Twohundred and Third Asic- Warm or Cold is a Matter of Where…

crystals

January is one of the nicest months in my opinion. The only truly competing month is February… I enjoy the crisp air and relative chill outdoors, as long as I am properly dressed. As a child I had great fun playing in the snow or going skiing or skating, but nowadays I think a walk is enough to get that wonderful feeling of winter that I enjoy so much.

Bloggaren i kölden

The other day I went for a walk to a nearby lake, where I stopped to take some photos. Two of the photos were taken from the very same spot, although in different directions. Those photos prove that it’s a matter of angle…;)

Blått och vitt är vinterns färgpalett

Blue and white when the sun is behind me!

I motljus ser himlen ut att brinna!

…but when facing the sun, she sky seems to be on fire!

I rememeber when I was a child that we always played outdoors, both during breaks at school, but also in the afternoons when we were at home. One of the repeated instructions from every adult around us kids was; Don’t ever lick on metal! You can tell why, huh?

IMG_1696

The rewarding moment comes as you go back indoors. That’s when you either have a cup of cocoa or tea… The Swedish winter is as coldest in January and we also tend to have a lot of snow this time of the year, however this time I don’t think it’s very cold, only about -8C and only a few centimeters of snow on the ground, too… Perhaps I ought to be quiet… Who knows, I might be cursed with three weeks of Siberian chill!

 

Tvåhundraandra åseriet- Sven-Ingvars, Så många mil, så många år!

Åtta mil åkte vi i en långmerca till Älvdalens Folkets Park ifrån det nordligare Särna, jag och delar av en syskonskara. Vi skulle roa oss på dans i parken och jag kan tänka mig att jag hade tjatat mest av alla, eftersom Carola skulle sjunga där och hon var verkligen min stora idol, men jag var för ung för att ha körkort. Efter Carolas uppträdande skulle Sven-Ingvars spela. Men inte var det Carola som blev det bästa med den här  kvällen, utan Sven-Ingvars! Jag dansade hela kvällen och gjorde precis som alla andra, sjöng med… Innan hade jag bara hört dem på radio och hade en ganska vag bild av vilka de var och hur de lät. Efteråt var Sven-Erik Magnusson min nya idol. Han sjöng alla de där låtarna som vi vet att han brukar sjunga på ett gig och sedan var jag såld. Så smittande och så dansant och så himla kul att sjunga med i! Vi kan ju alla texterna, eller hur? Precis DET är ett av deras signum, som jag ser det. De är så folkkära att alla i publiken kan sjunga med utan minsta problem. Efter deras Hultsfredsframträdande 1991, så kan nog alla nynna med!

Torparrock

En annan detalj med dokumentären som jag uppskattade var påminnelsen om hur många av mina övriga förebilder inom musiklivet som varit involverade i Sven-Ingvars framgångar! Vi ser glimtar av hur Peter LeMarc sjöng på krogshowen, och får veta hur Björn Ulvaeus och Sven-Erik Magnusson känner varandra.  Då minns jag alla de där senare produktionerna som var och en har så fina låtar att man bara måste spela dem på repeat, igen och igen och igen… En av de låtar jag uppskattat mest av de som producerats efter 1991 är ”Här nere på jorden”. Den har en fin text som jag gillar och den är framför allt väldigt roligt att dansa till. Det är inte alls osannolikt att jag dansar med mig själv om jag inte har sällskap. Men det händer också att jag drar upp Anders på köksgolvet för en svängom. Det var så vi träffades och det är alltid kul att återkomma till den tiden genom att just dansa.

Här nere på jorden

”-Det är inte så lätt att göra covers på sig själv!” menade Sven-Erik Magnusson i tacktalet vid utdelningen av en Grammy, men ändå är det precis det som ändå lyckas så väl, igen och igen och igen. En av de finaste upplevelserna med att se dokumentären på TV4 nu ikväll var just att två av mina gamla favoritlåtar framfördes i en annan tappning än tidigare. Först var det hela gänget som spelade ”Anita” tillsammans i ett något långsammare, något friare stuk än vad man hittar i vanliga fall. Då gick Frödings text rakt in i hjärtat och minnena radade upp sig i en lång kö!

Anita

Nästa upplevelse med samma dignitet var när Oscar Magnusson kompade på akustisk gitarr och han och Sven-Erik gemensamt framförde en stilla version av ”Två mörka ögon” för att illustrera hur deras röster är perfekta för varandra. I ett av intervjuinslagen menade Oscar Magnusson att han och Sven-Erik har en ömsesidig respekt för varandra och det är ett av skälen till att de har samarbetat så bra. Jag tänkte när jag såg programmet att det var en väldigt fin hyllning de gav varandra där, far och son.

Två mörka ögon

Förutom att sjunga stämningsfullt och fint, så visar Sven-Ingvars också att sånger på värmländska med deras typiska sound faktiskt kan vara ganska ösiga. Man känner framför allt hur deras sanna spelglädje smittar! Bland alla de där gamla favoriterna är det svårt att välja, för alla är kul att tralla med i, men om jag inte hade länkat även till Min gitarr, så skulle jag ångra mig senare…

Min gitarr

Plötsligt blir jag påmind om att det är Niklas Strömstedt som skrivit ”Byns enda blondin”. Till den har jag verkligen ett tydligt minne! Jag träffade min man Anders på en jättestor dansgala i Borlänge hösten 1993 i det som nu är Kupolens köpcentrum. Jag hade blivit inbjuden av min kompis att först äta middag med honom och några vänner till och sedan skulle vi alla åka till den där årligen återkommande Dansgalan. Min vän försökte locka mig med att det ju bland annat var Sven-Ingvars som skulle spela… Men det hör till saken att jag varit där även året innan och DÅ hade det varit extremt tråkigt…hela kvällen. Därför var jag väldigt svårövertalad. Till slut följde jag ändå med och det var nog tur det, om man ser till hur allting sedan utvecklade sig. Där på dansgalan i vimlet av 8000 dansande hittade jag min Anders och så dansade vi ända fram till sista dansen. Året därpå när vi redan var ett par, åkte vi på Dansgala igen. Även då spelade Sven-Ingvars. Vi förlovade oss mitt på dansgolvet, medan Sven-Ingvars spelade Byns enda blondin.

Byns enda blondin

Mot slutet av dokumentären berättar Sven-Erik Magnusson hur viktigt det varit för honom med det stöd han har fått från sin fru. Han berättar också att han just nu får bromsmediciner för sin cancer. Det är verkligen en lång tid att vara artist med allt vad det innebär! I år blir det alltså 60 år. De sista ögonblicken av dokumentären när Oscar Magnusson påminner om att både Ingvar Karlsson och Sven-Erik alltid har sagt att de tar ett år i taget, så tänker jag att jag har haft tur, som vid så oerhört många tillfällen har dansat till Sven-Ingvars. Varje sådant tillfälle har jag njutit av musiken, av stämningen på det aktuella dansstället och också av den helhetsupplevelse det är att vara på dans till just Sven-Ingvars. Där är hela människan med, både bland oss på dansgolvet och på scenen. Tack för alla fina dansminnen! ❤

Så många mil, så många år

Tvåhundraförsta åseriet- Hyvää iltaa!

Jag erkänner direkt! Det är lika bra! Mina kunskaper i finska är ytterst begränsade! Men jag ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLSKAR att basta, så det ordet har i alla fall fastnat; sauna.

Det är oerhört avkopplande och sätter igång tankeverksamheten direkt jag hamnar där. Helst bastar jag alldeles själv.  Om man har sällskap i värmen är det sällan tystnad och eftertänksamhet som präglar stunden i värmen. Men det blir ju patetiskt att säga att diskussionerna går heta…

Så länge jag kan minnas har jag bastat, både hemma, hos vänner och i olika sporthallar. Bäst känns det när man, som jag har gjort idag, varit ute i vinterkylan och känner sig lite kulen. Vad kan väl vara bättre då än att värma sig i en bastu?

Om jag inte låter tystnaden tala, så tar jag med mig en ljudbok som jag lyssnar på medan jag bastar. Därför kan man säga att jag har bastat ”tillsammans med” många författare och funderat över deras författarskap och verk. 🙂

Idag när jag redan skrivit ett åseri på temat nyord i #tvåhundrade åseriet, så passar det kanske att Jan Guillou och hans ”Ordens makt och vanmakt” får hänga med in i värmen? Han har ju dessutom en kylig distans i rösten när han läser, så det svalkar kanske lite lagom…

Tvåhundrade åseriet- För pappersbokens bevarande! Nyorden 2015

Varje år skapas med hjälp av Språkrådet en nyordslista där nya ord i svenskan kan hittas. Samtidigt finns ständigt ett aktivt arbete med att plocka bort icke frekventa ord. Det måste vara alldeles underbart att ha deras jobb!! Tänk att få grotta ner sig i vilka ord som verkligen är nya och vilka som har funnits ett tag, men just du har kanske inte hört dem eller använt dem…

Språkrådets hemsida

I en artikel i Dagens Nyheter finns en sammanställning över nyheterna:

Nyord 2015

När jag läser igenom listan av ord är det som att göra en tidsresa genom de nymodigheter vi fick oss presenterade genom media under år 2015. Där finns ord som dumpstra, groupie och avinvestera, som i och för sig är ord i tiden… Dumpstra kom med som ett viktigt ord ”mellan raderna” i en text som elever läste för nationella prov i svenska t ex. När man dumpstrar så letar man efter användbara varor,  t ex mat bland det som andra har slängt, dump (avfall). En hel kultur runt detta har växt fram främst i storstäder där det finns större möjligheter att hitta containers med matavfall t ex vid restauranger och matvaruaffärer.

Groupie är en företeelse som har bytt konnotation. För en person i min ålder kopplas ordet till en människa som är ett stort fan av en musikgrupp och följer gruppen på deras turnéer och hänger med dem back stage. Den nya betydelsen kan nu i stället kopplas samman med ”att ta en selfie”, dvs att fotografera sig själv med sin mobilkamera, där en groupie alltså betyder att man fotograferar sig själv tillsammans med en grupp av andra människor.

Den som avinvesterar gör sig av med något som tidigare upplevts som en investering, men nu av etiska skäl inte längre har samma positiva koppling. Jag hade till exempel sålt min päls om jag hade haft någon…

Bland orden som så bekvämt finns listade i DN-artikeln fastnar jag vid plattfilm, nyhetsundvikare och youtuber. För mig är dessa tre ord verkligen intressanta. Plattfilm är alltså den film vi var vana vid långt innan det fanns alternativ som 3D, streamad film etc. Jag vill koppla detta med hur jag nuförtiden gärna lyssnar på ljudböcker medan jag jobbar eller städar. När jag sedan ska förklara för någon vän om boken i fråga, så brukar jag säga att jag har lyssnat, inte läst…för jag HAR ju de facto lyssnat. Om jag vill förtydliga säger jag att det alltså inte var en ”pappersbok”. Jag menar att ordet pappersbok och ordet plattfilm spelar i samma division. Det handlar om något som vi är vana vid och vet  vad det innebär redan från början, men som fått nytt namn för att vi på ett övertydligt vis vill skilja det ifrån det där nya…

En youtuber är en person som spelar in filmer och lägger upp dem på youtube, har jag fått lära mig av mina barn… 🙂

Men det som är betydligt mer intressant än detta vad det är för något, är hur stor makt de har i mina barns liv! En youtuber kan säga ”den här mascaran är den bästa på marknaden” och sedan är min dotter helt ointresserad av alla andra typer av mascaror. Varför? Jo, för det har denna youtuber sagt. Om jag då dristar mig till att inflika att det kan finnas andra källor som har en annan synpunkt, så får jag svaret att youtubern som hon hänvisar till faktiskt har tusentals följare. Det i sin tur innebär mellan raderna att så många följare kan ju inte ha fel… Kanske kommer väldigt många människor, inte alls enbart ungdomar, att på sikt vara aktiva nyhetsundvikare, ännu ett nyord från 2015? Att vara nyhetsundvikare betyder att man aktivt styr bort ifrån det vi kallar nyheter och i stället surfar runt bland helt annat utbud, t ex sändningar från youtubers eller artistfansajter etc.

Min generation kan vara den sista som följer nyheterna, intresserar sig för världshändelser av typen jordbävning i Nepal eller tågkaos i Berlin, medan nästa generation oroar sig för helt andra saker. Eller så är det så att jag drabbats av faktaresistens nu… 🙂

Det skulle i så fall enligt nyordlistan innebära att jag inte låter mig påverkas av de faktauppgifter som inte är i linje med mina egna…

Apropå världshändelser så kan man bland nyorden hitta EU-migrant och transitflykting, vilket ändå visar att nyhetsflödet fortfarande är en stor påverkansfaktor för hur våra nya ord kommer till. För den händelse att det inte redan finns i någon ordbok, så vill jag inför bokslutet om nyorden 2016 föreslå ordet pappersbok. Det tycker jag är ett mycket nödvändigt ord i svenska språket. För om det ordet inte finns, så finns kanske snart inte ens dess motsvarighet… Tänk den dagen då alla pappersböcker är borta ur ens liv! 😦

One Hundred and Ninetyninth Asic- Unforgettable!

b088e-stearinljus-bmp

Natalie Cole in Memoriam

Natalie Cole had a wonderful voice and her musicality was extraordinary and caught my attention long ago, although her music was not at all what I would typically listen to at that time. What first made me interested was the spectacular virtual recording with herself and her late father Nat ”King” Cole. ”Unforgettable” made me realize just how very good both singers were:

Unforgettable with Nat King Cole and Natalie Cole

I enjoy many of her recordings for several different reasons and one of my favourites is Paper Moon for the reason that the musical arrangement is so joyful and catchy as the refrain starts and also because the lyrics are quite nice:

Papermoon

We have just passed Christmas 2015 and I always listen to Christmas music because it makes me in a certain ”Holiday Mood”. I always pick Natalie Cole’s recordings for Christmas because she sings with such emphasis and joy in each and every song. There is no way I would pick ”Joy to the world” as an example of this, since the sad news about Natalie Cole’s death is bringing me in a sad mode. Instead I choose Silent Night, for the reason that I will probably spend time this evening silently thinking of how sad it is that this wonderful artist had to die so young.

Silent Night

Without Natalie Cole and her music I would probably not have listened to jazz as much as I do. You are unforgettable, Natalie! RIP