Carole King’s album Tapestry is one of few that really made an impact on me. All songs are wonderful, not just the music, but the lyrics and they seem to get under your skin if you listen carefully! One of them, You’ve got a friend, sends an outstanding message of everlasting friendship.
Carole King also made an impact when she sang along with Celine Dion, Gloria Estefan, Aretha Franklin and Mariah Carey back in 1998, when they performed together in a lovely show called ”Divas live”. You can probably find the clip somewhere online if you search Google. Gloria Estefan, Mariah Carey and Celine Dion may have to excuse me, but this time, we ought to cheer Aretha Franklin’s own version of Natural Woman when she actually sings it to Carole King on Kennedy Center of Honors 2015. What a great version! She plays the piano, she sings better than ever and she has a completely outstanding voice control. The moment when Aretha casually throws her fur on the stage floor is simply wonderful! That’s when the entire audience gives standing ovations! I can’t help it but I’m crying, for joy of this musical experience. I notice I’m not the only one in tears… right, Mr President?
Soldis… eller kanske en vandring i dimman? Det fick bli en tur till Hollywoods Walk of Fame i stället. Tänk vad bra det är att jag har köpt kartor till vår resa! Först köpte jag kartor i Kartbutiken i Stockholm när jag ändå var där på en kurs. Sedan förla jag kartorna… De var helt spårlöst försvunna… Ju närmare avresan jag kom desto större anledning fick jag att städa och leta…men kartorna var och förblev borta. Därför köpte jag nya kartor… Strax före avresan var kartorna återfunna… Nu kan jag själv öppna en kartbutik och sälja stats- och stadskartor! 🙂
I Miami och San Francisco hade jag nytta av stadskartorna och under resan via Monterey och San Luis Obispo tittade jag på statskartan på kvällen, för att se hur vi hade kört, men här i Los Angeles har jag i stället fått en ny vän… Hon hittar överallt och kan varenda genväg…så här behöver jag inte mina kartor… Faktum är att jag med hjälp av GPS kör lika obehindrat här i LA som i mitt vanliga ”LA” (= Ludvika).
På Walk of Fame var det lätt som en plätt att hitta en parkering i ett parkeringshus, men det fanns två hakar:
Man fick bara parkera en timme.
Det kostade $10 för denna enda timme.
Vi betalar våra $10 och går ut på Walk of Fame, fullt medvetna om att vi måste vara tillbaka vid bilen inom en timme, eftersom varningsskylten precis vid vår parkeringsruta informerade om att man annars skulle bogsera bort bilen till en plats utanför staden, samt bötfälla ägaren. Enkelt val… Det fick bli Walk of Fame på tid… YOLO! Döttrarna använder uttrycket ofta… You Only Live Once…
Så fort vi kom upp på gatan mötte vi påstridiga försäljare och sådana som delade ut flygblad för olika guidade turer och evenemang av olika slag. Det var som att komma in i en malström direkt… Man drogs med i en viss riktning och hade inte någon stor chans att stanna till och begrunda de namn som fanns i stjärnorna på trottoaren och tur var väl det för just oss, eftersom vi ju hade bråttom tillbaka till bilen… 😉
Mimmi
Jag tänkte ändå en hel del medan jag gick där den där stunden. Dels på ljuden runt omkring. Det fanns en ung transvestit som gick omkring och dansade med sin bergssprängare nedställd på trottoaren där han just för tillfället befann sig. Killen var jätteduktig att dansa och drog en viss publik så fort han stannade till. Där fanns också en massa olika sagofigurer och filmkaraktärer som gärna ställde upp för fotografering, förutsatt att man tryckte en dollar i näven på dem… Vidare fanns turister från alla världens hörn och även från andra stater i USA, som gick omkring precis som jag och sa ÅH… Den!!! Och titta här är HAN…och HON…men Å….!
Man såg inte skogen för träden…men ändå är det i slutändan så att jag har gjort mina val och urval…
Julie Andrews
Jag såg Sound of Music fem gånger på bio, för detta var på den tiden då man såg film på bio… Vilken otroligt bra film!!! Jag läste även boken, som är en biografi av Maria von Trapp, ja…hon hette så i verkligheten också…
Billy Crystal
Meg Ryans stjärna hittade jag inte…så det fick bli Billys stjärna här… When Harry Met Sally… det är en helt oerhört bra film… Jag har nog sett den FLER än fem gånger, för att den är så oerhört härlig på alla sätt och vis…
Aretha Franklin
Det finns artister som sticker ut… En sådan är Aretha Franklin. Hon sjunger fortfarande med väldig inlevelse och glöd, trots att hon inte längre är så ung. Jag ryser när jag hör henne sjunga Carole Kings gamla låt:
Det fanns spår av Sverige lite här och där på och omkring Wlka of Fame. Först hittade vi förstås Greta Garbos stjärna och sedan låg vi efter en P1800 i trafiken. Vi hade inte åkt långt förrän vi dessutom såg en svensk flagga utanför en byggnad. Men den vajade ju inte ensam, utan i sällskap med andra. Även en snabbvisit på denna kända adress måste ändå sägas vara värt besväret! Varje namn som man kände igen bland stjärnorna gav en flashback med minnen från förr. Jättekul att återuppleva vissa sådana minnen kopplade till dessa väldigt kända personer! 🙂
Volvo P1800
Alesso
Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:
Carole King’s album Tapestry is one of few that really made an impact on me. All songs are wonderful, not just the music, but the lyrics and they seem to get under your skin if you listen carefully! One of them, You’ve got a friend, sends an outstanding message of everlasting friendship.
Carole King also made an impact when she sang along with Celine Dion, Gloria Estefan, Aretha Franklin and Mariah Carey back in 1998, when they performed together in a lovely show called ”Divas live”.
Gloria Estefan, Mariah Carey and Celine Dion may have to excuse me, but this time, we ought to cheer Aretha Franklin’s own version of Natural Woman when she actually sings it to Carole King on Kennedy Center of Honors 2015. What a great version! She plays the piano, she sings better than ever and she has a completely outstanding voice control. The moment when Aretha casually throws her fur on the stage floor is simply wonderful! That’s when the entire audience gives standing ovations! I can’t help it but I’m crying, for joy of this musical experience. I notice I’m not the only one in tears… right, Mr President?
