När man studerar ett språk kan det vara bra att kunna se språkets system och kanske jämföra det med ett annat språk som man känner till bättre. Här är tre filmer om satsdelar och hur svenska språket kan ses från ett ordklassperspektiv. Kom ihåg att slå på ljudet! 🙂
Etikettarkiv: #SVA
Tvåhundrafyrtiofjärde åseriet- Beskrivningar- För dig som tränar svenska som andraspråk!
Om du vill ha tips om vad man kan tänka på när man beskriver, så kommer här tre filmer om det. Kom ihåg att slå på ljudet! 😉
Tvåhundrafyrtiotredje åseriet- Substantiv är namn på ting…
Min YouTube-kanal lever ett liv för sig själv, men här kopplar jag ihop tre av filmerna med bloggen, genom att publicera dem här också. Det är tre småfilmer som beskriver ordklassen SUBSTANTIV, steg för steg. Lär dig mer om ordklassen och dess roll i svenska språket.
Twohundred and Fifteenth Asic- A Day to Remember
I sit in my classroom, monitoring my students writing an essay. Since my students write in a language that is not their first language, I thought it fair to do the same… I write in MY second language, English, when they write in Swedish… Here’s my text on the topic ”A Day to Remember”, but I guess in my example it will spread over more than just one single day:
It had been a tough start filled with unexpected events and flight delays, but one memorable Monday morning in October 2003, I met up with the others in a group of Swedish teachers who had the great opportunity to meet the legendary principal Dr Lorraine Monroe for a four-day-long conference about School Development, Instruction and Teaching in NYC. During the flight I gave Dr Monroe a thought. What would she be like? According to her book, Nothing’s Impossible, she had first worked as a teacher, then she had become a principal, changed the way of teaching and instructing in her actual school and that had, in the long run, led to overwhelmingly good results in schools in Harlem, New York City. Dr Monroe’s ideas about school development were very focused on learning and in a way very strict and not at all negotiable ( Please read Dr Monroe’s book for more information!).
We have a very democratic way of teaching in Sweden. We ask our students for their opinion in many different situations an ordinary day in school and lessons often has an element of discussion or mutual understanding. It is not meant to be a one-way-communicated ”lecture”. Learning is a joint effort… At the time when I was in NYC I was taking a University course and thought it might be suitable to interview Dr Monroe for my project. She accepted and that was probably ”THE” most interesting talk I have ever had with anyone about ”teaching and instructing”… But let’s go back to the first meeting… The skyscrapers on Manhattan were taller than I had expected and being in NYC was fantastic! Meeting Dr Monroe in person was way beyond every anticipation I had before. She was, apart from being intelligent, also a born entertainer, wittily telling jokes. The conference was of high quality and we met brilliant teachers, devoted principals and engaged counselors from different schools in Harlem NYC. In comparison with the interesting lecturers, Dr Monroe was still outstanding.
We made a few visits to schools in Harlem. I thought I’d check one of the things that Dr Monroe had said the day before. She had claimed that in her schools I could ask any student I liked if they could answer the question ”What did you learn during the lesson you just left?” Every student I asked, could share with me what they had learnt and since we had monitored the lessons the students were referring to, we could tell that they actually learned. The other teachers in my conference group had the same experience and we said this would be the first thing to ask our students back home! I think many students in the classes I taught back then would answer ”I don’t know… What do you mean? What did I learn??? I don’t understand your question!” At that point in my career, in 2003, I didn’t understand how important a META level is in learning… Now I try to help students gather information, draw conclusions, spend time thinking and reflecting and thus allow them to understand and comprehend. After that day in October 2003 I try to keep my lessons very strict in content. I also try to wrap it up at the end of a lesson, in order to help students to organize their thoughts. The students in my classroom now will more likely have a correct answer to the question about their learning…
My interview with Dr Monroe back in 2003 again, started off with my question ”In what way do you negotiate with your students?” She seemed to be hooked on my QUESTION, as if it was wrong… and repeatedly said ” I don’t negotiate with my students!” I thought, being Swedish and speaking my second language, that I had said something that was difficult to understand… Therefore we had a long interesting chat about what the WORD negotiate meant… Obviously we both agreed on the meaning of the word, so I again asked my question, but surprisingly enough still got the same reply! Later on, after half an hour of discussion I understood… I had taken for granted that of course Dr Monroe did negotiate with her students, but HOW? But, the point was taken. She actually did not negotiate with her students…simply because (and she explained that) some things aren’t negotiable…
Ever since that day I have always thought about how different RESULTS we may get in schools were ”everything” is negotiable, compared to schools were very little is… Anyone can understand that students who never ever question their teachers have a different school situation than those who constantly say to their teacher: ”Why are we supposed to to this?”, especially if the teacher is used to give such a question an answer… Dr Monroe said many times during that week in NYC: Focus on learning! The interview with Dr Monroe was an eye-opener for me as a teacher. I didn’t change everything when I returned to Sweden, but I did change a lot. I didn’t even change it into ”The Monroe Doctrine” but I did borrow a few of her ideas and I am forever grateful to her for being there in that interview and very patiently letting me understand her thoughts about negotiation (or not!) and about teaching and instruction in general. In my teaching career meeting her was absolutely A Day to Remember.
Etthundratjugotredje åseriet- Putt, put eller PUT ett litet ord med stor betydelse!
Det beror helt och hållet på sammanhanget vad man menar när man använder vissa ord. Om man inte har stöd av ordbilden, i textform så kan det vara direkt omöjligt att skilja mellan put, putt och PUT, trots att det är en enorm skillnad mellan dessa ord. Det första ordet är skrivet på engelska och kan översättas till svenska i mer än tio olika sammanhang. Det andra ordet är dels ett substantiv som betyder att man spelar en golfboll med en specifik klubba och med ett mycket försiktigt slag. Dessutom kan ordet i den bemärkelsen syfta på en lätt knuff, en putt… Men för en person som jobbar i en myndighet som sysslar med migranter eller för migranten själv, är det väldigt stor skillnad mellan den nyss nämnda putten och PUT med versaler. Exakt hur stor skillnad det är, vet man endast om man varit med om att möta en människa som nåtts av beskedet att de nu äntligen har fått PUT. Det betyder nämligen permanent uppehållstillstånd. Idag samtalade jag med en person om framtiden. Bland annat pratade vi om sannolikheten för att Migrationsverket skulle höra av sig snart. Personen menade att det var väldigt svårt och väldigt jobbigt att vänta och det förstår ju var och en som någon gång väntat på ett besked av något slag.
Ovissheten skapar ett slags vakuum, där man inte vågar hoppas, inte vågar tro att det kommer att lösa sig, för man är så rädd för att bli besviken om man inte skulle få sin PUT. De personer jag mött i mitt arbete, som väntat och hoppats och längtat efter just detta fönsterkuvert, vet vad det innebär att våndas. Ofta har dessutom utredningstiden varit kantad av olika typer av åtgärder som för tankarna till en Kafkatillvaro. Det finns människor i min omgivning som fått nej av Migrationsverket samtidigt som de har fått uppmaningen att resa hem till sitt hemland (som de flytt ifrån på grund av allvarliga risker för sitt eget liv) för att de måste söka asyl i Sverige därifrån. De ombeds att resa tillbaka, söka upp den svenska ambassaden eller konsulatet, för att få hjälp att söka asyl… Att söka asyl från en svensk ambassad är en sak, men att återvända till ett land där man fruktar för sitt liv, är kopplat till skräck som paralyserar, som skapar en rädsla som syns på utsidan, en sorg som gör att ett tillfälligt leende på besök i ansiktet, aldrig på allvar når ända upp till ögonen. I de fall där landet inte har någon svensk ambassad eller något svenskt konsulat, så har Sverige ofta en ambassad som servar flera länder som gränsar till varandra. I vissa fall är deras gräns det enda som förenar dem. Grannlandet kanske har en helt annan kultur och ett annat språk talas där. Ändå är det dit flyktingen hänvisas för att söka asyl…på den svenska ambassaden. Mot bakgrund av omständigheter som är snarlika dem som jag nu beskrivit, kunde jag verkligen förstå vilken OERHÖRD glädje den här personen kände när hen kom hem idag. Med posten hade det kommit…brevet med hens PUT. I min inbox kom kort därefter ett överlyckligt mejl och från mig skickades inom samma minut ett helt hysteriskt meddelande med en lång rad vokaler: Åååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå! Grattis!!!
Det kändes fantastiskt och jag kunde andas ut. Jag har oroat mig… Men, vad är MIN oro jämfört med den oro den aktuella personen har känt???? När mina vänner från länder i krig och konflikter varit här i Sverige ett tag, så händer det att vi kommer i samspråk om hur det egentligen var att leva i hemlandet innan de tvingades fly. Inte alls sällan berättar de hårresande minnen från helt ofattbara händelser som de har bevittnat, där nära släktingar lemlästats eller dödats eller där deras hem eller andra ägodelar förintats i explosioner eller bränder. För mig är det svårt att förstå att jag har landsmän som anser att vi borde säga; ”Och? Flytta tillbaka, för här är du inte välkommen!” Det finns så mycket att säga om den cynism som präglar det ogina samhälle vi riskerar att hamna i om vi väljer fel i mars. Men här är inte platsen och inte heller tidpunkten, för nu är det viktigare att säga GRATTIS. Välkommen att stanna i Sverige! Vårt land blev rikare när du kom! KRAM! ❤
Sextionde åseriet-Firandet av skolans dag- om att granska en besökande minister från ett källkritiskt perspektiv
Idag är det skolans dag och runt om i landet kan jag tänka mig att detta på olika sätt högtidlighålls. Min skoldag idag har fokuserat på källkritik. Mina elever hade till idag läst två olika texter på samma tema och fått i uppgift att granska dessa med hjälp av olika frågeställningar. Men förutom denna input jobbade vi en stund med hur man på olika sätt kan påverka och övertyga med hjälp av det man säger eller skriver. Vidare därifrån gav jag exempel på olika grammatiska detaljer som kan leda till att man uppfattar ett yttrande som positivt eller negativt, till exempel om man medvetet väljer ord som har en positiv klang eller som är starkt färgade av en åsikt. En annan sådan möjlighet att att uttrycka sig oprecist eller vagt. Sedan övergick vi till vad det egentligen handlade om just idag, nämligen att granska en besökande minister från ett källkritiskt perspektiv #Integrationsminister Erik Ullenhags besök på VBU. För såväl mig själv som för eleverna kom ministerbesöket som hand i handske. Dels är vi alla i allra högsta grad berörda av Sveriges integrationspolitik, oavsett från vilket parti den kommer, dels är vi direkta avnämare. Eleverna tillhör en grupp i vårt samhälle som integrationen fokuserar på och jag som undervisar dem i just svenska som andraspråk är beroende av just den politiken för min yrkesgärning.
Innan vi lämnade klassrummet tittade vi på olika faktorer som kan spela roll för hur vi uppfattar en talare. I målen för vår kurs finns kriterier som handlar om hur man kommunicerar och hur man når ut med ett budskap och hur man kan övertyga andra om något. Därför var det intressant att kunna jämföra ministerns anförande med den politiska debatt som vi också besökte förra torsdagen. Då var det politiker från ungdomsförbunden på länsnivå som debatterade om ett antal teman och idag var det alltså integrationsministern som ensam höll ett anförande på några utvalda teman, med störst fokus på invandring och jobb.
Men vad var det jag specifikt bad eleverna titta på, nu när vi hade chansen att gripa tillfället i flykten? I vanliga fall kan en lärare ”se programmet i förväg” eller ”stryka under i texten innan” etc. Här fick jag i stället använda erfarenhet och sunt förnuft tillsammans med det jag råkar veta om dels folkpartiets inriktning i politiken, dels integrationspolitiken specifikt men minst lika mycket om retorik…
Om man läser en text, så kan man stanna upp och fundera, kanske kolla en källa om man är osäker på om det man läser är fakta eller en åsikt som författaren själv har. Men om man lyssnar på en talare, så har man i den situationen inte samma möjlighet att vara just källkritisk. Man kan ändå få vissa ledtrådar genom att fokusera på:
- kroppsspråk
- mimik
- språket
- ordval
- faktauppgifter
- eventuell vinkling
Förutom några övertydliga exempel på tavlan om hur man kan leka med formuleringar och på det sättet få fram ett budskap som är kraftigt vinklat, gjorde vi inte några förberedelser. I morgon däremot, ska det bli mycket spännande att lyssna på vad eleverna upplevde av föredraget som ministern höll. Då är det för mig, som lärare i svenska som andraspråk först och främst fokus på hur eleverna klarade att förstå ministern och hur de upplevde det från sitt eget perspektiv. Först efter det bryr jag mig om hur de har uppfattat hans budskap.
En vanlig dag i skolan för en elev i min klass, inleds med att de jobbar med en ”startuppgift”. För att motivera för eleverna vilken funktion denna uppgift har, kan de läsa varje morgon:
Startuppgiften är en möjlighet att bygga ditt ordförråd och träna dig att uttrycka dig på svenska. Startuppgiften handlar alltid om det vi ska jobba med under dagens lektioner. Gör därför alltid så gott du kan med din startuppgift!
De elever som är punktliga på morgonen hinner göra startuppgiften i lugn och ro och de får feedback på den av mig till nästa dag. Det kan ibland vara uppgifter om något tema vi för tillfället jobbar med och ibland är det inför något eller ”efter att…” vi har gjort något, som nu när det var ministerbesöket som utgör tema för startuppgiften. De gånger som startuppgiften är en reflektion över det egna lärandet, så skriver eleverna det i en grå tygklädd anteckningsbok som är som en pågående språkutveckling med kommentarer mellan dem och mig… Imorgon ser uppgiften ut så här:
Börja först alldeles själv med din gråa bok, där du svarar på följande två uppgifter:
- Beskriv hur det gick för dig med förståelsen av talet. Kunde du förstå Erik Ullenhags:
- hastighet i talet
- dialekt
- ordval (orden som han använde)
- budskap (alltså vad han MENADE EGENTLIGEN)
- Vilket intryck gjorde Erik Ullenhag på dig SOM TALARE? Fundera över följande:
- Hur var hans kontakt med publiken?
- Hade han något extra smart sätt att kommunicera, tycker du?
- Verkade han vara påläst?
- Han pratade i 40 minuter. Under den tiden pratade han jättemycket, men försök ändå att skriva tre meningar där du visar att du vet vad han anser i tre olika frågor. Skriv dem som ”påståenden” alltså som mitt exempel här: ”Alla som går i skolan ska få glass till lunch varje dag!”
När den enskilda reflektionen över förståelsen är avklarad, övergår vi till vad som ska hända idag. Vissa elever är snabba och andra behöver mer förberedelsetid. Därför är det min uppfattning att en startuppgift när den är som bäst, ska innehålla en möjlighet att göra mycket eller lite utan att det i slutändan har någon stor betydelse för hur man själv känner sig inombords i förhållande till kamraterna. Syftet från min sida är att få med eleverna i ett tema på ett smidigt sätt, att så att säga ”koppla upp dem” på ”här och nu” redan innan jag själv kommer in i klassrummet. Startuppgiften lägger jag upp på det gamla sättet, med OH, för det funkar bäst i mitt analoga klassrum… Sedan lämnar jag eleverna medan jag själv förbereder det sista inför lektionen. När jag kommer in för att börja min lektion med dem, så har vissa ”nyss kommit” för att de kanske lämnar barnen på dagis (jag undervisar vuxna!) och andra kan ha suttit i klassrummet hela den timme som förflutit, men alla har haft tillgång till texten på OH-bilden åtminstone en liten stund. Det betyder att en del produktiva individer har ”gjort mycket” medan andra i princip bara har hunnit med att läsa vad det var ”man skulle ha gjort om man hade kommit i tid”… Men också dessa är ”med på tåget”. Där står nu:
OM du har tid över nu, så kan du anteckna någon annanstans (inte i den grå boken) vilka enskilda ORD du tycker att Erik Ullenhag använde JÄTTEMÅNGA GÅNGER. Ordet DEMOKRATI är ett ord han använde jättemånga gånger. Skriv andra sådana ord som du hörde ofta. Sedan pratar vi tillsammans på lektionen om vilka ord vi har lyckats samla och vad de betyder.
Genom att eleverna redan har läst detta, har det skapat en förförståelse. De vet att det som kommer att vara i fokus nu är de ORD som Erik Ullenhag använde mest frekvent i sitt tal. Det är en perfekt övning för en grupp elever. De vet redan att hela kursen är ett teamwork där var och en bidrar efter bästa förmåga och att språk handlar om kommunikation. Därför är varje bidrag värdefullt. Någon bidrar med ett ord och någon bidrar med femtio. Mitt uppdrag är att se till att alla ser gruppens vinst med att ha den där ordsamlingen till en gemensam återblick med tillhörande förklaringar av ord som var svåra att förstå.
Skolans dag för min del var alltså en alldeles vanlig dag på jobbet, lika rik på intryck som vanligt och lika ”oj, då gör vi det i stället!” som det kan vara. Att grammatiska och uttalsrelaterade frågor smyger sig in så där som ”smått”-frågan gjorde är ett av många skäl till att det är så oerhört kul att vara just lärare, på skolans dag och på ALLA ANDRA DAGAR.
From a teacher's point of view, some is old and some is new! 