Det händer att jag brukar fundera på vad jag skulle göra om jag var helt själv hemma. Det är en monstruös skillnad mellan att vara själv och att vara ensam. Jag känner mig alltid olustig om jag är ofrivilligt ensam…men idag är jag själv! 🙂

Därför vet jag i alla fall hur en halv sådan dag har tett sig…

Äpplen är nog min favoritfrukt, eftersom det finns så oändligt många olika sorter och eftersom de vart och ett har sin charm. Men lika vackra som de är på grenen, lika uppfordrande manar de mig från gräsmattan under den tidiga hösten… Borde jag inte plocka de fina och göra något av? Borde jag inte åtminstone unna några rådjur mitt i skogen lite äpplen? Oavsett, så måste de ju väck från gräsmattan och den här dagen började med det…

Men när de väl är ihopkrattade och samlade i kassar för att i det här fallet köras till tippen, eftersom de var så fula… så plockade jag ihop några få vackra… Det är ju så med fallfrukt att faller äpplet från ett vinteräppelträd, så överlever det fallet om gräsmattan snarare är mossmatta…

När jag gör äppelkakor, äppeldesserter eller äppelpajer använder jag min inspiration kopplad till gammal vana och vad jag just då är sugen på…

Den här gången räckte äpplena till ett rikligt lager i botten på formen, så därför fick det bli en ganska blöt variant, med mycket äppelsmak… Någon annan gång kanske man i första hand är sugen på det som är RUNT äpplena och då kanske man gör en saftig smet där äpplena är ursäkten för att äta… 🙂

Jag brukar avsiktligt skära äpplena väldigt ojämnt. En del är i stora bitar och andra i små, en del är i hela klyftor medan andra är i skivor. Dessutom brukar jag försöka blanda de olika typer av äpplen vi har i trädgården (fem olika sorter). Resultatet blir en äppelrätt som har en mångfacetterad smak med både syra och sötma och de olika äppelsorternas egenskaper i en salig blandning.

Den här gången täckte jag äpplena med en smuldeg baserad på tre deciliter havregryn och en halv deciliter mjöl samt en halv deciliter kokos, sötad med både råsocker och vanligt socker för smakens skull. Smöret mätte jag inte, men kanske var det 50g? Kanelen strör jag rikligt över äpplena och rör om, innan jag täcker dem med smuldegen. 200grader tycker jag är tillräckligt varmt för att pajen ska få gyllenbrun färg… Man kan förstås äta den som den är, men jag valde en klick gräddfil till!

En så härligt solig dag som idag, valde jag att städa av Tallfiket och fast jag ropade var det inte en enda kotte som ville hjälpa mig! 🙂

I backspegeln noterar jag alltså att en halv dag för mig själv, har jag utan problem gjort slut på! Nu återstår den andra halvan av dagen…