljudet ska uttalas. Det kan även förekomma att man säger ett ”h” i stället eller så reduceras sje-ljudet till enbart s. Så låter det till exempel när finländare med finska som modersmål ger sig på det svenska sje-ljudet. Det blir till exempel ingen skillnad i uttalet mellan de två orden skynda och synda för en person med tydlig finsk brytning, eller ska jag ”kanse skriva vinsk prytnink?”

Vi har alla våra egenheter i vårt uttal och just apropå sje-ljud, så ska jag inte sitta här och kasta sten i glashus. Min finska är inte något att hänga i julgranen! Svenskfödda som lärt sig engelska i grundskolan vet att vi inledningsvis har många problem just med uttalet. I undervisningssituationer i just engelska har det blivit tydligt för mig att svenska talare av engelska i början har svårt att särskilja i uttalet av t ex orden wash, watch, what. Vidare uppstår problem med skillnaden mellan enkelt v och ljudet för w, helt enkelt för att vi inte har motsvarande ljud i svenskan. De ljud vi HAR tenderar vi att ta med oss till engelskan, även där de inte borde finnas. Sålunda hör man ibland svenskar som uttalar ordet för fågel (bird) på samma sätt som det svenska ordet börd, utan att notera att det vokalljud som finns i mitten av ordet bird inte alls är ett ö…

Men ska man då inte få bryta ifred???

JOOOOO!!!

Det är naturligtvis BUDSKAPET som är viktigast!

VAD du vill säga är viktigare än HUR du gör det! 

Etthundrasextioandra åseriet- Hur lååååååååååååååååååååååååååångt kan ett långt ljud vara i svenskan?

Ursäkta, nu hörde inte jag… Kan du vara snäll och repetera vad du sa nyss?

Nästan alltid när jag behöver ställa den frågan i mitt klassrum bland de vuxna eleverna som kämpar med att lära sig svenska som andraspråk, så är problemet att de inte har förstått hur oerhört viktigt det är att låta de långa stavelserna få vara just långa. Att förklara detta för elever brukar också vara svårt. Det är betydligt lättare att visa dem genom att byta bort alla långa vokaler i sitt eget språk. Därför händer det att jag gör precis så… Jag talar i staccato och vips så låter mitt tal på ett annat sätt, inte lika som annars. Detta brukar som regel bli en aha-upplevelse för många av eleverna, eftersom en del av dem känner igen sig. De förstår att de kanske använder alltför korta vokalljud när de hör mig göra det.

Ibland är det fokus på just detta; att träna på långa och korta ljud, men inte bara det, utan även vokalkvalitet och viktiga distinktioner t ex mellan i och y eller mellan e och ä. Vi jobbar med detta fortlöpande förstås, men just imorgon ska vi göra ett mera genomgripande nedslag och låta hela dagen handla om just uttal och intonation. Jag ser fram emot det. Det brukar verkligen vara roligt.

Att ha lagom galna arbetskamrater är alltid roligt… En av mina arbetskamrater och jag skojade häromdagen genom att välja ut en specifik vokal och använda den på alla vokalpositioner. Man kan ju lätt begripa om man t ex sjunger Blinka lilla stjärna med endast vokalen ”i”, men om man dels skiftar till alldeles vanlig tal, inte någon känd barnvisa, utan endast det man hade för avsikt att säga… och om man dessutom väljer Ö… DÖ BLÖR DÖT VÖLDÖGT SVÖRT ÖTT FÖRSTÖ ÖFTÖR BÖRÖ ÖN LÖTÖN STÖND ÖCH DÖSSÖTÖM BLÖR DÖT SVÖRT ÖTT HÖLLÖ KÖNCÖNTRÖTIÖNEN PÖ ÖTT ÖNTÖ TÖPPÖ BÖRT SÖG. YTT YNNYT PRYBLYM BLYR YTT FYRHYLLY SYG YLLVYRLYG, YFTYRSYM DYT LYTYR SY LYJLYGT YCH MYNNYN SYR SY FYL YT.

exclamation-point-507768_1280