Tvåhundrafyrtioandra åseriet- Vår eller inte vår? Det är frågan!

När det gäller våren, så är det alltid lite osäkert om den ÄR eller INTE ÄR, tycker jag. Idag är det soligt och JAG tycker att det är vår…  TV-meteorologerna brukar vara inblandade i detta på så sätt att studiovärdarna i både nyhetsprogram och soffmagasinen på SVT och andra kanaler bjuder in dem för att yttra sig om huruvida det ÄR vår nu eller ej. Vi får veta vad som gäller för att den så kallade meteorologiska våren ska inträffa. Mer i detalj finns information på SMHI:s hemsida, men våren inträffar alltså enligt följande ”formel”:

”Om dygnsmedeltemperaturen ligger i intervallet från 0,1°C till och med 9,9°C kallar vi detta för ett dygn med vårtemperatur. Om detta inträffar sju dygn i följd, säger vi att våren anlände det första av dessa dygn. Även om det blir en återgång till lägre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som vår” (www.SMHI.se)

SMHI:s hemsida

Min egen högst privata uppfattning om huruvida våren har kommit eller ej, är kopplad till tre speciella företeelser. Den första handlar om GB och deras, för året nya, glasslista… När jag ser att de nya glassarna kommit, är det vår…

1976_GB

Det jag som liten såg fram emot var att kiosken där jag brukade handla, skulle hänga upp sin nya poster med årets nykomlingar bland glassarna, samtidigt som jag förstås ville att just mina favoriter skulle hänga kvar ett år till… Från 1976 var min favorit glassen ”Alexandra”. Vilken var din favorit?

Det andra tydliga vårtecknet jag letar efter är skatornas envisa bobyggande i vårt äppelträd. Läs mer om skatorna här om du vill:

Tolfte åseriet- Hello Mr Magpie- How is your wife?

Det är Skärtorsdag idag. Hade jag varit en liten flicka, så hade jag nog kanske redan varit på väg i bil till byn där stugan ligger. Kanske hade jag också redan planerat till vilka tanter i byn jag skulle gå som påskkärring? Bilden är ett jättebra exempel på hur det var förr… Man knäppte ETT kort. Man visste inte förrän långt senare, när man framkallade filmen, om kortet hade blivit bra eller inte… Detta kort var alltså med i familjealbumet, trots att både min bror (till vänster i bild) och jag själv (den högra kärringen), kämpar i motljuset med grimaser som verkligen skulle passa på Blåkulla!

påskkärringarna

Det tredje vårtecknet jag inte kan vara utan, är när kommunen bestämmer sig för att sopa gatorna med sina speciella långsamtgående och bullriga sopmaskiner, som efterlämnar en sträng av blöt asfalt och lukten av vått damm… Det är något alldeles särskilt med den stunden. Är jag på jobbet brukar jag avbryta lektionen och göra alla eleverna uppmärksamma på händelsen. Tillsammans njuter vi av att NU är det VERKLIGEN vår, på riktigt!

När jag besökte USA senast, hösten 2014, så undervisade jag i minilektioner i de olika klasserna på skolan som jag besökte. En återkommande lektion handlade om svenska traditioner. Läs om du vill:

The eightyninth åsic- From Påskkärring to Tomten in Twenty Minutes

Vädret idag är lovande! Kanske får vi en typisk ”sitta vid husknuten och sola sig”-påsk i år??? Det hoppas jag på!

Glad påsk! 

Tolfte åseriet- Hello Mr Magpie! How is your wife?

Years ago, when I first visited a dear friend in Kent, England, she showed me around and we took a car ride in the lovely countryside. If you have ever been in Kent, you already know its beauty. I was admiring the scenery when my friend suddenly hit the brakes, opened the car door and in fact got out of the car, saying: “Hello Mr Magpie! How is your wife?” I had by then never  heard of such behavior among magpies, but a year later I could connect to magpies in general and a couple of magpies in particular. It was when a lovely movie was released. It is called “Pica pica” and as you may know, pica pica is the latin name for magpies. If you read in English, you may want to read another blog post about magpie experiences:

Two Hundred and Seventy-First Asic- If you give a Magpie a Cookie…

DSC_1079-5.jpg (1200×788)

Jag satt hemma i TV-soffan, på den tiden då min TV inte hade fjärrkontroll och inte heller ett stort programutbud med många olika kanaler från världens alla hörn. Kvällens event var en film med titeln “Pica pica” Följ gärna länken:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Pica_pica_(film)

Filmen är 97 minuter lång, står det i wikipedias information. Jag har ingen anledning att ifrågasätta det. Jag minns nämligen hur jag å ena sidan uppfattade filmen som längre än jag hade förväntat mig och å andra sidan hela tiden mycket fin, spännande, intressant och ovanlig i sitt slag. Skator fascinerar mig. I morse när jag tittade ut genom fönstret såg jag mina nya grannar, herr och fru skata. De har flyttat in i en risig etta i toppen av mitt äppelträd och nu innan lövverket döljer det, kan jag ägna tid åt att tjuvkika på parets ansträngningar att rusta upp ettan.

Det är helt uppenbart att de inte är helt eniga om hur det ska se ut i ettan. Jag är inte någon ornitolog, så jag vet inte vem som är herr och vem som är fru, för båda äro de varandra så lika. Men ett vet jag… De kivas… Den ena vill lägga kvisten åt det ena hållet och den andra flyttar genast samma kvist under högljutt tjatter. Kvistläggaren knuffas åt sidan och ordningen återställs tillfälligt och ett visst lugn infinner sig. Ettan vilar i frid, men se då kommer kvistläggaren åter, med en annan kvist, kanske för en utbyggnad åt söder? Jag börjar misstänka att kvistläggaren är en han och att den som funnit sig till rätta i ettan och börjar inreda densamma är en hon…

”Skator ska man hålla sig väl med!” brukar min pappa säga. Själv tycker jag att de är vackra, med sin svartvita fjäderdräkt och kloka ögon. De har något klokt över sig, tycker jag. Mamma berättade när jag var liten om en kvinna från hennes barndom. Kvinnan var på besök i mammas hem och tittade ut genom fönstret och sa: ”Vilken vacker fågel!” Min mormor gick genast fram till fönstret för att se vilken fågel kvinnan refererade till, men mormor såg inte någon jättevacker fågel, utan utbrast: ”Men det är ju en vanlig skata!” varpå kvinnan replikerade: ”Heter den så?”

Det kunde ha varit jag, som inte visste fågelns namn. Jag hör deras vackra sång, ser hur de anstränger sig den här tiden på året och jag kan namnge våra egna grannar. Min vän nötväckan som har bor i höghus, högt upp i tallen på vår tomt brukar jag prata med när ser henne och skatorna pratar jag också med, för jag är tillräckligt skrockfull för att minnas varför min väninna stannade sin bil så abrupt i England. Hon menade att man MÅSTE hälsa på skator, för annars betyder det otur. Eftersom jag inte gärna vill ta reda på i vilken grad det betyder otur, fortsätter jag hälsa på skator. I smyg… när ingen hör…