juni 21, 2016 av asaole

Tvåhundranittiosjätte åseriet- Turist i USA- Miami Beach, sol, bad och flip-flops i massor!

Vart man går på Miami Beach ser man lättklädda människor i allsköns kreationer. Det finns ingen dress code, men ändå är den där, på ett sublimt sätt under ytan… För män gäller att man bör vara vältränad och gärna visa upp sin tatuerade överkropp och för kvinnor är det välsittande baddräkter eller minimala bikinis som gäller i första hand. Man bör helst ha en bikini från något av de stora märkena, gå omkring i ett par flip-flops av märket Havaianas och helst ska man ju också ha solglasögon som alla andra kan beundra och känna igen på både modellen och det exklusiva märket…

Sällan har jag befunnit mig på ett mer märkescentrerat ställe… Allt går ut på märken och produktplaceringar. De sportbilar och eleganta nypolerade större stadsjeeepar som cruisar runt har förare som gillar housemusik eller R&B och gärna spelar för alla oss andra…

Men bortsett från allt detta exklusiva som är ovant för mig, är det inte så mycket som skiljer Miami Beach ifrån andra turistställen i Europa. Det finns turistfällor i varje gsathörn och krogarna har inkastare som delar ut flygblad. På stränderna ropar de visserligen inte det klassiska ”Fanta Cola Bira” …utan en mer sofistikerad blandning, ”Margaritha, Pina Colada, Mojito”…men idén är densamma, att få turisterna att handla…

På kvällstid övergår modet till att omfattas av turister som bytt om till kvällen och ett stort antal ”locals” som fortfarande iklädda bikinis går raka spåret från stranden till krogen där dagen övergår i natt. Redan på eftermiddagen övergår strandlivet i krogliv och vissa krogar har öppet dygnet runt. Som en naturlig följd av det ser man många människor som inte mår så bra. För egen del hoppas jag att det blir rätt person som vinner presidentvalet…

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

http://wp.me/p4uFqc-Ov

juni 20, 2016 av asaole

Tvåhundranittiofemte åseriet- Turist i USA- Everglades: Toby är ingen prins!

Att åka in i Everglades påminde litegrann om att befinna sig i de låglänta delarna av de svenska fjällen, med den skillnaden att man inte hade de vackra fjälltopparna i fjärran att vila ögonen på. I stället var det sawgrass såggräs, så långt ögat nådde. Jag hade fått uppfattningen att det skulle lukta av vattnet, att man skulle känna det som att man åkte omkring i ett avloppsdike ungefär, men trots att det verkligen var vatten och gräs eller vass i alla riktningar, kändes inte någon unken lukt därifrån. Det är det som är poängen med såggräset förstod jag senare. Det är som ett reningsverk för Everglades.

#everglades

Men plötsligt skrek min dotter till och pekade in i ett buskage. Guiden stannade svävaren och slog av motorn och bekräftade att det var en alligator där. Det blir säkert ett minne för livet för dottern att hon faktiskt lyckades se en, trots att informationen inför turen var att vi nog troligtvis inte skulle få syn på någon, eftersom det dels hade varit väldigt varmt i veckor, dels var deras parningsperiod just nu…

Alligatorspaning i Everglades

Förra gången hela familjen besökte USA var vi på ett ZOO i New Jersey där de hade fantastiskt många djur som vi normalt inte hittar i svenska djurparker. I en del av parken fanns även ett akvarium där man kunde se just alligatorer, ormar och andra reptiler. Jag har stor respekt för reptiler (läs: är rädd för…), men ville inte att mina barn skulle märka det, så vi gick alla in i byggnaden med akvariet. Barnen och andra vuxna i vårt sällskap gick längre in, till ormarna och alligatorerna, medan jag stannade innanför dörren där det fanns en display med modeller av vissa av djuren. Längst till höger i displayen satt en padda som var kanske 25cm hög. Den hade vackert mönstrad rygg och var kanske av keramik eller något och WOAW….SHIT!!!! Den hoppade…. En mikrosekund senare stod jag i solgasset på gårdsplanen utanför och skakade, trots den fuktiga värmen och solgasset.

Igår när alligatorturen var över erbjöds vi en show där alligatorerna enligt uppgift skulle brottas med sin ägare… Det hela var ett jippo redan från början, så OK… Jag hade ändå inte tänkt klappa djuren, så när vi uppmanades att gå högre upp på läktaren kändes det helt OK för mig 🙂

#alligatorshow i Everglades

Plötsligt plockar showmannen upp en enorm padda och håller den i famnen. Båda döttrarna ropade ”Åh, mamma, kolla en groda!” och jag väste till dem: SCHHHHHHHHHHHHH! Om han märker att jag inte tycker om grodor så väljer han säkert ut mig för att klappa den där!!!!”Paddan var mindre än den i New Jersey hade varit, men den här var ju FRI! Det var ju helt säkert så att den hade samma hoppkraft som alla andra grodor och paddor jag träffat på…

#grodshow i Everglades

Jag hade i alla fall rätt i min hypotes, men den här gången slapp jag vara i blickpunkten… En kvinna på andra raden, uppmanades att kyssa paddan, för att undersöka om den skulle bli en prins… Vid det laget hade showmannen dragit ut paddans ben och visat hur långa de var…berättat att den heter Toby och att den har en väldigt lång tunga… Vi fick se HUR lång tungan var, eftersom den åt en insekt som var placerad på hörnet av den där träplattan som syns på bilden… Kvinnan på andra raden kysste grodan…och Toby var ingen prins… Det ANTE mig!!! 😦

Om du vill läsa fler inlägg om olika resmål i USA, så hittar du en förteckning med dem här:

Trehundraartonde åseriet- Turist i USA: 23 Bloggposter med erfarenheter från kända turistmål i Florida, Kalifornien och Pennsylvania!

juni 10, 2016 av asaole

Turist i USA- Musikminnen och Monterey Bay Aquarium

”It was a morning in May, on a beach outside Monterey… She walked alone in the sand, had her shoes in her hand, let her mind go astray… He was a Santa Cruz boy, held his head up with pride and joy. He was riding the surf to where the sea meets the turf and every wave was his toy” (från sången Angelica and Ramone)

Vi var tre tjejer som satt i ett flickrum och spelade kassettband och sjöng med… Det var Björn Skifs som framförde en Secret Service-låt som heter Angelica and Ramone och det var en jättefin sång, tyckte vi… Så som det var på den tiden, hände det ju att man hade spelat in kassettbandet, så att inte riktigt hela låten kom med på första sidan… Musiken tystnade mitt i en låt för att kassettbandet tog slut där… Precis så var det med det kassettband vi brukade lyssna på och sjunga till just den här låten… Vad hände då? Vi sjöng vidare en halv strof utan Björn Skifs…varje gång…för att vi ständigt glömde bort att bandet tog slut just DÄR och för att vi kunde låten så väl att det gick av bara farten att sjunga vidare, utan att fästa avseende vid sådana petitesser som tekniska missöden…

Hursomhelst… Monterey… Redan då, på sjuttiotalet, undrade jag var den platsen låg… Jag kunde inte alla orden i låten, men lärde mig uttala dem genom att sjunga med. Namnen på platser kunde man väl googla, tänker du? Nja… Nu är ju jag lite ÄLDRE än själva Google… I mitt fall blev det så att jag fick slå upp platsnamnet i en atlas och för att klara av att hitta platsen, behövde jag förstå det där systemet med både siffror och bokstäver som man vanligtvis hittar i ett register i en atlas; s 162 F3, t ex. Det var ju inte så svårt när man fick kläm på det, men i dagens läge kan säkert inte alla skolelever DET, men i stället kan de utan minsta problem hitta en liten stad i västra USA på fem sekunder, alltså snabbare än vad man hittar en nål i en höstack…Google, denna vän i nöden… Monterey är en liten stad som ligger vid Stilla havskusten i Kalifornien, USA. Enligt Google (2016) finns där ca 28 000 invånare, med en befolkningstäthet på 1290 invånare per kvadratkilometer. I min hemstad är vi sjutton invånare per kvadratkilometer och håller till på en yta som är femtiofyra gånger större än den som man delar på i Monterey…

Men skillnaden i yta och befolkningstäthet är inte det viktigaste för mig vid mitt förestående besök i Monterey. Betydligt mer intressant är stadens akvarium, där ett stort antal sjölevande däggdjur och fiskar finns representerade. Med den fantastiska placeringen alldeles vid havet, får man redan innan man går in i byggnaden en maritim känsla. Monterey Bay Aquarium är det tionde största akvariet i sitt slag i världen. De bedriver forskning på plats och har en mängd olika program på gång för att bevara sällsynta arter och deras möjlighet att klara sig i naturliga miljöer. De förklarar sitt arbete och engagemang genom denna video:

Om Monterey Bay Aquarium

Det blir intressant att uppdatera denna bloggpost senare i sommar när jag har varit på plats i Monterey och sett akvariet med egna ögon, men så länge nöjer jag mig med att glädja mig i förväg! Förutom just Monterey, kommer jag att skriva om vanliga turistorter som Miami, San Francisco, Los Angeles och Philadelphia och självfallet även om övriga turistmål som vi passerar på vår resa. Följ min blogg i sommar, där jag delar mina intryck från resan med dig. För mig är bloggen som en form av dagbok, men i efterhand, när jag kommer hem, skriver jag säkert om andra reflektioner jag fått under resan. Håll till godo! 🙂

#Turist i USA, #asaole

november 13, 2014 av asaole

Etthundraandra åseriet- Teletubbies och jag har något gemensamt!

Bastumössa natur-svart 691-sv (2).jpg (450×450)

I valet mellan att ta sig vatten över huvudet eller att se ut som en Teletubby händer det att jag väljer det senare… 😉

Dagens tema för min morgonlektion idag var årstider. Det är väldigt lärorikt att ta del av elevers olika erfarenheter av hur fenomenet årstid upplevs här och i deras hemländer. Vid några tillfällen har jag haft anledning att aktivt reflektera över hur olika det kan vara att leva i olika länder. Nu har jag ju inte varit speciellt långt bort, om man undantar USA, men trots det korta avståndet, så har jag till exempel noterat att ett regnigt England är bland det kallaste man kan uppleva, trots att temperaturen bevisligen är över noll. Det råkalla och dragiga vädret var under tre veckors tid kryddat med ständigt spöregn och jag såg inte en enda glimt av den vackra blå oktoberhimmel jag tycker så mycket om här i Sverige. Nog begriper jag att jag bara hade otur med vädret och att det förstås finns vackra höstdagar också i England…men just när något är ”för mycket” så minns man det långt efteråt.

Min man och jag reste till Skottland 1996, för att uppleva den vackra naturen och kanske gå omkring i någon nyinköpt ylletröja som matchade våra medhavda gummistövlar… Det var JÄTTEVARMT när vi var där, över +30C. Vi var inte alls förberedda på det. Vi hade med oss stövlar, regnställ, underställ, rejäla skor som tålde väta, långbyxor av kraftigare slag och så vidare… Men hur ska man stå ut i trettio graders värme med en sådan utstyrsel? Vi fick helt sonika köpa shorts och linne och flip-flops i närmaste affär!

Som tur är så håller vädret och årstiden för det mesta vad som utlovas… och just nu är det ju skumtomtarnas tid, men inte bara det, utan också den tid på året då vi har det som mörkast ute. Jag tycker att det är ganska mysigt att ”kura skymning” då. Men ibland räcker det inte att värma sig med ett stearinljus och en pläd om axlarna! Det gäller att hålla huvudet kallt!PÅ med mössan och in i bastun! Man slipper i alla fall ta sig vatten över huvudet! Och dessutom blir man ju lätt en i gänget!

teletubbies.jpg (334×250)

maj 3, 2014 av asaole

Tjugonde åseriet- Flip-flops, flipp eller flopp?

Ibland händer det att jag råkar lyssna på lokalradion just när de ”hissar och dissar” musik. För den oinvigde kan jag berätta att det går ut på att programledaren spelar en låt som är ny på marknaden och de två inbjudna gästernas uppgift är att tala om huruvida låten kommer att bli en vinnare på skivlistorna eller ej. Är låten en flipp eller flopp?

Att hissa något är att ”höja det till skyarna” medan att dissa på normalsvenska skulle kunna betyda att man ogillar företeelsen och inte tror på den. Dissa är ett ord som många ungdomar använder ytterst frekvent har jag märkt. DÅ handlar det om väldigt många olika saker som t ex att någon upplever sig ignorerad av en person och utbrister: ”Varför dissar du mig!?”

Men huvudfokus för mig idag är att kommentera flip-flops. De sandaler av enklare typ som en äldre svensk kallar badskor eller badtofflor. Flip-flops sticker man bara in foten i och de har TROLIGEN fått sitt namn av ljudet… När man går så låter det i alla fall som att det kunde vara så…flipp flopp flipp flopp…Ljudet uppkommer när sandalen slår upp emot hälen vid varje steg.

En ung kvinna jag känner kom till Sverige på besök från ett annat land. Hon hade packat vackra outfits, där flip-flops var en del av den helhet hon ville åstadkomma. Vi skulle besöka Skansen. Jag berättade innan att det skulle bli en dag med långa promenader och föreslog någon form av gymnastikskor eller liknande. Eftersom det var sommar valde den unga kvinnan ändå sina flip-flops. Inte helt oväntat fick hon först ont i fötterna, därefter skavsår och sist men inte minst ett tilltagande dåligt humör. Den som själv har haft fel skor någon gång vet hur det känns att inse både DET och att man kunde ha tagit de där andra skorna som man lämnade hemma…

En gång för längesedan, när jag var postkassör, hade jag flip-flops av en modell som var modern då. De var av plast, men hade små nabbar i sulan och mellan nabbarna fanns ett antal metallknappar som skulle anses vara nyttiga att gå på. Det var säkert så, men jag valde felaktigt att ta på mig dessa skor när jag skulle gå en långpromenad vid Hellasgården utanför Stockholm. Promenaden avslutade jag barfota, med skorna i handen och sedan dess har jag aldrig mer besökt Hellasgården. Jag får ont i fötterna bara jag TÄNKER på det tillfället.

Mitt första år som lärare köpte jag ett bar billiga tofflor, som påminner om de betydligt dyrare Scholl, vilka min lärarlön inte räckte till då. De billiga tofflorna hade jag dagligen tills de nöttes ut, flera år senare. Eftersom de hållit sig skapligt, köpte jag återigen de billigare tofflorna och det blev en vana att ha den typen av skodon på arbetstid.

Döm om min förvåning när jag besökte USA och insåg att där får läraren inte bestämma själv över sin klädsel och sina skor. Det fanns en dress code! Dessutom var denna dress code könssegregerad. Män fick inte ha shorts, utan skulle ovillkorligen ha långbyxor, oavsett väder. De fick inte ha s k tank top (linne) utan skulle ha t-shirt av pikémodell eller långärmad skjorta. Kvinnor skulle ha kjol eller klänning, nylonstrumpbyxor samt högklackade skor med öppen häl. OK… So far so good… Jag insåg när jag redan var där att jag också förväntades klä mig så vid mitt besök. Jag som bara hade packat mina billiga tofflor, fick därför be rektorn på den aktuella skolan om ett specialtillstånd att få ha mina pumps, som ju inte hade öppen häl… Därtill hade jag min långa svarta linneklänning, ett plagg jag annars bar på min fritid när jag ville känna mig lite fin. I skolan har jag i allmänhet kläder som i första hand är bekväma. Det är prio ett för mig. När jag arbetade med barn i grundskolan, hade jag dessutom för vana att välja kläder som var tåliga, utifall att jag eller någon elev skulle råka spilla vattenfärg eller ketchup på kläderna…

I den amerikanska skolan har man ibland speciella temadagar då man klär sig på ett annat sätt, men alla de där vanliga dagarna, så har lärarna en speciell dress code och eleverna har sin skoluniform.

Jag minns en gång för väldigt längesedan när jag var och hälsade på min mamma på jobbet. På väggen i hennes arbetsrum hängde en tänkvärd affisch som föreställde tre tonårsflickor. De var alla lika klädda, med dåtidens mode och texten ovanför dem var något i stil med ”Tur att vi slipper ha skoluniform!”. Jag har ingen egentlig åsikt om skoluniformens vara eller icke vara, men jag tänker att som lärare uttrycker jag mycket av min personlighet genom min klädsel. Jag är en bärare av det jag har på mig, på gott och på ont. Vore jag då iklädd kjol eller klänning, nylonstrumpbyxor samt högklackade skor med öppen häl, så skulle elever ofrånkomligt yttra: ”Ska du bort efter skolan, Åsa?” för det är ett så osannolikt klädval för just mig. Alltså: Flipp eller flopp? Till tofflornas lov!