Tvåhundranittionionde åseriet: Turist i USA- Miami Beach- Shop ‘til you drop!

När jag för ett antal år sedan jobbade på en gymnasieskola med yrkesprogram var vi först endast två språklärare på skolan och tillsammans med den andra språkläraren hade jag många roliga stunder på den lektionsfria delen av läraryrket, eftersom vi ständigt utbytte tankar om det ena och det andra. En sak som ofta återkom i samtalen var shopping av olika de slag. Vi hade intresset för IKEA gemensamt och den andra läraren menade att hon i en framtid mycket väl skulle kunna tänka sig att arbeta på avdelningen för servetter och värmeljus på IKEA. Det kanske blir verklighet någon gång, vem vet, men att hon behövs i skolans värld råder det inget som helst tvivel om och därför dröjer det säkert innan IKEA får ta del av hennes konster i servettvikning… En annan sak hon delade med sig av, var boktipset ”En shopaholics bekännelser” av Sofie Kinsella, medan hon menade att hon själv hade vissa drag gemensamt med bokens huvudperson… Jag läste boken…och insåg att jag också hade en hel del gemensamt med huvudpersonen…och nu har detta tydligen gått i arv till döttrarna…

Man kan kanske faktiskt hävda att det egentligen inte behövs någon Sofie Kinsella… Jag har det nog i arv från mormor, men med ett överhopp en generation, eftersom mamma är en person som planerar sina inköp noga. Jag är av åsikten att det finns många saker i en affär eller ett varuhus som ”kan vara bra att ha”. Det är helt och hållet mormors tänk! Men döm om min förvåning när jag själv här i Miami snarare har övertagit mammas mer återhållsamma roll i shoppingsammanhang! Här i Miami har jag noterat att det överallt finns varor som mina döttrar lockas av, men själv har jag lyckats stå emot (hittills!)… För egen del förundras jag i stället av affärsidkarnas olika metoder… En del har en skyltning som snarare avskräcker…

Tatuering, kanske?

Tatuering, kanske?

Det finns massor av tatuerarverkstäder överallt på South Beach. Flera av dem har fotografier med vackra och välgjorda tatueringar på personer som i sin tur är vackra. Där kan man ju kanske lockas att själv gå in för att placera en dödskalle på sin ena axel och en taggtråd runt överarmen… (not!), men när skyltningen består av en grupp med skyltdockor som har försetts med ”tatueringar” som påminner om barndomens gnuggisar från Jenkaförpackningen, så undrar man ju allvarligt hur den affärsidkaren ska kunna få sin business att bära sig… Sedan förstår jag att många tydligen dras till sådant som glittrar och glänser och ser ut att vara av guld eller silver…även om det inte ÄR det…För annars skulle det ju inte vara någon vits med att sy upp så många plagg med guldtråd eller paljetter och småstenar i varierande färger… Inte heller skulle det löna sig att designa mobilskal i alla upptänkliga varianter om det inte vore någon som handlade dem…

Guld och glamour

Guld och glamour

Glitter och stänk...

Glitter och stänk…

I slutändan är det ändå så att jag har noterat att mina döttrar har tagit intryck av skickliga produktplacerande blogg- och YouTube-kändisar, som i sina filmer och bloggar lägger ut ”information” (läs reklam!) om vissa produkter som man ”måste” ha…  Därför köper de inte med sig en guldklänning eller ett glittrande mobilskal när de lämnar denna stad. De botaniserar i stället i märkesbutiker som passar jättebra för rika jetsetbrudar, med massor av pengar. Alla ”måsteprodukter” är av dyrare märken än vad vi har råd med, men ändå är det just dessa produkter döttrarna söker efter här på South Beach… Det handlar om butiker som Victoria’s Secret och Sephora och Mac, men också butiker som Zara eller Tommy Hilfiger. För make-up-produkter handlar det om pyttesmå förpackningar med ett kilo eller literpris som vida överglänser det annars så ojämfört dyra saffranet… En dag i framtiden när de tjänar sina egna pengar på riktigt, så kommer de kanske att minnas vår resa och förstå varför jag ville att de skulle prioritera annorlunda. Men gjorde jag själv så som ung? Jag vet inte. Kanske gjorde jag i stället en lång rad, i mitt tycke, smarta affärer, som mina föräldrar tyckte att jag borde ha avstått ifrån? Jag börjar nog bli gammal… 🙂

Om du vill läsa fler blogginlägg som handlar om mina reseminnen från USA, så kan du hitta en förteckning över dem här:

http://wp.me/p4uFqc-Ov

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.