Igår när jag precis släppt iväg min ena grupp och besvarat den siste elevens frågor om den nyss genomförda övningen, drog brandlarmet igång. Skolledningen hade själva utlöst brandlarmet efter att de fått kännedom om ett tydligt hot och en exakt tidpunkt för när en bomb skulle brisera i skolans lokaler. Skolledningen tog då det säkra före det osäkra och skickade hem elever och personal. Med polisens hjälp säkrade och stängde de sedan alla skolans lokaler. Det är beklämmande att någon/några roar sig med att avsiktligt skrämma andra. Förutom det är det en oerhört destruktiv och oansvarig handling att avsiktligt dra igång den stora säkerhetsapparat som det leder till i slutändan när polis, räddningstjänst och igår även en ambulans tvingas tillskynda för att rädda dem som eventuellt skulle skadas av den utplacerade bomben. Men det finns naturligtvis inte något alternativ till räddningsinsatsen, eftersom det rent hypotetiskt skulle kunna vara fråga om skarpt läge.
Om jag stannar en stund vid tanken på att människor kan bli skrämda även vid ett falsklarm, så tänker jag främst på dem i min omgivning som flytt krig och elände och varit tvingade att i sin vardag hantera ständiga evakueringar och utrymningsaktioner där skälet till utrymningen varit verkliga bomber och verkliga bränder. För dessa människor måste det vara känslomässigt omvälvande att uppleva skräcken vid larmet den ena sekunden, för att senare höra hur skolkamrater skrattar och pratar om hur skönt det blev när skolan nu är inställd resten av dagen…
Funderar jag i stället en stund på den enormt stora räddningsinsatsen vid ett falsklarm som det vi upplevde igår, så går tanken i stället till dem som också var i behov av hjälp och kanske ringde 112, för det är ju faktiskt så att det kanske var någon som befann sig i verklig fara som gick miste om en räddningsinsats på grund av att många sådana fordon länge stod placerade utanför den bombhotade skolan…
Det är ju självklart att skolledningen måste ta hot på största allvar. Precis lika självklart är det ju att skolan ska utrymmas varje gång för den händelse att det verkligen finns en utplacerad bomb i skolans lokaler, men… när känslan infinner sig att någon kan ha dragit igång detta för att det är kul, så blir jag bara besviken och arg. Upprepade utrymningar till följd av falsklarm är en otrolig energitjuv, som skapar onödiga avbrott i skolans vardag. Dessutom skapas en oro, som säkert den ”bomb”-ansvarige på något sätt får en kick av. Man ska ha respekt för faror och risker, men respekten urholkas om den visar sig vara falsk. Förhoppningsvis har hen lekt klart nu och vi kan återgå till vår skolvardag.