Etthundrasjuttionde åseriet- Den som spar han har!

Den som spar han har...

Häromdagen hade jag förmånen att träffa både nya och gamla vänner i ett för mig nytt sammanhang. En god vän hörde av sig på försommaren med funderingar på att starta en bokcirkel. Nu är den igång och vi har träffats för första gången. Inte helt oväntat bestämde vi oss för att till nästa gång välja att läsa varsin bok av Henning Mankell.

Den gångna veckans fokus på Henning Mankell i och med hans bortgång har fått mig att inse att jag har läst ganska många av hans böcker och att de flesta av dem skulle skänka läsglädje även vid en omläsning, men mest spännande är det ju att läsa något för första gången. Vid en bokhyllesondering hittade jag fyra ännu olästa, varav en är en Wallanderdeckare. De övriga är nog ungdomsböcker. Min hamstermentalitet i bokvärlden, att alltid köpa böcker i tid och otid, visade sig alltså denna gång vara ett framgångskoncept, eftersom jag inte behövde gå längre än till bokhyllan för att hämta min läsläxa. Med nya glasögon kommer jag ju dessutom att se det jag läser! Lördagen är räddad!

Etthundrasextionionde åseriet- Det vete katten vem det blir!

Jag såg just på Aktuellt att #Eva Beckmans katt tvärsäkert sprang fram och slukade räkorna framför Svetlana Aleksievitjs foto…

Nog hade det väl varit dags att påverka utvecklingen genom att lägga ett tydligt spår av räkor fram till den tallrik där Joyce Carol Oates foto fanns? 😉

Räkor

Nobelpriset i litteratur borde gå till Joyce Carol Oates! Om jag hade motiverat, så hade det blivit så här:

”För engagerande, djuplodande och mångfacetterade skildringar av den amerikanska samtiden” 

Joyce Carol Oates headshot

Etthundrasextioåttonde åseriet- Med Italienska skor och Svenska gummistövlar i sällskap av Tea-Bag och Wallander

Det har passerat etthundra #åserier och många andra ämnen för mitt skrivande sedan jag den där dagen hösten 2014 skrev om mitt möte med mannen från Leopard förlag på Bokmässan 2014 i #sextioåttonde åseriet. Han hade berättat för mig om att Henning Mankell hade bestämt sig för och också påbörjat skrivandet av en uppföljare till min favoritbok ”Italienska skor”. På en minut kastades jag den gången alltså från bestörtningen över att Mankell hade cancer, till glädjen över att han valt att skriva ”Svenska gummistövlar”. Man blir vän med Henning Mankells karaktärer och ser dem utan problem för sitt inre öga och det beror på att de är beskrivna som hela personer, som du och jag, inte platta och intetsägande, utan med känslor, egenheter och unika detaljer. Alltså hade jag förstås undrat över hur Fredrik skulle klara sig där ute på ön i sin ensamhet utan både Harriet och Louise…

Jag har svaret, eftersom jag har läst boken.

Genom läsningen av hans böcker blev jag också intresserad av att veta mera om de frågor som Henning Mankell skrivit engagerat om, som t ex flyktingfrågan, det kulturella spänningsfältet i Afrika söder om Sahara, palestiniernas situation i Gaza, den kinesiska nyetableringen i delar av Afrika för att nämna några exempel.

Även detta år var jag på #Bokmässan 2015 och det kom till min kännedom genom ett fint reportage i #GP att Henning Mankell hade valt att inte delta just på grund av sin sjukdom. Det fick mig förstås att återigen ägna en stund av min inre resa på tåget åt hans författarskap, som verkligen har gjort skillnad för mig. Han som först av mig betraktades som enbart deckarförfattare, visade sig vara så mycket mer än det. De många läsupplevelserna har avlöst varandra och även om deckare är beroendeframkallande, så dras jag med förkärlek till de berättelser han skrivit som är något annat än just det.

Mina varmaste tankar går till Henning Mankells nära och kära!

Alla de läsupplevelser jag fått genom hans författarskap har bidragit till att göra mitt liv rikare.

b088e-stearinljus-bmp