Det är genom jobbet jag har insett hur vanligt det är att man diskuterar vädret när man träffar någon. Det är klart att jag hela tiden har pratat väder jag också, när jag träffat vänner och bekanta, men inte förrän jag började undervisa vuxna invandrare som tränar sig på svenska, så insåg jag hur ofta vi kommenterar vädret och hur vi gör det…

Det räcker ju inte med att säga något allmänt. Ofta svänger man till det lite extra. ”Det snöar” är inte samma sak som att säga något om HUR det snöar. Just idag snöar det faktiskt. Det virvlar ner från himlen i ostyriga ojämna byar och jag vet, eftersom jag nyss varit ute, att det mesta av snön lyckas leta sig in innanför kragen… Så upplever jag det i alla fall… Ett annat kännetecken på just den här dagens snöfall är hur den snö som faller fastnar i kvasten när man ska borsta av sin trappa. Vart tredje tag får bli en hård smäll mot underlaget, så att det som fastnat lossnar igen… Jag läser i tidningarna att många i Västsverige har hamnat i diket i stället för på den destination de planerade och kan konstatera att just dagens väder inte är att leka med, trots att vi diskuterar ämnet som om det vore en lek, väderleken…

Snöfall kan vara stämningsskapande, när man ser det genom sitt fönster, från insidan där man sitter uppkrupen i en stor fåtölj med en kopp te i handen. Men det kan också vara otäckt, när man inte ser bilen framför, för det ymniga snöfallet, eller när man på skidturen överraskas av ett hastigt och oväntat väderomslag och sträckan som återstår känns lite längre än man skulle önska…

När jag var ung reste vår familj en gång upp till Sälenfjällen tillsammans med vänner. Vi skulle övernatta i vännernas hemsnickrade husbil och planen för resan var att åka på tur med längdskidor runt fjället Östra Kalven. Vår tur skulle gå moturs och när vi började på förmiddagen hade vi vinden i ryggen, så jag minns att jag kunde dra nytta av vinden även i uppförsbackarna, vilket var spännande! På fjällets andra sida hade vinden INTE vänt, vilket alltså visade sig i en fullständigt omöjlig motvind, så stark att det kändes som att man ville sätta sig ner och invänta sommaren, för åka skidor gick i princip inte… Vi kom tillbaka till den där husbilen, väldigt försenade i förhållande till planeringen och det hade börjat mörkna. Jag minns att vi alla tänkte att det var en strapatsrik tur som avlöpt väl, men där vädret verkligen inte alls hade varit att leka med. Ändå är det ju så att ett ordstäv som tangerar detta med ”leken” faktiskt passar alldeles utmärkt på händelser kopplade till naturens egen dramatik: Den som sig i leken ger, han får leken tåla!

Ska  man prompt ut i snöyran, så får man väl se till att utrusta sig för densamma…