Trehundranittonde åseriet- Sommarsveriges fröjder

Prästkrage

En ledig dag om sommaren, kan man hinna med att njuta väldigt mycket även om man egentligen inte uträttar ett endaste dugg…

För egen del har jag redigerat lite texter och varit ut en sväng i trädgården mellan regnskurarna…

Sedan har jag passat tvättmaskinen och unnat mig en kaffe emellanåt. 

Jag tror att kan man vara glad åt lite, så har man mycket att vara glad åt…

Jag hittade smultron! Det gjorde mig glad! 

Smultron på ax

 

Miniåseri- ”Man borde inte sova när natten faller på”

”Man borde inte sova när natten faller på, för tänk då tindrar stjärnorna högt uppe i det blå…”

Jeremias i Tröstlösa

Nog är det väl alldeles speciellt att kunna blicka tillbaka på en sommardag i Sverige och tänka att det är så varmt inne att man bara MÅSTE gå ut i trädgården? Idag har jag först hunnit med en lugn och fin morgon med tidningen och kaffet och nätet…men sedan har jag varit ute, först bara lyssnat på ljudbok och stekt ryggen…men sedan fick jag för mig att jag skulle ta en promenad.

Jag valde med omsorg för jag ville vara för mig själv en stund och reflektera till boken jag lyssnar på… och då tänkte jag att det brukar vara ganska få personer som går längs Väsman på järnvägsbanken. Därför bad jag maken att skjutsa mig till platsen där cykelbanan möter Gonäsvägen, för att jag skulle kunna gå ostörd på väg hemåt…

Tji fick jag! 😉

För första gången någonsin på just denna promenadsträcka fick jag erfara avgaslukt och omaket att flytta mig ner i diket, för hela tiden kom det bilar… På min promenadväg…där man normalt går, cyklar, åker inlines eller eventuellt moppe…mötte jag idag cirka femtio bilar. Promenaden blev allt annat än lugn… DÅ bytte jag spår och tänkte att jag kan vara lite hobbyforskare och kolla hur många som återgäldar en vinkning från en promenerande person. Nu vet jag svaret! 100%. Alla!