I dagens Aftonbladet (TT) diskuteras vilka yrken utlandsfödda har här i Sverige. En lista med de fem vanligaste yrkena i denna grupp jämförs med vilka yrken som är vanligast bland inrikesfödda.
Det som intresserar mig mest av allt med dessa två listor är att det faktiskt är ganska stor samstämmighet mellan listorna, om man bortser ifrån att städare verkar vara det absolut vanligaste jobbet för en utlandsfödd.
Som framgår av artikeln kostar det runt 310 000 kr att validera en utlandsfödd akademikers utbildning och därefter komplettera den med erforderliga kurser vid ett lärosäte. Det är inte ekonomiskt försvarbart att först göra detta och sedan inte se till att dessa akademiker kommer i arbete. Det är först när de arbetar inom sin respektive sektor, som det varit lönsamt att kosta på dem deras validering och (eventuella) kompletteringsutbildning. Mitt bidrag i den stora helheten är att vara referent för de vuxna elever jag har som söker jobb…
Genom mitt yrke som lärare i vuxenutbildningen har jag i samtal med utlandsfödda elever upptäckt att Sverige, trots Arbetsförmedlingens höga ambitioner, verkar vara ett samhälle där man lättare får jobb med hjälp av kontakter. Att man har ett stort kontaktnät när man nyligen kommit till landet, är förstås ovanligt. Därför brukar jag vara referent för dem av mina elever som söker jobb. Det är inte så betungande att vara referent, men det är väldigt berikande när man ser att det hjälper.
Trots att jag endast kan berätta om hur de varit som elever i mitt klassrum och inte som yrkespersoner, är det jag har att säga ändå värdefullt för deras framtida arbetsgivare. Jag kan berätta om deras förståelse för svenska språket, deras förmåga att skriva och uttrycka sig och även om sådant som arbetsgivare brukar värdera, t ex punktlighet, noggrannhet, samarbetsförmåga och kreativitet. Det visar sig ofta när rekryteringsansvariga ringer upp mig för att kolla om N N kan passa för jobbet si eller så, att N N redan själv gjort ett gott intryck och att detta med att ringa till mig som referent var en ren formalitet. Varje gång någon av mina tidigare elever hör av sig i efterhand och säger att de fått jobb, blir jag lika glad. 🙂
From a teacher's point of view, some is old and some is new! 