Tvåhundraåttiotredje åseriet- Musikupplägg att samtala om Del 3: Släktskap

I många avseenden är läraryrket fritt på ett sätt som jag alltid har uppskattat. Man har ett stort antal kursplanemål att förhålla sig till, men friheten i upplägget är lämnat till läraren. Ofta har jag därför valt att komplettera andra uttrycksmedel med musikupplevelser, eftersom det finns så många fördelar med det. Undervisningsämnet i mitt fall är SVA, svenska som andraspråk. Mina elever är vuxna, men det kunde lika gärna vara ungdomar i högstadiet eller gymnasieskolan. Genom ett antal blogginlägg vill jag visa hur jag kopplar innehållet i kursplanen för ämnet svenska som andraspråk till musikupplevelser. Men för att kunna vara abstrakt om hur jag tänker, behöver jag först vara konkret i vad jag gör med eleverna. Därför kommer ett sammanfattande blogginlägg på metaplan sist i raden av musikteman. I #Tvåhundraåttioförsta åseriet kunde du se hur man kan använda musik för att jobba med ord och uttryck med temat VATTEN och i #Tvåhundraåttioandra åseriet var temat ARBETE OCH VILA.  I detta blogginlägg, kommer temat att vara SLÄKTSKAP.

 

 

Spring Melody

 

 

För temat släktskap har jag en lång lista på tänkbara sånger att jobba med, för den som tycker att temat verkar intressant. Ibland är det någon annan textförfattare eller en kompositör som gjort sången förut, men jag väljer i allmänhet den sång som blivit mest känd, för att eleverna ska kunna hitta den igen och dra nytta av att de känner till sången, när de vid ett senare tillfälle vill samtala om sången med en svensk vän.  av mina vuxna elever gärna läser dikter. Vissa av dem är dessutom själva vana vid att uttrycka sig i form av dikter eller poesi. Därför kan en svensk dikt i passa bättre än man kanske tror.

Till min syster med Thorstein Bergman

På senare år har det blivit populärt att sjunga på ett relativt oartikulerat och slarvigt sätt, vilket inte spelar mig personligen någon roll i andra sammanhang, men när det handlar om att lära sig svenska och förstå hur ord uttalas och betonas, så tycker jag att det finns all anledning att välja sånger där just uttalet och betoningen är tydlig och klar. Därför är Thorstein Bergman en god kandidat för Dan Anderssons tonsatta dikt Till min syster. Även om temat är släktskap, så kan man här hitta väldigt många fina ord som beskriver våren och trakten runt Loussa, där Dan Andersson växte upp. Dan Andersson använder sig av flera sinnen för att beskriva hur det är och det är idealiskt när man arbetar med språkets innehållssida. Vi får hela strofer som är väldigt poetiska, men också enstaka ord som, ljum, surrar, besk och så vidare. Dan Andersson ger sin syster en hel sång som berättar om våren, men samtidigt får systern Dan Anderssons bild av uppväxten, som varit allt annat än lätt. Där finns många möjliga paralleller att dra och även många språkliga svårigheter. Därför är detta en sång jag brukar använda på gymnasienivå. Då kan jag även placera in Dan Andersson i tiden och kanske nämna något om hans familj.

Men förutom tonsatta dikter finns en lång rad ”låtar” som vi har hört i radion så många gånger att vi kan dem utantill. En möjlig koppling vidare från ”systern” här ovanför skulle kunna vara Brevet från Lillan av Evert Taube, men gärna sjungen av hans son Sven-Bertil Taube. Det handlar om ett brev. Därför skulle jag passa på att anknyta till texttypen brev och hur ett sådant är utformat. Jag skulle även samtala om hälsningsfraser, hur man tilltalar varandra inom familjen och vem är egentligen ”Lillan”? Finns det också någon ”storan”? Sedan skulle jag titta på själva texten och vad det är Lillan beskriver i sitt brev. Det är dels längtan, förstås, dels en hel rad naturbeskrivningar; ”åskan har gått”/”stjärnorna lyser på himlen ikväll”. Samtidigt är brevet en önskelista och ”allt jag vill ha är ett halsband av korall” är dessutom en känd strof ur visan. Sången finns att hitta på Spotify!

Det gamla örhänget Mamma är lik sin mamma med Siw Malmqvist är en alldeles perfekt start på ett arbete om hur könsroller i svenska hem har förändrats över tid och faktiskt nämns också ordet emancipation, men dessutom får man många nyttiga och bra ord för att hålla rent och städa mm. Men till råga på allt kan man jobba med släktrelationer, som ju beskrivs olika beroende på vilket språk man talar. ”Farmors mormors mor…” och andra släktingar, kan man behöva prata en stund om… Vill man hellre fokusera på rent grammatiska företeelser, så föreslår jag de många exemplen på presens av verb.

Mamma är lik sin mamma, med Siw Malmqvist

Papparollen är förstås också ett intressant tema, Jag och min far, som är en av få låtar som Magnus Uggla sjungit in utan att själv vara upphovsman till låten, kan hjälpa den nyfikne att få en inblick i lite musikhistoria, men också hur vi hanterar död och begravning, eftersom det är tydligt att ”min far” är kremerad… Vill du jobba med Olle Ljungströms ursprungsversion, så finns text och filmklipp på följande adress och möjliggör intressanta jämförelser mellan de båda versionerna:

Jag och min far- av och med Olle Ljungström

 

Här skulle jag nog spela låten och därefter uppehålla mig vid innehållet, i stället för att djupdyka i enstaka ord. En strof måste man kanske ändå stanna till vid en stund:

”Därborta vid pilen har jag lagt min far…”

#Vägval

En svensk lyssnare förstår att det handlar om ett träd, men för en utlandsfödd kan det vara så att motivet på ovanstående bild troligtvis är den första betydelse man lär sig i sitt nya språk. Om man antar att eleven funderar över svenska traditioner kopplade till död och begravning, så kan det vara på sin plats att förtydliga att väldigt få människor skulle begrava en nära släkting vid en vägskylt… Frågor som gäller textens innehåll, men också mer djuplodande och divergenta frågor som hjälper elever att analysera språket i de båda versionerna, hjälper eleven att bättre förstå.

Magnus Uggla sjunger Jag och min far

Vidare i raden av förslag på temat släktskap, vill jag påminna dels om En kväll i juni av och med Lasse Berghagen och Härligt härligt, men farligt farligt av och med Björn Skifs, utan att för den skull glömma den vackra Hela världen håller andan, av och med Lasse Tennander. Alla dessa musikstycken har vart och ett sina egna specifika språktrådar att dra i. Ofta när jag jobbar med musik så som jag beskrivit här, har jag endast en stomme av tankar med mig till lektionen. Resten låter jag ske spontant i interaktion med den aktuella elevgruppen. Det är viktigt att ge eleverna tid att själva formulera frågor och funderingar i anslutning till musiken. Det är också spännande att låta det vara en resa i nuet, att gemensamt med sina elever ta sig an en eller flera musikstycken som är knutna till ett specifikt tema. Också Tennander väljer miljön ”pilträd” för sin koppling mellan en far och hans son:

Hela världen håller andan- av och med Lasse Tennander

#willow

 

Tvåhundraåttioandra åseriet- Musikupplägg att samtala om Del 2: Arbete och vila

I många avseenden är läraryrket fritt på ett sätt som jag alltid har uppskattat. Man har ett stort antal kursplanemål att förhålla sig till, men friheten i upplägget är lämnat till läraren. Ofta har jag därför valt att komplettera andra uttrycksmedel med musikupplevelser, eftersom det finns så många fördelar med det. Undervisningsämnet i mitt fall är SVA, svenska som andraspråk. Mina elever är vuxna, men det kunde lika gärna vara ungdomar i högstadiet eller gymnasieskolan. Genom ett antal blogginlägg vill jag visa hur jag kopplar innehållet i kursplanen för ämnet svenska som andraspråk till musikupplevelser. Men för att kunna vara abstrakt om hur jag tänker, behöver jag först vara konkret i vad jag gör med eleverna. Därför kommer ett sammanfattande blogginlägg på metaplan sist i raden av musikteman. I #Tvåhundraåttioförsta åseriet kunde du se hur man kan använda musik för att jobba med ord och uttryck med temat VATTEN. I detta blogginlägg, kommer temat att vara #ARBETE OCH VILA.

 

 

Spring Melody

 

När jag väljer material för mina elever försöker jag hitta sådant som de kan ha nytta av på olika sätt när de pratar med andra. Mina elever, som ju har svenska som andraspråk, ska dels kunna samla språklig information och kulturella erfarenheter i skolan hos mig, dels ha möjlighet att dra paralleller till någon erfarenhet. Är man vuxenstuderande har man ofta en yrkesbakgrund och då har man också en uppfattning av spänningsfältet mellan arbete och ledighet. Därför har jag valt detta tema.

Det finns gott om intalade humoristiska klipp att tillgå på internet. Många av dem går att använda till hörövningar och språksamtal med elever i skolan. Mitt exempel här, är när Lena Nymans rollfigur uppsöker en sportaffär och där träffar innehavaren, spelad av Gösta Ekman. Det handlar om sportutrustning, men på ett raljerande sätt och här brukar jag förklara det språkliga innehållet, men sedan brukar jag i första hand analysera främst Lena Nymans uttal av svenskan. För en andraspråkselev finns det många uttalsdetaljer att notera, främst bland vokalerna, men även vad gäller slanguttryck och faktiskt också en del uttryck som inte längre är moderna. Jag skulle dock inte stanna speciellt LÄNGE vid just det här klippet. Det är bara en start på temat ledighet…med kommentaren att många människor roar sig med att sporta på sin fritid…

I sportaffären

Nästa klipp i raden är en känd gammal dänga med Owe Törnkvist, nämligen Dagny. Här har man möjlighet att dels jobba med kulturella företeelser som fika, vad är det? Men man kan också jobba med något så udda som uttal och stavning av ng-ljudet, eftersom Dagny innehåller ett ng-ljud. För många andraspråkselever är det svårt att förstå principen för speciellt stavningen av ng-ljudet. Därför är det bra att visa dem med tydliga exempel, som man uttalar medvetet tydligt. Man vinner också på att jämföra med något ord där det är snarlik stavning, men inte samma uttal. Till exempel Dagny och dagning, när det dagas, när morgonen kommer. Man skulle uttala g- i Dagny som ng, medan man uttalar g i dagning som ett g-ljud. Men mest använder jag ju denna sång därför att det finns mycket annat som går jättebra att artikulera, där det KRYLLAR av R och andra svåruttalade ljud i svenskan. Törnkvist sjunger dessutom tydligt och klart och det gör att sången kan vara underlag för ett samtal om vad det verkligen handlar om i sången. Alltså, sjung med och prata om vad det handlar om…

Dagny

Jag är av åsikten att man ska försöka variera sig så  mycket som möjligt även om det man gör, skenbart är samma sak, nämligen använder musik i undervisningen. Ingen elev, men heller inte jag som lärare, vill jobba med samma aktivitet varje gång det förekommer musiklyssning i klassrummet. Därför är det oerhört viktigt att hitta nya ingångar till det man gör. För nästa sång, Byns enda blondin, är det återigen möjligt att prata om dialekter, så som det var med I Sportaffären. Men här handlar det om Värmländska. Jag brukar använda en karta och titta på den för att visa var Värmland ligger i förhållande till oss. Det finns rika möjligheter att prata om typiska särdrag i Sven-Erik Magnussons dialekt jämfört dels med området där jag och eleverna är, dels med någon slags rikssvenska. Men förutom dialekttråden att dra i, kan man med fördel samtala om Posten och olika ord och uttryck kopplade därtill, till exempel , brev, frimärke, kuvert, brevbärare, lantbrevbärare, brevvän och så alla de där orden som finns i låten och som handlar om ett helt vanligt liv som postis… Där finns metaforer, men också vanliga glosor, som vykort…”en faktura från nån som blir blåst”…”postbil”…”en postorderförskottsavi som är stämplad i Borås, ett paket till lilla Jenny och en tipsvinst till Edins och så veckans vackra kärleksbrev till byns enda blondin…” Sven-Ingvars finns både på Spotify och YouTube, men är svåra att länka till på grund av copyrightregler. Kan du lösa problemet med det, så kan du jobba med låten. I annat fall får du ta ledigt en stund…

Ledighet, som vi alla så väl behöver, kan man placera in i ett historiskt perspektiv, med Helgdagskväll i Timmerkojan av Dan Andersson.  Det finns väldigt många och också kända versioner av den här visan, men jag väljer allra helst dalkarlen Peter Carlsson för hans version kan jag använda till ytterligare en dialektanalys. Men sedan skulle ju jag, som jobbar i just Ludvika kommun, självklart prata om Dan Andersson för att han kommer från en del av vår kommun. Jag skulle nog också prata om att Dan Andersson som tonåring reste på egen hand till Amerika för att för familjens räkning rekognosera inför en eventuell emigration dit. Så många ensamkommande flyktingbarn har det gemensamt med Dan Andersson, att de alltför tidigt tvingas ta vuxenansvar… Inte skulle jag släppa taget om Helgdagskvällen utan att nämna något om det där de gör i timmerkojan och hur det gick till i timmerskogen förr, speciellt här i Bergslagen där man körde timmer både för virkets skull och som bränsle i hyttor i trakten. Den efterlängtade ledigheten, efter veckans slit, skulle på så sätt få sin inramning.

Helgdagskväll i Timmerkojan

 Nutidsmänniskans slit påminner inte så mycket om hur det var för Brogren och de andra i timmerkojan, men känslan av att äntligen vara ledig och få lön känner vi igen. Det är då man unnar sig! Man är Kung för en dag! Med Magnus Ugglas dialekt kan man räkna in även nyare företeelser som Lena Nyman ovan inte har lika mycket av. Både d- och t-ljudet hos Magnus Uggla är antingen dialektalt eller möjligen kopplat till hans sociolekt. Hans säregna stockholmska är intressant från ett språkperspektiv. Så är det även med det kulturella i att vi gärna unnar oss lite extra just under löningshelgen, för att sedan riskera att äta nudlar resten av månaden. Därför är den här låten en alldeles ypperlig bakgrund för ett samtal om exempel på krogliv och festande. Man kan koppla vidare till Ugglas image som evig tonåring och populär i många decennier, med fans i alla åldrar…

Kung för en dag

Tvåhundraandra åseriet- Sven-Ingvars, Så många mil, så många år!

Åtta mil åkte vi i en långmerca till Älvdalens Folkets Park ifrån det nordligare Särna, jag och delar av en syskonskara. Vi skulle roa oss på dans i parken och jag kan tänka mig att jag hade tjatat mest av alla, eftersom Carola skulle sjunga där och hon var verkligen min stora idol, men jag var för ung för att ha körkort. Efter Carolas uppträdande skulle Sven-Ingvars spela. Men inte var det Carola som blev det bästa med den här  kvällen, utan Sven-Ingvars! Jag dansade hela kvällen och gjorde precis som alla andra, sjöng med… Innan hade jag bara hört dem på radio och hade en ganska vag bild av vilka de var och hur de lät. Efteråt var Sven-Erik Magnusson min nya idol. Han sjöng alla de där låtarna som vi vet att han brukar sjunga på ett gig och sedan var jag såld. Så smittande och så dansant och så himla kul att sjunga med i! Vi kan ju alla texterna, eller hur? Precis DET är ett av deras signum, som jag ser det. De är så folkkära att alla i publiken kan sjunga med utan minsta problem. Efter deras Hultsfredsframträdande 1991, så kan nog alla nynna med!

Torparrock

En annan detalj med dokumentären som jag uppskattade var påminnelsen om hur många av mina övriga förebilder inom musiklivet som varit involverade i Sven-Ingvars framgångar! Vi ser glimtar av hur Peter LeMarc sjöng på krogshowen, och får veta hur Björn Ulvaeus och Sven-Erik Magnusson känner varandra.  Då minns jag alla de där senare produktionerna som var och en har så fina låtar att man bara måste spela dem på repeat, igen och igen och igen… En av de låtar jag uppskattat mest av de som producerats efter 1991 är ”Här nere på jorden”. Den har en fin text som jag gillar och den är framför allt väldigt roligt att dansa till. Det är inte alls osannolikt att jag dansar med mig själv om jag inte har sällskap. Men det händer också att jag drar upp Anders på köksgolvet för en svängom. Det var så vi träffades och det är alltid kul att återkomma till den tiden genom att just dansa.

Här nere på jorden

”-Det är inte så lätt att göra covers på sig själv!” menade Sven-Erik Magnusson i tacktalet vid utdelningen av en Grammy, men ändå är det precis det som ändå lyckas så väl, igen och igen och igen. En av de finaste upplevelserna med att se dokumentären på TV4 nu ikväll var just att två av mina gamla favoritlåtar framfördes i en annan tappning än tidigare. Först var det hela gänget som spelade ”Anita” tillsammans i ett något långsammare, något friare stuk än vad man hittar i vanliga fall. Då gick Frödings text rakt in i hjärtat och minnena radade upp sig i en lång kö!

Anita

Nästa upplevelse med samma dignitet var när Oscar Magnusson kompade på akustisk gitarr och han och Sven-Erik gemensamt framförde en stilla version av ”Två mörka ögon” för att illustrera hur deras röster är perfekta för varandra. I ett av intervjuinslagen menade Oscar Magnusson att han och Sven-Erik har en ömsesidig respekt för varandra och det är ett av skälen till att de har samarbetat så bra. Jag tänkte när jag såg programmet att det var en väldigt fin hyllning de gav varandra där, far och son.

Två mörka ögon

Förutom att sjunga stämningsfullt och fint, så visar Sven-Ingvars också att sånger på värmländska med deras typiska sound faktiskt kan vara ganska ösiga. Man känner framför allt hur deras sanna spelglädje smittar! Bland alla de där gamla favoriterna är det svårt att välja, för alla är kul att tralla med i, men om jag inte hade länkat även till Min gitarr, så skulle jag ångra mig senare…

Min gitarr

Plötsligt blir jag påmind om att det är Niklas Strömstedt som skrivit ”Byns enda blondin”. Till den har jag verkligen ett tydligt minne! Jag träffade min man Anders på en jättestor dansgala i Borlänge hösten 1993 i det som nu är Kupolens köpcentrum. Jag hade blivit inbjuden av min kompis att först äta middag med honom och några vänner till och sedan skulle vi alla åka till den där årligen återkommande Dansgalan. Min vän försökte locka mig med att det ju bland annat var Sven-Ingvars som skulle spela… Men det hör till saken att jag varit där även året innan och DÅ hade det varit extremt tråkigt…hela kvällen. Därför var jag väldigt svårövertalad. Till slut följde jag ändå med och det var nog tur det, om man ser till hur allting sedan utvecklade sig. Där på dansgalan i vimlet av 8000 dansande hittade jag min Anders och så dansade vi ända fram till sista dansen. Året därpå när vi redan var ett par, åkte vi på Dansgala igen. Även då spelade Sven-Ingvars. Vi förlovade oss mitt på dansgolvet, medan Sven-Ingvars spelade Byns enda blondin.

Byns enda blondin

Mot slutet av dokumentären berättar Sven-Erik Magnusson hur viktigt det varit för honom med det stöd han har fått från sin fru. Han berättar också att han just nu får bromsmediciner för sin cancer. Det är verkligen en lång tid att vara artist med allt vad det innebär! I år blir det alltså 60 år. De sista ögonblicken av dokumentären när Oscar Magnusson påminner om att både Ingvar Karlsson och Sven-Erik alltid har sagt att de tar ett år i taget, så tänker jag att jag har haft tur, som vid så oerhört många tillfällen har dansat till Sven-Ingvars. Varje sådant tillfälle har jag njutit av musiken, av stämningen på det aktuella dansstället och också av den helhetsupplevelse det är att vara på dans till just Sven-Ingvars. Där är hela människan med, både bland oss på dansgolvet och på scenen. Tack för alla fina dansminnen! ❤

Så många mil, så många år