Under 2014 var det många lärare som trodde att det skulle ske både stora och relativt snabba förbättringar för lärare. Sedan kom valresultatet och handlingsförlamningen och efter det har en rad utspel publicerats från politikerhåll. Det blir verkligen spännande att se om det blir någon som helst förändring vad gäller till exempel lärares löner. I följande inlägg berättar ministern att det ska löna sig att studera och skaffa sig en högre kompetens. Det gäller möjligen på individnivå, men är inte sant på ett generellt plan.

http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/morgon/article66256.ab?service=embedded&autoplay=false

Med många olika, separata förslag kan det kanske ske en förbättring på sikt.

Som det är nu, så har förra regeringen satsat på en grupp lärare, de så kallade förstelärarna. Reformen var säkert ett sätt bland många att kasta ljus på lärarnas situation, men eftersom tillsättningen av tjänsterna skedde på väldigt olika grunder i olika skolor, ledde reformen till att många lärare som nu tillhör gruppen ”andrelärare” (”sistelärare”????) inte ser någon snabb förändring i lönekuvertet, eftersom det naturligtvis finns skäl att hävda att ”man redan gjort mycket” för ”lärarna”. Den stora gruppen lärare, som inte alls innefattas av reformen och löneökningen, väntar fortfarande på en förändring.

Läraryrket är ett toppenexempel på ett yrke som är jättespännande och intressant och fyllt av utmaningar och glädjestunder. Bland glädjestunderna finns oändligt många exempel, som jag redan skrivit om här i andra blogginlägg. En ständig utmaning som jag ser är just att fortsätta på den inslagna vägen som lärare, trots att jag ser hur andra jämförbara yrkesgrupper drar förbi lönemässigt, inte med någon hundralapp, utan med tusenlappar.